Ett omslag.

Efter att ha tillbringat morgonen ute i solen på olika sätt gick jag in i vårat hus och satte mej framför datorn och började traggla igenom bilder som jag fotograferade igår. Det var en mastig och varierad kompott på drygt 350 bilder, men just den här bilden fastnade hos mej efter jag bläddrat klart. Förmodligen gjorde den det på grund av att det var en så pass abstrakt bild till skillnad från dom andra som var mer av den dokumentära sorten.

Jag såg direkt framför mej att bilden skulle kunna passa som någon form av omslag, men jag kunde inte riktigt komma på om jag skulle göra så att det såg ut som en skiva eller en bok, så jag försökte göra det så svårbestämbart som möjligt. Lite "ingendera" och "både och" på samma gång.

2 kommentarer:

DrPetter sa...

Måste försöka kommentera den här även om det är omöjligt...
Jag ser en snubbe med labbrock som spänt fast en skärm/ruta av något slag framför ansiktet (rem runt halsen). I handen håller han en liten knappförsedd dosa som han förväntansfullt kommer att trycka på när som helst. Ingen vet vad som händer sedan, men det är antingen fantastiskt eller fasansfullt.

Robert Pettersson sa...

Jäkligt lustigt vad rätt du prickade på siluettolkningen. Det är nämligen min skugga på en vägg när jag precis går förbi en lucka i taket("skärmen"). Dosan är kameran och det som hände efter trycket - ja, det kan man ju se här :P

Jag gillar förresten sista meningen i din kommentar. Den är sådär härligt "öppet slutig" så att man själv får bestämma hur man vill ha det, fast också vill veta vad författaren hade velat att allt skulle sluta :)