Trip.

En trött Robert skriver detta. En Robert som prioriterar, planerar, kliar sig i öronen, uträttar, äter middag och sedan tänker tillbaka och undrar om prioriteringarna var dom rätta?

Fågelskrämmepojken, eller vad det är för något, som jag ritat i det här inlägget hade inget syfte när den kom till. Det var en hjärnprutt som kom ut genom handen och överraskade även mig som skapare. Jag har ingen aning varför jag ritat en blötögd drömmare med insnörpt mun istället för att röja undan på finbordet, göra skoluppgifter eller leta upp det där prenumerationspapperet som jag borde göra.

Kanske är det av samma anledning jag sitter här just nu och skriver blogginlägg klockan ett på natten, då kroppen och vettet sagt till mig för drygt en timme sedan att det är dags att sova? Likförbannat ignorerar jag det, petar igång en skiva med gammal chipmusik och sitter här och tangentbordsfilosoferar.

Men jag tror jag vet varför.

Jag har varit med om många gånger förut att jag låtit den förnuftiga delen av hjärnan styra och faktiskt gått och lagt mig när jag egentligen haft lust att tömma huvudet på lite inspiration till. Det som hänt då är att jag inte kan släppa tanken på det jag egentligen vill göra och ligger och vrider mig tills jag antingen somnar in i en orolig och lättväckt dvala, eller helt enkelt kliver upp och gör det ändå.

Ta detta blogginlägg som exempel. Innan skavde det i huvudet, men nu känner att jag har gått min kreativa drift till mötes för denna gång och är inte bara trött, utan även harmonisk.

Det är dags för den trötte Robert att sova.
Ha en god natt.

Jag vet att jag kommer ha det.

2 kommentarer:

Lilla Kompisen sa...

Fågelskrämmepojkens hår är fantastiskt...men var har han lagt sina löständer:)

P sa...

Lilla Kompisen: Jag tror bestämt att det är Benke i New York som nallat dom. (Kolla på min och Rob's vägg om du inte fattar :) )