Nyårsafton.

Aktuell skäggstatus: Nu har månaden med utsparning gått och jag måste säga att jag är rätt nöjd. Jag kommer nog fortsätta spara åtminstone till skolstarten den 10:e januari. Kanske januari månad ut också...vi får se.

Jag kommer inte lägga upp något foto nu, eftersom min skrud inte är något att stoltsera med direkt, men den som inte kan hålla sig får antingen söka upp mig på riktigt och kika efter eller hålla för vissa delar av ansiktet på Gottfrid på teckningen här ovan och försöka föreställa sig hur mitt håriga tryne ser ut.

Jag och Gottfrid önskar iallafall er alla en trevlig sista tid i tvåtusentalets första årtionde och en trevlig början på det nya som kommer om bara ett litet tag.

Gott nytt år, helt enkelt!

Juldagen.


Rekommenderas: Klicka två gånger på filmen och titta via Youtube

Det här inlägget är egentligen en kombination av det jag tänkt lägga upp på tredje advent och julafton, men eftersom klockan hunnit bli senare än båda blir det lättast att helt enkelt rubricera inlägget efter den dag det faktiskt är.

Videon här ovanför är sammansättningen av materialet som jag och brorsan filmade när jag var hemrest i höstas. Kombinationen av att han hade fixat en fräsig kamera med HD-möjligheter och att jag tänkte måla på planket som vi satt upp på gården här hemma gjorde att en dokumentation av händelsen kändes helt naturlig.

Speciellt intressant blev det för mig att klippa eftersom Tomas inte själv målar och därför filmade på andra saker än en graffiti-intresserad kameraman gjort (en längre stund var en hackspetts skugga på ett träd intressantare än mitt aerosolkladd).

Under hösten har jag suttit nere i Malmö och producerat en seriesida i månaden åt gratistidningen LjusdalsNytt som ges ut i hemtrakterna här uppe i Hälsingland. Samarbetet har varit utmanande, lärorikt och riktigt roligt. Serien jag visar här var mitt sista bidrag för i år.

Dom första serierna jag gjorde åt tidningen var svartvita, men med den här har jag börjat tänja lite på gränserna, dels innehålls-mässigt med att göra serien aningen äcklig, men också den bleka färgläggningen. Jag hoppades att serien skulle upplevas lite åldrad när den sågs i tryck. Du som sitter där vid datorskärmen kan föreställa dig att serien är tryckt på den där typen av gulnat, lite halvgrovt papper som gamla serietidningar brukar ha. Tänk Fantomen, Buster och allehanda snaskig superhjältedynga från mitten av 80-talet.


Sådär, det får markera slutet för årets upplaga av min bloggkalender. Jag hoppas att den varit till glädje för några där ute i vinterns förbenade mörker och kyla.

Tack till dig som har läst och god jul till alla!

Aktuell skäggstatus: Tillräckligt långt för att både kunna sitta och snurra på när man funderar och få frost i när man är ute. Mycket trevligt.

Kroki.

På grund av oförutsett tekniskt krångel blir det tredje advents-inlägget något förskjutet. Jag ska så fort jag kan under veckan som kommer lägga upp inlägget med fulltaligt innehåll.

Istället för att låta bloggen ligga död i väntan på adventsinlägget bjuder jag på några teckningar ifrån den senaste krokilektionen vi hade i skolan. Modellen ändrade pose var tionde minut som vanligt, men det som gjorde den här lektionen annorlunda var att jag för första gången använde en större blyertspenna med ett väldigt mjukt stift.
Tidigare har jag bara använt det vanliga HB-stiftet som jag brukar ha till mitt linjebaserade serieskissande, men när jag sitter i krokisalen och ska mjuka in olika valörer och svaga tonskiftningar på stora ytor är det ruskigt värdelöst att ha ett så pass hårt stift som HB. Den insikten tog mig en hel termin att komma fram till. Jag känner mig lite dum, men ändå mest glad eftersom jag faktiskt blivit hyfsat nöjd, för en gångs skull.

Aktuell skäggstatus: Börjar nästan se centimeterlångt ut nu. Tyvärr också centimeterglest. Men skam den som ger sig!

Andra advent.


Rekommenderas: Klicka två gånger på filmen och titta via Youtube

Glad andra advent på er! Här är trailern för min kombinerade hemsida och onlineportfolio - Robegarden.se. På grund av olika orsaker är den inte helt komplett, men jag kommer att uppdatera gallerierna med nytt material under dom närmaste veckorna, samt fixa i ordning shoppen med produkter och priser.

Om du undrar något är det bara att skicka ett mail eller skriva en kommentar.

Veckans julklappstips: Robe Garden nr.2

86 sidor med serier och annat av mig och Hannes Tennberg för fjuttiga 20:-. Kan levereras handgripligen till Ljusdalsbor från och med den 20:e, vill man ha den postad till sig någon annanstans i landet läggs 10:- på för porto.

Ha nu en trevlig lucia imorgon med mycket must, lussekatter, brinnande skönhetsdrottningar och allt vad man brukar ha. Tjingeling!

Aktuell skäggstatus: På en bild från sista dagen av förra årets decemberskäggsparande ser det ut som att jag hade samma längd som jag har nu, efter knappt två veckors sparande. Det bådar gott.

Kvällsillustration.


Aktuell skäggstatus: Skäggväxt har visat sig på ställen där det tidigare bara varit tomma fläckar. Spänningen och förväntningarna stiger.

