Galagodebuten!


Igår kväll blev jag en alldeles särskilt lycklig gosse. Efter en lång kedja lyckade händelser, lite flax och främst på grund av min vänliga mentor David Liljemark fick jag ett manus i min hand för en serie han skrivit, men behövde hjälp att teckna till ett kommande nummer av Galago. Det var bråttom, drygt en månad sedan och väldigt, väldigt kul.

Resan från julaftonsmorgonen 1996 då jag tjuvtittade på storebrorsans julstrumpfådda Galagotidning (Nr.45 - 2/1996) med en ruskig ensidesserie av Max Andersson om tomtens korsfästning och återuppvaknande som grön och vedervärdig zombie, till denna dag 2011 då jag själv fått en serie jag tecknat med i tidningen (Nr.104 - 3/2011) är lång och konstig.

Den skräckslagna och godismätta lilla pojken hade ingen aning om att serier kunde vara så obehagliga, äckliga och fruktansvärt konstiga som dom var för mina barnaögon i tidningen Galago. Det präglade mig mycket och i min vidare konsumtion av tv-spel, serietidningar och tecknade program på tv var det ofta dom äckliga och lite vulgära sakerna som tilltalade mig mest. Jag har fortsatt att inspireras av den typen av kultur och den som läser exempelvis det kommande fanzinet Rob & Bob #2 (släpps i maj nästa år) kommer förhoppningsvis kunna göra en koppling till den underbart äckliga skit jag just nämnt.

Om du inte känner till vad det handlar om, kan du läsa mer om det här.

För att fira gårdagskvällen knäckte jag en bärs (Guldöl 2,8%) och åt ur resterna av ett paket glass (med smak av lingon och kex) och läste tidningen så länge ögonen orkade för att kunna suga musten ur denna kvällens höjdpunkt. Inget ris till liveshowen Klungan bjöd på timmarna innan jag tittade in i postfacket, men stunden då jag öppnade Galagotidningen toppade faktiskt det mesta.

Jag är helt enkelt väldigt glad.
Och jag kommer fortsätta vara det en tid framöver.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Suck, min långa kommentar försvann när jag skulle förhandsgranska...orkar inte entusiasmera mig till att skriva igen. Men grattis till känslorna! Vi pratar mer sedan! /Pa

Stella sa...

Grattttis! Jag ser att du blivit en stor människa... :)

Anna sa...

Slog precis upp nya numret av Galago och det första jag ser är en sida där gubbarna som är tecknade känns väldigt bekanta, och jag läser namnet högst upp och känner igen det med. Så jag går in här för att få det bekräftat. Du är äntligen med i Galago! Det är så JÄVLA coolt!!!!!!!!!!!! Kommer ihåg att du nämnde där på medis för 1000 år sedan att du skulle försöka hamna i Galago till nr 100 och jag minns att jag tyckte att det var så modigt att ha såna ambitioner. och nu är du där. Fy fan alltså. Grattis.

Sling sa...

Jag råkade av ren slump snubbla över just den pinfärska Galagon ungefär samtidigt som du fick tag i din och ja, jag blev alldeles rörd och uppmysad av det. Och road förstås. Din tuschning är lika grym som alltid! Grattis! Se till att göra det här till en vana!

Henri Gylander sa...

Kan tycka mig ana en viss likhet i utseendet på Per Gudmundsson och denna seriens tecknare..? Men det är nog där som likheterna slutar... och det är definitivt du som är mest värd att firas!!

Robert Pettersson sa...

Pa: Vi tog ju dina utvigdade kommentarstankar via telefon sedan, så det är lugnt :) Tack och tack i alla fall!

Stella: Det är alltid läskigt med meningar som avslutas med "..." Det känns på något sätt som att den som skriver antyder något annat än vad som står...

Men jag tolkar det du säger som något positivt i alla fall och säger "Tack!" för det :)

Anna: Tackar mjukast :) Det är väldigt kul och lite svindlande att tänka tillbaks på vad som hänt sedan den där soliga dagen i huvudstaden. Verkligen kul att du fortfarande följer bloggen också, måste jag säga. Det uppskattas mycket. Du får gärna slänga över någon länk med egna saker om du har något du vill visa :)

Sling: Fina ord om fint tecknande från fin person som tecknar fint. Sådant gillas :) Ditt råd om att göra detta till en vana får vi hoppas att redaktörerna också tycker är en bra idé, för jag har skickat in ytterliggare alster till dom som väntar på svar.

Henri: Jag upptäckte också likheterna under tiden jag tecknade och blev en aning förskräckt, men försökte betona hans höga hårfäste och stubbiga skägg för att tydliggöra hans utseende. Och om jag i värsta fall i framtiden får exakt likadan hårväxt på huvudet kommer jag i alla fall alltid teckna mig själv med en bred, stornäsborrad näsa. På det viset kommer förhoppningsvis inga groupies springa till fel läger när det gäller. Åtminstone inte om dom läst denna undanskymda detaljkommentar ;)

Och sist, men inte minst - Tack för firet!