Katten.

1993-2013

Kulturstipendium!

Denna vecka har varit väldigt stor och viktig för mig och mitt serietecknande. I tisdags var jag nämligen iväg till Bollnäs för att motta Landstinget Gävleborgs Kulturstipendium på 25 000 kronor som jag beviljats för att kunna utföra researchresor och frigöra arbetstid för tecknandet av min debutserieroman.

I och med detta vill jag rikta

ett enormt stort tack till Landstinget Gävleborg 

som valt att stötta mig och mitt projekt.

Mer detaljer kring projektet kommer självfallet att dyka upp här på bloggen under arbetets gång, men den som är nyfiken kan läsa den här intervjun så länge, där jag berättar lite om projektet och mitt övriga serietecknande.

Foto: Rolf Pettersson

Stjärtträdet.

 Det gör mig glad varje dag.

Ett ljus i mörkret.

Jag har alltid varit svag för butiksskyltar. Det är något med dom stora, lysande och inte sällan färgglada skyltarna som tilltalar barnet i mig djupt. Bara att det kommunicerar något som jag tycker om är så klart trevligt, men det som verkligen startar Pavlovs reflexer hos mig är när skyltarna är stora, färggranna, blinkar i något trevligt mönster och kanske till och med rör på sig!

Nu har ju jag tyvärr inte tillgång till varken gastuber, glasblåsarutrustning eller en animatronic-verkstad, så jag får hålla mig till det jag har. Och vad är då det? Jo, ett gammalt skruttigt ljusbord och diverse stora ark av plast och papp.

Skyltens konstruktion består i en ljusblockerande skiva, där jag skurit ut dom platser jag vill att ljuset ska komma igenom.

Längst ner är ett ark genomskinlig plast där jag limmat fast dom lösa bitarna av ljusschablonen. I mitten ligger själva schablonkartongen med dom utskurna bokstäverna. Och längst upp är det ett helt orört plastark som bara finns där som ett skydd, så att inte schablonen skadas under transport och hantering.

Inledningsvis skrev jag ut Rob & Bob-loggan och kalkerade den i rätt storlek på ett ark av tunnelbanereklam i kartong som jag norpat åt mig under tiden jag bodde i huvudstaden.

Därefter skar jag ut bokstäverna ur pappen med en skalpellkniv och sprayade hela maskeringskartongen svart. Dom små "öarna" som bildar hålen i bokstäverna limmade jag fast direkt på det understa plastarket.

När allt det var gjort var det sista steget i konstruktionen att sätta samman dom tre arken (Läs: Dra lite eltejp som en ram runt hela skiten) och tejpa fast den på ljusbordet och tända lampan.

Voilà! Ett stycke lys!

Nu när skylten är klar gäller det bara att försöka hitta något lämpligt ställe att använda den. Troligtvis kommer den att dyka upp i dom sammanhang där Rob & Bob agerar knallare med bokbord (i dunkla lokaler), releasefestarrangörer eller av någon anledning skulle fåna runt på en scen.

Den fotointresserade kan lägga märke till att jag efter att ha använt Instagram lite från och till nu återigen blivit inspirerad till att leka med bilder för att få till sådan där dassig "gammelkort-look".

Alla bilder i detta inlägg är alltså fotograferade med min systemkamera och trixade med i Photoshop. Skräpet som är adderat kommer från ett storformatsnegativ som jag hade under stolen vid min datorplats i några veckor och misshandlade fram en trevlig mängd damm och repor.

Instagram.

Den senaste tiden har jag lyckats låna vänners kamerabestyckade smarta telefoner och läsplattor vid spridda tillfällen och startat ett sporadiskt uppdaterat Instagramkonto.

Jag är inte så hemma på skiten än, men min användare heter "robegarden" och går att söka fram via Instagram, eller så går det att se bilderna på en vanlig dator via den här länken: http://instagram.com/robegarden

Det känns ganska skoj att experimentera med och se vad det går att pressa automatiken i kameran och appen till. Lite frustrerande känns det dock ibland för att jag inte har möjlighet att göra som jag vill, men om jag betraktar det hela som att jag rattar på en lite avancerad engångs- eller polaroidkamera känns det bättre än om jag förväntar mig den kontroll som jag kan få med en riktigt avancerad systemkamera och tillhörande bildbehandlingsprogram som kostar skjortan och femtio.

Jag vet inte när jag kommer att lägga upp bilder nästa gång, eftersom det hänger på att jag träffar någon snäll människa som vill låna ut sin dyra pryl, men håll koll på galleriet om du är nyfiken på kommande bilder.