Lilla Ölkassen!

Nu har det äntligen blivit dags att presentera Rob & Bobs nya produkt - Lilla Ölkassen! Det är ett smidigt bärverktyg i form av en tygkasse som är utformat för att på bästa sätt frakta dina rusdrycker. Kassen går att tvätta och är stryktålig utöver det vanliga.

Lilla Ölkassen är resultatet av en idé som legat på skissbordet en längre tid, och som nu äntligen har blivit verklighet. Från att ha varit en del av baksidesreklamen i "Rob & Bob med vänner #1" kan vi nu komma med den glädjande nyheten att textilfabriken levererat ett stort parti kassar som vi nu annonserar ut till försäljning!

En kasse kostar 100 kr och går att köpa direkt från mig eller att få postad till sig. Det är bara att höra av sig via mail till info@lillaolkassen.se, via Lilla Ölkassens Facebookgrupp eller i kommentarsfältet här så kan vi lösa det.

Lilla Ölkassen-figuren är tecknad av Robin Larsson och jag har gjort formgivningen på själva logotypen. Det finns klistermärken att få och massor med roliga saker på väg, så håll ögonen öppna för framtiden.

För mer information kan du besöka www.lillaölkassen.se samt Rob & Bobs hemsida där det finns ett utökat blogginlägg.

Släppkalas!

Den andra av två Rob & Bob-relaterade fester under sommaren hölls här hemma i Ljusdal. Anledningen till hela ståhejet var att vi firade släppet av vår serietidning Rob & Bob med vänner #1.

Under en lång och genomtrevlig afton ägde en av sommarens mest danstäta och alkoholspetsade fest för förvuxna minderåriga rum. Det var under ledordet "barnkalas" som kvällen hölls och folk kom utklädda med plåster, hårtofsar, legobitar och såpbubblesvärd i högsta hugg.

Det hela ägde rum i en för kvällen uppyntad lada. Bland serpentiner och snorungar prånglades serietidningar och krimskrams natten lång till tonerna av barndomsklassiker från Aqua och Spice Girls, uppblandat med snabbdansad gladpop och blåtung hiphop.

Tack till alla som kom och gjorde kvällen så underbar!

För den som är nyfiken finns fler bilder på Rob & Bobs hemsida.

Foto: Anna Åhlén och Robert Pettersson.

Det femhövdade fotbollsdjuret.

Lupiner.

 Östernäs, 2013.

Katten.

1993-2013

Kulturstipendium!

Denna vecka har varit väldigt stor och viktig för mig och mitt serietecknande. I tisdags var jag nämligen iväg till Bollnäs för att motta Landstinget Gävleborgs Kulturstipendium på 25 000 kronor som jag beviljats för att kunna utföra researchresor och frigöra arbetstid för tecknandet av min debutserieroman.

I och med detta vill jag rikta

ett enormt stort tack till Landstinget Gävleborg 

som valt att stötta mig och mitt projekt.

Mer detaljer kring projektet kommer självfallet att dyka upp här på bloggen under arbetets gång, men den som är nyfiken kan läsa den här intervjun så länge, där jag berättar lite om projektet och mitt övriga serietecknande.

Foto: Rolf Pettersson

Stjärtträdet.

 Det gör mig glad varje dag.

Ett ljus i mörkret.

Jag har alltid varit svag för butiksskyltar. Det är något med dom stora, lysande och inte sällan färgglada skyltarna som tilltalar barnet i mig djupt. Bara att det kommunicerar något som jag tycker om är så klart trevligt, men det som verkligen startar Pavlovs reflexer hos mig är när skyltarna är stora, färggranna, blinkar i något trevligt mönster och kanske till och med rör på sig!

Nu har ju jag tyvärr inte tillgång till varken gastuber, glasblåsarutrustning eller en animatronic-verkstad, så jag får hålla mig till det jag har. Och vad är då det? Jo, ett gammalt skruttigt ljusbord och diverse stora ark av plast och papp.

Skyltens konstruktion består i en ljusblockerande skiva, där jag skurit ut dom platser jag vill att ljuset ska komma igenom.

Längst ner är ett ark genomskinlig plast där jag limmat fast dom lösa bitarna av ljusschablonen. I mitten ligger själva schablonkartongen med dom utskurna bokstäverna. Och längst upp är det ett helt orört plastark som bara finns där som ett skydd, så att inte schablonen skadas under transport och hantering.

Inledningsvis skrev jag ut Rob & Bob-loggan och kalkerade den i rätt storlek på ett ark av tunnelbanereklam i kartong som jag norpat åt mig under tiden jag bodde i huvudstaden.

Därefter skar jag ut bokstäverna ur pappen med en skalpellkniv och sprayade hela maskeringskartongen svart. Dom små "öarna" som bildar hålen i bokstäverna limmade jag fast direkt på det understa plastarket.

När allt det var gjort var det sista steget i konstruktionen att sätta samman dom tre arken (Läs: Dra lite eltejp som en ram runt hela skiten) och tejpa fast den på ljusbordet och tända lampan.

Voilà! Ett stycke lys!

Nu när skylten är klar gäller det bara att försöka hitta något lämpligt ställe att använda den. Troligtvis kommer den att dyka upp i dom sammanhang där Rob & Bob agerar knallare med bokbord (i dunkla lokaler), releasefestarrangörer eller av någon anledning skulle fåna runt på en scen.

Den fotointresserade kan lägga märke till att jag efter att ha använt Instagram lite från och till nu återigen blivit inspirerad till att leka med bilder för att få till sådan där dassig "gammelkort-look".

Alla bilder i detta inlägg är alltså fotograferade med min systemkamera och trixade med i Photoshop. Skräpet som är adderat kommer från ett storformatsnegativ som jag hade under stolen vid min datorplats i några veckor och misshandlade fram en trevlig mängd damm och repor.

Instagram.

Den senaste tiden har jag lyckats låna vänners kamerabestyckade smarta telefoner och läsplattor vid spridda tillfällen och startat ett sporadiskt uppdaterat Instagramkonto.

Jag är inte så hemma på skiten än, men min användare heter "robegarden" och går att söka fram via Instagram, eller så går det att se bilderna på en vanlig dator via den här länken: http://instagram.com/robegarden

Det känns ganska skoj att experimentera med och se vad det går att pressa automatiken i kameran och appen till. Lite frustrerande känns det dock ibland för att jag inte har möjlighet att göra som jag vill, men om jag betraktar det hela som att jag rattar på en lite avancerad engångs- eller polaroidkamera känns det bättre än om jag förväntar mig den kontroll som jag kan få med en riktigt avancerad systemkamera och tillhörande bildbehandlingsprogram som kostar skjortan och femtio.

Jag vet inte när jag kommer att lägga upp bilder nästa gång, eftersom det hänger på att jag träffar någon snäll människa som vill låna ut sin dyra pryl, men håll koll på galleriet om du är nyfiken på kommande bilder.

Kvadrupelt kalas.

Idag fyller Klistertraktor fyra år och det ska så klart firas med en halvsprucken kladdkaka med kulörta ljus som brinner olika fort.

Efter en dags extrajobbande smakade kakan förträffligt och klingade väl med dagens sändning av Da Capo. Efter en oplanerad inrattning av programmet kunde jag njuta av en hel del gamla skivknastrande godbitar som till exempel den otroligt käcka biten "Dårskap och flört" samt ett uppradande av kompositören Stig Hanssons många pseudonymer.

Som avslutning på denna dag fylld av teckningsjobb och pudrade godsaker ska det bli skönt att sova en lång natts sömn.

Godnatt, go' vänner!

Den uppmärksamme kan ha märkt att det underligt nog inte är Klistertraktorloggan som snöats ut som dekoration på kakan, utan logotypen för Robe Garden. Detta beror på att jag jag helt enkelt tyckte att RG-loggan skulle göra sig snyggare i den runda formen som kakan skulle göras i.

24 timmar med Rob & Bob.

Just nu sitter jag med Rob och tecknar för fulla muggar på en tjugofyratimmarsserie som ska vara klar imorgon klockan 10:00. Timmarna rullar på, och arbetsandan är på topp.

Hittills har det spontana manuset tagit oss via fjärtförnedring och kraschlandningar till slagsmål och kameler. Utvalda rutor kommer att visas här på bloggen när allt är klart och serien som helhet kommer gå att läsas i Rob & Bob #2, som släpps i slutet på april.

Det var allt för stunden - Tillbaks till tuschet!

Tack Kolbeinn för fotot!

Paprika Nr.01

Jag sitter och jobbar på några arbetsprover nu och när jag höll på att mixtra med ett foto på en paprika (varför kommer att framgå då jag visar arbetsproverna här på bloggen senare) kom jag plötsligt att tänka på dagarna då jag satt nere i källaren på Forsa folkhögskola och läste fotoböcker under lunchtimmar och vilotid.