Första advent.

Nu är det dags för första delen i detta års adventskalender här på bloggen. Jag är medveten om att det är andra advent nu om man följer den officiella räkningen, men förra helgen kändes helt enkelt inte julig nog tyckte jag, så jag börjar nu istället.

Denna veckas luckpresent är en serie som jag och min partner in crime Robin Larsson gjorde tillsammans efter vi varit i Stockholm och upplevt en helg fullspäckad med konsertupplevelser, gatupersonmöten, underliga händelser i tunnelbanan och årets första snöfall bland mycket annat.

Arbetet med själva serien delade vi upp rätt lika. Vi slog våra huvuden ihop och improviserade fram manuset, ritade rutor omvartannat och fnissade fram små detaljer att stoppa in i bakgrunder här och var.

Klicka här eller på bilden längst upp i inlägget för att läsa serien.

Aktuell skäggstatus: Stråna har ökat ungefär en millimeter i längd och har nu börjat sträva åt olika håll.

Saving, Not Shaving 2010.

Nu har min årliga utsparning av skägg börjat. Jag rakade mig i onsdags, den första december, och ska spara åtminstone fram till nyårsnatten. Då tar jag ställning till om det är värt att spara något mer eller om det är lika bra att hyvla bort hela skiten och vara babyface ett år till.

Tidigare år har jag sett ut som den vänstra figuren, alldeles gles och råttig i ansiktet med långa hårstrån på några ställen här och var. Med lite tur har skäggväxten tagit sig sedan förra året och är värd att spara vidare till en någorlunda vettig ansiktsfrisyr.

Vi får se hur det blir.

Aktuell skäggstatus: Mörk millimeterlång stubb syns. Känns som treans sandpapper.

Poo rainbow.

Det är sent, klockan är mycket och andra synonymer för läggdags, men en knubbig farbror som flashar en bajsregnbåge hinner man alltid med. Godnatt!

Trip.

En trött Robert skriver detta. En Robert som prioriterar, planerar, kliar sig i öronen, uträttar, äter middag och sedan tänker tillbaka och undrar om prioriteringarna var dom rätta?

Fågelskrämmepojken, eller vad det är för något, som jag ritat i det här inlägget hade inget syfte när den kom till. Det var en hjärnprutt som kom ut genom handen och överraskade även mig som skapare. Jag har ingen aning varför jag ritat en blötögd drömmare med insnörpt mun istället för att röja undan på finbordet, göra skoluppgifter eller leta upp det där prenumerationspapperet som jag borde göra.

Kanske är det av samma anledning jag sitter här just nu och skriver blogginlägg klockan ett på natten, då kroppen och vettet sagt till mig för drygt en timme sedan att det är dags att sova? Likförbannat ignorerar jag det, petar igång en skiva med gammal chipmusik och sitter här och tangentbordsfilosoferar.

Men jag tror jag vet varför.

Jag har varit med om många gånger förut att jag låtit den förnuftiga delen av hjärnan styra och faktiskt gått och lagt mig när jag egentligen haft lust att tömma huvudet på lite inspiration till. Det som hänt då är att jag inte kan släppa tanken på det jag egentligen vill göra och ligger och vrider mig tills jag antingen somnar in i en orolig och lättväckt dvala, eller helt enkelt kliver upp och gör det ändå.

Ta detta blogginlägg som exempel. Innan skavde det i huvudet, men nu känner att jag har gått min kreativa drift till mötes för denna gång och är inte bara trött, utan även harmonisk.

Det är dags för den trötte Robert att sova.
Ha en god natt.

Jag vet att jag kommer ha det.

Lappmes.

Aahhhhhh. Jag har ingen deadline att passa innan torsdag nästa vecka. Det känns fan underbart. Typ "ta ett varmt bad och ligga med öronen under den varma vattenytan och lyssna på tystnaden och känna pulsen slå långsamt i det vattenmjuka bröstet"-skönt. Synd bara att jag är för lång för att få plats utsträckt i badkaret här.

Men det ska inte hindra mig från att njuta och koppla av en hel del. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm och tar en långhelg för att gå på konsert, köpa skor och bara ta det jävligt lugnt. Kanske kommer det ritas lite grann, ätas lite chips, färdas med tunnelbanan och tittas på stuprörsklistermärken, men allra mest kommer jag bara slå dank å det grövsta. Och gilla det.

Fågelbilden gjorde jag under en övning vi hade i skolan den här veckan. Vi fick i uppgift att med hjälp av röd, gul och blå akvarellfärg måla av en fågel från en referensbild. Det var väldigt harmoniskt och skönt att få sitta och pilla med små pölar med färg och få till den där riktigt bra bukdunfärgen i några timmar. Färg är alltid lika kul varje gång jag återupptäcker det.

Inför AltCom 2010.

Det är sjuka tider jag lever i just nu. Dom senaste dagarna har varit fördelade ungefär 80% arbete, 18% sömn och 2% födointag. Resten av verkligheten har jag fått försöka få plats med någonstans där emellan, så gott det går.

Sena kvällar blir tidiga morgnar, papper förvandlas till skisser, tuschningar och till sist original, tidningar trycks, falafel äts, deadlines bränner, mail hamnar på kö och göra-listor skrivs och (förhoppningsvis) stryks. Allt detta matas med storslev långt ner i halsen på mig och mina överjobbande klasskamrater.

