Utställningstider.

Väggmålning: Robert Pettersson & Robin Larsson 

Det märks att skolåret på Serieskolan håller på att knytas ihop. Utställningarna duggar tätt i samklang med elever som städar ur sina bänkar och backuppar sina filer från skolans nätverk. Vad passar då bättre i detta slutskede än en slututställning där alla elever får visa upp sina bästa alster?

Tidigare i veckan målade jag en stor blå räv på en samarbetsmålning tillsammans med min ständige kollega Robin på den lagliga graffiti-väggen vid Folkets Park i Malmö. Väggen ligger ett bara några kvarter från utställningen, så om du ser den är det bara att svänga förbi och ta en titt. I en stor lokal på det anrika Kulturhuset Mazettis fjärde våning huserar utställningen som är fylld till brädden med serier som doppar sina fötter i allvar, konst, humor, satir, äventyr och saker du aldrig kunnat föreställa dig.

Inträdet är gratis och likaså den mer än 400 sidor tjocka årsboken som delas ut till alla besökare. Om du är i Malmö under veckan finns det ingen ursäkt att inte gå dit. Du kommer inte ångra dig.

Utställningen stänger på onsdag den 6:e juni.
Läs Metros artikel om utställningen: "Vassa pennor och vass kritik"

Illustration: Anna Åhlén

Icke att förglömma är utställningen i Sjöbo som vi i tvåan samt det kreativa friåret på Serieskolan styrt upp. Det är en grupputställning som fokuserar på arbetsprocessen kring serietecknande. Besökaren får en spännande insyn i skapandet genom montrar som visar hela processen, från inspiration till produkt. Förutom detaljerade original och flådiga affischtryck finns även kortfilmer, skulpturer och självklart ett stort antal fanzines utställda för provläsning och försäljning.

Den som har vägarna förbi Sjöbo borde alltså definitivt ta en sväng ner till konsthallen för att sträcka på benen och njuta av serierna.

Utställningen stänger på fredagen den 8:e juni.


På båda utställningarna går det att köpa min nysläppta bok "Vid isens kant", som man dessutom kan få signerad om jag är på plats. Om du inte känner till boken sedan tidigare finns mer info här.

"Elever och dylika, antar jag."

© Seriefrämjandet och Hergé

I det senaste numret av Bild & Bubbla blev det tramsiga köksklotterfanzinet från förra skolåret recenserat. Läs recensionen i sin helhet nedan.

Om du efter att ha läst recensionen tror att det kan vara givande för dig som fanzinekonsument att läsa kan du skicka ett mail till shop@robegarden.se eller skriva en kommentar till det här inlägget och säga att du vill köpa ett exemplar. Fanzinet är 36 sidor tjockt och kostar 10 kr.

Smakprov ur "Effos lustjakt".

Tjugofyratimmarsserien var en pärs, men att genomlida den i min teckningskamrat Robin Larssons samt Serieskolans nuvarande ettors goda sällskap gjorde det hela till en mycket genomlidbar pina med många väl tilltagna skratt- och fnissattacker under dygnets många timmar.

Jag och Robin började med tomma huvuden och fulla tuschpennor med den enda premissen att vi skulle försöka prestera tjugofyra sidor av något som skulle kunna platsa i vårt kommande Rob & Bob-fanzine. Med det sagt skulle serien alltså gärna innehålla mycket skrafferingar och tjocka tuschstreck, samt stora doser av den pubertala humor och vardagliga jargong som präglar vår serieorienterade vänskap.

Serien som tog form under natten fick namnet "Effos lustjakt" och börjar som ett äventyr där vi hade som avsikt att utforska en av våra nyskapade seriefigurers personlighet. Något som olyckligt nog för honom (men sketasköj för oss) slutade i en hel del förnedring och olyckor.

Serien kommer att gå att läsa i sin helhet i Rob & Bob #2 som kommer att släppas i samband med Stockholms internationella seriefestival under sista helgen i april där vi kommer närvara med ett välfyllt fanzinebord med godsaker av alla slag. Alla som finns i grannskapet vid den tidpunkten bör titta förbi och säga hej med utropstecken.

