Galagodebuten!


Igår kväll blev jag en alldeles särskilt lycklig gosse. Efter en lång kedja lyckade händelser, lite flax och främst på grund av min vänliga mentor David Liljemark fick jag ett manus i min hand för en serie han skrivit, men behövde hjälp att teckna till ett kommande nummer av Galago. Det var bråttom, drygt en månad sedan och väldigt, väldigt kul.

Resan från julaftonsmorgonen 1996 då jag tjuvtittade på storebrorsans julstrumpfådda Galagotidning (Nr.45 - 2/1996) med en ruskig ensidesserie av Max Andersson om tomtens korsfästning och återuppvaknande som grön och vedervärdig zombie, till denna dag 2011 då jag själv fått en serie jag tecknat med i tidningen (Nr.104 - 3/2011) är lång och konstig.

Den skräckslagna och godismätta lilla pojken hade ingen aning om att serier kunde vara så obehagliga, äckliga och fruktansvärt konstiga som dom var för mina barnaögon i tidningen Galago. Det präglade mig mycket och i min vidare konsumtion av tv-spel, serietidningar och tecknade program på tv var det ofta dom äckliga och lite vulgära sakerna som tilltalade mig mest. Jag har fortsatt att inspireras av den typen av kultur och den som läser exempelvis det kommande fanzinet Rob & Bob #2 (släpps i maj nästa år) kommer förhoppningsvis kunna göra en koppling till den underbart äckliga skit jag just nämnt.

Om du inte känner till vad det handlar om, kan du läsa mer om det här.

För att fira gårdagskvällen knäckte jag en bärs (Guldöl 2,8%) och åt ur resterna av ett paket glass (med smak av lingon och kex) och läste tidningen så länge ögonen orkade för att kunna suga musten ur denna kvällens höjdpunkt. Inget ris till liveshowen Klungan bjöd på timmarna innan jag tittade in i postfacket, men stunden då jag öppnade Galagotidningen toppade faktiskt det mesta.

Jag är helt enkelt väldigt glad.
Och jag kommer fortsätta vara det en tid framöver.

Tidsstudiemannen.

En vecka med dominerande sjukdom i klassen har förflutit och jag har suttit lite ensammare i skolan och jobbat, vilket inte har varit helt och hållet negativt. Lite tråkigare har det ju så klart varit för att jag suttit och läst tidningar istället för att babbla strunt under lunchen till exempel, men det har varit väldigt bra ur ett tidsundersökningsperspektiv.

I början av veckan gjorde jag en serie till LjusdalsNytt på hemorten, en ruta från den serien är bilden i detta inlägg. På måndag morgon hade jag en idé och ett blankt papper framför mig och skissade upp lite fumlande linjer. I slutet på dagen hade jag allt uppskissat och kunde börja tuscha direkt dagen efter. När tuschningen blivit klar några timmar efter lunch satt jag med färgerna och förvirrades som vanligt över skillnaderna på Photoshops funktioner mellan PC och Mac. Efter en längre stund med datorklickande och radiopratande i öronen var så sidan klar för leverans. Alltså två heldagar från vit till färdig sida.

Det är mycket värdefullt att veta inför planeringsarbetet på den längre serie som jag ska börja teckna i början av november. Ännu håller jag på att studsa manuset med folk och slipar på olika delar som har lite grova hörn, men när jag kommit igång på riktigt kommer jag självklart att lägga upp lite visuella smakprov och berätta mer om det hela här på bloggen.

"Ångest och oro, alla ska dö."



Idag fick vi senaste numret av Bild & Bubbla i skolan och i vanlig ordning är det fanzinerecensionerna som jag slår upp först och läser igenom. I förra numret omnämndes jag som en del i vårt numera slutsålda klassfanzine Familjejuveler, men i detta nummer fick det andra numret av mitt eget fanzine Robe Garden en recension. Recensionen är återgiven i sin helhet här under:


För den som är intresserad av att köpa Robe Garden nr 2 går det bra att maila till robegarden@gmail.com eller skriva en kommentar här på bloggen. Fanzinet är 88 sidor och kostar 30 kr.

Bokmässan 2011.

För ett litet tag sedan var jag och några klasskamrater och besökte den stora Bokmässan i Göteborg. Det är en fruktansvärd upplevelse på många sätt med alla människor inne i mässlokalen som trängs, stressar, hojtar, säljer och i största allmänhet suger i sig det värdefulla syret där inne. Om jag ska sammanfatta det tror jag att den största gemensamma nämnaren för besökarna av mässan inte är bokintresset utan den blanka och frånvarande blicken som man får när den helt omänskliga mängd information som finns där sköljer över en.

Med det sagt finns det inte så många konkreta (eller för den delen intressanta) minnen från själva mässan att berätta. Vad som däremot är konkret är högen med böcker jag hade med mig därifrån. Här följer en lista över dom titlar jag köpte och deras sammanlagda vikt:

650 g  Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson
630 g  Intro av Marcus Ivarsson
560 g  Susanna & Bo av David Liljemark
500 g  Hungerhuset av Loka Kanarp och C-M Edenborg
500 g  Akira #3 av Katsuhiro Otomo
490 g  David Liljemark av David Liljemark
480 g  The Gigantic Robot av Tom Gauld
450 g  Mats kamp av Mats Jonsson
450 g  Världens Ende #2 av Världens Ende-kollektivet
440 g  Trollkungen av Kolbeinn Karlsson
350 g  Open Book av Jonas Pike Dahlström
350 g  Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta
300 g  Brand #2 2010
270 g  Black Eye av Ryan Standfest
180 g  Tilt #1 av Galago
170 g  POX Special #1 1985 med Robert Crumb
170 g  POX Special #1 1987 med Robert Crumb
130 g  Galago #76
120 g  MegaPyton #4 1995
100 g  MegaPyton #1 2000
100 g  MegaPyton #2 2000
100 g  MegaPyton #3 2001
  70 g  Diverse broschyrer
  50 g  Tack & Förlåt av Frida Ulvegren

Totalt: 7610 g

(Alla vikter är uträknade på en analog, tysktillverkad, orange
sjuttiotalsvåg av märket Soehnle jag lånat av min mor.)

Så alltså, inne på mässan: Tunga bokpåsar, lite syre, mycket förvirring. Men det är inte i huvudsak det som motiverar mig att åka till Göteborg under höstens första färggranna andetag, utan jag kommer snarare bära med mig dom fina stunderna som hände utanför mässans väggar.

Som när jag lyckats sno med mig heliumballonger från Galagofesten och förgyllt tiden vi väntade på spårvagnen genom att inhalera dessa, det långa och utsvävande samtalet jag och Robin hade ute i en gräsbacke vid en motorväg i Majorna, den nattliga och mycket ljuva läsningen av Mats kamp (Tack till Annas mamma Marie för platsen på soffan och allt annat!) och inte minst dom underbara serieettorna som körde limbo och allmänt piskade upp partystämningen i taket på releasefesten för Världens Ende #2.

Jag längtar till (och fruktar inför) nästa års bokmässa.
Det kommer bli minnesvärt.