Jag kan så klart inte svara för deras räkning, men just ikväll känner jag ett oerhört lugn, vilket känns lika skönt som underligt. Underligt känns det på grund av att den tänkande delen av mig vet att det finns oerhört många saker kvar som ska göras, men skönt är det för att den kännande delen av mig har börjat inse att det här nog kommer bli ett av dom roligaste och mest minnesvärda veckosluten på väldigt, väldigt länge.

Det jag talar om är alltså vuxenseriefestivalen AltCom som har sin huvudhelg i Malmö under fredag till söndag den här veckan. Dom som finns i den geografiska närheten tycker jag definitivt ska ta sig dit och spana in det hela (det är gratis), och dom som inte kan det ska jag försöka delge upplevelsen så gott det går här på bloggen.

Så var vi än träffas nästa gång, om det så blir på bloggen eller vid ett fanzinebord på festivalen, är jag övertygad om att vi kommer ha det förbannat trevligt.

Förbannat. Trevligt.

Hembygden.

Nu är jag hemma i Ljusdal på höstlov. Tokigt skönt att kunna ha morgnar då man vaknar vid tio-elva, tar en tupplur vid klockan ett och bara spelar tv-spel eller hänger med folk resten av dagen medan höstregnet gör sitt utanför. Lite kontrast till Malmölivets övertidstimmar på skolan med kopiatorkrångel och tuschtrolleri.

Sen, när man ätit middag och kanske tittat på någon film, går man ut på en nattpromenad då regnet avtagit och allt är svart, utom den blåprickiga stjärnhimlen och gatorna som glittrar i orange från höstlöven och gatlyktorna. Med lite tur kanske det är frostgrader så att gräset knastrar och snoret fryser när man andas in. Till det serveras den härliga tystnaden av absolut ingen aktivitet inom några mils omkrets. Man står och lyssnar...
...sen andas man ut.

Den delen av Ljusdal är något jag verkligen gillar.


Bilden i det här inlägget är en ruta ifrån serien "En morgon på Knekarn" som finns i Robe Garden #2. Serien är gjord efter anteckningarna jag gjorde direkt efter jag vaknade ur en väldigt förvirrande morgondröm en dag i augusti i år.

Robot wants Kitty.

Under sommaren har jag och min bror Tomas fått i uppdrag av en amerikansk snubbe att göra musik till några av hans flashspel som numera finns upplagda på diverse spelsidor på internet. Spelen är en typ av utforskande plattformsäventyr där man spelar en robot som vill ha ett husdjur (och senare glass). Varje spel tar ungefär en halvtimme att spela igenom och är rätt lätta. Det är bara att klicka på länkarna här under och testa själv!


Första spelet gjorde Tomas musiken till själv och på dom andra tre samarbetade vi. Vi gjorde alla låtar i Musagi och det var mycket jobb och bollande fram och tillbaks innan vi blev nöjda. Vissa melodier eller basgångar kanske jag tyckte funkade, medan Tomas ratade det som skräp och vice versa. Roligast - och mäktigast - var när musiken till Robot wants Fishy skulle göras. Där var det sex olika miljölåtar som skulle göras, med allt ifrån lugn undervattensmusik till hetsiga grottor och mysig "sista banan"-musik. Väldigt inspirerande och kul alltihop.

Nu är spelserien officiellt avslutad, men jag hoppas att det blir mer spelmusikuppdrag för mig i framtiden. För det finns faktiskt en väldig charm med att spela ett spel utan musik och försöka få in känslan och sedan sitta med hörlurarna på mitt i natten och tweaka en triangelvågsbasgång tills man kan sitta och vagga fram och tillbaks i den oändliga loopen och känna att nu...

...nu är allt på plats.

Mormor.

1918-2010

Serier mot rasism.

Nu vill jag presentera ett serieprojekt som jag och några klasskamrater började med precis efter valet. Valet där SD kom in i riksdagen.

Vårt mål är att göra en antologi med antirasistiska serier för att uttrycka dom känslor och åsikter som finns surrandes runt i oss som inte accepterar främlingsfientlighet. På den officiella bloggen finns all info om projektet. Läs den och sprid gärna ordet vidare till dina vänner på facebook, msn och i verkligheten.

Det är fritt fram för alla att skicka in serier och jag uppmanar verkligen alla som känner något för frågan gör ett försök till att uttrycka sig och skicka in ett bidrag. Även om du aldrig ritat en serie förut, känn bara efter i hjärtat och sätt sedan pennan mot papperet!

Tjugofyratimmarsserie.

Under dygnet mellan fredag och lördag hände det spännande saker här i Malmö. Då arrangerades 24-timmarsserien i Serieskolans lokaler. I korta drag går det ut på att man ska sitta i tjugofyra timmar och rita tjugofyra sidor serier. Den som vill veta mer och/eller se bilder från klassrummet där vi satt och stretade kan kolla in hemsidan och klicka på "Malmö" i menyn.

För mig var det en väldigt givande upplevelse. Under gymnasiet läste jag om fenomenet och blev nyfiken på att prova men hade svårt att motivera mig själv till att faktiskt göra det, eftersom jag var ensam serietecknare bland dom jag kände. Det krävs att man har några andra galningar att periodvis få flamsa loss med och bli inspirerade av, för det går inte att hålla ett högt tempo under hela dygnet.

