Klistertraktor

Fyllekrax och visselkvitter.

2012-01-26T23:05:00.000+01:00

Här är hela serien som Glugglan från några inlägg tidigare är med i. Jag fick ett fysiskt exemplar av LjusdalsNytt idag, så imorgon kommer jag scanna och lägga upp dom sidor jag var med i, där det går att läsa en intervju med mig samt lite om hur serien gjordes.

För att inlägget inte ska bli så textfattigt kommer här en fras som skulle kunna läsas av en berättarröst, om det här skulle vara introduktionsscenen till en animerad vinterskildring i min regi.

"Midvinternattens köld är hård, fåglarna supa och glufsa.

Röven flaxar med stubbigt hår och landar utan att prutta."

Syns imorgon!

Paprika Nr.01

2012-01-20T23:06:00.000+01:00

Jag sitter och jobbar på några arbetsprover nu och när jag höll på att mixtra med ett foto på en paprika (varför kommer att framgå då jag visar arbetsproverna här på bloggen senare) kom jag plötsligt att tänka på dagarna då jag satt nere i källaren på Forsa folkhögskola och läste fotoböcker under lunchtimmar och vilotid.

Det kändes liksom väldigt bekant att sitta och beundra dom skulpturala formerna hos en paprika på en svartvit bild. Efter en snabb googling visade det sig att det var Edward Westons klassiska Pepper No.30 som ringde min klocka. Det är på något sätt trevligt att jag i mitt överarbetande på en fredagkväll i en studentlägenhet i Rosengård helt plötsligt känner en stark koppling Edwards fotoögonblick som inträffade för 82 år sedan.

Lite avundsjuk blir jag också att han förmodligen stog och vaskade fram den fina bilden i ett mörkrum någonstans och kunde se hur paprikans former växte fram på papperet framför hans ögon, ton för ton. Det närmaste jag kom det under arbetet med den här bilden var när jag drog i några reglage för "Blanda kanaler"- verktyget i Photoshop.

Suck. Jag vill fotografera analogt igen.

Glugglan.

2012-01-13T00:46:00.000+01:00

Efter en vecka tillbaks i skolan känns livet mer eller mindre som vanligt igen - och det är otroligt skönt.

Det är halvkallt och blött när jag cyklar till skolan, lunchen micras och äts i den röda soffan i vårat klassrum, arbetsdagen fylls av tecknande, mailskickande och skvalet i mina öron består av musik som växlas med radioprat. Det må låta trist i vissas öron, men livet i Malmö och på Serieskolan är som det ska vara för mig.

Bilden i det här inlägget är en del ur en serie som publiceras i det kommande numret av LjusdalsNytt som delas ut gratis till en massa hushåll på min hemort. Jag tycker att alla som bor där hemma borde bläddra igenom det numret lite extra noga eftersom det kommer innehålla ett omslag tecknat av mig, en artikel om hur jag gör när jag tecknar en serie och så klart resten av sidan som den här lille dentala excentrikern är med på.

För er som inte har geografisk möjlighet till att ta del av LjusdalsNytts fysiska utgivning kommer jag länka till den onlineversion som finns av tidningen, så snart numret släpps.

Under tiden vi väntar på det kan du, liksom jag, roa dig med att försöka lista ut hur det låter när en uggla med glugg "hoar".

Jag fnissade.

Enter the Facebook.

2012-01-01T15:42:00.000+01:00

Efter mycket om och men har jag till sist skaffat en Facebookprofil. Jag har varit skeptisk länge och hört många avskräckande exempel som fått mig att vilja hålla mig undan, men på senaste tiden har jag känt att jag ska åtminstone prova tjänsten för att bilda mig en egen uppfattning om hur det är.

Så för tillfället har jag precis fyllt i lite uppgifter, försökt starta upp en Klistertraktorgrupp (ska se om jag kan pilla in en sådan där "Gilla-låda" i kanten här någonstans) och grävt igenom en massa inställningar och bockat ur så mycket saker jag kunnat.

Jag känner mig som en gammal skogsfarbror framför en avancerad supermoccachacciaihito-kaffemaskin med alla jäkla knappar och fält som skriker efter klickningar och ifyllanden i interfacet. Någorlunda snart räknar jag med att jag förstått mig på hur allting funkar, men ha gärna tålamod för eventuella konstigheter som jag kanske har för mig innan jag hittat min plats i den här stora och hittills rätt obehagliga platsen som är Facebook.

Vi syns på andra sidan.

Nyårsafton.

2011-12-31T17:33:00.001+01:00

Så var det dags igen. Ett nytt år ska börja, och som vanligt antar jag att det kommer att kännas helt ospeciellt, förutom att det kommer bli svårt att vänja sig vid att skriva "2012", nu när muskelminnet precis vant sig vid "2011".

Men men, inte är det nya året helt av ondo. Det ger en ju anledning till att blicka tillbaks över vad som hänt, så här kommer en punktlista med dom mest minnesvärda saker jag varit inblandad i.

(Med tanke på den här bloggens kreativa profil skippar jag att nämna alla trevliga saker jag gjort med människor jag umgåtts med under året, utan fokuserar istället helt på olika kreationer. Inget ont menat - Ni är sketahärliga typer allesammans.)

Satt samman och gett ut en antologi på ett stort förlag.
(Serier mot rasism, Optimal Press)
Satt samman och medverkat i "Kvarnby Serier"
Släppt fanzinet Rob & Bob #1.
Släppt fanzinet Robe Garden #3. (Info på nätet kommer snart)
Tryckt och sålt tröjor med egna motiv.
Kommit in på Serieskolans andra år.
Blivit publicerad i Galago.
Fått ett antal recensioner i Bild & Bubbla.
Spikat utgivning av en egen längre serie.
(Vid isens kant, Kolik förlag)
Spelat in ett podradioprogram.
Gjort det etthundrade inlägget på bloggen.
Spräckt 25,000-besöksgränsen på bloggen.

Jag vet inte hur jag ska lyckas överträffa dessa saker, speciellt med tanke på att dom flesta var debuter av olika slag, men jag har mina små planer över vad som kommer hända under det kommande året som med säkerhet kommer vara skoj att genomföra och förhoppningsvis även för er att ta del utav.

Så tack för all respons ni läsare givit genom skrivna kommentarer, smussliga mail och muntliga gapningar. Jag uppskattar dom alla, så fortsätt gärna att höra av er och klicka i dom små "tycklådorna".

Tack för mig och gott nytt år!

Nyårslöften.

2011-12-31T16:36:00.001+01:00

Publicerad i Vårt Malmö 11/2011. Klicka på bilden för att förstora.

Julafton.

2011-12-24T04:01:00.000+01:00

Nu släpps det allra första avsnittet av "Rob & Bobs Podradio" - ett radioprogram som kretsar kring tecknade serier, pubertal humor och allmänt skitsnack de båda programledarna emellan.
I detta avsnitt får vi bland annat följa med radarparet Rob och Bob när de besöker den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där de bränner veckopengen på serieböcker, blir fulla på releasefester och går vilse i den svettiga folkmassan på mässgolvet. Dessutom bjuds det på recensioner av Loka Kanarps och Carl-Michael Edenborgs "Hungerhuset", Mats Jonssons "Mats kamp", dialoger kring serietecknandets ljuva hantverk samt svaret på frågan om vilken sport Kenny Bräck sysslar med.

Detta avsnitt gästas av Anna Åhlén, serietecknare och illustratör.

"Rob & Bobs Podradio" är gratis att ladda ned, och får gärna spridas vidare. För mer information, besök www.robochbob.se "Rob & Bobs Podradio" är producerad av Robin Larsson, Robert Pettersson och Linus Olsson. Ledmotivet är producerat av Linus Olsson och Robert Pettersson. © 2011.

Tredje advent.

2011-12-18T22:48:00.001+01:00

I sensomras, då mitt sommarlov höll på att ta slut, ville jag göra något riktigt maffigt på graffitiplanket som står hemma på familjetomten innan jag flyttade ner till Malmö igen för att studera det andra året på Serieskolan. Jag ville göra något som var så pass genomarbetat att det inte skulle göra något om det skulle sitta kvar i ett halvår under den inte lika målarvänliga vintern.

Jag förberedde mig med färgen jag behövde, trevligt sällskap i form av vänner, en någorlunda bra vädervald dag, samt en sällskapande bror som gjorde det berömvärda arbetet med att filma i stort sett hela den 6 timmar långa processen att gå ifrån rollad yta till färdigsprayat motiv. Alla snygga kameravinklar och spexiga diverseklipp är alltså hans förtjänst. Det jag stått för är, förutom själva målandet, redigeringen och klippningen av allt råmaterial som Tomas slevade ihop.

Som det är nu är jag fortfarande så pass nöjd att det känns lite gruvsamt att tänka mig att jag kommer måla över den någon gång under nästa år, men med lite tur kommer kanske färgen att börja bubbla upp och spricka sönder under vårkvisten. Hittills har den dock klarat kylan och höstvindarna bra och passar ganska bra in i vår snöiga trädgård. Eller vad sägs?

Foto: Tomas Pettersson

"Jag är stolt över er, mina söner"

2011-12-14T10:39:00.000+01:00

I det senaste numret av Bild & Bubbla har ännu ett verk där jag haft fingrarna med i spelet blivit recenserat i fanzinesektionen. Denna gång är det mitt och Robin Larssons klämhärliga och gosetjocka kärleksbarn "Rob & Bob #1" som fått sig en genomgång. Läs recensionen i sin helhet här under:

Om du blir sugen på att läsa och vill bilda dig din egen uppfattning om fanzinet rekommenderar jag att du hör av dig till robochbob@gmail.com eller skriver en kommentar till det här inlägget där du meddelar att du vill köpa det för det rabatterade julpriset 20 kr som kommer att gälla året ut. Passa på!

Andra advent.

2011-12-11T02:23:00.001+01:00

Under en tid nu har ett stort projekt svept omkring bakom kulisserna, men nu kan jag äntligen gå ut med det officiellt:
Under våren nästa år kommer jag att bokdebutera med en helt egen historia i Kolik Förlags utgivningsserie "Grafiska Novelletter".

Serien heter "Vid isens kant" och utspelar sig i dom Hälsingländska skogar där jag vuxit upp och handlar i korta drag om tre vänner som tar en fisketur ute på isen och sakerna som händer dom.

Serien kommer att vara strax under 30 sidor lång och helt i färg, vilka båda är nya utmaningar för mig, men som jag tar mig an med stort nöje och entusiasm.

Ni som läser bloggen kommer att få ta del av olika små delar av arbetets gång där jag dels visar upp processen och dels bara lägger upp små smakprov av vad som komma skall. Bilderna i det här inlägget är till exempel några av dom första färglagda rutorna jag gjort, plockade ur sitt sammanhang för att minimera risken att avslöja någon viktig del i historien.

Det är mycket research som ska göras för ett sådant här projekt, eftersom det är en så pass allvarlig historia att det känns viktigt att skapa en trovärdig miljö där allting ska utspela sig (till skillnad från mina skämtteckningar som ofta är en knasig figur och en dum textrad rätt upp och ner).

Nu under jullovet ska jag till exempel åka hem till släkten och dom vitmjuka tallskogarna för att bland annat studera snötäckta berg och lista ut hur jag ska teckna det. Det ska bli väldigt kul, och en sämre ursäkt för att åka på en utflykt till skogen och pulsa runt i snö finns säkert.

Jag nöjer mig gott med att leka teckningsforskare.

Första advent.

2011-12-04T04:03:00.000+01:00

Det är fullt jävla ös i den Rosengårdska tomteverkstaden som är mitt högkvarter för detta års adventskalender i Klistertraktors regi. Som gamla läsare kan märka har bloggen nu fått nya och lite svulstigare kläder än tidigare, och det är på grund av firandet av bloggens tre år i livet.

Egentligen var bloggens födelsedag redan den 11:e mars, men under den tiden var jag så uppe i arbetet med att sammanställa Serier mot rasism att jag knappt kunde se rakt. Därför får adventskalendern 2011 inledas med detta pynteri. Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker om det nya utseendet. Känns det konstigt så här i början? Är det något som inte ser rätt ut på din skärm? Borde jag byta tillbaks till det gamla?

Alla åsikter och kommentarer välkomnas å det varmaste.

I övrigt är det en gröngräsig och bitvis lerig julemånad som förflyter här nere i Malmö. Tråkigt kan tyckas, men i mina ögon är det oerhört positivt att det fortfarande går att cykla till skola morgon som kväll utan vare sig täckbyxor eller dubbdäck. Vetskapen om att en halvmeter snö och minusgrader under dom tjugo väntar mig när jag åker upp till Hälsingland under jullovet gör att jag kan ta det hela med ro. En ro som behövs i dessa bråda tider av deadlines innan jul.

Just i detta trippelskiftspillande är det svårt att förutse om jag kommer hinna uppdatera med vanliga inlägg i veckorna, men en sak är i alla fall säker - Vi syns nästa söndag med ett nytt smaskigt adventsinlägg!

Till dom som hajar till på att detta inlägg heter "Första advent." och publiceras på vad som officiellt är den andra advent vill jag förklara att jag gjort på detta sätt av två skäl:
1. Jag tycker personligen att december är den enda julmånaden på året och tycker att fira advent i november är lite som att äta semlor på midsommar. Det känns fel, helt enkelt. Därför är den första söndagen i december första advent i mitt huvud - och därmed också på min blogg.
2. Det är mer praktiskt för mig att göra fyra istället för fem stora inlägg på en månad.

Aha!

2011-11-11T15:24:00.001+01:00

ur "Kärleksbomben", november 2011

Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag satt och tecknade på bilden ovan och fick en känsla av att jag hade gjort den bilden förut på något sätt, men jag visste att jag aldrig tecknat just den figuren tidigare.

Tänderna är inte direkt sådana jag brukar rita, kindvecken går inåt istället för utåt, näsan är en knappt tidigare provad variant och pärlögon ritar jag inte heller särskilt ofta. Efter en stunds vidare grubblande kom jag på att det var själva posen, med fingret upp i luften och munnen gapande stor som var det bekanta.

Ur "Har du fräsch trut?", september 2011

Det verkar helt enkelt som att jag omedvetet har en benägenhet att använda mig av denna klassiska pose för att illustrera det gnistrande ögonblicket då någon får en idé. Gemensamt för alla är användandet av någon typ av strålblänk för att accentuera plötsligheten i händelsen. Turligt nog har jag bland dom rutor jag hittat (det finns säker fler längre ner i mitt arkiv) inte använt den aningens slitna glödlampssymbolen alltför mycket.

Ur "Den goda idén", november 2010

Även fast den är sliten kan jag ändå tycka att det är kul och charmigt att se sådana gamla serietrick användas i serier som tillverkas idag. Riktigt tokroligt är det när t.ex. Pontus Lundkvist tecknar personer som får höra något så förvånande att dom skuttar upp i luften och hatten flyger från huvudet och lämnar en liten molnpuff kvar på hjässan. (Exempel från Åsa-Nisse)
Riktig gammal skuttbuskis!

Ur "Burktelefoni", mars 2010

Den äldsta av mina serier som innehåller just det här fenomenet är en av dom första ordentliga serier jag gjorde överhuvudtaget. Här är också det mest nedtonade exemplet av dom alla. Kanske på grund av att det var en lite mer allvarlig historia än dom andra, men kanske också på grund av att jag omedvetet skruvar upp volymen på "Aha!"-ögonblicken jag tecknar, för att det ska bli roligare i själva utförandet. Vem vet, om några år kommer det kanske att bli lika härligt hysteriska bilder som i Ren & Stimpy.