Den som inte orkar vänta ända dit kan med fördel lyssna på det första avsnittet av vårt podradioprogram, beställa det första numret av Rob & Bob och hålla sig uppdaterad om allt som händer kring dom rundkindade busungarna på Rob & Bob's hemsida och den tillhörande facebookgruppen.

24 timmar med Rob & Bob.

Just nu sitter jag med Rob och tecknar för fulla muggar på en tjugofyratimmarsserie som ska vara klar imorgon klockan 10:00. Timmarna rullar på, och arbetsandan är på topp.

Hittills har det spontana manuset tagit oss via fjärtförnedring och kraschlandningar till slagsmål och kameler. Utvalda rutor kommer att visas här på bloggen när allt är klart och serien som helhet kommer gå att läsas i Rob & Bob #2, som släpps i slutet på april.

Det var allt för stunden - Tillbaks till tuschet!

Tack Kolbeinn för fotot!

Recension.

© Seriefrämjandet och Joanna Rubin Dranger

Det senaste numret av den mycket trevliga serietidskriften Bild & Bubbla kom i min ägo för ett tag sedan och innehöll en recension av ett fanzine som min numera gamla klass från Serieskolan gjorde i höstas. Det var totalt 25 personer som medverkade i fanzinet och jag är en av fem av mina klasskamrater som nämns i recensionen. Som om inte det vore smickrande nog får jag dessutom en del trevliga ord riktade mot mig. Läs själv:

Om du vill läsa min serie som recenseras kan du

göra det gratis på min hemsida Robegarden.se

Fanzinet som recensionen handlar om, "Familjejuveler", finns kvar i några få exemplar. Jag har hand om lagret numera, så om det är någon som vill köpa ett är det bara att skriva en kommentar här eller maila till robegarden@gmail.com.

Antagningsbesked.

Igår fick jag alltså beskedet som jag växelvis nervöst och kaxigt väntat på i ungefär ett halvår. Beskedet var...

....att jag kom in på Serieskolans andra år.

Jag är oerhört glad och pigg på att få börja till hösten och det känns sjukt skönt att veta att jag kan ta det lugnt hemma i Hälsingland nu under sommarlovet. Om några veckor åker jag hem och kan på ljumma sommarnätter sitta med myggfönstret uppe och skriva rent lite manus, drömma upp planer och i största allmänhet planera höstterminen för att kunna mjölka ur maximal jävla möjlig prestanda ur mig själv och skolans resurser under det kommande året.

Jag kommer bara att kunna gå ett sådant här skolår en gång i mitt liv, och det ska bannemig inte slösas bort på något sätt. Seriefabriken Robert Pettersson ska sättas i bruk och leverera därefter.

Serieskolan - Vi syns till hösten.

Klassmålningen vid Folkets Park.

Foto: Robert Pettersson & Anna Åhlén

Här kommer alltså bilderna från eftermiddagen då jag och några av mina kamrater var och besudlade en av Malmös lagliga graffiti-väggar med information om våran utställning. Vädret var lite si och så den dagen, så vi försökte att hjälpas åt så gott det gick för att påskynda hela processen. Vi hann färdigt med målningen och ta oss hem med allt material lagom till att ett lättare spöregn tog över stadskärnan.

Det var en skön känsla att få måla igen. Det var ju ända sedan jag var hemma vid planket i höstas som jag senast målade och fick kleta ner gummihandskar och målarbyxor. Lite ovant var det, men det var definitivt lika kul som det var ringrostigt.

Slututställning.

Nu är det snart dags för slututställning på Serieskolan. Det här är det närmaste vi kan komma en bal på den här skolan, så alla elever kommer vara aspeppade och ställa ut gräddan av grejerna vi gjort.
Du vill inte missa det.

Jag tycker definitivt att du som läser borde komma på vernissagen och njuta av utställningen, prata med skojiga och skitgrymma människor i klassen, dricka sådan där låtsascider, äta salta pinnar, köpa fanzines och gå hem sist och nöjdast av alla. Det kommer bli en toppenjävla kväll.

Jag har gjort affischen som ses ovan och kommer även att göra en väggmålning med ett liknande motiv på en av Malmös lagliga graffitiväggar som ligger i närheten av skolan. Bilder på den kommer när den utförts.

Small Press Expo 2011.