Det var rätt svårt att jobba som jag brukar märkte jag fort. Jag tycker om att sitta och klura på formuleringar och layout, men nu gällde det att texta direkt och klistra rättningslappar över eventuella stavfel och konstiga formuleringar. Figurers storlek kunde ibland få bestämmas av blyerts, men annars var det direkt med tusch som gällde för att överhuvudtaget kunna hinna.

Storyn tog också rätt konstiga, men intressanta vändningar. Dels blev det så på grund av det övertrötta och spontana tillståndet som så småningom dominerade, men också på grund av att jag och min bänkkamrat Robin varje timme kom med slumpmässiga saker som den andre måste väva in i sin serie. Att smidigt lösa hur jag skulle få in Siewert Öholm, segway, vinballe, grisnäsa och bollhav bland mycket annat i storyn var lika utmanande som det var skitkul.

Serien kommer återges i sin helhet i nästa nummer av mitt fanzine Robe Garden, som kommer ut i slutet av den här månaden. Information om pris och annat kommer inom kort. Förboka genom att skriva en rad i kommentarerna.

Farbror? Ja. Gunnar? Nää...

Under förra veckan var jag på min första bokmässa någonsin. Satan vilken grej det var.

Folk, trängsel, kända ansikten, påträngande försäljare och mat med odrägligt höga priser - bokmässan hade allt som hör en mässa till, på gott och ont. Visst var det kul att se Jan Guillou och Björn Ranelid skymta förbi mitt bland alla smygfulla bibliotekarier och megafonviftande montergalningar. Dock hade jag inte kunnat stå ut med tre heldagar i den där pulserande organismen till mässlokal om det inte hade innehållit det jag gillar mest - serier.

Ett helt monterkvarter av bokmässan var dedikerat till serier och serieförlag. En scen som kallades "Seriescenen" fanns också på plats där olika serierelaterade debatter hölls, battles utkämpades, prisutdelningar ägde rum och olika tecknare fick sitta och teckna live samtidigt som dom blev intervjuade. Det var ett underbart sätt att fördriva tid och bli inspirerad på samma gång. Vi i våran klass hade förutom att battla serieskolan från Gävle (internettad film kommer förhoppningsvis snart) också fått i uppdrag att vakta Seriescenen under mässan. Mellan vaktpassen köpte jag efter-längtade böcker och strosade runt och bara gillade läget.

Kvällarna då mässan stängt var inte så tokiga heller. Två episka releasefester och anekdoter från en strippklubbsexteriör hörde till dom absoluta höjdpunkterna under hela resan. Utöver det var det mycket återhämtningstid med pannkaksätning, spårvagnsåkning, runt-hela-bordet-ritande och helt vanlig horisontell vila.

Det är vad jag ska ägna mig åt nu för tillfället. Bob signing off.

Monkey business.

I måndags satt jag och en klasskamrat kvar i skolan och sydde ihop ryggarna till vårat klassfanzine, en syssla som tog lång tid och mycket koncentration att genomföra. Runt 21.30 var vi färdiga och fick nervöst larma på skolans lokaler för första gången.

Igår, tisdag, var jag så utmattad av ansträngningarna från dagen innan (som förutom kvällsgörat även innehöll en massa krävande planering angående den stundande bokmässan i Göteborg) att jag vid lunchtid nästan blev tvungen att ta en lur, men matens energi räddade mig. När jag kom hem var det dock andra bullar, då slocknade jag som ett ljus och vaknade endast för att orka kolla på en långfilm och äta middag. Sen var det sängen igen, hela natten lång.

Idag å andra sidan har jag känt mig vital och uppiggad igen. Nya tag i skolan med tuschtekniksövningar och inspirerande inköp av material efter skoltid. Jag har även fått mer och mer blodad tand inför tanken att tuscha med stålstift. Det är ett mycket skönt sätt att tuscha, med både möjligheten att få snuskigt tunna och vassa streck, samtidigt som man kan vräka på riktigt svulstiga och svallande linjer. Och det hela mycket lättare än med pensel.

Det enda negativa med att tuscha med stålstift som jag stött på hittills är att risken finns att man får en plump med tusch som rinner ut lite jobbigt, eller att man råkar dra handen i ett fortfarande fuktigt streck. Men det är båda problem som är lätta att undvika så länge man är koncentrerad. Apan ovanför gjorde jag idag. Den är tuschad med stålstift och är 5 cm hög i verkligheten.

Blåbär.

Vilken vecka det varit. Vi har haft deadline för klassens första riktiga fanzine, så första halvan av veckan spenderade jag ritandes i sådana långa tidssjok att min rygg och hand fortfarande påminner mig om att jag måste tänka mer på ergonomin nästa gång. På fredagen började vi trycka upp klassens samlade ansträngningar (88 sidor!) på skolans kopiator för att sedan gå iväg på invigningsfika i Dotterbolagets nya lokaler. Det blev en minnesvärd och mycket fin afton. På den gråregniga halvtimmespromenaden hem levde stämningen och inspirationen kvar i bröstet och värmde inifrån.

I övrigt har helgen puttrat på i ett skönt och avslappnat tempo. Dock hände en intressant sak när jag skulle välja ut vilken bild jag skulle ha till det här inlägget. Jag hade ingen självklar kandidat, så jag började bläddra lite i mitt skissblock. Där hittade jag den här storläppade gubben som jag ritade för några veckor sedan, enbart i syfte att färglägga den med saften från lite mosade blåbär som jag samlat på mig tidigare i somras.

