Idag har jag stått inne i mörkrummet och experimenterat med ramar av olika slag. Jag ville se hur olika ramar reagerade med olika motiv. Vissa bilder som hade rätt smutsiga miljöer funkade fint med en smutsig ram till, och bilder med lite sterilare utseende funkade bättre med en mer återhållsam ram. Och porträtt blev mycket mer levande med en ruff och ojämn ram runt...lite grann som att personligheten smittar av sej på själva bildens humör, om du förstår vad jag menar. Helt klart är iallafall att jag fått blodad tand av det här och kommer att fortsätta använda ramar för att förstärka det visuella uttrycket i mina bilder.
