Small Press Expo 2011.

Foto: Tomas Pettersson

Nästan en hel vecka har  gått sedan jag var i Stockholm på seriefestivalen Small Press Expo med min klass, och jag har nästan hunnit återhämta mig från allt som hände då. Sömnen och intrycken har landat ganska gott i skallen och kroppen, men jag har fortfarande inte riktigt fått struktur på var all min packning är. Jag tror att min necessär ligger någonstans vid mitt ritbord i skolan, men jag är inte säker.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med min SPX-upplevelse för i år. Om jag jämför med förra året då jag var där som ensam och förvirrad ryggsäcksnörd som blev starstruck var och varannan minut på grund av alla seriekändisar som fanns överallt känner jag en stor skillnad nu. Med Sveriges bästa serieskola och ett gäng bra publikationer i ryggen känner jag att jag faktiskt vågar ta ton och be om signeringar från några av mina största idoler när jag går fram till dom och vill köpa deras böcker.

En av nackdelarna med årets festival för min del är att jag var inblandad i lite för många projekt för mitt eget bästa. Det fanns tre bord jag skulle sitta vid mer eller mindre samtidigt, kombinerat med försök att glida runt och kolla på böcker, finnas till för alla jag ville träffa, gå på föreläsningar och bara sitta ner och ta det lugnt med en macka och en Dr Pepper. På bilden är jag fångad i en av dom få lugna ögonblick jag hade under festivalen (som jag ägnade åt att vika vikfanzines).

Försäljningen av mitt och Robins fanzine gick också väldigt bra. Jag skulle faktiskt vilja kalla det för en smärre succé, eftersom vi sålde slut på precis alla exemplar vi hade med oss. Bland det roligaste på hela mässan var att det faktiskt kom folk som aldrig sett eller hört talas om oss och kollade på omslaget, plockade upp tidningen, bläddrade en aning, skrattade högt och till sist bad om att få köpa ett exemplar.
Att något man gör kan uppskattas så direkt av en okänd människa var oerhört inspirerande.

Även försäljningen av Serier mot rasism-boken gick väldigt bra. Efter lite snack med andra förläggare som var på plats verkar det som att våran bok var bland dom allra bäst säljande på hela mässan, vilket så klart är mycket glädjande. Speciellt omtumlande är det ju också med tanke på att vi är debutanter och aldrig gjort något liknande tidigare. Vi hade också ett föredrag inför publik på festivalens scen. Jag vet inte om det finns dokumenterat någonstans, men vi stod iallafall där och levererade bakgrundshistoria, högläsning ur boken och framtidsplaner bland annat. Det var jättenervöst att stå där med mikrofoner och allt, men det gick väldigt bra.

Sammanfattningsvis var hela resan en lika packad som sjuk upplevelse med jobbiga stressklimaxer, mäktiga basupplevelser, åksjuka bussfärder, avslappnande stressutjämningar, absurda gratisfester, bra böcker, spännande releasefester, dundriga sorlvolymer, jobbiga folkmängder och helt enkelt omtumlande mässdagar. Det är nästan så att jag inte längtar till nästa år när jag tänker på hur ansträngande det var detta år, men det nästan:et står inte sig en chans mot peppen inför alla bok- och fanzinesläpp som jag redan nu vet kommer äga rum, både för min egen och andras del.

På SPX 2012 kommer marken skälva. Lita på det.

För att läsa mer om Stockholmsvistelsen rekommenderar jag Robins inlägg om SPX 2011. Hans redogörelse är lite mer dagboksaktig och stämmer mångt och mycket på även min upplevelse av det hela, då vi sällskapade under större delen av helgen.