För några dagar sedan satt jag och tuschade denna teckning som ska ligga till grund för en (än så länge hemlig) omslagsillustration som jag håller på med. När jag skissade den satt jag timme på timme och lyssnade på varmt brasknaster och underhållande pratradio och bara karvade fram näbbform, skogsbryn och fjäderdräkt.
Väldigt meditativt.
Några dagar senare när jag tuschade kändes det otroligt mysigt att få fylla i dom stora svarta ytorna med min pensel. Det var nästan lite som att "klä på" fjäder efter fjäder och göra fågeln onaken för betraktaren. Kändes på något sätt väldigt intimt, även fast det rent objektivt bara resulterade i en slät svart yta på ett papper.
Hur som helst gillade jag det.