Jag kände att nu har jag faktiskt dragit arslet efter mig alldeles för länge när det gäller just blåbärsfärgläggningen, så jag korkade upp den lilla burken och plockade fram en pensel. Döm av min förvåning när metallocket till burken knäpper till obehagligt högt och det börjar sväva ut rök ur behållaren. Det verkar som att tiden inuti den där slutna behållaren fått blåbärssaften att jäsa och förvandlas till vin. Eller något annat som sticker lite i näsan och ryker.

Rätt fint blev det iallafall.

En fredag med utropstecken.

Ytterliggare dagar har gått, strapatser utförts och nätter sovits. En av dom mest händelserika (om inte Den mest händelserika) fredagen sedan min Malmöflytt har just förflutit. Vad som på schemat såg ut att bli mest en smålugn redovisningsdag blev väldigt intrycksrik när vi fick Gevaliabesök av en känd serietecknare från Malta.

Han satte igång och höll ett högst kvartslångt, otroligt engagerat och innehållspackat föredrag om hans syn på serier, lite historia om Maltas seriescen och diverse andra, liknande ämnen. Elden och engagemanget som fanns inuti hans spralliga kropp och ögon var kanske det bästa med hans besök överhuvudtaget. Det smittade verkligen av sig och jag fick, som så många gånger tidigare i skolbänken det här året, känslan av att det här nog inte kan vara riktigt verkligt ändå.

Faktumet att jag går en serietecknarskola på heltid, med allt vad det innebär, har fortfarande inte landat i mitt huvud. I princip varje dag händer det något som kräver att jag fysiskt eller mentalt nyper mig i armen för att fatta att det är sant. Som igår, efter skolan - då tog ett stort gäng från klassen oss en after work-öl och bara pratade och hade trevligt, för att senare på kvällen ha en regelrätt ritfest. Vi drack och hade trevligt samtidigt som vi producerade en hög med 45 sidor serier. Det var någonting vi på varsinna håll länge velat göra, och nu i efterhand enades om att det var så pass roligt att det var värt att göra om.

Det här är början på något bra.

Kurragömma.

Idag har varit en väldigt överväldigande dag i skolan. Vi började som vanligt med en morgonföreläsning, denna dag med temat "Fanzines". Vår lärare Stina pratade lite om diverse tekniker och knep man kan tänka på när man göra sina egna trycksaker. Efter ungefär en halvtimme med inspirerande fanzineprat fick vi själva fritt botanisera i hennes egen fanzinesamling som hon tagit med till skolan.

Det var sjukt inspirerande att läsa egenkopierade små tidningar som tidigare kursdeltagare gjort när dom gått på Serieskolan under tidigare år. Kursdeltagare som sedan blivit idoler.

Helt plötsligt, mitt i läsandet, kommer en av lärarna och säger att det kommit en privatperson som vill donera serier till skolan. "Fan vad schysst", tänker jag. Sen säger läraren att det behövs bärhjälp för att få upp alla kartonger. Då tänker jag "Fan vad sjukt!". Ett tiotal bärivriga elever tar sig ner till marknivå och möts av två sympatiska och seriesamlande män som står med en bil som har hela det nedfällda baksätet och bagageutrymmet fullproppat med flyttkartonger. Vi frågar vilka lådor som innehåller serier och dom svarar "Allihopa."

Jag tror inte att jag behöver nämna att resten av förmiddagen spenderades genom att större delen av Serieskolans elever bläddrade igenom lådornas innehåll och blev allt mer darrglada för varje ny upptäckt. Vad som däremot behöver nämnas är att vi alla blev extremt tacksamma över gåvan och gärna vill återgälda den på något sätt.

Nu vet jag inte vad välgörarna har för namn, men å mina vägnar vill jag iallafall säga "Tack så innerligt mycket!".
Hatten av.

Teddybears.

I fredags var jag på en tokigt cool spelning. Det var Teddybears som körde hela sin show med björnmasker, robotröst, discospeglade gitarrer, laserögon, dubbla och skitstora displayer med visualizations, gigantisk discobjörnhuvudstaty och energiska gästartister. Kort och gott en allmänt tokösig och publikpeppande show rakt igenom.

Under helgen hade jag tänkt prova att tuscha med stålstift igen, något jag provat för längesen, men har hållit mej undan ifrån för att jag har minnen av att det varit för svårt. Nu kom jag till skott med nya stift, nytt tusch och ny inspiration från konserten.

Det gick förvånansvärt lätt och kontrollerat att tuscha som jag ville. Det enda som var lite jobbigt var att jag fick en plump som sabbade lite grann, men den gick att få bort till sist. När tuschet torkat och jag lagt in bilden på datorn kunde jag inte undgå att testa hur bilden skulle se ut som screentryck, därav tvåfärgsschemat och den skeva placeringen av den ljusröda färgen.

Nu ska jag äta omelett. Över och ut.

På Stortorget, sjutton minuter över elva.

En mulen förmiddag på en av Malmöfestivalens lugnare dagar blev jag stucken av en geting för första gången. I jämförelse med Lars Winnerbäcks spelning på samma torg några dagar tidigare var getingens stick en mycket mer minnesvärd upplevelse.

Jag undrar om den blivit glad av att veta det?

Äventyret i Malmö har börjat.

