Fascination för färg.

Nu har det målats hemma på planket igen och Mikaela Granath och jag var personerna bakom burkarna denna dag. Hon gjorde den välsträckta och stilsäkra fågeln medan jag stog för det degliknande snigelfettot. Det var första gången Mikaela målade och första gången för mig att täcka hela planket med ett motiv (åtminstone för den här säsongen), så humöret var på topp.

Vädret var något som kan beskrivas som "kanotväder", med sitt ihållande solgass och fullständiga oblåsighet. För en konkret beskrivning över hur varmt det var kan jag nämna att jag fick russinhud på fingertopparna under mina helt täta, svarta gummihandskar. Och det var värt det.

Efter att ha färdigställt den här målningen har jag insett att gul verkligen är en ny favoritfärg för mig. Potatismosgult, senapsgult, gräddvitt och nektarinfruktköttsgul är alla helt fantastiskt munvattnande kulörer. Det är nästan så att jag funderar på att göra en monokrom målning i gult över hela planket för att avrunda hela säsongen inför vintern. Lite typiskt dock att ett motiv precis är färdigt och så börjar jag planera på nästa grej som ska täcka hela skiten. Men när det är så kul är det svårt att låta bli.

Som en klok person en gång sade: "Dä ä kul å spräjja."

Evolution.

För en tid sedan gjorde jag årets första målning på graffitiplanket jag har byggt på bakgården hemma hos mig. Det blev en käck, glassfärgsinspirerad figur som stirrade stint på mig dygnet runt i några veckor.

Efter ett tag såg jag och min bror en annan figur träda fram. Jag plockade fram färgerna igen och gjorde några korrigeringar och - vips! - öron blev ögon, skalpen blev kapad och en stirrig sprätt förvandlades till en sömnig drömmare.

Utställningstider.

Väggmålning: Robert Pettersson & Robin Larsson 

Det märks att skolåret på Serieskolan håller på att knytas ihop. Utställningarna duggar tätt i samklang med elever som städar ur sina bänkar och backuppar sina filer från skolans nätverk. Vad passar då bättre i detta slutskede än en slututställning där alla elever får visa upp sina bästa alster?

Tidigare i veckan målade jag en stor blå räv på en samarbetsmålning tillsammans med min ständige kollega Robin på den lagliga graffiti-väggen vid Folkets Park i Malmö. Väggen ligger ett bara några kvarter från utställningen, så om du ser den är det bara att svänga förbi och ta en titt. I en stor lokal på det anrika Kulturhuset Mazettis fjärde våning huserar utställningen som är fylld till brädden med serier som doppar sina fötter i allvar, konst, humor, satir, äventyr och saker du aldrig kunnat föreställa dig.

Inträdet är gratis och likaså den mer än 400 sidor tjocka årsboken som delas ut till alla besökare. Om du är i Malmö under veckan finns det ingen ursäkt att inte gå dit. Du kommer inte ångra dig.

Utställningen stänger på onsdag den 6:e juni.
Läs Metros artikel om utställningen: "Vassa pennor och vass kritik"

Illustration: Anna Åhlén

Icke att förglömma är utställningen i Sjöbo som vi i tvåan samt det kreativa friåret på Serieskolan styrt upp. Det är en grupputställning som fokuserar på arbetsprocessen kring serietecknande. Besökaren får en spännande insyn i skapandet genom montrar som visar hela processen, från inspiration till produkt. Förutom detaljerade original och flådiga affischtryck finns även kortfilmer, skulpturer och självklart ett stort antal fanzines utställda för provläsning och försäljning.

Den som har vägarna förbi Sjöbo borde alltså definitivt ta en sväng ner till konsthallen för att sträcka på benen och njuta av serierna.

Utställningen stänger på fredagen den 8:e juni.


På båda utställningarna går det att köpa min nysläppta bok "Vid isens kant", som man dessutom kan få signerad om jag är på plats. Om du inte känner till boken sedan tidigare finns mer info här.

Tredje advent.

I sensomras, då mitt sommarlov höll på att ta slut, ville jag göra något riktigt maffigt på graffitiplanket som står hemma på familjetomten innan jag flyttade ner till Malmö igen för att studera det andra året på Serieskolan. Jag ville göra något som var så pass genomarbetat att det inte skulle göra något om det skulle sitta kvar i ett halvår under den inte lika målarvänliga vintern.

