Slutet på Forsa.

Det var det. Nu är skolåret på Forsa slut. Vårterminen susade iväg som vanligt och nu sitter jag ensam kvar i datasalen och håller på att skriva ut dom sista bilderna som jag vill ha och bläddra i när jag sitter för mej själv hemma i Ljusdal. Alla är utflugna och vissa börjar "Det stora livet", andra puttrar vidare på trevliga utbildningar och ytterligare några andra (mej själv inräknad) glider ut i något slags luddig framtidsvision utan särskilt konkreta planer inför den närmsta framtiden.

Det är svårt att gissa vad som kommer hända härnäst...
Får jag jobb, eller kommer jag sitta arbetslös?
Om jag får jobb, kommer jag bo kvar, eller flyttar jag?
Kommer jag ha ett jobb som jag trivs med eller kommer jag kräkas på tillvaron?
Just nu har jag ingen aning, och vill inte ha det heller.

Vi får se hur det går med allt, helt enkelt.

11 kommentarer:

malinhelleso sa...

Man behöver inte veta allt på en gång heller. Som tur är. Jag hoppas du glider in i en bra framtidsvision när det är dags för det. Under tiden är det bara att fotografera, fotografera och fotografera. Jag brukar säga till dom som har DET; sluta aldrig fotografera. Och det gäller dig också! Jag måste få svära lite angående denna bild, kan liksom inte var amer konstruktiv just nu än så här; *##&=/%¤#**¨ - detta är allstå svordomar över din bild. För att den är så bra, så bra, så bra. Har sovit 1 ½ timme natten till denna dag och är lagom trött just nu. Därav den okonstruktiva beskrivningen. :) Nä, bilden är förbannat bra, Robert!

Vi hörs!

//M

s sa...

Shit vad illamående jag blev nu. Det är lika för mig som för dig, lika för alla. Man har vetat om det i flera månader, men det är nu det börjar kännas :( Jag vill inte.

P sa...

malinhelleso: Tack för den ickekonstruktiva kritiken. Jag tar den som något väldigt bra i det här fallet ;)
Och ja, angående dina råd om att fortsätta fotografera så tackar jag och tar emot peppen. Jag tar dina ord med mej. Tack :)
Jag pratade med Terje om det häromdagen också. När vi var klara kände jag att foto är något som jag aldrig kommer kunna sluta med. Nu är jag fast på riktigt.

Och jag gillar det!

s: Mmm :( Under hela avslutningen idag kände jag mej inte riktigt ledsen en enda gång, även fast det var så mycket hej då-saker. Men när jag gick iväg mot bilen med den sista vändan saker drog halsen ihop sej och det började svida i näsan och ögonen. Det var på riktigt, trots allt. Det är nu det börjar - inte sen.

Det var en konstig känsla.

Sandra sa...

Vilken otroligt passande bild! Underbart! Den förstärker och förtydligar verkligen dina tankar i texten, men den ger inga svar bara spär på frågorna.
Man kan inte urskilja om det är ett ansikte på väg att le värdens största leende eller en mun på väg att spy ut hela innanmätet, om man ska vara lite grov, och det ska man ju ;)
Kan säga att det var svårt och stack lite i mig när vi till sist lämnade dig ensam kvar i källaren igår... Men om man aldrig skiljs åt kan man ju aldrig träffas igen..!

Som sagt, fantastisk bild!

Jätte kram till dej!
Från din lilla vän i stora stan

P sa...

Sandra: Tack för att du gillade bilden :) Det är speciellt skoj det som du skriver om bilden, för det är precis det jag tänkte på när jag valde ut den till inlägget. Jag tänkte dagen innan vi slutade att jag ville göra ett inlägg om att sluta på Forsa. Men jag ville inte ha en bild på skolbyggnaden i kvällsljus, utan något med känslan jag hade inför det med att sluta och nära jag tänkte så ploppade den här bilden upp i skallen och det kändes bara så klockrent!

Och nu vet jag datum på det sista jag har planerat här i Ljusdal är. Den 11:e Juli är det vernissage på en utställning som jag ska snickra en stol till(!), sen efter det ska jag ta mej till Stockholm :)

Kram och hoppas det går bra i jättestora staden!

terjehelleso sa...

Vilket fint inlägg, och en riktigt bra bild! :)

Läste dina ord hos Sandra: Sluta sluta, börja börja. Så glsklart sagt; tror jag knycker det till mina föreläsningar (med att citera dig förstås) :)

Gredi sa...

Det är bra om man planerar inte så mycket - då kommer att bli perfekt! Ofta brukar ju vara att om man planerar för mycket blir resultatet inte den bästa. Jag tror att allt kommer att bli bra Robert och du blir inte arbetslös! Du är så aktiv, du har bra personlighet, och du har vilja att forska och gå vidare i det svåra livet. Tänk på Terje som har varit våra förebild under det året - allt man gör, gör vi själva och ingenting är omöjligt! =)
Bilden passar perfekt till texten! Är det självporträtt av John Roberto? Det känns så verklig - känslan av oroa i framtiden kommer verkligen fram!

Ha det så bra Robert! Vi hörs / ses! =)

Stella Huber sa...

Robet!
Jag tycker också bilden var finemang, och jag saknar dig ditt äckel!
När jag såg bilden hörde jag din obehagliga röst i mitt huvid: Krräkas! Med tydligt r-ljud såklart.
Jag är glad att ha en så fin vän som du, för att vara lite seriös för en gångs skull. Och om en timme och en kvart är du 20, det måste jag fira här i min småländska ensamhet.
Vi hörs, om du inte hör av dig med mail eller spränger nåt så gör jag det.
KRAM!!!

P sa...

terjehelleso: Tack så mycket :) Du får jättegärna citera mej, men jag vill klargöra att det är Linus som är hjärnan bakom frasen och jag är mer själva tillämparen i det här sammanhanget. Nu var jag kanske lite omständig, men jag hoppas att du fattar vad jag menar :P

Gredi: Tack för dina ord och tankar, Gredi :) Jag gillar det tankesättet om att man knådar fram den framtid man vill ha med sina egna händer och att det inte är något som bestäms av ödet eller någonting annat man inte kan påverka. Och nä, det är inte självporträtt för ovanlighetens skull ;) Det är min kompis Robin som är på bilden, men han har ju också namnsdag idag, så vi är ju nästan samma person ;P

Ha det bra så syns vi när vi syns!

Stella Huber: Vad kul att du skrev "KRAM!!!" direkt efter du hade pratar om sprängning, för nu uppfattade jag kramen som ett explosionsljud i stil med "KA-BLAM!!". ...fast "Explosionskram" är väl iofs en naturlig uppföljare till "Smällkyss" :P

Och för att vara seriös tillbaka så tycker jag att det känns väldigt fint att vi var så pass tighta redan tidigt under kursen, annars hade vi nog inte nått den nivå av finkänslig vidrighet som vi ligger på nu. För det är ju faktiskt några bottnar bakom allt kattsprängande, bajskastning och skrikkittling som man som utomstående kanske inte märker.

Och jag fyller faktiskt inte år idag, det gör jag imorgon (den 8:e, alltså). Men helt fel prickade du inte för idag har jag namnsdag ;)

Nu ska jag gå och baklängeskräkas, det vill säga förtära krubb, men jag hör av mej via mail med bland annat Strömsbrukbilderna när jag får tid att vispa ihop dom.

Ha det fint, du blåshåriga Kalmarines! :)

Mariell sa...

Hej Robert!
Jag skall vara ärlig och säga att jag varit mycket dålig på att kolla in din blogg förut, men det är ändring på det nu!
Apropå att du hade pratat med Terje om fotografering och att du var fast efter det, det är så det braukar vara när man pratar med Terje...! han sägernågot och sen e de kört ;) men e fast! :) Jag blir nästan lite ledsen i ögat när jag sitter här och läser alla komentarer och inser att jag inte kommer att åka tillbaka och träffa alla om en vecka igen..! det käns så konstig och fel. Men det är bara att bita ihop och gå vidare så blir det nog bättre snart!
Kram på dig!

P sa...

Mariell: Bli inte ledsen över att vi i klassen inte kommer se varandra regelbundet framöver. Jag tycker att du snarare ska se till att du håller kontakten med folk över internet, vilket nästan måste vara det näst bästa sättet att kommunicera med folk nuförtiden i det bloggströsslade samhälle vi lever i :)

Vad mysigt att du skrev "braukar". Jag vet inte om det är en felstavning med flit eller ej, men jag hör i vilket fall din Gotländska röst när jag läser det ordet...mysigt, som sagt :)