Utställningstider.

Väggmålning: Robert Pettersson & Robin Larsson 

Det märks att skolåret på Serieskolan håller på att knytas ihop. Utställningarna duggar tätt i samklang med elever som städar ur sina bänkar och backuppar sina filer från skolans nätverk. Vad passar då bättre i detta slutskede än en slututställning där alla elever får visa upp sina bästa alster?

Tidigare i veckan målade jag en stor blå räv på en samarbetsmålning tillsammans med min ständige kollega Robin på den lagliga graffiti-väggen vid Folkets Park i Malmö. Väggen ligger ett bara några kvarter från utställningen, så om du ser den är det bara att svänga förbi och ta en titt. I en stor lokal på det anrika Kulturhuset Mazettis fjärde våning huserar utställningen som är fylld till brädden med serier som doppar sina fötter i allvar, konst, humor, satir, äventyr och saker du aldrig kunnat föreställa dig.

Inträdet är gratis och likaså den mer än 400 sidor tjocka årsboken som delas ut till alla besökare. Om du är i Malmö under veckan finns det ingen ursäkt att inte gå dit. Du kommer inte ångra dig.

Utställningen stänger på onsdag den 6:e juni.
Läs Metros artikel om utställningen: "Vassa pennor och vass kritik"

Illustration: Anna Åhlén

Icke att förglömma är utställningen i Sjöbo som vi i tvåan samt det kreativa friåret på Serieskolan styrt upp. Det är en grupputställning som fokuserar på arbetsprocessen kring serietecknande. Besökaren får en spännande insyn i skapandet genom montrar som visar hela processen, från inspiration till produkt. Förutom detaljerade original och flådiga affischtryck finns även kortfilmer, skulpturer och självklart ett stort antal fanzines utställda för provläsning och försäljning.

Den som har vägarna förbi Sjöbo borde alltså definitivt ta en sväng ner till konsthallen för att sträcka på benen och njuta av serierna.

Utställningen stänger på fredagen den 8:e juni.


På båda utställningarna går det att köpa min nysläppta bok "Vid isens kant", som man dessutom kan få signerad om jag är på plats. Om du inte känner till boken sedan tidigare finns mer info här.

Glugglan.

Efter en vecka tillbaks i skolan känns livet mer eller mindre som vanligt igen - och det är otroligt skönt.

Det är halvkallt och blött när jag cyklar till skolan, lunchen micras och äts i den röda soffan i vårat klassrum, arbetsdagen fylls av tecknande, mailskickande och skvalet i mina öron består av musik som växlas med radioprat. Det må låta trist i vissas öron, men livet i Malmö och på Serieskolan är som det ska vara för mig.

Bilden i det här inlägget är en del ur en serie som publiceras i det kommande numret av LjusdalsNytt som delas ut gratis till en massa hushåll på min hemort. Jag tycker att alla som bor där hemma borde bläddra igenom det numret lite extra noga eftersom det kommer innehålla ett omslag tecknat av mig, en artikel om hur jag gör när jag tecknar en serie och så klart resten av sidan som den här lille dentala excentrikern är med på.

För er som inte har geografisk möjlighet till att ta del av LjusdalsNytts fysiska utgivning kommer jag länka till den onlineversion som finns av tidningen, så snart numret släpps.

Under tiden vi väntar på det kan du, liksom jag, roa dig med att försöka lista ut hur det låter när en uggla med glugg "hoar".

Jag fnissade.

Hemöver igen.

Nu har den sista handen lagts på flyttpackningen från rummet jag spenderat dom flesta av mina oskoliga timmar under denna, för mig, första tid i Malmö.

Mer Malmö blir det till hösten i form av år 2 på Serieskolan, men då på annan plats och i annan regi. Jag har börjat söka studentlägenheter i Rosengård där några av mina framtida klasskamrater redan har lyor av olika storlek, men alla med samma höga trevnadskänsla och hängfaktor. Så att ta sig dit är definitivt ett konkret och eftersträvansvärt mål under dom kommande månaderna.

Nu närmast står "Packa in lådor i bilen" väldigt högt i prioritet, tillsammans med "Fixa något att äta för kvällen" och "Duscha och koppla av". När jag skrivit klart det här ska jag försöka bocka av dom i kronologisk ordning så fort det bara går så att jag kan få njuta av den sista punkten.

Imorgon går alltså flyttlasset hemåt, så till alla Ljusdalsfolk som läser - Vi syns i veckan!

Antagningsbesked.

Igår fick jag alltså beskedet som jag växelvis nervöst och kaxigt väntat på i ungefär ett halvår. Beskedet var...

