Bobby Corrigan.

Igår läste jag klart den väldigt tjocka (380 sidor) och bitvis mycket svårlästa serieboken "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" av Chris Ware. Serien innehåller delikata teckningar, barnaga, ett lerigt 1800-tal, korviga fingrar och stor ångest i enkla miljöer.

Den andra halvan av boken flöt på mycket bättre än vad jag upplevde att dom första hundra sidorna gjorde. Som läsare behövs det att man är aktiv och hänger med på läsriktningar och formexperiment, vilka kan kännas svåra i början men som blir belönande i längden. Och om man inte mäktar med att läsa hela boken bjuder den åtminstone på mycket ögongodis för den som gillar färgstämningar och rena tuschlinjer.

När jag hade läst klart kände jag mig väldigt inspirerad att försöka teckna, och i synnerhet tuscha, något lika exakt och maskinellt som herr Ware. Så efter att ha bläddrat igenom boken en gång till och bara njutit av bilderna satte jag mig och skissade.

Det var en intressant övning att tuscha saker med linjal, eftersom jag under flera år undvikit det på grund av att jag tycker att många saker i teckningen dör av att vara för raka, vilket lustigt nog ställs i kontrast till att jag gärna vill uppnå en linjeteknik som gör att betraktaren vill luta sig fram och titta efter om det verkligen är en människa som ritat det den tittar på.

Hela syftet med teckningen, förutom att det skulle vara kul att göra, var att åstadkomma något som skulle kunna se ut att ha varit gjort av Chris Ware själv. Här är en sida ur serien om du vill jämföra.

Det enda som inte är tuschat med linjal och tuschpenna är figuren (som jag använde pensel på) och busken, samt skruvarna på "14"-skylten (som jag tuschade med penna på fri hand). Färg har jag lagt till i Photoshop, efter jag scannade bilden.