Jag skulle då inte klaga.

Bobby Corrigan.

2011-11-03T21:00:00.000+01:00

Igår läste jag klart den väldigt tjocka (380 sidor) och bitvis mycket svårlästa serieboken "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" av Chris Ware. Serien innehåller delikata teckningar, barnaga, ett lerigt 1800-tal, korviga fingrar och stor ångest i enkla miljöer.

Den andra halvan av boken flöt på mycket bättre än vad jag upplevde att dom första hundra sidorna gjorde. Som läsare behövs det att man är aktiv och hänger med på läsriktningar och formexperiment, vilka kan kännas svåra i början men som blir belönande i längden. Och om man inte mäktar med att läsa hela boken bjuder den åtminstone på mycket ögongodis för den som gillar färgstämningar och rena tuschlinjer.

När jag hade läst klart kände jag mig väldigt inspirerad att försöka teckna, och i synnerhet tuscha, något lika exakt och maskinellt som herr Ware. Så efter att ha bläddrat igenom boken en gång till och bara njutit av bilderna satte jag mig och skissade.

Det var en intressant övning att tuscha saker med linjal, eftersom jag under flera år undvikit det på grund av att jag tycker att många saker i teckningen dör av att vara för raka, vilket lustigt nog ställs i kontrast till att jag gärna vill uppnå en linjeteknik som gör att betraktaren vill luta sig fram och titta efter om det verkligen är en människa som ritat det den tittar på.

Hela syftet med teckningen, förutom att det skulle vara kul att göra, var att åstadkomma något som skulle kunna se ut att ha varit gjort av Chris Ware själv. Här är en sida ur serien om du vill jämföra.

Det enda som inte är tuschat med linjal och tuschpenna är figuren (som jag använde pensel på) och busken, samt skruvarna på "14"-skylten (som jag tuschade med penna på fri hand). Färg har jag lagt till i Photoshop, efter jag scannade bilden.

Galagodebuten!

2011-10-18T09:56:00.001+02:00

Igår kväll blev jag en alldeles särskilt lycklig gosse. Efter en lång kedja lyckade händelser, lite flax och främst på grund av min vänliga mentor David Liljemark fick jag ett manus i min hand för en serie han skrivit, men behövde hjälp att teckna till ett kommande nummer av Galago. Det var bråttom, drygt en månad sedan och väldigt, väldigt kul.

Resan från julaftonsmorgonen 1996 då jag tjuvtittade på storebrorsans julstrumpfådda Galagotidning (Nr.45 - 2/1996) med en ruskig ensidesserie av Max Andersson om tomtens korsfästning och återuppvaknande som grön och vedervärdig zombie, till denna dag 2011 då jag själv fått en serie jag tecknat med i tidningen (Nr.104 - 3/2011) är lång och konstig.

Den skräckslagna och godismätta lilla pojken hade ingen aning om att serier kunde vara så obehagliga, äckliga och fruktansvärt konstiga som dom var för mina barnaögon i tidningen Galago. Det präglade mig mycket och i min vidare konsumtion av tv-spel, serietidningar och tecknade program på tv var det ofta dom äckliga och lite vulgära sakerna som tilltalade mig mest. Jag har fortsatt att inspireras av den typen av kultur och den som läser exempelvis det kommande fanzinet Rob & Bob #2 (släpps i maj nästa år) kommer förhoppningsvis kunna göra en koppling till den underbart äckliga skit jag just nämnt.

Serien jag medverkade med. Klicka för att förstora.

Om du inte känner till vad det handlar om, kan du läsa mer om det här.

För att fira gårdagskvällen knäckte jag en bärs (Guldöl 2,8%) och åt ur resterna av ett paket glass (med smak av lingon och kex) och läste tidningen så länge ögonen orkade för att kunna suga musten ur denna kvällens höjdpunkt. Inget ris till liveshowen Klungan bjöd på timmarna innan jag tittade in i postfacket, men stunden då jag öppnade Galagotidningen toppade faktiskt det mesta.

Jag är helt enkelt väldigt glad.
Och jag kommer fortsätta vara det en tid framöver.

Tidsstudiemannen.

2011-10-14T11:03:00.000+02:00

En vecka med dominerande sjukdom i klassen har förflutit och jag har suttit lite ensammare i skolan och jobbat, vilket inte har varit helt och hållet negativt. Lite tråkigare har det ju så klart varit för att jag suttit och läst tidningar istället för att babbla strunt under lunchen till exempel, men det har varit väldigt bra ur ett tidsundersökningsperspektiv.

I början av veckan gjorde jag en serie till LjusdalsNytt på hemorten, en ruta från den serien är bilden i detta inlägg. På måndag morgon hade jag en idé och ett blankt papper framför mig och skissade upp lite fumlande linjer. I slutet på dagen hade jag allt uppskissat och kunde börja tuscha direkt dagen efter. När tuschningen blivit klar några timmar efter lunch satt jag med färgerna och förvirrades som vanligt över skillnaderna på Photoshops funktioner mellan PC och Mac. Efter en längre stund med datorklickande och radiopratande i öronen var så sidan klar för leverans. Alltså två heldagar från vit till färdig sida.

Det är mycket värdefullt att veta inför planeringsarbetet på den längre serie som jag ska börja teckna i början av november. Ännu håller jag på att studsa manuset med folk och slipar på olika delar som har lite grova hörn, men när jag kommit igång på riktigt kommer jag självklart att lägga upp lite visuella smakprov och berätta mer om det hela här på bloggen.

"Ångest och oro, alla ska dö."

2011-10-06T12:21:00.001+02:00

Idag fick vi senaste numret av Bild & Bubbla i skolan och i vanlig ordning är det fanzinerecensionerna som jag slår upp först och läser igenom. I förra numret omnämndes jag som en del i vårt numera slutsålda klassfanzine Familjejuveler, men i detta nummer fick det andra numret av mitt eget fanzine Robe Garden en recension. Recensionen är återgiven i sin helhet här under:

För den som är intresserad av att köpa Robe Garden nr 2 går det bra att maila till robegarden@gmail.com eller skriva en kommentar här på bloggen. Fanzinet är 88 sidor och kostar 30 kr.

Bokmässan 2011.

2011-10-05T00:40:00.002+02:00

För ett litet tag sedan var jag och några klasskamrater och besökte den stora Bokmässan i Göteborg. Det är en fruktansvärd upplevelse på många sätt med alla människor inne i mässlokalen som trängs, stressar, hojtar, säljer och i största allmänhet suger i sig det värdefulla syret där inne. Om jag ska sammanfatta det tror jag att den största gemensamma nämnaren för besökarna av mässan inte är bokintresset utan den blanka och frånvarande blicken som man får när den helt omänskliga mängd information som finns där sköljer över en.

Med det sagt finns det inte så många konkreta (eller för den delen intressanta) minnen från själva mässan att berätta. Vad som däremot är konkret är högen med böcker jag hade med mig därifrån. Här följer en lista över dom titlar jag köpte och deras sammanlagda vikt:

650 g Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson
630 g Intro av Marcus Ivarsson
560 g Susanna & Bo av David Liljemark
500 g Hungerhuset av Loka Kanarp och C-M Edenborg
500 g Akira #3 av Katsuhiro Otomo
490 g David Liljemark av David Liljemark
480 g The Gigantic Robot av Tom Gauld
450 g Mats kamp av Mats Jonsson
450 g Världens Ende #2 av Världens Ende-kollektivet
440 g Trollkungen av Kolbeinn Karlsson
350 g Open Book av Jonas Pike Dahlström
350 g Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta
300 g Brand #2 2010
270 g Black Eye av Ryan Standfest
180 g Tilt #1 av Galago
170 g POX Special #1 1985 med Robert Crumb
170 g POX Special #1 1987 med Robert Crumb
130 g Galago #76
120 g MegaPyton #4 1995
100 g MegaPyton #1 2000
100 g MegaPyton #2 2000
100 g MegaPyton #3 2001
70 g Diverse broschyrer
50 g Tack & Förlåt av Frida Ulvegren

Totalt: 7610 g

(Alla vikter är uträknade på en analog, tysktillverkad, orange

sjuttiotalsvåg av märket Soehnle jag lånat av min mor.)

Så alltså, inne på mässan: Tunga bokpåsar, lite syre, mycket förvirring. Men det är inte i huvudsak det som motiverar mig att åka till Göteborg under höstens första färggranna andetag, utan jag kommer snarare bära med mig dom fina stunderna som hände utanför mässans väggar.

Som när jag lyckats sno med mig heliumballonger från Galagofesten och förgyllt tiden vi väntade på spårvagnen genom att inhalera dessa, det långa och utsvävande samtalet jag och Robin hade ute i en gräsbacke vid en motorväg i Majorna, den nattliga och mycket ljuva läsningen av Mats kamp (Tack till Annas mamma Marie för platsen på soffan och allt annat!) och inte minst dom underbara serieettorna som körde limbo och allmänt piskade upp partystämningen i taket på releasefesten för Världens Ende #2.

Jag längtar till (och fruktar inför) nästa års bokmässa.
Det kommer bli minnesvärt.

För hundra gubbar!

2011-09-20T23:55:00.000+02:00

Efter mycket om och men, bytt och flytt, pill och trill är nu äntligen bloggen tillbaks i aktivt läge igen. Det har varit mycket smärtsamt att låta bloggen ligga och bara stelna sen sist. Dels för att jag tycker att det är så jävla kul att lägga upp nya inlägg här och fila på illustrationer och annat krafs som hör till, men också på grund av att det varit ett smärre hästjobb att få ihop materialet till det här inlägget. (Se ovan, kommentar överflödig)

Strax efter jag lagt upp det förra inlägget med clownen såg jag att nästföljande (det vill säga detta) inlägg skulle bli nummer 200 i räkningen sen bloggens start. Förra gången försökte jag att göra något utöver det vanliga, och kunde inte finna någon anledning till att inte försöka toppa det med något ännu fetare den här gången.

Det är sedan strax innan min Malmöflytt som jag hållit på med denna illustration i olika faser. Först en uppskissningsperiod som var ett rent helvete rent uppmärksamhetsmässigt. Att inte tappa räkningen efter man har ritat fler än femtio figurer är otroligt svårt. Själva konceptet med bilden är nämligen att jag skulle rita 200 figurer som interagerade med varandra på olika sätt.

Först tänkte jag teckna 200 på samma bild, men insåg snart att det skulle bli på tok för många för att rimligtvis kunna genomföra just den här idén. Då kom jag på idén att jag ritar 100 gubbar på denna "Bob busar med Rob"-bild och hoppas på att min tecknarkollega Robin blir hämndlysten nog att teckna en egen version med samma koncept, men med ombytta roller. Därav kan målet med 200 figurer uppnås.

Om han bangar på det är det möjligt att jag genomför det projektet själv, men i så fall får det låta vänta på sig ett tag. Jag är lite trött på att rita tjocka små busfrön ett tag framöver.

Apropå Robin vill jag också snabbt nämna att han nyss släppt ett nytt, mycket sexigt fanzine som jag tycker alla borde köpa. Det är tryckt i A4 på ett grovt, gult och härligt papper som påminner om sådant där gammalt papper som fanns på serietidningar under tidigt 80-tal och liknande. Utomordentligt trevligt.

Och för dom läsare som ser figurerna Rob & Bob för första gången vill jag uppmärksamma om bloggen som kretsar kring Rob & Bob. Den kommer att uppdateras med nya och spännande saker lite oftare nu när jag och Robin delar samma arbetslokaler igen och kan slå våra kloka/ölfulla huvuden ihop och spåna fram material lite då och då. Till exempel ska vi skrapa ihop lite spännande stoff under Bokmässan i Göteborg som vi ska till i helgen. Vad vi kommer göra vill jag inte avslöja riktigt än, men jag kan lova att jag kommer utannonsera det klart och tydligt när det blir tillgängligt för allmänheten.

Nu ska jag inte låta texten flöda över mer i det här inlägget, utan istället försöka sova och fundera på nästa inlägg. I den mån jag kan ska jag försöka berätta vad som hänt under den månad i Malmö som gått. Tills dess hoppas jag att detta inlägg varit till belåtelse.

En sista undran: Jag funderar på att trycka upp det här motivet på t-shirtar nu till jul eller till SPX i maj. Finns det någon som skulle vara intresserad av ett sådant plagg?

Njutning.

2011-07-22T15:05:00.001+02:00

För mig är sommar just nu att:

Sova länge,

sitta inne och undvika regnet,

lyssna på brummig dub,

pussas,

plocka hallon,

försöka samla alla röda mynt,

äta BMI-ökande mängder mat,

måla en glad, skäggstubbig och

jävligt rund clown på planket.

Jag är väldigt nöjd med det.

Eller för att vara lite dialektig:

Synn å klaga.

Adventures - Special Edition.

2011-07-12T18:18:00.001+02:00

Tidigare i år fick jag reda på att en av mina favoritartister Multifaros skulle släppa en ny skiva och behövde någon som ritade ett omslag till släppet. Jag var inte sen på att anmäla mig som frivillig för projektet, och efter lite diskuterande och genomlyssningar av en försläppt version av skivan hade jag krafsat fram omslaget som går att se ovan.

Dom som laddar hem skivan kanske märker att omslaget i zip-filen är lite annorlunda än bilden som går att se här. På omslaget som följer med låtarna är det dagsljus på bilden och allmänt lite starkare färger, men här på bloggen släpper jag en specialgjord gryningsversion med lite varmare färger och dessutom en bild på skivan (som ju aldrig tryckts eftersom det är en digital release).

1. Preludium

2. Sleepwalk

3. Friendly Ghosts

4. Trip

5. Bullet

6. Mansion

7. First Groove

8. Animals In Australia

9. Citizen

10. Bouto (feat. Vati)

11. Feeling Nostalgic

12. Life

Ladda hem!
(Det är gratis)

Sommarinvigning.

2011-07-08T00:28:00.000+02:00

Nu känns det på riktigt att sommarlovet trätt i kraft. Jag kliver upp vid 10-11 varje morgon, går ut på trappen mot baksidan av tomten och äter en filtallrik med jordgubbar och müsli innan jag börjar skruva på min lilla cykelrenovering eller skissa på något nytt att måla på planket.

Det som är på bild i detta inlägg är det jag smetade upp som första motiv för i år. Jag har ingen aning själv om vad det är för figur, förutom att jag ville använda dom färgerna och att mamma döpte den till "Puppen".

Jag tyckte det var roligt när hon sade det. Det gör jag nu också.

Recension.

2011-07-02T15:54:00.000+02:00

Det senaste numret av den mycket trevliga serietidskriften Bild & Bubbla kom i min ägo för ett tag sedan och innehöll en recension av ett fanzine som min numera gamla klass från Serieskolan gjorde i höstas. Det var totalt 25 personer som medverkade i fanzinet och jag är en av fem av mina klasskamrater som nämns i recensionen. Som om inte det vore smickrande nog får jag dessutom en del trevliga ord riktade mot mig. Läs själv:

Om du vill läsa min serie som recenseras kan du

göra det gratis på min hemsida Robegarden.se

Fanzinet som recensionen handlar om, "Familjejuveler", finns kvar i några få exemplar. Jag har hand om lagret numera, så om det är någon som vill köpa ett är det bara att skriva en kommentar här eller maila till robegarden@gmail.com.

