En skrämmande insikt kom till mig under eftermiddagen idag. Snart har jag inga deadlines som sätter krokben på den allra närmaste vardagen längre.
Sedan lovet tog slut för två veckor sedan har det varit non stop arbete i olika former. Boklayoutande har avlösts av viktiga seriedeadlines och konsertupplevelser (som fått agera både avkoppling och pirrig presentavlämning) bland mycket annat. Nu är det alltså så att i det i lektionsväg ser ut som att ett stort fält av eget arbete börjar breda ut sig och att jag med start nästa vecka kommer att få ordentligt med tid till att teckna på serien jag skrev manus till i julas. Det ska jag fan fira med att fylla upp hela inläggsspalten med en stor, brölig bild på en bebis i fostervatten.
Bebisbilden är för övrigt den första sidan av tre i en serie jag gjorde till en skoluppgift som hade deadline igår. Serien kommer gå att läsa i sin helhet när jag uppdaterat min hemsida, vilket förhoppningsvis är inom kort. Det finns även en chans att serien kommer med i en tidning som trycks professionellt i stor upplaga, fyrfärg och hela det köret nu till sommaren. Därför tog jag tillfället i akt och smaskade till med druvlila färglinjer. Ack vad det kändes härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar