Mot gullighetens gräns.

Att jag har en förkärlek för gulliga tecknade figurer bör inte komma som en överraskning för en regelbunden läsare av den här bloggen. Oftast ägnar jag mig åt att kladda ner gosiga figurer med tjocka kinder och jag njuter så av det att jag inte riktigt kan undgå att skrocka eller fnissa lite för mig själv när jag ser på vad jag skapat.

För ett tag sedan funderade jag över var gränsen går för den tecknade gulligheten. Vilken figur är så förbannat jävla skitsöt att det inte går att addera något mer för att gulla till den?

Detta funderande ledde först till en del associerande till existerande figurer som andra skapat, följt av en del bildsökande efter dessa. Därefter försökte jag hitta gemensamma nämnare (tjocka kinder är en riktig vinnare!) och bygga upp någon slags inre regelbok för mig själv. Allt det här landade till sist i ett kliande behov av att försöka få ut lite gullighet på papper och resultatet av den ansträngningen blev det lilla bubbeldjuret som syns längst upp i det här inlägget.

Detta är inte på långa vägar den ultimata gulliga tecknade figuren, men jag känner mig själv nöjd med den som en representant för den avskalade och enkla gulligheten. Fler figurer kommer med all säkerhet att tecknas och något säger mig att det här kommer att vara ett livslångt (och helt underbart) sökande.

Fascination för färg.

Nu har det målats hemma på planket igen och Mikaela Granath och jag var personerna bakom burkarna denna dag. Hon gjorde den välsträckta och stilsäkra fågeln medan jag stog för det degliknande snigelfettot. Det var första gången Mikaela målade och första gången för mig att täcka hela planket med ett motiv (åtminstone för den här säsongen), så humöret var på topp.

Vädret var något som kan beskrivas som "kanotväder", med sitt ihållande solgass och fullständiga oblåsighet. För en konkret beskrivning över hur varmt det var kan jag nämna att jag fick russinhud på fingertopparna under mina helt täta, svarta gummihandskar. Och det var värt det.

Efter att ha färdigställt den här målningen har jag insett att gul verkligen är en ny favoritfärg för mig. Potatismosgult, senapsgult, gräddvitt och nektarinfruktköttsgul är alla helt fantastiskt munvattnande kulörer. Det är nästan så att jag funderar på att göra en monokrom målning i gult över hela planket för att avrunda hela säsongen inför vintern. Lite typiskt dock att ett motiv precis är färdigt och så börjar jag planera på nästa grej som ska täcka hela skiten. Men när det är så kul är det svårt att låta bli.

Som en klok person en gång sade: "Dä ä kul å spräjja."

Evolution.

För en tid sedan gjorde jag årets första målning på graffitiplanket jag har byggt på bakgården hemma hos mig. Det blev en käck, glassfärgsinspirerad figur som stirrade stint på mig dygnet runt i några veckor.

Efter ett tag såg jag och min bror en annan figur träda fram. Jag plockade fram färgerna igen och gjorde några korrigeringar och - vips! - öron blev ögon, skalpen blev kapad och en stirrig sprätt förvandlades till en sömnig drömmare.

Juletider.

I år kommer jag inte att köra någon julkalender här på Klistertraktor, men på hemsidan för Rob & Bob kommer jag och min tecknarkollega Robin lägga upp ett nytt inlägg om dagen ända fram till julafton.

Det kommer att bli ett varierat innehåll med allt från tramsiga skämtteckningar till utstuderat radiobabbel. Så mitt råd för att ta sig igenom decembermörkret är helt enkelt att du tar dig en flaska julmust och en lussekatt och ser till att glida in på Rob & Bobs julkalender och få din dagliga dos av rundkindad underhållning!

Dimma Antologi - Volym 3

Till jul kommer denna ståtliga samlingsbok finnas tillgänglig för folket. Det är en serieantologi med Västernorrland som tema där jag medverkar med en helt ny 11 sidor lång serie, samt står för omslags-illustrationen. Skissen till omslaget berättade jag om i ett tidigare inlägg.

Min serie en självbiografisk historia om ett släktbesök under min rundkindade, 91:an-läsande barndom. Här nedan finns seriens första sida att läsa som ett litet smakprov.

Om du är intresserad av att köpa boken kan du säga till mig för att förhandsbeställa ett exemplar, eller helt enkelt hålla utkik här på bloggen när jultiderna nalkas. Jag kommer att lägga upp ett inlägg till då med all information om priser och annat.

Mer information om Dimma Antologi:
Dimmas Facebookgrupp
Dimmas Webshop

Robochbob.se 2.0

Nu finns en upphottad och mer funktionabel version av Rob & Bobs hemsida uppe. Så gå in där och håll dig uppdaterad med dom senaste blogginläggen, lyssna på podradion, komplettera din Rob & Bob-samling och klicka alla typer av gillaknappar du kan hitta.

Adressen är som vanligt:

www.robochbob.se

Korpen flyger.

För några dagar sedan satt jag och tuschade denna teckning som ska ligga till grund för en (än så länge hemlig) omslagsillustration som jag håller på med. När jag skissade den satt jag timme på timme och lyssnade på varmt brasknaster och underhållande pratradio och bara karvade fram näbbform, skogsbryn och fjäderdräkt.
Väldigt meditativt.

Några dagar senare när jag tuschade kändes det otroligt mysigt att få fylla i dom stora svarta ytorna med min pensel. Det var nästan lite som att "klä på" fjäder efter fjäder och göra fågeln onaken för betraktaren. Kändes på något sätt väldigt intimt, även fast det rent objektivt bara resulterade i en slät svart yta på ett papper.

Hur som helst gillade jag det.

30,000!

Så här drygt en vecka efter att bloggen fyllt år känns det konstigt att fira igen, men det känns nästan befogat att göra så eftersom jag efter en titt på min besöksräknare sett att Klistertraktor sedan starten haft trettiotusen besökare. Skrik det.

Dock ska nog det här firandet mest innebära att jag äter någon eller några chokladmuffins och svarar på lite mail. (Apropå "Muffins" kom jag på att jag någon gång ska jag orera om min förvirring kring hur i helvete man ska uttrycka sig om man menar en enda av denna bakverksfamilj. Muffins? Muffin? Muff? Gaah!).

Bilden i detta inlägg är en ruta ifrån min kommande serie "Vid isens kant" som är det stora projektet jag jobbar på just nu. Om du vill veta mer har jag skrivit om det i några tidigare inlägg. Läs dom här och här.

Illustrerad vrede.

För en tid sedan fick jag genom min mentor David Liljemark en möjlighet att tillsammans med honom illustrera några sidor till Ordfront magasin. Resultatet blev ett smällande smaskigt omslag som ni ser ovan, samt illustrationer till artikeln som ni ser nedan.

Det fungerade som så att David skissade och jag tuschade, samt gjorde smärre ändringar och uppiffningar. Det var ett sätt som var snabbt, effektivt och mycket roligt.

Själva artikeln handlar om ilska i olika former från det politiska högerhållet. Artikeln tar bland annat upp amerikanska republikaner i vredesmod, ursinniga näthatare och mordhotande modebloggare. Vill du läsa ett utdrag ur artikeln kan du göra det direkt på Ordfronts hemsida.

Tidningen finns ute i handeln nu, så om du är sugen på att införskaffa ett exemplar är det bara att gå till Pressbyrån eller någon annan välsorterad butik och hugga ett för 69 kronor.

Jag gör gärna mer illustrationsjobb, så om du som läser jobbar på en tidning med illustrationsbehov och gillar vad du ser får du gärna skicka ett mail till mig på info@robegarden.se, så kan vi tala om saken.

Smakprov ur "Effos lustjakt".

Tjugofyratimmarsserien var en pärs, men att genomlida den i min teckningskamrat Robin Larssons samt Serieskolans nuvarande ettors goda sällskap gjorde det hela till en mycket genomlidbar pina med många väl tilltagna skratt- och fnissattacker under dygnets många timmar.

Jag och Robin började med tomma huvuden och fulla tuschpennor med den enda premissen att vi skulle försöka prestera tjugofyra sidor av något som skulle kunna platsa i vårt kommande Rob & Bob-fanzine. Med det sagt skulle serien alltså gärna innehålla mycket skrafferingar och tjocka tuschstreck, samt stora doser av den pubertala humor och vardagliga jargong som präglar vår serieorienterade vänskap.

Serien som tog form under natten fick namnet "Effos lustjakt" och börjar som ett äventyr där vi hade som avsikt att utforska en av våra nyskapade seriefigurers personlighet. Något som olyckligt nog för honom (men sketasköj för oss) slutade i en hel del förnedring och olyckor.

Serien kommer att gå att läsa i sin helhet i Rob & Bob #2 som kommer att släppas i samband med Stockholms internationella seriefestival under sista helgen i april där vi kommer närvara med ett välfyllt fanzinebord med godsaker av alla slag. Alla som finns i grannskapet vid den tidpunkten bör titta förbi och säga hej med utropstecken.

Den som inte orkar vänta ända dit kan med fördel lyssna på det första avsnittet av vårt podradioprogram, beställa det första numret av Rob & Bob och hålla sig uppdaterad om allt som händer kring dom rundkindade busungarna på Rob & Bob's hemsida och den tillhörande facebookgruppen.

Bakom kulisserna.

Det som var tänkt att läggas upp i "imorgon" blev istället idag, vilket är dagen efter "övermorgonsmorgon" i den nämnda dåtiden. Förvirringar och förseningar åsido är här hela intervjun med mig som var i senaste numret av LjusdalsNytt. Säg till om det är svårt att läsa texten i artikeln, så skriver jag den i inlägget också.

Klicka på bilden för att förstora sidan.

Fyllekrax och visselkvitter.

Här är hela serien som Glugglan från några inlägg tidigare är med i. Jag fick ett fysiskt exemplar av LjusdalsNytt idag, så imorgon kommer jag scanna och lägga upp dom sidor jag var med i, där det går att läsa en intervju med mig samt lite om hur serien gjordes.

För att inlägget inte ska bli så textfattigt kommer här en fras som skulle kunna läsas av en berättarröst, om det här skulle vara introduktionsscenen till en animerad vinterskildring i min regi.

"Midvinternattens köld är hård, fåglarna supa och glufsa.

Röven flaxar med stubbigt hår och landar utan att prutta."

Syns imorgon!

Glugglan.

Efter en vecka tillbaks i skolan känns livet mer eller mindre som vanligt igen - och det är otroligt skönt.

Det är halvkallt och blött när jag cyklar till skolan, lunchen micras och äts i den röda soffan i vårat klassrum, arbetsdagen fylls av tecknande, mailskickande och skvalet i mina öron består av musik som växlas med radioprat. Det må låta trist i vissas öron, men livet i Malmö och på Serieskolan är som det ska vara för mig.

Bilden i det här inlägget är en del ur en serie som publiceras i det kommande numret av LjusdalsNytt som delas ut gratis till en massa hushåll på min hemort. Jag tycker att alla som bor där hemma borde bläddra igenom det numret lite extra noga eftersom det kommer innehålla ett omslag tecknat av mig, en artikel om hur jag gör när jag tecknar en serie och så klart resten av sidan som den här lille dentala excentrikern är med på.

För er som inte har geografisk möjlighet till att ta del av LjusdalsNytts fysiska utgivning kommer jag länka till den onlineversion som finns av tidningen, så snart numret släpps.

Under tiden vi väntar på det kan du, liksom jag, roa dig med att försöka lista ut hur det låter när en uggla med glugg "hoar".

Jag fnissade.

Enter the Facebook.

Efter mycket om och men har jag till sist skaffat en Facebookprofil. Jag har varit skeptisk länge och hört många avskräckande exempel som fått mig att vilja hålla mig undan, men på senaste tiden har jag känt att jag ska åtminstone prova tjänsten för att bilda mig en egen uppfattning om hur det är.

Så för tillfället har jag precis fyllt i lite uppgifter, försökt starta upp en Klistertraktorgrupp (ska se om jag kan pilla in en sådan där "Gilla-låda" i kanten här någonstans) och grävt igenom en massa inställningar och bockat ur så mycket saker jag kunnat.

Jag känner mig som en gammal skogsfarbror framför en avancerad supermoccachacciaihito-kaffemaskin med alla jäkla knappar och fält som skriker efter klickningar och ifyllanden i interfacet. Någorlunda snart räknar jag med att jag förstått mig på hur allting funkar, men ha gärna tålamod för eventuella konstigheter som jag kanske har för mig innan jag hittat min plats i den här stora och hittills rätt obehagliga platsen som är Facebook.

Vi syns på andra sidan.

Nyårsafton.

Så var det dags igen. Ett nytt år ska börja, och som vanligt antar jag att det kommer att kännas helt ospeciellt, förutom att det kommer bli svårt att vänja sig vid att skriva "2012", nu när muskelminnet precis vant sig vid "2011".

Men men, inte är det nya året helt av ondo. Det ger en ju anledning till att blicka tillbaks över vad som hänt, så här kommer en punktlista med dom mest minnesvärda saker jag varit inblandad i.

(Med tanke på den här bloggens kreativa profil skippar jag att nämna alla trevliga saker jag gjort med människor jag umgåtts med under året, utan fokuserar istället helt på olika kreationer. Inget ont menat - Ni är sketahärliga typer allesammans.)