Hemöver igen.

2011-06-26T16:03:00.020+02:00

Nu har den sista handen lagts på flyttpackningen från rummet jag spenderat dom flesta av mina oskoliga timmar under denna, för mig, första tid i Malmö.

Mer Malmö blir det till hösten i form av år 2 på Serieskolan, men då på annan plats och i annan regi. Jag har börjat söka studentlägenheter i Rosengård där några av mina framtida klasskamrater redan har lyor av olika storlek, men alla med samma höga trevnadskänsla och hängfaktor. Så att ta sig dit är definitivt ett konkret och eftersträvansvärt mål under dom kommande månaderna.

Nu närmast står "Packa in lådor i bilen" väldigt högt i prioritet, tillsammans med "Fixa något att äta för kvällen" och "Duscha och koppla av". När jag skrivit klart det här ska jag försöka bocka av dom i kronologisk ordning så fort det bara går så att jag kan få njuta av den sista punkten.

Imorgon går alltså flyttlasset hemåt, så till alla Ljusdalsfolk som läser - Vi syns i veckan!

Löpande bandet.

2011-06-24T13:51:00.001+02:00

Illustration: Lasse Mulvad

I onsdags var jag över till Köpenhamn på min klasskamrat Lasse Mulvads tryckeri The Gestalt Cartel och tryckte upp mina omslag till Robe Garden #3, samt tröjorna som ni där ute har beställt. Jag har tyvärr inga egna foton att visa från det hela, men på deras hemsida finns det bilder från dagen då jag var där.

Det var riktigt kul att få kavla upp skjortärmarna och massproducera sin skit i en så välutrustad lokal. Det fanns spexiga maskiner, massor med ramar, hyllor med färg och annan bra (och härligt kantstött) utrustning överallt. Dessutom hängde det en massa affischer och andra saker som folk har tryckt där nere, så vare sig man stog och blåste rent en ram, pillade med overheadplast i skrivaren eller uträttade behov på toaletten så fanns det alltid någon fräsig screentryckt plansch upptejpad som kittlade inspirationsnerven.

The Gestalt Cartel

Det var så kul att jag bara måste dit någon gång till under hösten och trycka mer saker, så om det finns intresse av att beställa fler t-shirts med samma (och förmodligen också nya) motiv är det bara att börja hojta till.

Jag kommer så klart att fixa i ordning ett liknande inlägg som jag hade inför den här gången, med utförlig information på olika sätt, men om det är någon som har idéer, önskningar eller förslag på motiv eller tröjfärger är det bara att häva ur sig. Jag tycker det bara är kul att få veta vad ni tycker.

Antagningsbesked.

2011-06-16T23:57:00.001+02:00

Igår fick jag alltså beskedet som jag växelvis nervöst och kaxigt väntat på i ungefär ett halvår. Beskedet var...

....att jag kom in på Serieskolans andra år.

Jag är oerhört glad och pigg på att få börja till hösten och det känns sjukt skönt att veta att jag kan ta det lugnt hemma i Hälsingland nu under sommarlovet. Om några veckor åker jag hem och kan på ljumma sommarnätter sitta med myggfönstret uppe och skriva rent lite manus, drömma upp planer och i största allmänhet planera höstterminen för att kunna mjölka ur maximal jävla möjlig prestanda ur mig själv och skolans resurser under det kommande året.

Jag kommer bara att kunna gå ett sådant här skolår en gång i mitt liv, och det ska bannemig inte slösas bort på något sätt. Seriefabriken Robert Pettersson ska sättas i bruk och leverera därefter.

Serieskolan - Vi syns till hösten.

Vill du ha ett tröjtryck?

2011-06-11T18:01:00.003+02:00

Under den kommande veckan ska jag åka över till Danmark och besöka tryckeriet som finns hos kulturföreningen Bolsjefabrikken, som min klasskamrat Lasse Mulvad är inblandad i. Jag kommer att trycka omslagen till Robe Garden #3 och även ta tillfället i akt och trycka lite t-shirts. Det sistnämnda är det som jag vill dra lite extra uppmärksamhet till i och med detta inlägg.

Jag kommer att trycka tröjor på beställning från er läsare. Anledningen till att jag gör så är på grund av att jag inte vet hur många som är intresserade av att köpa tröjor och när jag kommer få tillgång till screentryckutrustning igen. Detta innebär att denna första upplaga kommer att vara väldigt låg och begränsad. Passa därför på att anmäla ditt intresse snabbt om du vill ha dessa tryck.

Dom motiv som jag kommer att göra är saker som jag själv tecknat under det gångna året på Serieskolan. Bilden här ovan är skämtteckningen som födde idén om att göra det första tröjtrycket. Jag har haft många glada, äcklade och upprörda reaktioner på den teckningen, så missa inte chansen att själv bära den lagom provocerande rocktröjan på sommarens festivaler och släktens finbjudningar. Funkar väldigt bra till öppen skjorta/ luvtröja.

En annan serie som fått goda bemötanden är den där man får se hur det går när min seriefigur Anders ska koppla av framför tv:n efter en hård dag. Med den på bröstet har du inte bara en förbannad alkis ständigt närvarande, utan också ett korshårssikte mitt på bröstet. Åh så praktiskt!

Klicka för närbild av trycket

Sammanfattning

"Slå porren" 200:-

"Idiot" 200:-

"Slå porren" & "Idiot" 300:-

Vikfanzinet "Robe Garden 2.5" ingår i alla beställningar

Skriv en kommentar i det här inlägget (eller maila till robegarden@gmail.com) med det antal t-shirtar du vill ha, samt vilken storlek. Betalning och leverans går att lösa på två sätt. Om du bor långt bort får du nämna din adress i ditt mail. Då skickar jag över mina bankkontouppgifter till dig, så sätter du in pengarna för tröjor och frakt där. Eller så kan vi träffas i Malmö (t.o.m. 26/6) eller Ljusdal (fr.o.m. 28/6) och byta tröjor mot pengar på plats.

Exempel
Hej! Jag heter Anders Sillroth och vill beställa tröjor.

1 st "Slå Porren" - XL

Anders Sillroth
Hackaregatan 18B, 2 tr
291 64 Sollentuna

På begäran finns det nu också möjlighet att beställa vita tröjor.

21:a Juni är sista beställningsdagen!

Klassmålningen vid Folkets Park.

2011-06-11T17:46:00.004+02:00

Foto: Robert Pettersson & Anna Åhlén

Här kommer alltså bilderna från eftermiddagen då jag och några av mina kamrater var och besudlade en av Malmös lagliga graffiti-väggar med information om våran utställning. Vädret var lite si och så den dagen, så vi försökte att hjälpas åt så gott det gick för att påskynda hela processen. Vi hann färdigt med målningen och ta oss hem med allt material lagom till att ett lättare spöregn tog över stadskärnan.

Det var en skön känsla att få måla igen. Det var ju ända sedan jag var hemma vid planket i höstas som jag senast målade och fick kleta ner gummihandskar och målarbyxor. Lite ovant var det, men det var definitivt lika kul som det var ringrostigt.

22.

2011-06-08T17:16:00.000+02:00

Idag fyller jag år.

Tjugotvå år.

Det ska jag fira nu med att äta lite mat och tårta.

Och så ska jag ta det lugnt.

Releasefest för Serier mot rasism.

2011-06-02T19:53:00.000+02:00

Bloggen har bara legat här och hållit käften ett bra tag, men det är på grund av förberedelserna inför utställningen som jag nämnde i inlägget här precis innan. Och imorgon är det dags för releasefest för Serier mot rasism-boken, där det också ska pillas och fixas och inredas.

Foton och berättelser från dom båda händelserna kommer att komma upp så fort jag får en lugn stund efter det hela. Under tiden tycker jag att ni som finns i Malmö och läser gärna får komma förbi på festen och skåla några glas och prata lite strunt.

Hoppas vi syns!

Slututställning.

2011-05-20T15:36:00.000+02:00

Nu är det snart dags för slututställning på Serieskolan. Det här är det närmaste vi kan komma en bal på den här skolan, så alla elever kommer vara aspeppade och ställa ut gräddan av grejerna vi gjort.
Du vill inte missa det.

Jag tycker definitivt att du som läser borde komma på vernissagen och njuta av utställningen, prata med skojiga och skitgrymma människor i klassen, dricka sådan där låtsascider, äta salta pinnar, köpa fanzines och gå hem sist och nöjdast av alla. Det kommer bli en toppenjävla kväll.

Jag har gjort affischen som ses ovan och kommer även att göra en väggmålning med ett liknande motiv på en av Malmös lagliga graffitiväggar som ligger i närheten av skolan. Bilder på den kommer när den utförts.

Paco the Judo Popcorn.

2011-05-15T21:49:00.003+02:00

Innan du läser vidare vill jag att du går in här och läser på om vad jag kommer babbla om i det här inlägget. Om du inte orkar läsa text på engelska kan du bara titta på filmen där snubbarna bakom det hela berättar och visar filmsnuttar som förklarar väldigt fint.

Paco the Judo Popcorn är nog bland det softaste jag sett, rent estetiskt, i animationsväg. Att det dessutom är charmigt superhjälteklyschigt och samtidigt görs av några av mina tecknarförebilder gör ju inte saken sämre.

Om jag hade varit liten och under tio minuter varje vecka fick chansen fick se ett judopopcorn som flyger runt i en glittrig, godisfärgad värld och spöar skiten ur onda rester från kylen hade jag varit en mycket glad liten knubbfräknig gosse.

Titta bara på deras t-shirt. Fuck magrutor eller vad nu modetidningarna säger är "hottast" under sommaren - det är den som gäller på Beach Tvåtusenelva. Om man skänker 90 dollar (574 kronor) till projektet får man just en sådan t-shirt OCH ett signerat tryck av skaparna OCH ett jävligt fint ark med gulligt klistermärken OCH förhoppningsvis en hel säsong med Pacoavsnitt att titta på när du äter frukostflingor. Det hänger ju tyvärr på att dom får in tillräckligt med pengar till projektet, och just nu när det är tre(!) dagar och 1300 dollar kvar ser det en aning mörkt ut, men jag ger inte upp och hoppas att mitt inlägg här kanske kan få några nya personer att upptäcka och gilla Paco tillräckligt mycket för att hjälpa dom på traven. Det går att skänka allt ifrån 1 dollar och uppåt, så gå in på deras Kickstartersida och se vad som kan passa dig och din plånbok.

Pacoskaparna har dessutom haft en tävling där dom uppmanar folk att remixa Paco-låten. Jag gjorde en vaggviseversion och skickade in till tävlingen. Den finns att lyssna på i Youtubevideon som jag lagt upp här, men om det är någon som vill ha den som mp3 kan jag maila över den. Skriv en kommentar bara så löser vi det.

Så, för att runda av och sammanfatta detta inlägg hoppas jag att det är några som inte känt till Paco tidigare och kanske gillar idén tillräckligt mycket för att skänka en slant till dom (kom ihåg att du får snygga grejer när du skänker) eller åtminstone sprida ordet vidare till folk du känner så att dom har en chans att få genomföra den här sexiga jävla tv-serien om ett judokastande majskorn med superkrafter.

Senaste nytt: Paco-teamet har nu lyckats samla ihop pengarna till serien och börjat producera och skicka ut saker till dom som bidragit. Med andra ord kommer jag att ha min solgula supersexiga t-shirt i brevlådan snart. Ka-motherfucking-boom vad glad jag är just nu!

Small Press Expo 2011.

2011-05-14T17:33:00.001+02:00

Foto: Tomas Pettersson

Nästan en hel vecka har gått sedan jag var i Stockholm på seriefestivalen Small Press Expo med min klass, och jag har nästan hunnit återhämta mig från allt som hände då. Sömnen och intrycken har landat ganska gott i skallen och kroppen, men jag har fortfarande inte riktigt fått struktur på var all min packning är. Jag tror att min necessär ligger någonstans vid mitt ritbord i skolan, men jag är inte säker.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med min SPX-upplevelse för i år. Om jag jämför med förra året då jag var där som ensam och förvirrad ryggsäcksnörd som blev starstruck var och varannan minut på grund av alla seriekändisar som fanns överallt känner jag en stor skillnad nu. Med Sveriges bästa serieskola och ett gäng bra publikationer i ryggen känner jag att jag faktiskt vågar ta ton och be om signeringar från några av mina största idoler när jag går fram till dom och vill köpa deras böcker.

En av nackdelarna med årets festival för min del är att jag var inblandad i lite för många projekt för mitt eget bästa. Det fanns tre bord jag skulle sitta vid mer eller mindre samtidigt, kombinerat med försök att glida runt och kolla på böcker, finnas till för alla jag ville träffa, gå på föreläsningar och bara sitta ner och ta det lugnt med en macka och en Dr Pepper. På bilden är jag fångad i en av dom få lugna ögonblick jag hade under festivalen (som jag ägnade åt att vika vikfanzines).

Försäljningen av mitt och Robins fanzine gick också väldigt bra. Jag skulle faktiskt vilja kalla det för en smärre succé, eftersom vi sålde slut på precis alla exemplar vi hade med oss. Bland det roligaste på hela mässan var att det faktiskt kom folk som aldrig sett eller hört talas om oss och kollade på omslaget, plockade upp tidningen, bläddrade en aning, skrattade högt och till sist bad om att få köpa ett exemplar.
Att något man gör kan uppskattas så direkt av en okänd människa var oerhört inspirerande.

Även försäljningen av Serier mot rasism-boken gick väldigt bra. Efter lite snack med andra förläggare som var på plats verkar det som att våran bok var bland dom allra bäst säljande på hela mässan, vilket så klart är mycket glädjande. Speciellt omtumlande är det ju också med tanke på att vi är debutanter och aldrig gjort något liknande tidigare. Vi hade också ett föredrag inför publik på festivalens scen. Jag vet inte om det finns dokumenterat någonstans, men vi stod iallafall där och levererade bakgrundshistoria, högläsning ur boken och framtidsplaner bland annat. Det var jättenervöst att stå där med mikrofoner och allt, men det gick väldigt bra.

Sammanfattningsvis var hela resan en lika packad som sjuk upplevelse med jobbiga stressklimaxer, mäktiga basupplevelser, åksjuka bussfärder, avslappnande stressutjämningar, absurda gratisfester, bra böcker, spännande releasefester, dundriga sorlvolymer, jobbiga folkmängder och helt enkelt omtumlande mässdagar. Det är nästan så att jag inte längtar till nästa år när jag tänker på hur ansträngande det var detta år, men det nästan:et står inte sig en chans mot peppen inför alla bok- och fanzinesläpp som jag redan nu vet kommer äga rum, både för min egen och andras del.

På SPX 2012 kommer marken skälva. Lita på det.

För att läsa mer om Stockholmsvistelsen rekommenderar jag Robins inlägg om SPX 2011. Hans redogörelse är lite mer dagboksaktig och stämmer mångt och mycket på även min upplevelse av det hela, då vi sällskapade under större delen av helgen.

Releaser på SPX 2011.

2011-05-05T08:54:00.000+02:00

Nu till helgen brakar seriefestivalen SPX lös och med det följer en massa feta fanzine- och boksläpp som jag medverkar i större eller mindre grad.