Foto: Tomas Pettersson

Nästan en hel vecka har  gått sedan jag var i Stockholm på seriefestivalen Small Press Expo med min klass, och jag har nästan hunnit återhämta mig från allt som hände då. Sömnen och intrycken har landat ganska gott i skallen och kroppen, men jag har fortfarande inte riktigt fått struktur på var all min packning är. Jag tror att min necessär ligger någonstans vid mitt ritbord i skolan, men jag är inte säker.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med min SPX-upplevelse för i år. Om jag jämför med förra året då jag var där som ensam och förvirrad ryggsäcksnörd som blev starstruck var och varannan minut på grund av alla seriekändisar som fanns överallt känner jag en stor skillnad nu. Med Sveriges bästa serieskola och ett gäng bra publikationer i ryggen känner jag att jag faktiskt vågar ta ton och be om signeringar från några av mina största idoler när jag går fram till dom och vill köpa deras böcker.

En av nackdelarna med årets festival för min del är att jag var inblandad i lite för många projekt för mitt eget bästa. Det fanns tre bord jag skulle sitta vid mer eller mindre samtidigt, kombinerat med försök att glida runt och kolla på böcker, finnas till för alla jag ville träffa, gå på föreläsningar och bara sitta ner och ta det lugnt med en macka och en Dr Pepper. På bilden är jag fångad i en av dom få lugna ögonblick jag hade under festivalen (som jag ägnade åt att vika vikfanzines).

Försäljningen av mitt och Robins fanzine gick också väldigt bra. Jag skulle faktiskt vilja kalla det för en smärre succé, eftersom vi sålde slut på precis alla exemplar vi hade med oss. Bland det roligaste på hela mässan var att det faktiskt kom folk som aldrig sett eller hört talas om oss och kollade på omslaget, plockade upp tidningen, bläddrade en aning, skrattade högt och till sist bad om att få köpa ett exemplar.
Att något man gör kan uppskattas så direkt av en okänd människa var oerhört inspirerande.

Även försäljningen av Serier mot rasism-boken gick väldigt bra. Efter lite snack med andra förläggare som var på plats verkar det som att våran bok var bland dom allra bäst säljande på hela mässan, vilket så klart är mycket glädjande. Speciellt omtumlande är det ju också med tanke på att vi är debutanter och aldrig gjort något liknande tidigare. Vi hade också ett föredrag inför publik på festivalens scen. Jag vet inte om det finns dokumenterat någonstans, men vi stod iallafall där och levererade bakgrundshistoria, högläsning ur boken och framtidsplaner bland annat. Det var jättenervöst att stå där med mikrofoner och allt, men det gick väldigt bra.

Sammanfattningsvis var hela resan en lika packad som sjuk upplevelse med jobbiga stressklimaxer, mäktiga basupplevelser, åksjuka bussfärder, avslappnande stressutjämningar, absurda gratisfester, bra böcker, spännande releasefester, dundriga sorlvolymer, jobbiga folkmängder och helt enkelt omtumlande mässdagar. Det är nästan så att jag inte längtar till nästa år när jag tänker på hur ansträngande det var detta år, men det nästan:et står inte sig en chans mot peppen inför alla bok- och fanzinesläpp som jag redan nu vet kommer äga rum, både för min egen och andras del.

På SPX 2012 kommer marken skälva. Lita på det.

För att läsa mer om Stockholmsvistelsen rekommenderar jag Robins inlägg om SPX 2011. Hans redogörelse är lite mer dagboksaktig och stämmer mångt och mycket på även min upplevelse av det hela, då vi sällskapade under större delen av helgen.

Lek med maten.

Nu under veckan har vi på Serieskolan haft besök av en viss Kim W Andersson,  som agerat gästlärare och lärt oss om penseltuschandets ädla och underbara konst. Läs om det på klassbloggen.

En rolig grej som hände under veckan med Kim var att han uppmärksammade min och Robins lappfyllda vägg som vi har bredvid våra tecknarbord. Där sitter alltifrån pubertala småskämt som vi tecknat ner, inspirationsbilder av olika slag och seriesidor som vi är allmänt nöjda med. Bland allt detta hittade han en liten lapp med en bild på Simon Gärdenfors som jag ritat för ett tag sedan. Med sin mobilkameratelefon tog han en bild och skickade till den avbildade mannen i fråga som reagerade med att lägga upp det på sin blogg. Mycket trevlig läsning, måste jag säga.

