Bakom kulisserna.

Det som var tänkt att läggas upp i "imorgon" blev istället idag, vilket är dagen efter "övermorgonsmorgon" i den nämnda dåtiden. Förvirringar och förseningar åsido är här hela intervjun med mig som var i senaste numret av LjusdalsNytt. Säg till om det är svårt att läsa texten i artikeln, så skriver jag den i inlägget också.

Klicka på bilden för att förstora sidan.

Fyllekrax och visselkvitter.

Här är hela serien som Glugglan från några inlägg tidigare är med i. Jag fick ett fysiskt exemplar av LjusdalsNytt idag, så imorgon kommer jag scanna och lägga upp dom sidor jag var med i, där det går att läsa en intervju med mig samt lite om hur serien gjordes.

För att inlägget inte ska bli så textfattigt kommer här en fras som skulle kunna läsas av en berättarröst, om det här skulle vara introduktionsscenen till en animerad vinterskildring i min regi.

"Midvinternattens köld är hård, fåglarna supa och glufsa.
Röven flaxar med stubbigt hår och landar utan att prutta."

Syns imorgon!

Paprika Nr.01

Jag sitter och jobbar på några arbetsprover nu och när jag höll på att mixtra med ett foto på en paprika (varför kommer att framgå då jag visar arbetsproverna här på bloggen senare) kom jag plötsligt att tänka på dagarna då jag satt nere i källaren på Forsa folkhögskola och läste fotoböcker under lunchtimmar och vilotid.

Det kändes liksom väldigt bekant att sitta och beundra dom skulpturala formerna hos en paprika på en svartvit bild. Efter en snabb googling visade det sig att det var Edward Westons klassiska Pepper No.30 som ringde min klocka. Det är på något sätt trevligt att jag i mitt överarbetande på en fredagkväll i en studentlägenhet i Rosengård helt plötsligt känner en stark koppling Edwards fotoögonblick som inträffade för 82 år sedan.

Lite avundsjuk blir jag också att han förmodligen stog och vaskade fram den fina bilden i ett mörkrum någonstans och kunde se hur paprikans former växte fram på papperet framför hans ögon, ton för ton. Det närmaste jag kom det under arbetet med den här bilden var när jag drog i några reglage för "Blanda kanaler"- verktyget i Photoshop.

Suck. Jag vill fotografera analogt igen.

Glugglan.


Efter en vecka tillbaks i skolan känns livet mer eller mindre som vanligt igen - och det är otroligt skönt.

Det är halvkallt och blött när jag cyklar till skolan, lunchen micras och äts i den röda soffan i vårat klassrum, arbetsdagen fylls av tecknande, mailskickande och skvalet i mina öron består av musik som växlas med radioprat. Det må låta trist i vissas öron, men livet i Malmö och på Serieskolan är som det ska vara för mig.

Bilden i det här inlägget är en del ur en serie som publiceras i det kommande numret av LjusdalsNytt som delas ut gratis till en massa hushåll på min hemort. Jag tycker att alla som bor där hemma borde bläddra igenom det numret lite extra noga eftersom det kommer innehålla ett omslag tecknat av mig, en artikel om hur jag gör när jag tecknar en serie och så klart resten av sidan som den här lille dentala excentrikern är med på.

För er som inte har geografisk möjlighet till att ta del av LjusdalsNytts fysiska utgivning kommer jag länka till den onlineversion som finns av tidningen, så snart numret släpps.

Under tiden vi väntar på det kan du, liksom jag, roa dig med att försöka lista ut hur det låter när en uggla med glugg "hoar".

Jag fnissade.

Enter the Facebook.

Efter mycket om och men har jag till sist skaffat en Facebookprofil. Jag har varit skeptisk länge och hört många avskräckande exempel som fått mig att vilja hålla mig undan, men på senaste tiden har jag känt att jag ska åtminstone prova tjänsten för att bilda mig en egen uppfattning om hur det är.

Så för tillfället har jag precis fyllt i lite uppgifter, försökt starta upp en Klistertraktorgrupp (ska se om jag kan pilla in en sådan där "Gilla-låda" i kanten här någonstans) och grävt igenom en massa inställningar och bockat ur så mycket saker jag kunnat.

Jag känner mig som en gammal skogsfarbror framför en avancerad supermoccachacciaihito-kaffemaskin med alla jäkla knappar och fält som skriker efter klickningar och ifyllanden i interfacet. Någorlunda snart räknar jag med att jag förstått mig på hur allting funkar, men ha gärna tålamod för eventuella konstigheter som jag kanske har för mig innan jag hittat min plats i den här stora och hittills rätt obehagliga platsen som är Facebook.

Vi syns på andra sidan.