På grund av trycktekniska fataliteter har tyvärr mitt planerade och tidigare frekvent nämnda Robe Garden #3 fått skjutas upp ett tag, men det kompenseras av medverkan i några av dom fetaste tryckta sammanhang jag varit i hittills. En presentation av dom kommer här:

Rob & Bob #1

Format: A4 Sidantal: 80 sidor Pris: 20:-

Rob & Bob är namnet på serietecknarduon som jag och min snusgullige kompanjon Robin Larsson skapat för att, enkelt uttryckt, ta över seriesverige med skrafferingar och överjävligt gosiga kinder. I detta första samarbetsfanzine har vi samlat våra bästa skämtteckningar, mest flippiga samarbetsserier och båda våra tv-spelsserier som vi jobbat parallellt med under våren (min i komplett form och dom första tio sidorna av Robins sjuttonsidiga monsterprojekt).
Läs vårt manifest på den nystartade bloggen.

The REAL Swedish Comic Sin

Format: A5 Sidantal: 32 sidor Pris: 20:-

Release utanför Debaser Medis i Stockholm

17:00-19:00, imorgon fredag.

I detta fanzine medverkar jag med en serie som handlar om ett par i övre medelåldern och deras sexliv. Själva fanzinet kom till som en reaktion på serieantologin Swedish Comic Sin, som innehåller erotiska serier som skildrar genomgående väldigt lyckade och fläckfria ligg. Känslan av "Men så här är det väl inte att ha sex på riktigt?" infann sig och övergick till konkreta serier som resulterade i detta fanzine om fumliga fylleligg och slarviga ångestpök. Det är helt enkelt den riktiga svenska seriesynden.

Serier mot rasism

Format: B5 Sidantal: 132 sidor Mässpris: 100:-

I denna bok är min insyltning i form av medredaktör, grafisk formgivare och serieskapare. Detta långa och storslagna bokprojekt har pågått under stora delar av skolåret här i Malmö och innehåller 132 sidor med serier av 37 olika serietecknare. Innehållet spänner ifrån allvarligt och pedagogiskt till regelrätt bajshumor, dock alltid med en antirasistisk tematik. Boken ges ut av Optimal Press och säljs till förmån för papperslösa flyktingar.

På SPX kommer det gå att köpa böckerna vid vårt bord och vid bordet som Optimal Press har. För dom som inte kan närvara på mässan och inte heller har möjlighet att träffa mig för att köpa exemplar kan nu också beställa boken via internetbokhandlar, t.ex. Adlibris, Bokus, med mera. Fler och fler fysiska bokhandlar kommer så småningom också saluföra boken.

Mer om Serier mot rasism går att läsa på den officiella hemsidan, Seriermotrasism.se

Om du som läser nu känner att du vill titta in på själva mässan, prata en stund och kanske köpa något är det bara att gå till Kulturhuset i Stockholm och åka upp med rulltrapporna och knata in - entrén är gratis. På kartan här ovan är bord 9, platsen där jag kommer sitta vid under större delen av festivalen markerat med röd färg. 13:45-14:30 på söndag kommer jag även vara med resten av Serier mot rasism-gänget och ge en presentation av projektet i föreläsningsalen Studio 3. Även där är det gratis inträde och troligtvis ett bra tillfälle att få sin bok signerad av dom närvarande tecknarna som är med i boken.

Nu ska jag packa ihop dom sista fanzinekartongerna och dubbelkolla biljetter och annat strunt, sen bär det av till stationen och tåget mot huvudstaden.

Vi syns i Stockholm!

Ur "Minnen från Norshagsvägen".

2011-04-24T13:13:00.002+02:00

Påsklovet börjar nu lida mot sitt slut och jag sitter fortfarande och arbetar i skolans stora och tomma lokaler.

Det känns faktiskt väldigt skönt att kunna sitta här alldeles ensam och jobba pauslöst hela dagarna, även fast det är sommarväder ute och hela Malmö går med kortare byxor än jag.

Jag jobbar på en längre serie om tv-spel för tillfället och njuter av möjligheten att komma i stämning inför tecknandet genom att till exempel spela tv-spelsmusik så högt och mycket jag vill utan att någon klagar, kolla på Angry Video Game Nerd när jag äter och bara detaljsurfa i mitt eget huvud bland nostalgiska barndomsminnen.

Medaljens baksida är väl den att det periodvis kan kännas lite ensligt, men då finns det ju som tur är telefon och vänner på andra sidan tråden man kan prata med. Och om alla gått och lagt sig kan Filip & Fredriks "Prata-om-vilken-jävla-skit-som-helst-som-faller-dom-in"-podcast fylla en väldigt god fnissfunktion.

Bilden i detta inlägg är en ruta från tv-spelsserien som jag jobbar på just nu. Utan att avslöja storyn kan jag berätta att det är jag som liten pojke som står där i mitten med halsduk och koögon.

Ankomsten.

2011-04-19T21:16:00.005+02:00

Idag landade det ett 230 kg tungt, underbart trycksvärtedoftande paket invirat i plast på Serieskolans trapp. Det var vår leverans av Serier mot rasism-böcker som kom från tryckeriet och mottogs med öppna och solvarma armar av mig här på skolan. Resten av gruppen hade förhinder vid själva inlastningen, men ramlade in allt eftersom och sniffade på omslagen och flapprade med sidorna.

Kort och gott har det varit en stor dag idag.

Påsklov.

2011-04-16T17:25:00.003+02:00

Nu har det blivit påsklov här nere i Malmö och dom flesta av mina klasskamrater har åkt till sina respektive hemorter för att koppla av/röja loss eller vad dom nu har tänkt sig. Jag har dock fixat en nyckel till skolans lokaler och har tänkt lägga in en hög växel på mitt serietecknande för att kunna rita ihop så många sidor som möjligt till fanzinen jag ska göra klart till SPX.

Dels har jag ju mitt eget Robe Garden-fanzine som ska sammanställas, men det finns även ett par andra sidoprojekt som jag är mer eller mindre inblandad i. Under den här veckan ska jag bland annat sätta tänderna i den mycket roliga sysslan att göra omslag. Jag har listat ut teknik och färger, men ännu inget motiv. Om det blir en hög tjocka bebisar eller ett vidrigt vanställt ansikte vet jag ingenting om, det kanske till och med blir båda.

Vid närmare eftertanke låter det sistnämnda faktiskt som ett lockande koncept.

Lek med maten.

2011-04-09T14:01:00.001+02:00

Nu under veckan har vi på Serieskolan haft besök av en viss Kim W Andersson, som agerat gästlärare och lärt oss om penseltuschandets ädla och underbara konst. Läs om det på klassbloggen.

En rolig grej som hände under veckan med Kim var att han uppmärksammade min och Robins lappfyllda vägg som vi har bredvid våra tecknarbord. Där sitter alltifrån pubertala småskämt som vi tecknat ner, inspirationsbilder av olika slag och seriesidor som vi är allmänt nöjda med. Bland allt detta hittade han en liten lapp med en bild på Simon Gärdenfors som jag ritat för ett tag sedan. Med sin mobilkameratelefon tog han en bild och skickade till den avbildade mannen i fråga som reagerade med att lägga upp det på sin blogg. Mycket trevlig läsning, måste jag säga.

Bilden i detta inlägg är ifrån en serie som kommer att publiceras i Ljusdals-Nytt och i mitt kommande fanzine, Robe Garden #3, som släpps i början av Maj.

En gång var jag en liten krabat.

2011-04-08T01:09:00.000+02:00

Nattlig produktivitet.

2011-04-05T01:42:00.000+02:00

Egentligen borde jag ha gått och lagt mig vid det här laget, men jag sitter och plitar på en årskrönika till min klass årsbok. Det är bara så förbaskat roligt att sitta och minnas tillbaks på året som gått och försöka sätta ord på det att jag inte riktigt kan ta mig själv till ro och gå och lägga mig.

Sammanställningen av årsboken och mitt eget fanzine är det som är bland det mest aktuella och fritidskrävande just nu, så om uppdateringarna här på bloggen börjar sacka (vilket jag misstänker att dom kommer göra ju närmare SPX vi kommer) finns det naturliga anledningar till det. Om du då kikar in här under den kommande månaden och det inte hänt något nytt tipsar jag om att slänga några snabba kollar på klassbloggen och hemsidan för Serier mot rasism, där jag är inblandad ganska mycket i både vad det gäller administration och innehåll.

Så var det sagt. Nu är det av med paltorna och i säng som gäller. Med andra ord - Läggdags.

Turtle Power!

2011-04-01T17:50:00.001+02:00

Idag hände en spännande grej på vårt fredagsfika. En förläggare från Italien som är ute på en slags talangjaktsresa genom Europa kom förbi för att hitta nya tecknare till några svältande publikationer som han bossade över.

Vi i klassen hade under veckan förberett en portfolio för att visa upp våra färdigheter och när Sergio kom till mitt bord fastnade han för en Turtlesteckning jag hade gjort (ovan) och undrade om han kunde få en intervju med mig. Det var jag och några andra i klassen som blev uttagna och intervjuade i några väldigt nervösa tjugominuterssessioner.

Jag fick förklarat för mig att dom ska försöka gå ifrån dom lite uttjatade "häftiga" actionäventyren och istället göra lite snällare serier om turtlarnas konstnärliga bakgrunder (dom är döpta efter italienska renässanskonstnärer). Det blev spikat att jag från och med juni kommer teckna ett gulligt Turtles-äventyr i månaden för deras räkning. Så mitt sommarlov kommer bara bestå av en massa gulliga turtlar som är nedkladdade med fingerfärg. Sämre kan man ha det.

Reaktioner.

2011-03-29T00:53:00.000+02:00

För några dagar sedan kom jag ihåg att det finns en funktion i Blogger som gör att man kan lägga till "reaktionsknappar" under sina inlägg. Jag tänkte testa det för att se hur det funkar. Med lite tur kanske dom kan agera som brygga mellan en fullfjädrad kommentar och engagerad tanke.

Så om du precis kräkts i knät av något inlägg på min blogg kan du enkelt klicka på "Trist" (och "Fult" också om du känner för att göra en dubbelmacka av tyckandet) och sedan gå till toaletten och hämta skurtrasan i vredesmod.

Skriv gärna förslag på "reaktioner" i kommentarsfältet om du känner att något fattas.

Bilden i inlägget är en färglagd och nedsmutsad ruta från serien "Vegetable State" som kommer vara med i Robe Garden #3, som släpps i början av maj i år.

Mojojojo.

2011-03-27T21:34:00.000+02:00

Nu i helgen har jag och Robin varit över till Lund och haft det trevligt med Linus, hans musikutrustning, en platta folkbärs, Earth Hour, ett strömavbrott och en massa solsken. Det var väldigt skönt att komma iväg från Malmö en sväng och bara sitta och bli soldåsig på 20-minutersbussen på vägen dit och i största allmänhet få miljöombyte och gå omkring i ett område där buskar, affärsskyltar och klistermärken på stolpar var otittade på av mina ögon.

På vägen hem från Lund åkte bussen förbi scientologikyrkan som finns i Arlöv. Jag och några kompisar har tänkt sticka dit och prova på ett sådant där gratis "personlighetstest" som dom erbjuder. Jag citerar text från en lapp jag fått utdelad till mig på staden:

"Scientologi-kyrkan i Malmö

erbjuder under begränsad tid, gratis intelligens- och personlighetstestning.

Din IQ, personlighet och begåvning avgör din framtid.

Se till att du känner till detta. Inga förpliktelser."

Jag tänker inte ens ge mig på att beskriva alla delar av denna lilla text som jag finner komiska/förvirrande/löjeväckande. Med den extra informationen att "Testning erbjuds kl. 09.30 till 22.00, 7 dagar i veckan." kan du kanske bilda dig en egen uppfattning.

Mycket nöje!

Fosterfilosofier.

2011-03-16T01:10:00.001+01:00

En skrämmande insikt kom till mig under eftermiddagen idag. Snart har jag inga deadlines som sätter krokben på den allra närmaste vardagen längre.

Sedan lovet tog slut för två veckor sedan har det varit non stop arbete i olika former. Boklayoutande har avlösts av viktiga seriedeadlines och konsertupplevelser (som fått agera både avkoppling och pirrig presentavlämning) bland mycket annat. Nu är det alltså så att i det i lektionsväg ser ut som att ett stort fält av eget arbete börjar breda ut sig och att jag med start nästa vecka kommer att få ordentligt med tid till att teckna på serien jag skrev manus till i julas. Det ska jag fan fira med att fylla upp hela inläggsspalten med en stor, brölig bild på en bebis i fostervatten.

Bebisbilden är för övrigt den första sidan av tre i en serie jag gjorde till en skoluppgift som hade deadline igår. Serien kommer gå att läsa i sin helhet när jag uppdaterat min hemsida, vilket förhoppningsvis är inom kort. Det finns även en chans att serien kommer med i en tidning som trycks professionellt i stor upplaga, fyrfärg och hela det köret nu till sommaren. Därför tog jag tillfället i akt och smaskade till med druvlila färglinjer. Ack vad det kändes härligt.

Aktuell skäggstatus.

2011-03-10T00:48:00.000+01:00

Foto: Anna Åhlén

Saker går ett i ett här nere i Malmö, men efter måndag nästa vecka kommer jag att ha tid att uppdatera lite mer genomgående samt svara på kommentarer som legat ett tag. I väntan på det kan jag tipsa om att hålla koll på klassbloggen, där det händer lite av varje. Bland annat är jag Veckans Anton, vilket inte är fy skam.

På begäran kommer till sist en bild på mig och mitt skägg som det ser ut just nu. Hörs nästa vecka!

Med nya ögon.

2011-03-01T00:10:00.004+01:00

Dom stora och positiva nyheterna avlöste varandra nu under det första dygnet i Malmö. Från att trapphuset där jag bor fräschats upp ytterliggare och bestyckats med sådant där blipplås till att vi fått ny teknisk utrustning i skolans lokaler och en massa fint där emellan.

Låt oss dock koncentrera oss på skolsakerna för tillfället.

Vita, rena och blanka Mac-datorer var det som jag möttes av när jag kom in i klassrummet i morse. I jämförelse med våra gamla dammiga, delvis suddiga och fingersmutsfläckade pc-maskiner som krånglade med allt ifrån scannerkopplingar till fonthantering är det en helt annan värld att använda dessa nya datorer.

Det är mycket som jag inte riktigt har greppat än, som var kortkommandot för "Rename" sitter och varför man inte kan maximera fönster riktigt, men på det stora hela är det en hejdunderligt sexig upplevelse att arbeta med dom slimmade monstren. Vem vet, jag kanske blir en sådan filur som skaffar en iPhone och gör app-serier innan årets slut? Eller så köper jag en svindyr Macbook bara för att den ser fin ut med sin långsamt svepande Sleep-lampa.

En sak är i alla fall säker - från och med nu ser jag datorvärlden med helt nya ögon. På riktigt.

Aktuell skäggstatus: Igår klippte jag mitt skägg för första gången sedan jag började spara. Det gick bra...tror jag.

Torsdagsfilm.