Nu har jag bott i Malmö i en vecka, och jag måste säga att det har varit en minnesvärd vecka på många sätt. Inte minst på grund av att jag börjat skolan och fått en massa intryck därifrån, utan också på grund av saker jag gjort på fritiden. Jag ska försöka komprimera, sammanfatta och välja ut det vetvärda i några stycken här så gott det går.

Jag kom hit på lördagen förra veckan och möttes av åskväder och regn i oproportionella mängder. Mina första dagar innan måndagens skolstart spenderades således mestadels i någon form av nervös rastlöshet inne på rummet. Jag kunde inte riktigt sitta stilla, utan gjorde saker hela tiden och försökte nypa mej i armen och förstå att det här faktiskt var på riktigt. Jag skulle börja på Serieskolan om bara något dygn. Helt sjukt.

Den första skolveckan är svår att sammanfatta i rena ordalag, så jag försöker mej på lite metaforsnack. Tänk dej en tjock limpsmörgås av nervositet med blyghetssmör och småsnackörtsalt i botten, fem stora skivor arbetsflitgurka på det och ett lager ren glädjeost längst upp. Till det serveras ett glas O'boy gjord på treprocentig mjölk.
Så har jag upplevt skolveckan.

I övrigt har veckan varit mycket trevlig också. På Stadsbiblioteket har jag skaffat lånekort och hunnit låna drygt tusentalet sidor serier (som snart är utlästa), lockats av och besökt Malmöfestivalen med deras många dagar, scener och artister, spatserat runt och försökt lära mej hitta i dom omkringliggande kvarteren, köpt teckningsmaterial på en alldeles underbar liten konstnärsbutik som har lika bra priser som stort sortiment och i största allmänhet bara levt i en Hakuna Matata-vardag. Mycket trevligt, måste jag säga.

Just nu sitter jag och hör söndagstrafiken utanför fönstret och funderar på vad jag ska äta för middag. Ska det bli en böngryta med lite lök och grejer, eller ska jag koka ris och steka squash? Livet är fullt av valmöjligheter, omöjligheter och helt vanliga möjligheter - och det är tamejtusan alltid lika spännande att se vilka nya som dyker upp och var dom tar en vidare. Som att hamna i valet mellan att sitta och tänka i filosofiska banor som kan göra att man får nya insikter som i stort och smått kan förändra ens liv på olika plan eller att ställa sej och göra något så banalt som att laga mat.

För min del tror jag att det lutar åt lök- och bönhållet idag.

Strobbdans.

Tack till alla som närvarade på avskedsspektaklet - Det var episkt.

Man ska leka med maten.

Häromdagen stog jag och åt ostkrokar och lade märke till vad olika form dom olika bågarna har. Vissa har extremt mycket böj på sej och är smala som sugrör, medan andra är nästan helt raka och har omkrets som en ölkorv.

Jag började sortera dom för skojs skull och upptäckte ganska snart att man nog kunde göra motiv med dom. Lite flytt, let och kanske en kvart senare var babyfacet ovan fött. Jag hade ingen kamera med mej, så jag fick ta och rita av gubben i mitt skissblock före vi käkade upp alla krokarna. Idag lade jag sista handen på den i och med färgerna från Photoshop.

Kom ihåg: Man ska leka med maten.

Fem lik.

Tusch på papper, 2010.

Färgpennor.

Nu har jag varit iväg och upplevt det som förmodligen kommer vara sommarens stora utropstecken för min del. En festival, tre destinationer, havsbad och dåliga matvanor tillsammans med ohyggligt mycket restid under två veckor. Intrycksrikt och utmattande. Det är skönt att vara hemma igen.

När jag var i Göteborg ritade jag mycket hos en kompis som hade en stor arsenal tuschfärgpennor som gav mej blodad tand och en spark i ändan i riktningen "köp ett stort jävla gäng färgpennor och kladda med dom jämt!" Käppgubben ovan är ritades på en skuggig utomhusbänk där och med just dom tidigare nämnda pennorna. Snor och brösthår är en härlig kombination.

Apropå själva bloggen kommer jag från och med nu försöka uppdatera lite oftare och med mindre text i inläggen. Jag har nämligen märkt att det varit bloggtorka här sedan mitten på juni för att jag många gånger slutat med ett inlägg på grund av att jag inte haft någon aning om vad jag ska skriva. Det ska inte behöva vara en hel apparat att lägga upp ett inlägg här. Det är ju trots allt en jävla privatpersonblogg med en handdfull sporadiska läsare och ingen glansig månadspublikation med miljonpublik.

Från och med nu ska alltså följande hända oftare:
Skriva rubrik.
Ladda upp bild.
Publicera inlägg.
BLAFF!

Att måla Alan.

Det är oerhört inspirerande att se idéer och drömmar ta fysisk form. Att ta sej från dröm till planering är ofta ett förhållandelsevis enkelt och kort steg, men att sedan verkligen sätta planen i verket och faktiskt lyckas realisera den - det händer inte så ofta. Inte i min värld iallafall.

Visst, jag gör färdigt saker då och då, men mest av allt går jag och dagdrömmer om saker jag skulle vilja göra. Många av dessa är omöjliga att genomföra i en enkel handvänding och kräver ofta tid, kunskap, verktyg och ibland pengar som jag ännu inte har.