Jag förberedde mig med färgen jag behövde, trevligt sällskap i form av vänner, en någorlunda bra vädervald dag, samt en sällskapande bror som gjorde det berömvärda arbetet med att filma i stort sett hela den 6 timmar långa processen att gå ifrån rollad yta till färdigsprayat motiv. Alla snygga kameravinklar och spexiga diverseklipp är alltså hans förtjänst. Det jag stått för är, förutom själva målandet, redigeringen och klippningen av allt råmaterial som Tomas slevade ihop.

Som det är nu är jag fortfarande så pass nöjd att det känns lite gruvsamt att tänka mig att jag kommer måla över den någon gång under nästa år, men med lite tur kommer kanske färgen att börja bubbla upp och spricka sönder under vårkvisten. Hittills har den dock klarat kylan och höstvindarna bra och passar ganska bra in i vår snöiga trädgård. Eller vad sägs?

Foto: Tomas Pettersson

Njutning.

För mig är sommar just nu att:

Sova länge,

sitta inne och undvika regnet,

lyssna på brummig dub,

pussas,

plocka hallon,

försöka samla alla röda mynt,

äta BMI-ökande mängder mat,

måla en glad, skäggstubbig och

jävligt rund clown på planket.

Jag är väldigt nöjd med det.

Eller för att vara lite dialektig:

Synn å klaga.

Sommarinvigning.

Nu känns det på riktigt att sommarlovet trätt i kraft. Jag kliver upp vid 10-11 varje morgon, går ut på trappen mot baksidan av tomten och äter en filtallrik med jordgubbar och müsli innan jag börjar skruva på min lilla cykelrenovering eller skissa på något nytt att måla på planket.

Det som är på bild i detta inlägg är det jag smetade upp som första motiv för i år. Jag har ingen aning själv om vad det är för figur, förutom att jag ville använda dom färgerna och att mamma döpte den till "Puppen".

Jag tyckte det var roligt när hon sade det. Det gör jag nu också.

Klassmålningen vid Folkets Park.

Foto: Robert Pettersson & Anna Åhlén

Här kommer alltså bilderna från eftermiddagen då jag och några av mina kamrater var och besudlade en av Malmös lagliga graffiti-väggar med information om våran utställning. Vädret var lite si och så den dagen, så vi försökte att hjälpas åt så gott det gick för att påskynda hela processen. Vi hann färdigt med målningen och ta oss hem med allt material lagom till att ett lättare spöregn tog över stadskärnan.

Det var en skön känsla att få måla igen. Det var ju ända sedan jag var hemma vid planket i höstas som jag senast målade och fick kleta ner gummihandskar och målarbyxor. Lite ovant var det, men det var definitivt lika kul som det var ringrostigt.

Juldagen.

Rekommenderas: Klicka två gånger på filmen och titta via Youtube

Det här inlägget är egentligen en kombination av det jag tänkt lägga upp på tredje advent och julafton, men eftersom klockan hunnit bli senare än båda blir det lättast att helt enkelt rubricera inlägget efter den dag det faktiskt är.

Videon här ovanför är sammansättningen av materialet som jag och brorsan filmade när jag var hemrest i höstas. Kombinationen av att han hade fixat en fräsig kamera med HD-möjligheter och att jag tänkte måla på planket som vi satt upp på gården här hemma gjorde att en dokumentation av händelsen kändes helt naturlig.

Speciellt intressant blev det för mig att klippa eftersom Tomas inte själv målar och därför filmade på andra saker än en graffiti-intresserad kameraman gjort (en längre stund var en hackspetts skugga på ett träd intressantare än mitt aerosolkladd).

Under hösten har jag suttit nere i Malmö och producerat en seriesida i månaden åt gratistidningen LjusdalsNytt som ges ut i hemtrakterna här uppe i Hälsingland. Samarbetet har varit utmanande, lärorikt och riktigt roligt. Serien jag visar här var mitt sista bidrag för i år.

Dom första serierna jag gjorde åt tidningen var svartvita, men med den här har jag börjat tänja lite på gränserna, dels innehålls-mässigt med att göra serien aningen äcklig, men också den bleka färgläggningen. Jag hoppades att serien skulle upplevas lite åldrad när den sågs i tryck. Du som sitter där vid datorskärmen kan föreställa dig att serien är tryckt på den där typen av gulnat, lite halvgrovt papper som gamla serietidningar brukar ha. Tänk Fantomen, Buster och allehanda snaskig superhjältedynga från mitten av 80-talet.

Sådär, det får markera slutet för årets upplaga av min bloggkalender. Jag hoppas att den varit till glädje för några där ute i vinterns förbenade mörker och kyla.

Tack till dig som har läst och god jul till alla!

Aktuell skäggstatus: Tillräckligt långt för att både kunna sitta och snurra på när man funderar och få frost i när man är ute. Mycket trevligt.