2011-02-22T01:09:00.000+01:00

Torsdagar är trevliga dagar på Serieskolan. Efter skoltid är vi några som brukar anordna filmkvällar av olika slag. En vanlig kväll brukar innehålla trevligt sällskap, lite fika, två långfilmer och ett gäng musikvideor eller kortare animationer mellan långkörarna för att ge hjärnan en slags bensträckare. Hittills har vi oftast haft animationstema och kollat på allt ifrån våldsam splatteranime till finstämda kortfilmer, men affischen jag gjort ovan är ifrån en kväll då vi hade dokumentären King of Kong som huvudfilm.

Själva handlingen går att läsa i korthet på affischen och för den som är nyfiken rekommenderar jag varmt att se den. Det är en mycket underhållande, och bitvis väldigt rörande, dokumentär full av människor som är så speciella att man nästan inte tror att dom finns på riktigt.

Före tillverkningen av affischen kikade jag på lite screenshots till originalversionen av Donkey Kong för att få inspiration till apkungen, men jag kände att det var någonting som inte riktigt klickade. Jag har alltid gillat NES-versionen mer på grund av nostalgiska skäl, så jag valde till slut att plocka färgerna direkt från den paletten för att få rätt feeling.

Att tolka den håriga apan från små pixliga sprites var ruskigt kul och den CMYK-doftande färgskalan blev så fin att jag måste prova göra något mer med den. Jag vet inte riktigt vad bara. Men det löser sig nog - inspirationen kommer säkert och knackar på med något lämpligt i framtiden.

Teletubbie.

2011-02-16T00:18:00.001+01:00

Mina damer och herrar: Fucky-Wucky.

Boerd.

2011-02-14T00:51:00.002+01:00

I början av månaden avslutade jag ett samarbete med den svenska multitalangen Bård Ericson. Han gör många typer av musik och jag har följt hans diverse projekt under årens lopp och har länge gillat det han gör. När jag i slutet på förra året fick kontakt med honom och det kom på tal att jag kanske kunde göra lite omslag och logotyper till honom var det inte snack om att inte göra det. Att sitta hemma och göra omslag för mitt eget höga nöjes skull är skoj, men att göra omslag som faktiskt ska användas (och dessutom av folk jag gillar) är det svårt att tacka nej.

Det som syns ovan är loggan för hans lite mer klubbiga projekt Boerd, men den som håller ögonen öppna kanske kan se fler samarbeten med honom och mig i framtiden...

Här är första rutan i månadens serie jag skickat till LjusdalsNytt. Manuset skrev jag i början av veckan som gick då jag kände mig en del som mannen på bilden. Lätt febrig och eländig spenderade jag nästan en hel dag i sängen. Om det var på grund av för mycket jobb eller att jag helt enkelt fått en släng av den där host-och-snor-sjukan många i klassen verkar ha för tillfället vet jag inte, men jag var iallafall sängliggandes med någon slags lättare feber och allmänna eländeskänslor. Nu är jag som tur är återställd och har tagit en lugn och slapp helg för att vila upp mig inför slutspurten innan lovet då det är mycket att göra.

Jobbigt men kul ska det bli...Pepp-pepp!

Får jag bada i ditt anletes svett?

2011-02-03T23:43:00.001+01:00

Efter en hård dag i skogen är det skönt att vila yxarmen lite och blicka ut över sin nyfällda skogsbit. I mitt fall är det en dryg veckas planering med olika deadlines spikade och en aningens lägre hög med saker att ta itu med i backspegeln. Än är det inte över, men det känns skönt att ha kommit loss en bit iallafall. Jag måste verkligen lära mig att inte låta det korka upp sig så här.

Bland dom mest aktuella sakerna är arbetet med Serier mot rasism-antologin. Sedan nyår har vi gått från att titta igenom och välja ut bidrag (på bloggen står det vilka som kommer att vara med) till att verkligen starta grytan som är att sätta ihop själva boken. Omslag ska tecknas och ledare skrivas med mycket annat, men det känns bra. Vi har någorlunda koll på den överskådliga framtiden samt en vilja och arbetsglöd som är svår att knäcka.
Det här kommer bli en sketabra bok!

Den skjortprydde karlakarlen jag ritat ovan kommer från ett litet ritjam vi hade i skolan för ett tag sedan. Någon kläckte ur sig den goda idén att det skulle vara kul att rita en svettig skogshuggare med alla stereotypa attribut vi kunde komma på. Någon minuts sanslöst flamsande senare satt vår lilla grupp på fem-sex personer och ritade rutiga skjortor och stickiga skägg som aldrig förr. En av dom var min partner in crime, Robin Larsson. Kolla hans huggare här. Det är sällan jag jobbar med färgpennor, men här var det en ren fröjd att leka med dom, även fast det inte riktigt blev som jag tänkt mig. Men det gör inget, det var ju mest för skit och fnitter alltihop ändå.

Mindmap.

2011-01-31T23:06:00.002+01:00

Imorse fick vi en stor uppgift i skolan. Vi skulle teckna tre olika figurer ur tretton olika vinklar. Rakt framifrån, rakt uppifrån, rakt från sidan, snett från sidan o.s.v. När vi gjort alla tre skulle vi ta den svåraste och göra om den i tjugonio vinklar. Tjugonio.

Allt ska vara färdigt imorgon bitti och jag sitter fortfarande och tecknar på uppgiften, även fast jag hellre velat ägna kvällen åt att ta itu med en del bloggande, mailande och telefonpratande som tråkigt nog har hamnat på hög. Jag begriper inte hur det går till.

Det man kan se på bilden i dagens inlägg har inget med skoluppgiften att göra, utan är resultatet av en del brainstorming jag gjorde till en ny seriefigur som jag hittat på. Från början var det inte tänkt att han skulle vara mycket mer än en figur som drack öl och lackade ur i en kort serie, men han var så trevlig att rita att jag ville göra en lite längre serie med honom. Problemet var bara att jag inte kände honom själv, så jag ritade porträttet i mitten av papperet och försökte tänka ut hur han är som person egentligen. Vad säger egentligen den blanka blicken, packade snusläppen, det bakåtkrupna hårfästet och påsarna under ögonen?

Aktuell skäggstatus: Märkte igår att jag kan känna mustaschens form när jag har ansiktet mot kudden. Det var en underlig känsla. Underlig, men positiv.

I buskar och snår.

2011-01-24T00:12:00.007+01:00

Under hösten ritade jag ut det skissblock jag hade haft igång sedan i början av 2010. Jag skaffade ett nytt block som var utan tryck eller etiketter någonstans. Det var sparsmakat och stiligt, men det blev lite förvirrande när jag skulle plocka upp blocket och inte visste vilken sida som var fram eller bak.

Ett omslagsmotiv behövdes så jag gjorde slag i saken och satte mig och bläddrade igenom en tjock bunt med blanka och fint färgade papper jag fått av min mamma (Tack!). Jag började klippa ut former ur dom färger som jag tyckte bäst om och försökte pussla ihop det till någon slags motiv. Rätt vad det var började jag göra en svamp, som sedan blev ett träd med en oförklarligt grå buske som sällskap. Ett pyssligt och aningen limkladdigt arbete, men ack så roligt. Och så blev ju boken fin också.

I övrigt har skolveckan varit mycket hektisk och fullproppad med en massa möten och jobb. Dock kom en riktigt skön och avkopplande helg som lämplig paus. Med pannkakor, bakad potatis och jag-vet-inte-vad-det-var-för-cheesecake, nördiga tv-spelskvällar, orgelmusik, téhäng och mysiga snöpromenader kan en helg knappt bli bättre. Tack alla jag umgåtts med för en mycket fin helg. Jag mår gott där inne bara jag tänker på er.

Som avslutning vill jag nämna att skägget tuffar på bra och att vår klassblogg har uppdaterats med info om två av våra klassfanzine som vi gjorde under hösten. Den som inte känner till bloggen och/eller är nyfiken på våra alster kan slänga ett getöga in där. Jag och resten av fanzinegruppen håller på att sätta ihop ytterligare två fanzine som borde komma upp för försäljning snart.
Mer info om dom senare.

Vårterminen börjar.

2011-01-18T00:26:00.002+01:00

Första intrycken från Malmö och vårterminens första vecka: Pang! Ut på staden med er och samla inspiration till en serie som ska vara klar på fredagen, ät falafel, sätt dig och skriv manus, ha möten, ät kinabox, jobba mot deadline, var med om oväntade och skitskojiga saker som korkar upp planeringen, rita mer på serien som ska vara klar på fredagen, lyssna på ny och bra musik, rita på den andra serien som ska vara klar på fredagen, åk krutluktande buss och runda av det hela med en lugn och skön helg i vilans och trevlighetens tecken.

Så kan man nog sammanfatta det hela.

Galaxy man.

2011-01-06T03:07:00.005+01:00

Årets första inlägg vill jag öppna på ett smått grandiost sätt med ett porträtt på Galaxy Man, en av bossarna i Megaman 9. Jag och min bror har suttit i några dagar i sträck och spelat våra tummar ömma och hårda i den härliga värld som är Megamanuniversumet.

Med sina benhårda bossar och hiskeliga hopp är nog dom tidiga Megamanspelen dom tv-spel jag älskar allra mest. Det som kännetecknar dom är musik med trallvänliga melodier och en svårighetsgrad som stundtals kan få dig att vilja slå sönder vardagsrumsbordet. Men trots alla timmar av nötande som krävs för att kunna klara av att springa igenom alla banor med svåra hopp, djävulska fiender och helvetiska bossar lyckas alltid charmen i speluniversumet fånga mig minst ett försök till.

Jag kommer tydligt ihåg stoltheten jag kände när jag var åtta år och kunde klara hela Flash Mans bana i Megaman 2 utan att dö en enda gång. Det var för övrigt den enda bossen jag kunde klara på hela spelet och det skulle ta till mina sena tonår innan jag lyckades klara ut spelet helt och hållet, men under alla år har jag bara haft varma minnen till spelen.

Om det så varit när jag suttit med ömma tummar på matematiken, ritat bossar i blocket och tänkt på när jag spelat dagen innan eller om jag bara visslar en melodi när jag är ute och cyklar kommer alltid den där varma och lite fluffiga nostalgikänslan upp. Vad som än händer kommer den lille blå roboten alltid ligga mig varmt om hjärtat, och det känns förbannat fint vill jag lova.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag nu fått mer än 20,000 besökare till min blogg. Helt otroligt. Ett hjärtligt tack från mig till alla er som kommit hit och klickat runt.

Ta nu och lyssna den här låten och känn blåsten i håret!

Nyårsafton.

2010-12-31T19:23:00.004+01:00

Aktuell skäggstatus: Nu har månaden med utsparning gått och jag måste säga att jag är rätt nöjd. Jag kommer nog fortsätta spara åtminstone till skolstarten den 10:e januari. Kanske januari månad ut också...vi får se.

Jag kommer inte lägga upp något foto nu, eftersom min skrud inte är något att stoltsera med direkt, men den som inte kan hålla sig får antingen söka upp mig på riktigt och kika efter eller hålla för vissa delar av ansiktet på Gottfrid på teckningen här ovan och försöka föreställa sig hur mitt håriga tryne ser ut.

Jag och Gottfrid önskar iallafall er alla en trevlig sista tid i tvåtusentalets första årtionde och en trevlig början på det nya som kommer om bara ett litet tag.

Gott nytt år, helt enkelt!

Juldagen.

2010-12-25T02:49:00.014+01:00

Rekommenderas: Klicka två gånger på filmen och titta via Youtube

Det här inlägget är egentligen en kombination av det jag tänkt lägga upp på tredje advent och julafton, men eftersom klockan hunnit bli senare än båda blir det lättast att helt enkelt rubricera inlägget efter den dag det faktiskt är.

Videon här ovanför är sammansättningen av materialet som jag och brorsan filmade när jag var hemrest i höstas. Kombinationen av att han hade fixat en fräsig kamera med HD-möjligheter och att jag tänkte måla på planket som vi satt upp på gården här hemma gjorde att en dokumentation av händelsen kändes helt naturlig.

Speciellt intressant blev det för mig att klippa eftersom Tomas inte själv målar och därför filmade på andra saker än en graffiti-intresserad kameraman gjort (en längre stund var en hackspetts skugga på ett träd intressantare än mitt aerosolkladd).

Under hösten har jag suttit nere i Malmö och producerat en seriesida i månaden åt gratistidningen LjusdalsNytt som ges ut i hemtrakterna här uppe i Hälsingland. Samarbetet har varit utmanande, lärorikt och riktigt roligt. Serien jag visar här var mitt sista bidrag för i år.

Dom första serierna jag gjorde åt tidningen var svartvita, men med den här har jag börjat tänja lite på gränserna, dels innehålls-mässigt med att göra serien aningen äcklig, men också den bleka färgläggningen. Jag hoppades att serien skulle upplevas lite åldrad när den sågs i tryck. Du som sitter där vid datorskärmen kan föreställa dig att serien är tryckt på den där typen av gulnat, lite halvgrovt papper som gamla serietidningar brukar ha. Tänk Fantomen, Buster och allehanda snaskig superhjältedynga från mitten av 80-talet.

Sådär, det får markera slutet för årets upplaga av min bloggkalender. Jag hoppas att den varit till glädje för några där ute i vinterns förbenade mörker och kyla.

Tack till dig som har läst och god jul till alla!

Aktuell skäggstatus: Tillräckligt långt för att både kunna sitta och snurra på när man funderar och få frost i när man är ute. Mycket trevligt.

Kroki.

2010-12-20T00:41:00.010+01:00

På grund av oförutsett tekniskt krångel blir det tredje advents-inlägget något förskjutet. Jag ska så fort jag kan under veckan som kommer lägga upp inlägget med fulltaligt innehåll.

Istället för att låta bloggen ligga död i väntan på adventsinlägget bjuder jag på några teckningar ifrån den senaste krokilektionen vi hade i skolan. Modellen ändrade pose var tionde minut som vanligt, men det som gjorde den här lektionen annorlunda var att jag för första gången använde en större blyertspenna med ett väldigt mjukt stift.
Tidigare har jag bara använt det vanliga HB-stiftet som jag brukar ha till mitt linjebaserade serieskissande, men när jag sitter i krokisalen och ska mjuka in olika valörer och svaga tonskiftningar på stora ytor är det ruskigt värdelöst att ha ett så pass hårt stift som HB. Den insikten tog mig en hel termin att komma fram till. Jag känner mig lite dum, men ändå mest glad eftersom jag faktiskt blivit hyfsat nöjd, för en gångs skull.

Aktuell skäggstatus: Börjar nästan se centimeterlångt ut nu. Tyvärr också centimeterglest. Men skam den som ger sig!

Andra advent.

2010-12-12T23:37:00.016+01:00

Rekommenderas: Klicka två gånger på filmen och titta via Youtube

Glad andra advent på er! Här är trailern för min kombinerade hemsida och onlineportfolio - Robegarden.se. På grund av olika orsaker är den inte helt komplett, men jag kommer att uppdatera gallerierna med nytt material under dom närmaste veckorna, samt fixa i ordning shoppen med produkter och priser.

Om du undrar något är det bara att skicka ett mail eller skriva en kommentar.

Veckans julklappstips: Robe Garden nr.2

86 sidor med serier och annat av mig och Hannes Tennberg för fjuttiga 20:-. Kan levereras handgripligen till Ljusdalsbor från och med den 20:e, vill man ha den postad till sig någon annanstans i landet läggs 10:- på för porto.

