Oprovocerad mobbing i Galago.


 I det senaste numret av Galago är min serie "Blindbock" publicerad. Jag har berättat om serien i ett tidigare inlägg och den har även gått i Dimma Antologi Volym 3 och Rob & Bob med vänner #1, men har nu alltså även kommit med i Sveriges ledande alternativa serietidning.

Detta är den första gången som jag har med en helt egen, längre serie i Galago och det känns riktigt jävla bra, om jag ska undvika att ta i så att jag skiter på mig med formuleringar.


 Min serie är en av dom längre i tidningen och handlar om ett barndomsminne från ett av dom många besöken till vår släkt i Ångermanland. Blir du nyfiken kan du provläsa den första sidan ovan. Om den ger dig blodad tand är det bara att ge dig på att skaffa någon av dom nämnda tidningarna för att läsa resten.

"Read it and njut", som amerikanen säger.



Om du vill läsa hela Galago #111 kan du köpa ett lösnummer på exempelvis serieaffärer och välsorterade Pressbyrån-butiker. Om du vill teckna en prenumeration går det lätt att göra via Galagos hemsida.

Släppkalas!


Den andra av två Rob & Bob-relaterade fester under sommaren hölls här hemma i Ljusdal. Anledningen till hela ståhejet var att vi firade släppet av vår serietidning Rob & Bob med vänner #1.

Under en lång och genomtrevlig afton ägde en av sommarens mest danstäta och alkoholspetsade fest för förvuxna minderåriga rum. Det var under ledordet "barnkalas" som kvällen hölls och folk kom utklädda med plåster, hårtofsar, legobitar och såpbubblesvärd i högsta hugg.


Det hela ägde rum i en för kvällen uppyntad lada. Bland serpentiner och snorungar prånglades serietidningar och krimskrams natten lång till tonerna av barndomsklassiker från Aqua och Spice Girls, uppblandat med snabbdansad gladpop och blåtung hiphop.

T
ack till alla som kom och gjorde kvällen så underbar!

För den som är nyfiken finns fler bilder på Rob & Bobs hemsida.





Foto: Anna Åhlén och Robert Pettersson.

Evolution.


För en tid sedan gjorde jag årets första målning på graffitiplanket jag har byggt på bakgården hemma hos mig. Det blev en käck, glassfärgsinspirerad figur som stirrade stint på mig dygnet runt i några veckor.

Efter ett tag såg jag och min bror en annan figur träda fram. Jag plockade fram färgerna igen och gjorde några korrigeringar och - vips! - öron blev ögon, skalpen blev kapad och en stirrig sprätt förvandlades till en sömnig drömmare.