Trip.

En trött Robert skriver detta. En Robert som prioriterar, planerar, kliar sig i öronen, uträttar, äter middag och sedan tänker tillbaka och undrar om prioriteringarna var dom rätta?

Fågelskrämmepojken, eller vad det är för något, som jag ritat i det här inlägget hade inget syfte när den kom till. Det var en hjärnprutt som kom ut genom handen och överraskade även mig som skapare. Jag har ingen aning varför jag ritat en blötögd drömmare med insnörpt mun istället för att röja undan på finbordet, göra skoluppgifter eller leta upp det där prenumerationspapperet som jag borde göra.

Kanske är det av samma anledning jag sitter här just nu och skriver blogginlägg klockan ett på natten, då kroppen och vettet sagt till mig för drygt en timme sedan att det är dags att sova? Likförbannat ignorerar jag det, petar igång en skiva med gammal chipmusik och sitter här och tangentbordsfilosoferar.

Men jag tror jag vet varför.

Jag har varit med om många gånger förut att jag låtit den förnuftiga delen av hjärnan styra och faktiskt gått och lagt mig när jag egentligen haft lust att tömma huvudet på lite inspiration till. Det som hänt då är att jag inte kan släppa tanken på det jag egentligen vill göra och ligger och vrider mig tills jag antingen somnar in i en orolig och lättväckt dvala, eller helt enkelt kliver upp och gör det ändå.

Ta detta blogginlägg som exempel. Innan skavde det i huvudet, men nu känner att jag har gått min kreativa drift till mötes för denna gång och är inte bara trött, utan även harmonisk.

Det är dags för den trötte Robert att sova.
Ha en god natt.

Jag vet att jag kommer ha det.

Äventyret i Malmö har börjat.

Nu har jag bott i Malmö i en vecka, och jag måste säga att det har varit en minnesvärd vecka på många sätt. Inte minst på grund av att jag börjat skolan och fått en massa intryck därifrån, utan också på grund av saker jag gjort på fritiden. Jag ska försöka komprimera, sammanfatta och välja ut det vetvärda i några stycken här så gott det går.

Jag kom hit på lördagen förra veckan och möttes av åskväder och regn i oproportionella mängder. Mina första dagar innan måndagens skolstart spenderades således mestadels i någon form av nervös rastlöshet inne på rummet. Jag kunde inte riktigt sitta stilla, utan gjorde saker hela tiden och försökte nypa mej i armen och förstå att det här faktiskt var på riktigt. Jag skulle börja på Serieskolan om bara något dygn. Helt sjukt.

Den första skolveckan är svår att sammanfatta i rena ordalag, så jag försöker mej på lite metaforsnack. Tänk dej en tjock limpsmörgås av nervositet med blyghetssmör och småsnackörtsalt i botten, fem stora skivor arbetsflitgurka på det och ett lager ren glädjeost längst upp. Till det serveras ett glas O'boy gjord på treprocentig mjölk.
Så har jag upplevt skolveckan.

I övrigt har veckan varit mycket trevlig också. På Stadsbiblioteket har jag skaffat lånekort och hunnit låna drygt tusentalet sidor serier (som snart är utlästa), lockats av och besökt Malmöfestivalen med deras många dagar, scener och artister, spatserat runt och försökt lära mej hitta i dom omkringliggande kvarteren, köpt teckningsmaterial på en alldeles underbar liten konstnärsbutik som har lika bra priser som stort sortiment och i största allmänhet bara levt i en Hakuna Matata-vardag. Mycket trevligt, måste jag säga.

Just nu sitter jag och hör söndagstrafiken utanför fönstret och funderar på vad jag ska äta för middag. Ska det bli en böngryta med lite lök och grejer, eller ska jag koka ris och steka squash? Livet är fullt av valmöjligheter, omöjligheter och helt vanliga möjligheter - och det är tamejtusan alltid lika spännande att se vilka nya som dyker upp och var dom tar en vidare. Som att hamna i valet mellan att sitta och tänka i filosofiska banor som kan göra att man får nya insikter som i stort och smått kan förändra ens liv på olika plan eller att ställa sej och göra något så banalt som att laga mat.

För min del tror jag att det lutar åt lök- och bönhållet idag.

Att måla Alan.

Det är oerhört inspirerande att se idéer och drömmar ta fysisk form. Att ta sej från dröm till planering är ofta ett förhållandelsevis enkelt och kort steg, men att sedan verkligen sätta planen i verket och faktiskt lyckas realisera den - det händer inte så ofta. Inte i min värld iallafall.

Visst, jag gör färdigt saker då och då, men mest av allt går jag och dagdrömmer om saker jag skulle vilja göra. Många av dessa är omöjliga att genomföra i en enkel handvänding och kräver ofta tid, kunskap, verktyg och ibland pengar som jag ännu inte har.

Men det är där motivationen och inspirationen kommer in så kraftigt. Om jag vill göra något tillräckligt mycket finns det lite eller inget som kan hindra mej från att ta mej till mitt mål. Om det krävs att jag lär mej hantera slägga och spett, sy sicksacksömmar, hoppa jämfota väldigt högt eller förstå ljusinsläpp vid exponering för att uppnå det jag vill är det liksom en del av hela grejen. "The beauty is in the act" brukar det ju heta ibland.

Till sist, några ord som jag hoppas kan inspirera en smula. Om du funderar på om du ska göra något du verkligen vill, men kanske tvekar lite - sluta fundera:

Kör ba'.

Söndag morgon.

Söndag morgon. Nyponsoppa i magen, musik i högtalarna, musik i händerna, sol på himlen och hink på huvudet...kan det bli bättre?