Ha nu en trevlig lucia imorgon med mycket must, lussekatter, brinnande skönhetsdrottningar och allt vad man brukar ha. Tjingeling!

Aktuell skäggstatus: På en bild från sista dagen av förra årets decemberskäggsparande ser det ut som att jag hade samma längd som jag har nu, efter knappt två veckors sparande. Det bådar gott.

Kvällsillustration.

2010-12-09T22:37:00.004+01:00

Aktuell skäggstatus: Skäggväxt har visat sig på ställen där det tidigare bara varit tomma fläckar. Spänningen och förväntningarna stiger.

Första advent.

2010-12-05T23:47:00.006+01:00

Nu är det dags för första delen i detta års adventskalender här på bloggen. Jag är medveten om att det är andra advent nu om man följer den officiella räkningen, men förra helgen kändes helt enkelt inte julig nog tyckte jag, så jag börjar nu istället.

Denna veckas luckpresent är en serie som jag och min partner in crime Robin Larsson gjorde tillsammans efter vi varit i Stockholm och upplevt en helg fullspäckad med konsertupplevelser, gatupersonmöten, underliga händelser i tunnelbanan och årets första snöfall bland mycket annat.

Arbetet med själva serien delade vi upp rätt lika. Vi slog våra huvuden ihop och improviserade fram manuset, ritade rutor omvartannat och fnissade fram små detaljer att stoppa in i bakgrunder här och var.

Klicka här eller på bilden längst upp i inlägget för att läsa serien.

Aktuell skäggstatus: Stråna har ökat ungefär en millimeter i längd och har nu börjat sträva åt olika håll.

Saving, Not Shaving 2010.

2010-12-03T21:34:00.006+01:00

Nu har min årliga utsparning av skägg börjat. Jag rakade mig i onsdags, den första december, och ska spara åtminstone fram till nyårsnatten. Då tar jag ställning till om det är värt att spara något mer eller om det är lika bra att hyvla bort hela skiten och vara babyface ett år till.

Tidigare år har jag sett ut som den vänstra figuren, alldeles gles och råttig i ansiktet med långa hårstrån på några ställen här och var. Med lite tur har skäggväxten tagit sig sedan förra året och är värd att spara vidare till en någorlunda vettig ansiktsfrisyr.

Vi får se hur det blir.

Aktuell skäggstatus: Mörk millimeterlång stubb syns. Känns som treans sandpapper.

Poo rainbow.

2010-11-30T00:30:00.002+01:00

Det är sent, klockan är mycket och andra synonymer för läggdags, men en knubbig farbror som flashar en bajsregnbåge hinner man alltid med. Godnatt!

Trip.

2010-11-24T00:24:00.011+01:00

En trött Robert skriver detta. En Robert som prioriterar, planerar, kliar sig i öronen, uträttar, äter middag och sedan tänker tillbaka och undrar om prioriteringarna var dom rätta?

Fågelskrämmepojken, eller vad det är för något, som jag ritat i det här inlägget hade inget syfte när den kom till. Det var en hjärnprutt som kom ut genom handen och överraskade även mig som skapare. Jag har ingen aning varför jag ritat en blötögd drömmare med insnörpt mun istället för att röja undan på finbordet, göra skoluppgifter eller leta upp det där prenumerationspapperet som jag borde göra.

Kanske är det av samma anledning jag sitter här just nu och skriver blogginlägg klockan ett på natten, då kroppen och vettet sagt till mig för drygt en timme sedan att det är dags att sova? Likförbannat ignorerar jag det, petar igång en skiva med gammal chipmusik och sitter här och tangentbordsfilosoferar.

Men jag tror jag vet varför.

Jag har varit med om många gånger förut att jag låtit den förnuftiga delen av hjärnan styra och faktiskt gått och lagt mig när jag egentligen haft lust att tömma huvudet på lite inspiration till. Det som hänt då är att jag inte kan släppa tanken på det jag egentligen vill göra och ligger och vrider mig tills jag antingen somnar in i en orolig och lättväckt dvala, eller helt enkelt kliver upp och gör det ändå.

Ta detta blogginlägg som exempel. Innan skavde det i huvudet, men nu känner att jag har gått min kreativa drift till mötes för denna gång och är inte bara trött, utan även harmonisk.

Det är dags för den trötte Robert att sova.
Ha en god natt.

Jag vet att jag kommer ha det.

Lappmes.

2010-11-17T22:40:00.002+01:00

Aahhhhhh. Jag har ingen deadline att passa innan torsdag nästa vecka. Det känns fan underbart. Typ "ta ett varmt bad och ligga med öronen under den varma vattenytan och lyssna på tystnaden och känna pulsen slå långsamt i det vattenmjuka bröstet"-skönt. Synd bara att jag är för lång för att få plats utsträckt i badkaret här.

Men det ska inte hindra mig från att njuta och koppla av en hel del. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm och tar en långhelg för att gå på konsert, köpa skor och bara ta det jävligt lugnt. Kanske kommer det ritas lite grann, ätas lite chips, färdas med tunnelbanan och tittas på stuprörsklistermärken, men allra mest kommer jag bara slå dank å det grövsta. Och gilla det.

Fågelbilden gjorde jag under en övning vi hade i skolan den här veckan. Vi fick i uppgift att med hjälp av röd, gul och blå akvarellfärg måla av en fågel från en referensbild. Det var väldigt harmoniskt och skönt att få sitta och pilla med små pölar med färg och få till den där riktigt bra bukdunfärgen i några timmar. Färg är alltid lika kul varje gång jag återupptäcker det.

Inför AltCom 2010.

2010-11-11T00:27:00.005+01:00

Det är sjuka tider jag lever i just nu. Dom senaste dagarna har varit fördelade ungefär 80% arbete, 18% sömn och 2% födointag. Resten av verkligheten har jag fått försöka få plats med någonstans där emellan, så gott det går.

Sena kvällar blir tidiga morgnar, papper förvandlas till skisser, tuschningar och till sist original, tidningar trycks, falafel äts, deadlines bränner, mail hamnar på kö och göra-listor skrivs och (förhoppningsvis) stryks. Allt detta matas med storslev långt ner i halsen på mig och mina överjobbande klasskamrater.

Jag kan så klart inte svara för deras räkning, men just ikväll känner jag ett oerhört lugn, vilket känns lika skönt som underligt. Underligt känns det på grund av att den tänkande delen av mig vet att det finns oerhört många saker kvar som ska göras, men skönt är det för att den kännande delen av mig har börjat inse att det här nog kommer bli ett av dom roligaste och mest minnesvärda veckosluten på väldigt, väldigt länge.

Det jag talar om är alltså vuxenseriefestivalen AltCom som har sin huvudhelg i Malmö under fredag till söndag den här veckan. Dom som finns i den geografiska närheten tycker jag definitivt ska ta sig dit och spana in det hela (det är gratis), och dom som inte kan det ska jag försöka delge upplevelsen så gott det går här på bloggen.

Så var vi än träffas nästa gång, om det så blir på bloggen eller vid ett fanzinebord på festivalen, är jag övertygad om att vi kommer ha det förbannat trevligt.

Förbannat. Trevligt.

Hembygden.

2010-11-03T14:47:00.004+01:00

Nu är jag hemma i Ljusdal på höstlov. Tokigt skönt att kunna ha morgnar då man vaknar vid tio-elva, tar en tupplur vid klockan ett och bara spelar tv-spel eller hänger med folk resten av dagen medan höstregnet gör sitt utanför. Lite kontrast till Malmölivets övertidstimmar på skolan med kopiatorkrångel och tuschtrolleri.

Sen, när man ätit middag och kanske tittat på någon film, går man ut på en nattpromenad då regnet avtagit och allt är svart, utom den blåprickiga stjärnhimlen och gatorna som glittrar i orange från höstlöven och gatlyktorna. Med lite tur kanske det är frostgrader så att gräset knastrar och snoret fryser när man andas in. Till det serveras den härliga tystnaden av absolut ingen aktivitet inom några mils omkrets. Man står och lyssnar...
...sen andas man ut.

Den delen av Ljusdal är något jag verkligen gillar.

Bilden i det här inlägget är en ruta ifrån serien "En morgon på Knekarn" som finns i Robe Garden #2. Serien är gjord efter anteckningarna jag gjorde direkt efter jag vaknade ur en väldigt förvirrande morgondröm en dag i augusti i år.

Robot wants Kitty.

2010-10-23T09:16:00.006+02:00

Under sommaren har jag och min bror Tomas fått i uppdrag av en amerikansk snubbe att göra musik till några av hans flashspel som numera finns upplagda på diverse spelsidor på internet. Spelen är en typ av utforskande plattformsäventyr där man spelar en robot som vill ha ett husdjur (och senare glass). Varje spel tar ungefär en halvtimme att spela igenom och är rätt lätta. Det är bara att klicka på länkarna här under och testa själv!

Robot wants Kitty
Robot wants Puppy
Robot wants Fishy
Robot wants Ice Cream

Första spelet gjorde Tomas musiken till själv och på dom andra tre samarbetade vi. Vi gjorde alla låtar i Musagi och det var mycket jobb och bollande fram och tillbaks innan vi blev nöjda. Vissa melodier eller basgångar kanske jag tyckte funkade, medan Tomas ratade det som skräp och vice versa. Roligast - och mäktigast - var när musiken till Robot wants Fishy skulle göras. Där var det sex olika miljölåtar som skulle göras, med allt ifrån lugn undervattensmusik till hetsiga grottor och mysig "sista banan"-musik. Väldigt inspirerande och kul alltihop.

Nu är spelserien officiellt avslutad, men jag hoppas att det blir mer spelmusikuppdrag för mig i framtiden. För det finns faktiskt en väldig charm med att spela ett spel utan musik och försöka få in känslan och sedan sitta med hörlurarna på mitt i natten och tweaka en triangelvågsbasgång tills man kan sitta och vagga fram och tillbaks i den oändliga loopen och känna att nu...

...nu är allt på plats.

Mormor.

2010-10-11T23:57:00.003+02:00

1918-2010

Serier mot rasism.

2010-10-07T22:29:00.002+02:00

Nu vill jag presentera ett serieprojekt som jag och några klasskamrater började med precis efter valet. Valet där SD kom in i riksdagen.

Vårt mål är att göra en antologi med antirasistiska serier för att uttrycka dom känslor och åsikter som finns surrandes runt i oss som inte accepterar främlingsfientlighet. På den officiella bloggen finns all info om projektet. Läs den och sprid gärna ordet vidare till dina vänner på facebook, msn och i verkligheten.

Det är fritt fram för alla att skicka in serier och jag uppmanar verkligen alla som känner något för frågan gör ett försök till att uttrycka sig och skicka in ett bidrag. Även om du aldrig ritat en serie förut, känn bara efter i hjärtat och sätt sedan pennan mot papperet!

Tjugofyratimmarsserie.

2010-10-03T23:12:00.004+02:00

Under dygnet mellan fredag och lördag hände det spännande saker här i Malmö. Då arrangerades 24-timmarsserien i Serieskolans lokaler. I korta drag går det ut på att man ska sitta i tjugofyra timmar och rita tjugofyra sidor serier. Den som vill veta mer och/eller se bilder från klassrummet där vi satt och stretade kan kolla in hemsidan och klicka på "Malmö" i menyn.

För mig var det en väldigt givande upplevelse. Under gymnasiet läste jag om fenomenet och blev nyfiken på att prova men hade svårt att motivera mig själv till att faktiskt göra det, eftersom jag var ensam serietecknare bland dom jag kände. Det krävs att man har några andra galningar att periodvis få flamsa loss med och bli inspirerade av, för det går inte att hålla ett högt tempo under hela dygnet.

Det var rätt svårt att jobba som jag brukar märkte jag fort. Jag tycker om att sitta och klura på formuleringar och layout, men nu gällde det att texta direkt och klistra rättningslappar över eventuella stavfel och konstiga formuleringar. Figurers storlek kunde ibland få bestämmas av blyerts, men annars var det direkt med tusch som gällde för att överhuvudtaget kunna hinna.

Storyn tog också rätt konstiga, men intressanta vändningar. Dels blev det så på grund av det övertrötta och spontana tillståndet som så småningom dominerade, men också på grund av att jag och min bänkkamrat Robin varje timme kom med slumpmässiga saker som den andre måste väva in i sin serie. Att smidigt lösa hur jag skulle få in Siewert Öholm, segway, vinballe, grisnäsa och bollhav bland mycket annat i storyn var lika utmanande som det var skitkul.

Serien kommer återges i sin helhet i nästa nummer av mitt fanzine Robe Garden, som kommer ut i slutet av den här månaden. Information om pris och annat kommer inom kort. Förboka genom att skriva en rad i kommentarerna.

Farbror? Ja. Gunnar? Nää...

2010-09-28T21:35:00.005+02:00

Under förra veckan var jag på min första bokmässa någonsin. Satan vilken grej det var.

Folk, trängsel, kända ansikten, påträngande försäljare och mat med odrägligt höga priser - bokmässan hade allt som hör en mässa till, på gott och ont. Visst var det kul att se Jan Guillou och Björn Ranelid skymta förbi mitt bland alla smygfulla bibliotekarier och megafonviftande montergalningar. Dock hade jag inte kunnat stå ut med tre heldagar i den där pulserande organismen till mässlokal om det inte hade innehållit det jag gillar mest - serier.

Ett helt monterkvarter av bokmässan var dedikerat till serier och serieförlag. En scen som kallades "Seriescenen" fanns också på plats där olika serierelaterade debatter hölls, battles utkämpades, prisutdelningar ägde rum och olika tecknare fick sitta och teckna live samtidigt som dom blev intervjuade. Det var ett underbart sätt att fördriva tid och bli inspirerad på samma gång. Vi i våran klass hade förutom att battla serieskolan från Gävle (internettad film kommer förhoppningsvis snart) också fått i uppdrag att vakta Seriescenen under mässan. Mellan vaktpassen köpte jag efter-längtade böcker och strosade runt och bara gillade läget.

Kvällarna då mässan stängt var inte så tokiga heller. Två episka releasefester och anekdoter från en strippklubbsexteriör hörde till dom absoluta höjdpunkterna under hela resan. Utöver det var det mycket återhämtningstid med pannkaksätning, spårvagnsåkning, runt-hela-bordet-ritande och helt vanlig horisontell vila.

Det är vad jag ska ägna mig åt nu för tillfället. Bob signing off.

Monkey business.

2010-09-15T21:17:00.004+02:00

I måndags satt jag och en klasskamrat kvar i skolan och sydde ihop ryggarna till vårat klassfanzine, en syssla som tog lång tid och mycket koncentration att genomföra. Runt 21.30 var vi färdiga och fick nervöst larma på skolans lokaler för första gången.

Igår, tisdag, var jag så utmattad av ansträngningarna från dagen innan (som förutom kvällsgörat även innehöll en massa krävande planering angående den stundande bokmässan i Göteborg) att jag vid lunchtid nästan blev tvungen att ta en lur, men matens energi räddade mig. När jag kom hem var det dock andra bullar, då slocknade jag som ett ljus och vaknade endast för att orka kolla på en långfilm och äta middag. Sen var det sängen igen, hela natten lång.