Det kändes liksom väldigt bekant att sitta och beundra dom skulpturala formerna hos en paprika på en svartvit bild. Efter en snabb googling visade det sig att det var Edward Westons klassiska Pepper No.30 som ringde min klocka. Det är på något sätt trevligt att jag i mitt överarbetande på en fredagkväll i en studentlägenhet i Rosengård helt plötsligt känner en stark koppling Edwards fotoögonblick som inträffade för 82 år sedan.

Lite avundsjuk blir jag också att han förmodligen stog och vaskade fram den fina bilden i ett mörkrum någonstans och kunde se hur paprikans former växte fram på papperet framför hans ögon, ton för ton. Det närmaste jag kom det under arbetet med den här bilden var när jag drog i några reglage för "Blanda kanaler"- verktyget i Photoshop.

Suck. Jag vill fotografera analogt igen.

Klassmålningen vid Folkets Park.

Foto: Robert Pettersson & Anna Åhlén

Här kommer alltså bilderna från eftermiddagen då jag och några av mina kamrater var och besudlade en av Malmös lagliga graffiti-väggar med information om våran utställning. Vädret var lite si och så den dagen, så vi försökte att hjälpas åt så gott det gick för att påskynda hela processen. Vi hann färdigt med målningen och ta oss hem med allt material lagom till att ett lättare spöregn tog över stadskärnan.

Det var en skön känsla att få måla igen. Det var ju ända sedan jag var hemma vid planket i höstas som jag senast målade och fick kleta ner gummihandskar och målarbyxor. Lite ovant var det, men det var definitivt lika kul som det var ringrostigt.

En gång var jag en liten krabat.

Aktuell skäggstatus.

Foto: Anna Åhlén

Saker går ett i ett här nere i Malmö, men efter måndag nästa vecka kommer jag att ha tid att uppdatera lite mer genomgående samt svara på kommentarer som legat ett tag. I väntan på det kan jag tipsa om att hålla koll på klassbloggen, där det händer lite av varje. Bland annat är jag Veckans Anton, vilket inte är fy skam.

På begäran kommer till sist en bild på mig och mitt skägg som det ser ut just nu. Hörs nästa vecka!

Mormor.

1918-2010

Strobbdans.

Tack till alla som närvarade på avskedsspektaklet - Det var episkt.

Att måla Alan.

Det är oerhört inspirerande att se idéer och drömmar ta fysisk form. Att ta sej från dröm till planering är ofta ett förhållandelsevis enkelt och kort steg, men att sedan verkligen sätta planen i verket och faktiskt lyckas realisera den - det händer inte så ofta. Inte i min värld iallafall.

Visst, jag gör färdigt saker då och då, men mest av allt går jag och dagdrömmer om saker jag skulle vilja göra. Många av dessa är omöjliga att genomföra i en enkel handvänding och kräver ofta tid, kunskap, verktyg och ibland pengar som jag ännu inte har.

Men det är där motivationen och inspirationen kommer in så kraftigt. Om jag vill göra något tillräckligt mycket finns det lite eller inget som kan hindra mej från att ta mej till mitt mål. Om det krävs att jag lär mej hantera slägga och spett, sy sicksacksömmar, hoppa jämfota väldigt högt eller förstå ljusinsläpp vid exponering för att uppnå det jag vill är det liksom en del av hela grejen. "The beauty is in the act" brukar det ju heta ibland.

Till sist, några ord som jag hoppas kan inspirera en smula. Om du funderar på om du ska göra något du verkligen vill, men kanske tvekar lite - sluta fundera:

Kör ba'.

Lugnet.

Foto: Linus Ohlsson

Nu är det över. Dom stora dödslinjerna är passerade och någon sorts vardag utan större äventyr håller på att etablera sej. Därmed inte sagt att jag kommer bli totalt försoffad och somna under ett täcke av navelludd och smulor varje dag. Nä, jag har minsann mina små projekt att dona med uppe på kammaren, men skillnaden är att jag gör det för min egen skull i det tempo jag vill och inte har blodröda datum att passa.

Med lite tur kommer jag alltså kunna kompensera för den nästan månadslånga glugg som varit här på bloggen med lite nytillverkade saker.

Skönt känns det också att jag på ett ungefär vet hur jag ska gå till väga för att uppnå dom grejer jag har på gång. Det är liksom inte några mentala berg att kräkas nerför när man till sist ålat sej skavsårig på vägen upp. Trevligt med lite omväxling ibland.

Vad som komma skall.

- Hejsan, jag skulle vilja beställa en "Stressad så inåt helvete" med extra allt, om det går bra.
- Javisst, välkommen om tio minuter en kvart.