• Satt samman och gett ut en antologi på ett stort förlag.
  (Serier mot rasism, Optimal Press)
• Satt samman och medverkat i "Kvarnby Serier"
• Släppt fanzinet Rob & Bob #1.
• Släppt fanzinet Robe Garden #3. (Info på nätet kommer snart)
• Tryckt och sålt tröjor med egna motiv. 
• Kommit in på Serieskolans andra år.
• Blivit publicerad i Galago.
• Fått ett antal recensioner i Bild & Bubbla.
• Spikat utgivning av en egen längre serie.
  (Vid isens kant, Kolik förlag)
• Spelat in ett podradioprogram.
• Gjort det etthundrade inlägget på bloggen.
• Spräckt 25,000-besöksgränsen på bloggen.

Jag vet inte hur jag ska lyckas överträffa dessa saker, speciellt med tanke på att dom flesta var debuter av olika slag, men jag har mina små planer över vad som kommer hända under det kommande året som med säkerhet kommer vara skoj att genomföra och förhoppningsvis även för er att ta del utav.

Så tack för all respons ni läsare givit genom skrivna kommentarer, smussliga mail och muntliga gapningar. Jag uppskattar dom alla, så fortsätt gärna att höra av er och klicka i dom små "tycklådorna".

Tack för mig och gott nytt år!

Nyårslöften.

Publicerad i Vårt Malmö 11/2011. Klicka på bilden för att förstora.

Andra advent.

Under en tid nu har ett stort projekt svept omkring bakom kulisserna, men nu kan jag äntligen gå ut med det officiellt:
Under våren nästa år kommer jag att bokdebutera med en helt egen historia i Kolik Förlags utgivningsserie "Grafiska Novelletter".

Serien heter "Vid isens kant" och utspelar sig i dom Hälsingländska skogar där jag vuxit upp och handlar i korta drag om tre vänner som tar en fisketur ute på isen och sakerna som händer dom.

Serien kommer att vara strax under 30 sidor lång och helt i färg, vilka båda är nya utmaningar för mig, men som jag tar mig an med stort nöje och entusiasm.

Ni som läser bloggen kommer att få ta del av olika små delar av arbetets gång där jag dels visar upp processen och dels bara lägger upp små smakprov av vad som komma skall. Bilderna i det här inlägget är till exempel några av dom första färglagda rutorna jag gjort, plockade ur sitt sammanhang för att minimera risken att avslöja någon viktig del i historien.

Det är mycket research som ska göras för ett sådant här projekt, eftersom det är en så pass allvarlig historia att det känns viktigt att skapa en trovärdig miljö där allting ska utspela sig (till skillnad från mina skämtteckningar som ofta är en knasig figur och en dum textrad rätt upp och ner).

Nu under jullovet ska jag till exempel åka hem till släkten och dom vitmjuka tallskogarna för att bland annat studera snötäckta berg och lista ut hur jag ska teckna det. Det ska bli väldigt kul, och en sämre ursäkt för att åka på en utflykt till skogen och pulsa runt i snö finns säkert.

Jag nöjer mig gott med att leka teckningsforskare.

Första advent.

Det är fullt jävla ös i den Rosengårdska tomteverkstaden som är mitt högkvarter för detta års adventskalender i Klistertraktors regi. Som gamla läsare kan märka har bloggen nu fått nya och lite svulstigare kläder än tidigare, och det är på grund av firandet av bloggens tre år i livet.

Egentligen var bloggens födelsedag redan den 11:e mars, men under den tiden var jag så uppe i arbetet med att sammanställa Serier mot rasism att jag knappt kunde se rakt. Därför får adventskalendern 2011 inledas med detta pynteri. Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker om det nya utseendet. Känns det konstigt så här i början? Är det något som inte ser rätt ut på din skärm? Borde jag byta tillbaks till det gamla?

Alla åsikter och kommentarer välkomnas å det varmaste.

I övrigt är det en gröngräsig och bitvis lerig julemånad som förflyter här nere i Malmö. Tråkigt kan tyckas, men i mina ögon är det oerhört positivt att det fortfarande går att cykla till skola morgon som kväll utan vare sig täckbyxor eller dubbdäck. Vetskapen om att en halvmeter snö och minusgrader under dom tjugo väntar mig när jag åker upp till Hälsingland under jullovet gör att jag kan ta det hela med ro. En ro som behövs i dessa bråda tider av deadlines innan jul.

Just i detta trippelskiftspillande är det svårt att förutse om jag kommer hinna uppdatera med vanliga inlägg i veckorna, men en sak är i alla fall säker - Vi syns nästa söndag med ett nytt smaskigt adventsinlägg!