Idag å andra sidan har jag känt mig vital och uppiggad igen. Nya tag i skolan med tuschtekniksövningar och inspirerande inköp av material efter skoltid. Jag har även fått mer och mer blodad tand inför tanken att tuscha med stålstift. Det är ett mycket skönt sätt att tuscha, med både möjligheten att få snuskigt tunna och vassa streck, samtidigt som man kan vräka på riktigt svulstiga och svallande linjer. Och det hela mycket lättare än med pensel.

Det enda negativa med att tuscha med stålstift som jag stött på hittills är att risken finns att man får en plump med tusch som rinner ut lite jobbigt, eller att man råkar dra handen i ett fortfarande fuktigt streck. Men det är båda problem som är lätta att undvika så länge man är koncentrerad. Apan ovanför gjorde jag idag. Den är tuschad med stålstift och är 5 cm hög i verkligheten.

Blåbär.

2010-09-12T11:01:00.003+02:00

Vilken vecka det varit. Vi har haft deadline för klassens första riktiga fanzine, så första halvan av veckan spenderade jag ritandes i sådana långa tidssjok att min rygg och hand fortfarande påminner mig om att jag måste tänka mer på ergonomin nästa gång. På fredagen började vi trycka upp klassens samlade ansträngningar (88 sidor!) på skolans kopiator för att sedan gå iväg på invigningsfika i Dotterbolagets nya lokaler. Det blev en minnesvärd och mycket fin afton. På den gråregniga halvtimmespromenaden hem levde stämningen och inspirationen kvar i bröstet och värmde inifrån.

I övrigt har helgen puttrat på i ett skönt och avslappnat tempo. Dock hände en intressant sak när jag skulle välja ut vilken bild jag skulle ha till det här inlägget. Jag hade ingen självklar kandidat, så jag började bläddra lite i mitt skissblock. Där hittade jag den här storläppade gubben som jag ritade för några veckor sedan, enbart i syfte att färglägga den med saften från lite mosade blåbär som jag samlat på mig tidigare i somras.

Jag kände att nu har jag faktiskt dragit arslet efter mig alldeles för länge när det gäller just blåbärsfärgläggningen, så jag korkade upp den lilla burken och plockade fram en pensel. Döm av min förvåning när metallocket till burken knäpper till obehagligt högt och det börjar sväva ut rök ur behållaren. Det verkar som att tiden inuti den där slutna behållaren fått blåbärssaften att jäsa och förvandlas till vin. Eller något annat som sticker lite i näsan och ryker.

Rätt fint blev det iallafall.

En fredag med utropstecken.

2010-09-04T21:19:00.006+02:00

Ytterliggare dagar har gått, strapatser utförts och nätter sovits. En av dom mest händelserika (om inte Den mest händelserika) fredagen sedan min Malmöflytt har just förflutit. Vad som på schemat såg ut att bli mest en smålugn redovisningsdag blev väldigt intrycksrik när vi fick Gevaliabesök av en känd serietecknare från Malta.

Han satte igång och höll ett högst kvartslångt, otroligt engagerat och innehållspackat föredrag om hans syn på serier, lite historia om Maltas seriescen och diverse andra, liknande ämnen. Elden och engagemanget som fanns inuti hans spralliga kropp och ögon var kanske det bästa med hans besök överhuvudtaget. Det smittade verkligen av sig och jag fick, som så många gånger tidigare i skolbänken det här året, känslan av att det här nog inte kan vara riktigt verkligt ändå.

Faktumet att jag går en serietecknarskola på heltid, med allt vad det innebär, har fortfarande inte landat i mitt huvud. I princip varje dag händer det något som kräver att jag fysiskt eller mentalt nyper mig i armen för att fatta att det är sant. Som igår, efter skolan - då tog ett stort gäng från klassen oss en after work-öl och bara pratade och hade trevligt, för att senare på kvällen ha en regelrätt ritfest. Vi drack och hade trevligt samtidigt som vi producerade en hög med 45 sidor serier. Det var någonting vi på varsinna håll länge velat göra, och nu i efterhand enades om att det var så pass roligt att det var värt att göra om.

Det här är början på något bra.

Kurragömma.

2010-09-01T21:44:00.006+02:00

Idag har varit en väldigt överväldigande dag i skolan. Vi började som vanligt med en morgonföreläsning, denna dag med temat "Fanzines". Vår lärare Stina pratade lite om diverse tekniker och knep man kan tänka på när man göra sina egna trycksaker. Efter ungefär en halvtimme med inspirerande fanzineprat fick vi själva fritt botanisera i hennes egen fanzinesamling som hon tagit med till skolan.

Det var sjukt inspirerande att läsa egenkopierade små tidningar som tidigare kursdeltagare gjort när dom gått på Serieskolan under tidigare år. Kursdeltagare som sedan blivit idoler.

Helt plötsligt, mitt i läsandet, kommer en av lärarna och säger att det kommit en privatperson som vill donera serier till skolan. "Fan vad schysst", tänker jag. Sen säger läraren att det behövs bärhjälp för att få upp alla kartonger. Då tänker jag "Fan vad sjukt!". Ett tiotal bärivriga elever tar sig ner till marknivå och möts av två sympatiska och seriesamlande män som står med en bil som har hela det nedfällda baksätet och bagageutrymmet fullproppat med flyttkartonger. Vi frågar vilka lådor som innehåller serier och dom svarar "Allihopa."

Jag tror inte att jag behöver nämna att resten av förmiddagen spenderades genom att större delen av Serieskolans elever bläddrade igenom lådornas innehåll och blev allt mer darrglada för varje ny upptäckt. Vad som däremot behöver nämnas är att vi alla blev extremt tacksamma över gåvan och gärna vill återgälda den på något sätt.

Nu vet jag inte vad välgörarna har för namn, men å mina vägnar vill jag iallafall säga "Tack så innerligt mycket!".
Hatten av.

Teddybears.

2010-08-29T17:51:00.005+02:00

I fredags var jag på en tokigt cool spelning. Det var Teddybears som körde hela sin show med björnmasker, robotröst, discospeglade gitarrer, laserögon, dubbla och skitstora displayer med visualizations, gigantisk discobjörnhuvudstaty och energiska gästartister. Kort och gott en allmänt tokösig och publikpeppande show rakt igenom.

Under helgen hade jag tänkt prova att tuscha med stålstift igen, något jag provat för längesen, men har hållit mej undan ifrån för att jag har minnen av att det varit för svårt. Nu kom jag till skott med nya stift, nytt tusch och ny inspiration från konserten.

Det gick förvånansvärt lätt och kontrollerat att tuscha som jag ville. Det enda som var lite jobbigt var att jag fick en plump som sabbade lite grann, men den gick att få bort till sist. När tuschet torkat och jag lagt in bilden på datorn kunde jag inte undgå att testa hur bilden skulle se ut som screentryck, därav tvåfärgsschemat och den skeva placeringen av den ljusröda färgen.

Nu ska jag äta omelett. Över och ut.

På Stortorget, sjutton minuter över elva.

2010-08-24T20:50:00.003+02:00

En mulen förmiddag på en av Malmöfestivalens lugnare dagar blev jag stucken av en geting för första gången. I jämförelse med Lars Winnerbäcks spelning på samma torg några dagar tidigare var getingens stick en mycket mer minnesvärd upplevelse.

Jag undrar om den blivit glad av att veta det?

Äventyret i Malmö har börjat.

2010-08-22T17:49:00.007+02:00

Nu har jag bott i Malmö i en vecka, och jag måste säga att det har varit en minnesvärd vecka på många sätt. Inte minst på grund av att jag börjat skolan och fått en massa intryck därifrån, utan också på grund av saker jag gjort på fritiden. Jag ska försöka komprimera, sammanfatta och välja ut det vetvärda i några stycken här så gott det går.

Jag kom hit på lördagen förra veckan och möttes av åskväder och regn i oproportionella mängder. Mina första dagar innan måndagens skolstart spenderades således mestadels i någon form av nervös rastlöshet inne på rummet. Jag kunde inte riktigt sitta stilla, utan gjorde saker hela tiden och försökte nypa mej i armen och förstå att det här faktiskt var på riktigt. Jag skulle börja på Serieskolan om bara något dygn. Helt sjukt.

Den första skolveckan är svår att sammanfatta i rena ordalag, så jag försöker mej på lite metaforsnack. Tänk dej en tjock limpsmörgås av nervositet med blyghetssmör och småsnackörtsalt i botten, fem stora skivor arbetsflitgurka på det och ett lager ren glädjeost längst upp. Till det serveras ett glas O'boy gjord på treprocentig mjölk.
Så har jag upplevt skolveckan.

I övrigt har veckan varit mycket trevlig också. På Stadsbiblioteket har jag skaffat lånekort och hunnit låna drygt tusentalet sidor serier (som snart är utlästa), lockats av och besökt Malmöfestivalen med deras många dagar, scener och artister, spatserat runt och försökt lära mej hitta i dom omkringliggande kvarteren, köpt teckningsmaterial på en alldeles underbar liten konstnärsbutik som har lika bra priser som stort sortiment och i största allmänhet bara levt i en Hakuna Matata-vardag. Mycket trevligt, måste jag säga.

Just nu sitter jag och hör söndagstrafiken utanför fönstret och funderar på vad jag ska äta för middag. Ska det bli en böngryta med lite lök och grejer, eller ska jag koka ris och steka squash? Livet är fullt av valmöjligheter, omöjligheter och helt vanliga möjligheter - och det är tamejtusan alltid lika spännande att se vilka nya som dyker upp och var dom tar en vidare. Som att hamna i valet mellan att sitta och tänka i filosofiska banor som kan göra att man får nya insikter som i stort och smått kan förändra ens liv på olika plan eller att ställa sej och göra något så banalt som att laga mat.

För min del tror jag att det lutar åt lök- och bönhållet idag.

Strobbdans.

2010-08-13T19:03:00.002+02:00

Tack till alla som närvarade på avskedsspektaklet - Det var episkt.

Man ska leka med maten.

2010-08-02T13:22:00.004+02:00

Häromdagen stog jag och åt ostkrokar och lade märke till vad olika form dom olika bågarna har. Vissa har extremt mycket böj på sej och är smala som sugrör, medan andra är nästan helt raka och har omkrets som en ölkorv.

Jag började sortera dom för skojs skull och upptäckte ganska snart att man nog kunde göra motiv med dom. Lite flytt, let och kanske en kvart senare var babyfacet ovan fött. Jag hade ingen kamera med mej, så jag fick ta och rita av gubben i mitt skissblock före vi käkade upp alla krokarna. Idag lade jag sista handen på den i och med färgerna från Photoshop.

Kom ihåg: Man ska leka med maten.

Fem lik.

2010-07-26T20:17:00.001+02:00

Tusch på papper, 2010.

Färgpennor.

2010-07-24T16:29:00.006+02:00

Nu har jag varit iväg och upplevt det som förmodligen kommer vara sommarens stora utropstecken för min del. En festival, tre destinationer, havsbad och dåliga matvanor tillsammans med ohyggligt mycket restid under två veckor. Intrycksrikt och utmattande. Det är skönt att vara hemma igen.

När jag var i Göteborg ritade jag mycket hos en kompis som hade en stor arsenal tuschfärgpennor som gav mej blodad tand och en spark i ändan i riktningen "köp ett stort jävla gäng färgpennor och kladda med dom jämt!" Käppgubben ovan är ritades på en skuggig utomhusbänk där och med just dom tidigare nämnda pennorna. Snor och brösthår är en härlig kombination.

Apropå själva bloggen kommer jag från och med nu försöka uppdatera lite oftare och med mindre text i inläggen. Jag har nämligen märkt att det varit bloggtorka här sedan mitten på juni för att jag många gånger slutat med ett inlägg på grund av att jag inte haft någon aning om vad jag ska skriva. Det ska inte behöva vara en hel apparat att lägga upp ett inlägg här. Det är ju trots allt en jävla privatpersonblogg med en handdfull sporadiska läsare och ingen glansig månadspublikation med miljonpublik.

Från och med nu ska alltså följande hända oftare:
Skriva rubrik.
Ladda upp bild.
Publicera inlägg.
BLAFF!

Att måla Alan.

2010-06-16T23:55:00.009+02:00

Det är oerhört inspirerande att se idéer och drömmar ta fysisk form. Att ta sej från dröm till planering är ofta ett förhållandelsevis enkelt och kort steg, men att sedan verkligen sätta planen i verket och faktiskt lyckas realisera den - det händer inte så ofta. Inte i min värld iallafall.

Visst, jag gör färdigt saker då och då, men mest av allt går jag och dagdrömmer om saker jag skulle vilja göra. Många av dessa är omöjliga att genomföra i en enkel handvänding och kräver ofta tid, kunskap, verktyg och ibland pengar som jag ännu inte har.

Men det är där motivationen och inspirationen kommer in så kraftigt. Om jag vill göra något tillräckligt mycket finns det lite eller inget som kan hindra mej från att ta mej till mitt mål. Om det krävs att jag lär mej hantera slägga och spett, sy sicksacksömmar, hoppa jämfota väldigt högt eller förstå ljusinsläpp vid exponering för att uppnå det jag vill är det liksom en del av hela grejen. "The beauty is in the act" brukar det ju heta ibland.

Till sist, några ord som jag hoppas kan inspirera en smula. Om du funderar på om du ska göra något du verkligen vill, men kanske tvekar lite - sluta fundera:

Kör ba'.

Ännu en dag.

2010-06-08T18:42:00.006+02:00

Ett år äldre. Ett år bort från barndomen och ett år närmare skägg, jobb, barn, pension, döden och allt annat som hör den där andra stora delen av livet till.

Förhoppningsvis händer allt i någorlunda den ordningen och med en hel jävla massa saker inklämt däremellan. Men det får vi väl se, antar jag.

Kyckling av en fjäder.

2010-05-30T23:13:00.003+02:00

Dagens illustration är född ur ett misslyckande. Jag skulle klippa ut ett hjärta från ett papper, men råkade klippa till den ena "bullen" så att den blev alldeles för liten. Jag kastade misslyckadet åt sidan och provade igen. Då blev det bra.

När jag skulle städa undan pappersklippet från bordet såg jag att jag även klippt lite för långt in mellan "hjärtskinkorna" (vad ska man kalla dom egentligen?) så att det såg ut som ett tjockt veck. Jag tuschade dit det och tänkte att jag lika gärna kunde rita dit ett ansikte när jag ändå hade pennan framme. Det ena ledde till det andra och efter att ha ritat en bakgrund på en annan lapp tejpade jag dit knölkorvhjärtat och fotade av hela alltet med kameran.

Sista touchen fick bli att ändra färgen på bakgrunden från lite väl skrikigt röd till mysigt dämpad blå i Photoshop. I övrigt är allt handgjort.

Imorgon kommer jag att åka till Italien med familjen, så ni som läser får räkna med att bloggtystnad kommer råda under en dryg vecka framöver. Sedan kommer jag förmodligen lägga upp ett inlägg med material som har anknytning till resan. Ha det bra i Sverige så länge!

Serieskolan 2010-2011.

2010-05-26T23:10:00.004+02:00

Jag har kommit in på serieskolan.
Utropstecken!

Kaffepolisongen.

2010-05-22T12:04:00.004+02:00

Dagens bild är ett litet hopkok av gammalt och nytt, kan man säga. Själva linjerna till den här gubben ritade jag i sensomras när jag var ute i skärgården med några kompisar och bara tog det lugnt. Klockan var strax efter fyra på morgonen och med lika svullna och halvstängda ögon som gubben jag ritade tänkte jag: "Den här ska jag lägga upp på bloggen när jag kommer hem."

