Poo rainbow.

Det är sent, klockan är mycket och andra synonymer för läggdags, men en knubbig farbror som flashar en bajsregnbåge hinner man alltid med. Godnatt!

Trip.

En trött Robert skriver detta. En Robert som prioriterar, planerar, kliar sig i öronen, uträttar, äter middag och sedan tänker tillbaka och undrar om prioriteringarna var dom rätta?

Fågelskrämmepojken, eller vad det är för något, som jag ritat i det här inlägget hade inget syfte när den kom till. Det var en hjärnprutt som kom ut genom handen och överraskade även mig som skapare. Jag har ingen aning varför jag ritat en blötögd drömmare med insnörpt mun istället för att röja undan på finbordet, göra skoluppgifter eller leta upp det där prenumerationspapperet som jag borde göra.

Kanske är det av samma anledning jag sitter här just nu och skriver blogginlägg klockan ett på natten, då kroppen och vettet sagt till mig för drygt en timme sedan att det är dags att sova? Likförbannat ignorerar jag det, petar igång en skiva med gammal chipmusik och sitter här och tangentbordsfilosoferar.

Men jag tror jag vet varför.

Jag har varit med om många gånger förut att jag låtit den förnuftiga delen av hjärnan styra och faktiskt gått och lagt mig när jag egentligen haft lust att tömma huvudet på lite inspiration till. Det som hänt då är att jag inte kan släppa tanken på det jag egentligen vill göra och ligger och vrider mig tills jag antingen somnar in i en orolig och lättväckt dvala, eller helt enkelt kliver upp och gör det ändå.

Ta detta blogginlägg som exempel. Innan skavde det i huvudet, men nu känner att jag har gått min kreativa drift till mötes för denna gång och är inte bara trött, utan även harmonisk.

Det är dags för den trötte Robert att sova.
Ha en god natt.

Jag vet att jag kommer ha det.

Lappmes.

Aahhhhhh. Jag har ingen deadline att passa innan torsdag nästa vecka. Det känns fan underbart. Typ "ta ett varmt bad och ligga med öronen under den varma vattenytan och lyssna på tystnaden och känna pulsen slå långsamt i det vattenmjuka bröstet"-skönt. Synd bara att jag är för lång för att få plats utsträckt i badkaret här.

Men det ska inte hindra mig från att njuta och koppla av en hel del. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm och tar en långhelg för att gå på konsert, köpa skor och bara ta det jävligt lugnt. Kanske kommer det ritas lite grann, ätas lite chips, färdas med tunnelbanan och tittas på stuprörsklistermärken, men allra mest kommer jag bara slå dank å det grövsta. Och gilla det.

Fågelbilden gjorde jag under en övning vi hade i skolan den här veckan. Vi fick i uppgift att med hjälp av röd, gul och blå akvarellfärg måla av en fågel från en referensbild. Det var väldigt harmoniskt och skönt att få sitta och pilla med små pölar med färg och få till den där riktigt bra bukdunfärgen i några timmar. Färg är alltid lika kul varje gång jag återupptäcker det.

Inför AltCom 2010.

Det är sjuka tider jag lever i just nu. Dom senaste dagarna har varit fördelade ungefär 80% arbete, 18% sömn och 2% födointag. Resten av verkligheten har jag fått försöka få plats med någonstans där emellan, så gott det går.

Sena kvällar blir tidiga morgnar, papper förvandlas till skisser, tuschningar och till sist original, tidningar trycks, falafel äts, deadlines bränner, mail hamnar på kö och göra-listor skrivs och (förhoppningsvis) stryks. Allt detta matas med storslev långt ner i halsen på mig och mina överjobbande klasskamrater.

Jag kan så klart inte svara för deras räkning, men just ikväll känner jag ett oerhört lugn, vilket känns lika skönt som underligt. Underligt känns det på grund av att den tänkande delen av mig vet att det finns oerhört många saker kvar som ska göras, men skönt är det för att den kännande delen av mig har börjat inse att det här nog kommer bli ett av dom roligaste och mest minnesvärda veckosluten på väldigt, väldigt länge.

Det jag talar om är alltså vuxenseriefestivalen AltCom som har sin huvudhelg i Malmö under fredag till söndag den här veckan. Dom som finns i den geografiska närheten tycker jag definitivt ska ta sig dit och spana in det hela (det är gratis), och dom som inte kan det ska jag försöka delge upplevelsen så gott det går här på bloggen.

Så var vi än träffas nästa gång, om det så blir på bloggen eller vid ett fanzinebord på festivalen, är jag övertygad om att vi kommer ha det förbannat trevligt.

Förbannat. Trevligt.

Hembygden.

Nu är jag hemma i Ljusdal på höstlov. Tokigt skönt att kunna ha morgnar då man vaknar vid tio-elva, tar en tupplur vid klockan ett och bara spelar tv-spel eller hänger med folk resten av dagen medan höstregnet gör sitt utanför. Lite kontrast till Malmölivets övertidstimmar på skolan med kopiatorkrångel och tuschtrolleri.

Sen, när man ätit middag och kanske tittat på någon film, går man ut på en nattpromenad då regnet avtagit och allt är svart, utom den blåprickiga stjärnhimlen och gatorna som glittrar i orange från höstlöven och gatlyktorna. Med lite tur kanske det är frostgrader så att gräset knastrar och snoret fryser när man andas in. Till det serveras den härliga tystnaden av absolut ingen aktivitet inom några mils omkrets. Man står och lyssnar...
...sen andas man ut.

Den delen av Ljusdal är något jag verkligen gillar.


Bilden i det här inlägget är en ruta ifrån serien "En morgon på Knekarn" som finns i Robe Garden #2. Serien är gjord efter anteckningarna jag gjorde direkt efter jag vaknade ur en väldigt förvirrande morgondröm en dag i augusti i år.