Men det är där motivationen och inspirationen kommer in så kraftigt. Om jag vill göra något tillräckligt mycket finns det lite eller inget som kan hindra mej från att ta mej till mitt mål. Om det krävs att jag lär mej hantera slägga och spett, sy sicksacksömmar, hoppa jämfota väldigt högt eller förstå ljusinsläpp vid exponering för att uppnå det jag vill är det liksom en del av hela grejen. "The beauty is in the act" brukar det ju heta ibland.

Till sist, några ord som jag hoppas kan inspirera en smula. Om du funderar på om du ska göra något du verkligen vill, men kanske tvekar lite - sluta fundera:

Kör ba'.

Ännu en dag.

Ett år äldre. Ett år bort från barndomen och ett år närmare skägg, jobb, barn, pension, döden och allt annat som hör den där andra stora delen av livet till.

Förhoppningsvis händer allt i någorlunda den ordningen och med en hel jävla massa saker inklämt däremellan. Men det får vi väl se, antar jag.

Kyckling av en fjäder.

Dagens illustration är född ur ett misslyckande. Jag skulle klippa ut ett hjärta från ett papper, men råkade klippa till den ena "bullen" så att den blev alldeles för liten. Jag kastade misslyckadet åt sidan och provade igen. Då blev det bra.

När jag skulle städa undan pappersklippet från bordet såg jag att jag även klippt lite för långt in mellan "hjärtskinkorna" (vad ska man kalla dom egentligen?) så att det såg ut som ett tjockt veck. Jag tuschade dit det och tänkte att jag lika gärna kunde rita dit ett ansikte när jag ändå hade pennan framme. Det ena ledde till det andra och efter att ha ritat en bakgrund på en annan lapp tejpade jag dit knölkorvhjärtat och fotade av hela alltet med kameran.

Sista touchen fick bli att ändra färgen på bakgrunden från lite väl skrikigt röd till mysigt dämpad blå i Photoshop. I övrigt är allt handgjort.

Imorgon kommer jag att åka till Italien med familjen, så ni som läser får räkna med att bloggtystnad kommer råda under en dryg vecka framöver. Sedan kommer jag förmodligen lägga upp ett inlägg med material som har anknytning till resan. Ha det bra i Sverige så länge!

Serieskolan 2010-2011.

Jag har kommit in på serieskolan.
Utropstecken!

Kaffepolisongen.

Dagens bild är ett litet hopkok av gammalt och nytt, kan man säga. Själva linjerna till den här gubben ritade jag i sensomras när jag var ute i skärgården med några kompisar och bara tog det lugnt. Klockan var strax efter fyra på morgonen och med lika svullna och halvstängda ögon som gubben jag ritade tänkte jag: "Den här ska jag lägga upp på bloggen när jag kommer hem."

Av någon anledning blev det inte så, och när jag nu hittade den igen i en pappershög kändes det lite tomt att bara ladda upp dom svartvita linjerna, så jag satte mej och lekte lite med färger i Photoshop. För att bryta av det något dämpade och svartvita temat jag haft ett tag tänkte jag vräka på med dom skrikigaste färgerna jag kunde hitta, men det blev rätt fult i ärlighetens namn.

Dock gick det rätt bra att dämpa ner überskrikigheten med lite smuts och kaffestänk. En av kaffefläckarna var väldigt svår att placera utan att den såg ut som en stor bajskorv som låg på bilden och krävde uppmärksamhet. Jag blev irriterad och lade den i mitten av bilden så att jag skulle kunna få en överblick om var den skulle kunna passa in. Då märkte jag att den passade skitbra in där den var - den såg ut ju som en polisong.

Några flyttmanövrar senare för att få det andra kaffestänket att forma något slags bakåtkrypet hårfäste var det klart.
Man ska ha lite tur ibland.

Small Press Expo.

I slutet av april var jag i Stockholm och var i första hand på serietidningsmässan Small Press Expo under en helg. Jag gjorde även en del andra saker som känns onödiga att berätta om utförligt i textform här på bloggen, så på tåget på vägen hem ritade jag en "illustrerad punktlista" kan man kanske säga, som sammanfattade helgens händelser i stora drag.

Tugga noga.

Lugnet.

Foto: Linus Ohlsson

Nu är det över. Dom stora dödslinjerna är passerade och någon sorts vardag utan större äventyr håller på att etablera sej. Därmed inte sagt att jag kommer bli totalt försoffad och somna under ett täcke av navelludd och smulor varje dag. Nä, jag har minsann mina små projekt att dona med uppe på kammaren, men skillnaden är att jag gör det för min egen skull i det tempo jag vill och inte har blodröda datum att passa.

Med lite tur kommer jag alltså kunna kompensera för den nästan månadslånga glugg som varit här på bloggen med lite nytillverkade saker.

Skönt känns det också att jag på ett ungefär vet hur jag ska gå till väga för att uppnå dom grejer jag har på gång. Det är liksom inte några mentala berg att kräkas nerför när man till sist ålat sej skavsårig på vägen upp. Trevligt med lite omväxling ibland.

Vad som komma skall.

- Hejsan, jag skulle vilja beställa en "Stressad så inåt helvete" med extra allt, om det går bra.
- Javisst, välkommen om tio minuter en kvart.

En gammal goding.

Nu är det ritmässigt otroligt mycket mer dags än någonsin tidigare. Jag har i princip bara 20 vakna timmar kvar av helgen och ska i största möjliga mån ägna dom åt att ihållande sitta och rita klart mina arbetsprover. Därför kommer jag tyvärr inte hinna svara på några kommentarer eller på annat sätt vara bloggaktiv något mer innan bördan är rodd i land.