....att jag kom in på Serieskolans andra år.

Jag är oerhört glad och pigg på att få börja till hösten och det känns sjukt skönt att veta att jag kan ta det lugnt hemma i Hälsingland nu under sommarlovet. Om några veckor åker jag hem och kan på ljumma sommarnätter sitta med myggfönstret uppe och skriva rent lite manus, drömma upp planer och i största allmänhet planera höstterminen för att kunna mjölka ur maximal jävla möjlig prestanda ur mig själv och skolans resurser under det kommande året.

Jag kommer bara att kunna gå ett sådant här skolår en gång i mitt liv, och det ska bannemig inte slösas bort på något sätt. Seriefabriken Robert Pettersson ska sättas i bruk och leverera därefter.

Serieskolan - Vi syns till hösten.

Klassmålningen vid Folkets Park.

Foto: Robert Pettersson & Anna Åhlén

Här kommer alltså bilderna från eftermiddagen då jag och några av mina kamrater var och besudlade en av Malmös lagliga graffiti-väggar med information om våran utställning. Vädret var lite si och så den dagen, så vi försökte att hjälpas åt så gott det gick för att påskynda hela processen. Vi hann färdigt med målningen och ta oss hem med allt material lagom till att ett lättare spöregn tog över stadskärnan.

Det var en skön känsla att få måla igen. Det var ju ända sedan jag var hemma vid planket i höstas som jag senast målade och fick kleta ner gummihandskar och målarbyxor. Lite ovant var det, men det var definitivt lika kul som det var ringrostigt.

Releasefest för Serier mot rasism.

Bloggen har bara legat här och hållit käften ett bra tag, men det är på grund av förberedelserna inför utställningen som jag nämnde i inlägget här precis innan. Och imorgon är det dags för releasefest för Serier mot rasism-boken, där det också ska pillas och fixas och inredas.

Foton och berättelser från dom båda händelserna kommer att komma upp så fort jag får en lugn stund efter det hela. Under tiden tycker jag att ni som finns i Malmö och läser gärna får komma förbi på festen och skåla några glas och prata lite strunt.

Hoppas vi syns!

Slututställning.

Nu är det snart dags för slututställning på Serieskolan. Det här är det närmaste vi kan komma en bal på den här skolan, så alla elever kommer vara aspeppade och ställa ut gräddan av grejerna vi gjort.
Du vill inte missa det.

Jag tycker definitivt att du som läser borde komma på vernissagen och njuta av utställningen, prata med skojiga och skitgrymma människor i klassen, dricka sådan där låtsascider, äta salta pinnar, köpa fanzines och gå hem sist och nöjdast av alla. Det kommer bli en toppenjävla kväll.

Jag har gjort affischen som ses ovan och kommer även att göra en väggmålning med ett liknande motiv på en av Malmös lagliga graffitiväggar som ligger i närheten av skolan. Bilder på den kommer när den utförts.

Vårterminen börjar.

Första intrycken från Malmö och vårterminens första vecka: Pang! Ut på staden med er och samla inspiration till en serie som ska vara klar på fredagen, ät falafel, sätt dig och skriv manus, ha möten, ät kinabox, jobba mot deadline, var med om oväntade och skitskojiga saker som korkar upp planeringen, rita mer på serien som ska vara klar på fredagen, lyssna på ny och bra musik, rita på den andra serien som ska vara klar på fredagen, åk krutluktande buss och runda av det hela med en lugn och skön helg i vilans och trevlighetens tecken.

Så kan man nog sammanfatta det hela.

Inför AltCom 2010.

Det är sjuka tider jag lever i just nu. Dom senaste dagarna har varit fördelade ungefär 80% arbete, 18% sömn och 2% födointag. Resten av verkligheten har jag fått försöka få plats med någonstans där emellan, så gott det går.

Sena kvällar blir tidiga morgnar, papper förvandlas till skisser, tuschningar och till sist original, tidningar trycks, falafel äts, deadlines bränner, mail hamnar på kö och göra-listor skrivs och (förhoppningsvis) stryks. Allt detta matas med storslev långt ner i halsen på mig och mina överjobbande klasskamrater.

Jag kan så klart inte svara för deras räkning, men just ikväll känner jag ett oerhört lugn, vilket känns lika skönt som underligt. Underligt känns det på grund av att den tänkande delen av mig vet att det finns oerhört många saker kvar som ska göras, men skönt är det för att den kännande delen av mig har börjat inse att det här nog kommer bli ett av dom roligaste och mest minnesvärda veckosluten på väldigt, väldigt länge.