Till dom som hajar till på att detta inlägg heter "Första advent." och publiceras på vad som officiellt är den andra advent vill jag förklara att jag gjort på detta sätt av två skäl:
1. Jag tycker personligen att december är den enda julmånaden på året och tycker att fira advent i november är lite som att äta semlor på midsommar. Det känns fel, helt enkelt. Därför är den första söndagen i december första advent i mitt huvud - och därmed också på min blogg.
2. Det är mer praktiskt för mig att göra fyra istället för fem stora inlägg på en månad.

Aha!

ur "Kärleksbomben", november 2011
 

Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag satt och tecknade på bilden ovan och fick en känsla av att jag hade gjort den bilden förut på något sätt, men jag visste att jag aldrig tecknat just den figuren tidigare.

Tänderna är inte direkt sådana jag brukar rita, kindvecken går inåt istället för utåt, näsan är en knappt tidigare provad variant och pärlögon ritar jag inte heller särskilt ofta. Efter en stunds vidare grubblande kom jag på att det var själva posen, med fingret upp i luften och munnen gapande stor som var det bekanta.

Ur "Har du fräsch trut?", september 2011

Det verkar helt enkelt som att jag omedvetet har en benägenhet att använda mig av denna klassiska pose för att illustrera det gnistrande ögonblicket då någon får en idé. Gemensamt för alla är användandet av någon typ av strålblänk för att accentuera plötsligheten i händelsen. Turligt nog har jag bland dom rutor jag hittat (det finns säker fler längre ner i mitt arkiv) inte använt den aningens slitna glödlampssymbolen alltför mycket.

Ur "Den goda idén", november 2010

Även fast den är sliten kan jag ändå tycka att det är kul och charmigt att se sådana gamla serietrick användas i serier som tillverkas idag. Riktigt tokroligt är det när t.ex. Pontus Lundkvist tecknar personer som får höra något så förvånande att dom skuttar upp i luften och hatten flyger från huvudet och lämnar en liten molnpuff kvar på hjässan. (Exempel från Åsa-Nisse)
Riktig gammal skuttbuskis!

Ur "Burktelefoni", mars 2010

Den äldsta av mina serier som innehåller just det här fenomenet är en av dom första ordentliga serier jag gjorde överhuvudtaget. Här är också det mest nedtonade exemplet av dom alla. Kanske på grund av att det var en lite mer allvarlig historia än dom andra, men kanske också på grund av att jag omedvetet skruvar upp volymen på "Aha!"-ögonblicken jag tecknar, för att det ska bli roligare i själva utförandet. Vem vet, om några år kommer det kanske att bli lika härligt hysteriska bilder som i Ren & Stimpy.

Jag skulle då inte klaga.

Bobby Corrigan.

Igår läste jag klart den väldigt tjocka (380 sidor) och bitvis mycket svårlästa serieboken "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" av Chris Ware. Serien innehåller delikata teckningar, barnaga, ett lerigt 1800-tal, korviga fingrar och stor ångest i enkla miljöer.

Den andra halvan av boken flöt på mycket bättre än vad jag upplevde att dom första hundra sidorna gjorde. Som läsare behövs det att man är aktiv och hänger med på läsriktningar och formexperiment, vilka kan kännas svåra i början men som blir belönande i längden. Och om man inte mäktar med att läsa hela boken bjuder den åtminstone på mycket ögongodis för den som gillar färgstämningar och rena tuschlinjer.

När jag hade läst klart kände jag mig väldigt inspirerad att försöka teckna, och i synnerhet tuscha, något lika exakt och maskinellt som herr Ware. Så efter att ha bläddrat igenom boken en gång till och bara njutit av bilderna satte jag mig och skissade.

Det var en intressant övning att tuscha saker med linjal, eftersom jag under flera år undvikit det på grund av att jag tycker att många saker i teckningen dör av att vara för raka, vilket lustigt nog ställs i kontrast till att jag gärna vill uppnå en linjeteknik som gör att betraktaren vill luta sig fram och titta efter om det verkligen är en människa som ritat det den tittar på.

Hela syftet med teckningen, förutom att det skulle vara kul att göra, var att åstadkomma något som skulle kunna se ut att ha varit gjort av Chris Ware själv. Här är en sida ur serien om du vill jämföra.

Det enda som inte är tuschat med linjal och tuschpenna är figuren (som jag använde pensel på) och busken, samt skruvarna på "14"-skylten (som jag tuschade med penna på fri hand). Färg har jag lagt till i Photoshop, efter jag scannade bilden.