Av någon anledning blev det inte så, och när jag nu hittade den igen i en pappershög kändes det lite tomt att bara ladda upp dom svartvita linjerna, så jag satte mej och lekte lite med färger i Photoshop. För att bryta av det något dämpade och svartvita temat jag haft ett tag tänkte jag vräka på med dom skrikigaste färgerna jag kunde hitta, men det blev rätt fult i ärlighetens namn.

Dock gick det rätt bra att dämpa ner überskrikigheten med lite smuts och kaffestänk. En av kaffefläckarna var väldigt svår att placera utan att den såg ut som en stor bajskorv som låg på bilden och krävde uppmärksamhet. Jag blev irriterad och lade den i mitten av bilden så att jag skulle kunna få en överblick om var den skulle kunna passa in. Då märkte jag att den passade skitbra in där den var - den såg ut ju som en polisong.

Några flyttmanövrar senare för att få det andra kaffestänket att forma något slags bakåtkrypet hårfäste var det klart.
Man ska ha lite tur ibland.

Small Press Expo.

2010-05-17T01:44:00.003+02:00

I slutet av april var jag i Stockholm och var i första hand på serietidningsmässan Small Press Expo under en helg. Jag gjorde även en del andra saker som känns onödiga att berätta om utförligt i textform här på bloggen, så på tåget på vägen hem ritade jag en "illustrerad punktlista" kan man kanske säga, som sammanfattade helgens händelser i stora drag.

Tugga noga.

Lugnet.

2010-05-06T20:56:00.009+02:00

Foto: Linus Ohlsson

Nu är det över. Dom stora dödslinjerna är passerade och någon sorts vardag utan större äventyr håller på att etablera sej. Därmed inte sagt att jag kommer bli totalt försoffad och somna under ett täcke av navelludd och smulor varje dag. Nä, jag har minsann mina små projekt att dona med uppe på kammaren, men skillnaden är att jag gör det för min egen skull i det tempo jag vill och inte har blodröda datum att passa.

Med lite tur kommer jag alltså kunna kompensera för den nästan månadslånga glugg som varit här på bloggen med lite nytillverkade saker.

Skönt känns det också att jag på ett ungefär vet hur jag ska gå till väga för att uppnå dom grejer jag har på gång. Det är liksom inte några mentala berg att kräkas nerför när man till sist ålat sej skavsårig på vägen upp. Trevligt med lite omväxling ibland.

Vad som komma skall.

2010-04-15T00:04:00.003+02:00

- Hejsan, jag skulle vilja beställa en "Stressad så inåt helvete" med extra allt, om det går bra.
- Javisst, välkommen om tio minuter en kvart.

En gammal goding.

2010-03-27T16:04:00.007+01:00

Nu är det ritmässigt otroligt mycket mer dags än någonsin tidigare. Jag har i princip bara 20 vakna timmar kvar av helgen och ska i största möjliga mån ägna dom åt att ihållande sitta och rita klart mina arbetsprover. Därför kommer jag tyvärr inte hinna svara på några kommentarer eller på annat sätt vara bloggaktiv något mer innan bördan är rodd i land.

På återseende nästa vecka, alltså. Nu ska jag sätta mej och rita tills ritknölen bultar och det blir dags att släcka lamporna.

Hoppas det smakar.

Blicken från publiken.

2010-03-15T21:37:00.008+01:00

Det är mycket att stå i nu. Mycket mer än vad jag kunnat förutspå.
Jobb ska jobbas, extraknäck ska knäckas och alltihop ska hopas.

Mitt i allt det har jag tyvärr inte tid att blogga så mycket, men jag kunde inte motstå att lägga upp den här bilden. Den fotades på en spelning med Stay Ali på lördagen. Fler bilder kommer.

Bronson.

2010-03-09T15:21:00.008+01:00

(Klicka på bilden för att se samtliga bakgrundsvariationer)

Här är resultatet av ett av mina senaste experiment. Det är en fortsättning på tekniken jag använde i inlägget som heter "Förändring". Skillnaden är att jag här har gjort det lite mer storskaligt. Både bokstavligt och bildligt talat.

Det jag utgick ifrån den här gången var en genomskinlig plexiglasskiva på 30x50 cm. På baksidan av den maskerade jag och sprayade dit den svarta ramen, samt målade figurens svarta konturer. Efter det sprayade jag vit färg med avsiktlig överspray och rinn. När allt det torkat och blivit kladdfritt placerade jag olika skjortor bakom och fotograferade hela alltet från framsidan.

Den här bilden visar baksidan av tavlan, utan någon bakgrund som täcker. Konturerna målades på med akrylfärg och pensel i väldigt tjocka lager för att konturerna inte skulle släppa igenom något av den vita som jag skulle spraya på senare.

Det känns fortfarande som att det saknas någonting på den, möjligtvis någon text eller lite mer kladd, sprätt och lort. Jag kan inte riktigt bestämma vad jag ska lägga till, så den får stå i ett hörn och mogna ett tag till så får jag se vad nästa steg blir. Kanske får jag en snilleblixt så småningom och sätter pricken över i:et, eller kanske sabbar jag allt en vacker dag i ett moln av snedtänd inspiration.

Vem vet. Livet är ju fullt av överraskningar, brukar det heta.

San Fairy Ann.

2010-03-02T20:51:00.005+01:00

I söndags var jag åskådare på en poesitävling för unga som arrangerades på Lava. Jag kände en av arrangörerna och frågade innan om det var ok att jag tog med mej kameran och fotade. Det var det.

Själva poesiutövandet fotade jag sittandes från bordet där jag satt under kvällen och det var rätt knivigt. Å ena sidan ville jag inte störa alla som lyssnade i salen med att klappra med slutaren en massa, så det fick bli ett fåtal exponeringar i början av varje framträdande innan dikten hunnit lägga stämningen i salen. Å andra sidan ville jag ju själv höra dikten och se framträdandet, så jag fick försöka lyssna noga samtidigt som jag koncentrerade mej på fotograferandet. Den balansgången var rätt svår.

Efter ungefär en halvtimmes ordkrängande var rond ett över i poesitävlingen. Det blev dags för lite pausunderhållning i form av ett mysigt band med sväng och hålligång. San Fairy Ann hette dom.

Jag fastnade direkt för kontrabasisten och hans stora, brummande instrument. Jag vet inte vad det är med basljud som gör mej så välmående, men jag blev iallafall fast besluten att lyckas avbilda honom och hans instrument på bästa möjliga sätt. Bilden i det här inlägget är resultatet av mina försök.

Två vita katter.

2010-02-24T12:11:00.005+01:00

Den här bilden hittade jag av en slump på hårddisken för ett tag sedan när jag höll på att rota runt i mappröran efter några andra bilder. Den är tagen på Östernäs i Ljusdal i början på juli förra sommaren och jag börjar tänka rätt mycket när jag ser den.

Först och främst kommer minnet från den varma sommarkvällen tillbaks, men nästan mest undrar jag om sågverket överhuvudtaget kommer vara kvar när jag återvänder till Ljusdal? Med farten dom rivit hittills är det väl inte så stor risk, men man undrar ju iallafall. Och vad har hänt med dom två vita katterna som man oftare och oftare kunde se inne på området under sommaren? Har dom övervintrat där, eller har dom kilat vidare (i någon av dom båda betydelserna)?

Ja, det där är alla saker som jag får försöka ta reda på när jag kommer hem igen. Just nu är det mer aktuellt med en långpromenad i vintersolen. Det är tamejfan friluftsdagsväder här och det kan man ju inte riktigt sitta bort, eller hur?

Move on.

2010-02-21T23:14:00.003+01:00

I skuggan av snökaosets Sverige har en inspirerande helg med min bror förflutit. Spelmusikkonsert på fredagen, allmän slappning med filmtittning och snaskätning på lördagen samt en långkörare med gamla tv-spel in på småtimmarna under natten till söndagen. Rätt så friska fläktar i vardagen för min del.

Det kändes skönt att lägga det kreativa och kraviga på hyllan och bara slappa några dagar. Det tillsammans med lite bollning av idéer gör att det känns det som att jag borde kunna fortsätta med arbetsproverna i en stadig riktning och med gott tempo igen. Känns skönt, måste jag säga.

Tack, Tompa.

Cirklarna med siffror i sej har jag ritat för hand utan skiss, direkt med tuschpenna på papper. Resten (kopiering/runtflyttning, färgläggning och skuggning) är gjort i Photoshop.

Förändring.

2010-02-17T22:50:00.004+01:00

Idag var jag iväg en sväng på Lava och målade några ramar svarta som jag haft liggandes här hemma ett tag. Vissa ramar har jag fått tag i billigt på loppis (sådana där med fula blommotiv och rosenkindade barn med skruvade proportioner som står framför idylliska svenska timmerstugor) och andra har jag hjältemodigt räddat från deras dystra framtid i grovsoprummet.

Tavlan som är med i det här inlägget är en testråtta, kan man säga. Det är nämligen så att jag ogillar att måla tavlor och jobba med andra typer av traditionella medium när jag ska göra saker i färg, eftersom jag tycker att det är så svårt att ändra färg på t.ex. jackan på en figur om man redan målat den i en färg. Jag gillar att ha friheten som finns när man jobbar i datorvärlden att kunna pilla fram och tillbaka tills det blir alldeles rätt. "Kan man inte göra så med vanlig färg, papper och sånt också?" funderade jag. Efter ett tag kom jag på en teknik som tillät mej att vela med bakgrunden på ett rätt smärtfritt sätt.

På den här har jag jag alltså först ritat linjerna till gubben direkt på baksidan av tavlans glas och sedan satt ett vitt klistermärke över honom för att på så sätt "färglägga" honom. Sen är det bara att lattja på med vad fasiken man vill bakom, bara det passar i ramen. Just nu har jag en kaffedränkt och ihopknycklad sida ur en bok som bakgrund. Imorgon kanske jag vill sätta in en liten bit fin tapet jag köpt på second hand, eller kanske en bit gräsfläckigt jeanstyg, en ruttnande frukt eller vad fan som helst. Skoj är det!

Fear and Loathing.

2010-02-09T00:06:00.009+01:00

En bild. Ett minne. Men det är något som inte riktigt stämmer.

När jag tittar på originalexponeringen av denna bild i sitt råa och helt oredigerade format stämmer inte det med minnesbilden jag har av tillfället då bilden togs. Känslan var inte så hel och ren som bilden ursprungligen var. Därför har jag i efterbehandlingen försökt peta med färgerna hit och dit, lagt till skräp och skrap för att få till den så att det verkligen klickar i huvudet när jag tittar på den - att bilden blir som jag vill, helt enkelt.

För syftet med den här bilden är för mej inte först och främst att den ska vara fin att titta på, det kommer i andra hand, utan jag ser den mer som ett dokument över en händelse som jag vill kunna komma ihåg i detalj enbart genom att kolla på bilden.

Och det gör den för mej. Jag minns smaken av det vi drack, ljudet av dragspelet från andra sidan ån, doften på den allmänna och välnyttjade toaletten, bryggans vackra solnedgångsljus, stelheten i lederna efter nattens "madrass-på-golvet"-sömn och vem som hade födelsedag på radion den dagen. Vad den gör för just dej som läser nu har jag ingen aning om, men förhoppningsvis händer det någonting.

Om det gör det får du gärna skriva några ord i kommentarerna och berätta.

Art block.

2010-01-28T00:39:00.005+01:00

Förra veckan var jag i ett ordentligt art block. Jag kunde inte rita eller överhuvudtaget göra någonting kreativt, utan satt bara och ofrivilligt hittade på undanflykter för att inte göra något vettigt.

Jag ska bara...öh...kolla något på Youtube. Ja, det är en bra idé! Men vad jag ska söka på? Hmm..."funny cats", "super amazing", eller varför inte "Redneck Rollercoaster"?

Uck, det var tamejfan ångest. Men nu har det släppt, nu kan jag rita och göra saker igen.
Just nu fylls min tid av jobbsökande, studiebesök, extraknäck och så klart mina otaliga personliga projekt, där serietecknandet ligger mej närmast. Förhoppningsvis kan jag dela med mej av en helt färdig seriesnutt snart.

Apropå det ska jag försöka sova nu så att jag kan kliva upp imorgon och köra minst ett 10-timmarspass med serieritning och annat högprioriterat. Lev flott.

Screentryck.

2010-01-24T20:33:00.003+01:00

Idag var jag med på en workshop på LAVA inne i stan. Det var första gången jag var där en längre stund och gjorde något kreativt, och det var faktiskt väldigt trevligt.

Egensydda plagg, pärlplattor och smycken gjorda av lite allt möjligt hängde på väggarna och pysslande människor satt här och där och påtade med sitt. Det blir nog att jag sticker dit någon gång om inte alltför länge och ser vad jag kan hitta för maskiner, verktyg och tekniker som finns tillgängliga för att underlätta mitt fanzinemakande.

Trycket på tröjan är den nya loggan för Robe Garden. Jag har tänkt att göra ett screentryckt omslag till själva tidningen, mer tröjor och även några affischer i begränsad upplaga framöver. Men allt det är senare projekt som tyvärr måste ligga och vila ett tag. Men dom kommer.

Och Terje får ursäkta det stängda ögat.

Audiovisual.

2010-01-17T20:44:00.008+01:00

Det här inlägget är det första som jag vill hänvisa till en låt för att kunna få fram stämningen jag vill förmedla. Jag rekommenderar att klicka på länken och låta musiken gå i bakgrunden under tiden du fortsätter att läsa och tittar på bilderna.

Sparklehorse - Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Jag älskar att lyssna på sådan här lugn och långsam musik när jag redan är lite mosig och kanske håller på med någonting stresslöst, t.ex. ritar. Jag hamnar på något sätt i ett skönt meditativt tillstånd. Jag tror faktiskt att musiken passivt bidrog till halva den här teckningen. Utan stämningen musiken försatt mej i hade jag säkert inte valt lika dova färger och stilla komposition. Bilden överst i inlägget var t.ex. först bara tänkt att vara en inzoomning så att ni läsare ska kunna få se rasterprickarna bättre, men jag kände att det behövdes något mer för att fylla upp tomrummet bredvid hans krage och att en text kanske skulle passa in. Jag behövde inte tänka många sekunder innan låten serverade två passande ord, och jag vet inte om du som tittar känner att det passar lika bra som det gör för mej, men jag hoppas det iallafall.

Jag har egentligen ingen tanke bakom teckningen, utan den kom till som så att jag hade suttit och penslat med tusch och var klar med det och höll på att plocka ihop. När jag sköljde penslarna tittade jag samtidigt på den lilla kapsylen jag haft tusch i och kände att det vore onödigt att hälla bort det i slasken, så jag hällde ut slutskvätten på en sida i blocket och gnussade runt lite grann.

"Nu ska det här bli en frisyr." bestämde jag och började rita ut ett huvud som kalufsen skulle sitta fast på. Till det använde jag en blyertspenna som jag doppade i tuschet (penslarna hade jag ju precis rengjort). När jag ritat klart huvudet och kroppen tittade jag på hela gubben och tyckte att "frisyren" såg mer ut som en väldigt kladdig huvudexplosion eller något liknande.

Nu vet jag varken ut eller in.