Det jag talar om är alltså vuxenseriefestivalen AltCom som har sin huvudhelg i Malmö under fredag till söndag den här veckan. Dom som finns i den geografiska närheten tycker jag definitivt ska ta sig dit och spana in det hela (det är gratis), och dom som inte kan det ska jag försöka delge upplevelsen så gott det går här på bloggen.

Så var vi än träffas nästa gång, om det så blir på bloggen eller vid ett fanzinebord på festivalen, är jag övertygad om att vi kommer ha det förbannat trevligt.

Förbannat. Trevligt.

En fredag med utropstecken.

Ytterliggare dagar har gått, strapatser utförts och nätter sovits. En av dom mest händelserika (om inte Den mest händelserika) fredagen sedan min Malmöflytt har just förflutit. Vad som på schemat såg ut att bli mest en smålugn redovisningsdag blev väldigt intrycksrik när vi fick Gevaliabesök av en känd serietecknare från Malta.

Han satte igång och höll ett högst kvartslångt, otroligt engagerat och innehållspackat föredrag om hans syn på serier, lite historia om Maltas seriescen och diverse andra, liknande ämnen. Elden och engagemanget som fanns inuti hans spralliga kropp och ögon var kanske det bästa med hans besök överhuvudtaget. Det smittade verkligen av sig och jag fick, som så många gånger tidigare i skolbänken det här året, känslan av att det här nog inte kan vara riktigt verkligt ändå.

Faktumet att jag går en serietecknarskola på heltid, med allt vad det innebär, har fortfarande inte landat i mitt huvud. I princip varje dag händer det något som kräver att jag fysiskt eller mentalt nyper mig i armen för att fatta att det är sant. Som igår, efter skolan - då tog ett stort gäng från klassen oss en after work-öl och bara pratade och hade trevligt, för att senare på kvällen ha en regelrätt ritfest. Vi drack och hade trevligt samtidigt som vi producerade en hög med 45 sidor serier. Det var någonting vi på varsinna håll länge velat göra, och nu i efterhand enades om att det var så pass roligt att det var värt att göra om.

Det här är början på något bra.

Äventyret i Malmö har börjat.

Nu har jag bott i Malmö i en vecka, och jag måste säga att det har varit en minnesvärd vecka på många sätt. Inte minst på grund av att jag börjat skolan och fått en massa intryck därifrån, utan också på grund av saker jag gjort på fritiden. Jag ska försöka komprimera, sammanfatta och välja ut det vetvärda i några stycken här så gott det går.

Jag kom hit på lördagen förra veckan och möttes av åskväder och regn i oproportionella mängder. Mina första dagar innan måndagens skolstart spenderades således mestadels i någon form av nervös rastlöshet inne på rummet. Jag kunde inte riktigt sitta stilla, utan gjorde saker hela tiden och försökte nypa mej i armen och förstå att det här faktiskt var på riktigt. Jag skulle börja på Serieskolan om bara något dygn. Helt sjukt.

Den första skolveckan är svår att sammanfatta i rena ordalag, så jag försöker mej på lite metaforsnack. Tänk dej en tjock limpsmörgås av nervositet med blyghetssmör och småsnackörtsalt i botten, fem stora skivor arbetsflitgurka på det och ett lager ren glädjeost längst upp. Till det serveras ett glas O'boy gjord på treprocentig mjölk.
Så har jag upplevt skolveckan.

I övrigt har veckan varit mycket trevlig också. På Stadsbiblioteket har jag skaffat lånekort och hunnit låna drygt tusentalet sidor serier (som snart är utlästa), lockats av och besökt Malmöfestivalen med deras många dagar, scener och artister, spatserat runt och försökt lära mej hitta i dom omkringliggande kvarteren, köpt teckningsmaterial på en alldeles underbar liten konstnärsbutik som har lika bra priser som stort sortiment och i största allmänhet bara levt i en Hakuna Matata-vardag. Mycket trevligt, måste jag säga.

Just nu sitter jag och hör söndagstrafiken utanför fönstret och funderar på vad jag ska äta för middag. Ska det bli en böngryta med lite lök och grejer, eller ska jag koka ris och steka squash? Livet är fullt av valmöjligheter, omöjligheter och helt vanliga möjligheter - och det är tamejtusan alltid lika spännande att se vilka nya som dyker upp och var dom tar en vidare. Som att hamna i valet mellan att sitta och tänka i filosofiska banor som kan göra att man får nya insikter som i stort och smått kan förändra ens liv på olika plan eller att ställa sej och göra något så banalt som att laga mat.

För min del tror jag att det lutar åt lök- och bönhållet idag.