På återseende nästa vecka, alltså. Nu ska jag sätta mej och rita tills ritknölen bultar och det blir dags att släcka lamporna.

Hoppas det smakar.

Blicken från publiken.

Det är mycket att stå i nu. Mycket mer än vad jag kunnat förutspå.
Jobb ska jobbas, extraknäck ska knäckas och alltihop ska hopas.

Mitt i allt det har jag tyvärr inte tid att blogga så mycket, men jag kunde inte motstå att lägga upp den här bilden. Den fotades på en spelning med Stay Ali på lördagen. Fler bilder kommer.

Bronson.

(Klicka på bilden för att se samtliga bakgrundsvariationer)

Här är resultatet av ett av mina senaste experiment. Det är en fortsättning på tekniken jag använde i inlägget som heter "Förändring". Skillnaden är att jag här har gjort det lite mer storskaligt. Både bokstavligt och bildligt talat.

Det jag utgick ifrån den här gången var en genomskinlig plexiglasskiva på 30x50 cm. På baksidan av den maskerade jag och sprayade dit den svarta ramen, samt målade figurens svarta konturer. Efter det sprayade jag vit färg med avsiktlig överspray och rinn. När allt det torkat och blivit kladdfritt placerade jag olika skjortor bakom och fotograferade hela alltet från framsidan.

Den här bilden visar baksidan av tavlan, utan någon bakgrund som täcker. Konturerna målades på med akrylfärg och pensel i väldigt tjocka lager för att konturerna inte skulle släppa igenom något av den vita som jag skulle spraya på senare.

Det känns fortfarande som att det saknas någonting på den, möjligtvis någon text eller lite mer kladd, sprätt och lort. Jag kan inte riktigt bestämma vad jag ska lägga till, så den får stå i ett hörn och mogna ett tag till så får jag se vad nästa steg blir. Kanske får jag en snilleblixt så småningom och sätter pricken över i:et, eller kanske sabbar jag allt en vacker dag i ett moln av snedtänd inspiration.

Vem vet. Livet är ju fullt av överraskningar, brukar det heta.

San Fairy Ann.

I söndags var jag åskådare på en poesitävling för unga som arrangerades på Lava. Jag kände en av arrangörerna och frågade innan om det var ok att jag tog med mej kameran och fotade. Det var det.

Själva poesiutövandet fotade jag sittandes från bordet där jag satt under kvällen och det var rätt knivigt. Å ena sidan ville jag inte störa alla som lyssnade i salen med att klappra med slutaren en massa, så det fick bli ett fåtal exponeringar i början av varje framträdande innan dikten hunnit lägga stämningen i salen. Å andra sidan ville jag ju själv höra dikten och se framträdandet, så jag fick försöka lyssna noga samtidigt som jag koncentrerade mej på fotograferandet. Den balansgången var rätt svår.

Efter ungefär en halvtimmes ordkrängande var rond ett över i poesitävlingen. Det blev dags för lite pausunderhållning i form av ett mysigt band med sväng och hålligång. San Fairy Ann hette dom.

Jag fastnade direkt för kontrabasisten och hans stora, brummande instrument. Jag vet inte vad det är med basljud som gör mej så välmående, men jag blev iallafall fast besluten att lyckas avbilda honom och hans instrument på bästa möjliga sätt. Bilden i det här inlägget är resultatet av mina försök.

Två vita katter.

Den här bilden hittade jag av en slump på hårddisken för ett tag sedan när jag höll på att rota runt i mappröran efter några andra bilder. Den är tagen på Östernäs i Ljusdal i början på juli förra sommaren och jag börjar tänka rätt mycket när jag ser den.

Först och främst kommer minnet från den varma sommarkvällen tillbaks, men nästan mest undrar jag om sågverket överhuvudtaget kommer vara kvar när jag återvänder till Ljusdal? Med farten dom rivit hittills är det väl inte så stor risk, men man undrar ju iallafall. Och vad har hänt med dom två vita katterna som man oftare och oftare kunde se inne på området under sommaren? Har dom övervintrat där, eller har dom kilat vidare (i någon av dom båda betydelserna)?

Ja, det där är alla saker som jag får försöka ta reda på när jag kommer hem igen. Just nu är det mer aktuellt med en långpromenad i vintersolen. Det är tamejfan friluftsdagsväder här och det kan man ju inte riktigt sitta bort, eller hur?

Move on.

I skuggan av snökaosets Sverige har en inspirerande helg med min bror förflutit. Spelmusikkonsert på fredagen, allmän slappning med filmtittning och snaskätning på lördagen samt en långkörare med gamla tv-spel in på småtimmarna under natten till söndagen. Rätt så friska fläktar i vardagen för min del.

Det kändes skönt att lägga det kreativa och kraviga på hyllan och bara slappa några dagar. Det tillsammans med lite bollning av idéer gör att det känns det som att jag borde kunna fortsätta med arbetsproverna i en stadig riktning och med gott tempo igen. Känns skönt, måste jag säga.

Tack, Tompa.

Cirklarna med siffror i sej har jag ritat för hand utan skiss, direkt med tuschpenna på papper. Resten (kopiering/runtflyttning, färgläggning och skuggning) är gjort i Photoshop.