Bilden i detta inlägg är ifrån en serie som kommer att publiceras i Ljusdals-Nytt och i mitt kommande fanzine, Robe Garden #3, som släpps i början av Maj.

Med nya ögon.

Dom stora och positiva nyheterna avlöste varandra nu under det första dygnet i Malmö. Från att trapphuset där jag bor fräschats upp ytterliggare och bestyckats med sådant där blipplås till att vi fått ny teknisk utrustning i skolans lokaler och en massa fint där emellan.

Låt oss dock koncentrera oss på skolsakerna för tillfället.

Vita, rena och blanka Mac-datorer var det som jag möttes av när jag kom in i klassrummet i morse. I jämförelse med våra gamla dammiga, delvis suddiga och fingersmutsfläckade pc-maskiner som krånglade med allt ifrån scannerkopplingar till fonthantering är det en helt annan värld att använda dessa nya datorer.

Det är mycket som jag inte riktigt har greppat än, som var kortkommandot för "Rename" sitter och varför man inte kan maximera fönster riktigt, men på det stora hela är det en hejdunderligt sexig upplevelse att arbeta med dom slimmade monstren. Vem vet, jag kanske blir en sådan filur som skaffar en iPhone och gör app-serier innan årets slut? Eller så köper jag en svindyr Macbook bara för att den ser fin ut med sin långsamt svepande Sleep-lampa.

En sak är i alla fall säker - från och med nu ser jag datorvärlden med helt nya ögon. På riktigt.

Aktuell skäggstatus: Igår klippte jag mitt skägg för första gången sedan jag började spara. Det gick bra...tror jag.

Torsdagsfilm.

Torsdagar är trevliga dagar på Serieskolan. Efter skoltid är vi några som brukar anordna filmkvällar av olika slag. En vanlig kväll brukar innehålla trevligt sällskap, lite fika, två långfilmer och ett gäng musikvideor eller kortare animationer mellan långkörarna för att ge hjärnan en slags bensträckare. Hittills har vi oftast haft animationstema och kollat på allt ifrån våldsam splatteranime till finstämda kortfilmer, men affischen jag gjort ovan är ifrån en kväll då vi hade dokumentären King of Kong som huvudfilm.

Själva handlingen går att läsa i korthet på affischen och för den som är nyfiken rekommenderar jag varmt att se den. Det är en mycket underhållande, och bitvis väldigt rörande, dokumentär full av människor som är så speciella att man nästan inte tror att dom finns på riktigt.

Före tillverkningen av affischen kikade jag på lite screenshots till originalversionen av Donkey Kong för att få inspiration till apkungen, men jag kände att det var någonting som inte riktigt klickade. Jag har alltid gillat NES-versionen mer på grund av nostalgiska skäl, så jag valde till slut att plocka färgerna direkt från den paletten för att få rätt feeling.

Att tolka den håriga apan från små pixliga sprites var ruskigt kul och den CMYK-doftande färgskalan blev så fin att jag måste prova göra något mer med den. Jag vet inte riktigt vad bara. Men det löser sig nog - inspirationen kommer säkert och knackar på med något lämpligt i framtiden.

Boerd.

I början av månaden avslutade jag ett samarbete med den svenska multitalangen Bård Ericson. Han gör många typer av musik och jag har följt hans diverse projekt under årens lopp och har länge gillat det han gör. När jag i slutet på förra året fick kontakt med honom och det kom på tal att jag kanske kunde göra lite omslag och logotyper till honom var det inte snack om att inte göra det. Att sitta hemma och göra omslag för mitt eget höga nöjes skull är skoj, men att göra omslag som faktiskt ska användas (och dessutom av folk jag gillar) är det svårt att tacka nej.

Det som syns ovan är loggan för hans lite mer klubbiga projekt Boerd, men den som håller ögonen öppna kanske kan se fler samarbeten med honom och mig i framtiden...

Här är första rutan i månadens serie jag skickat till LjusdalsNytt. Manuset skrev jag i början av veckan som gick då jag kände mig en del som mannen på bilden. Lätt febrig och eländig spenderade jag nästan en hel dag i sängen. Om det var på grund av för mycket jobb eller att jag helt enkelt fått en släng av den där host-och-snor-sjukan många i klassen verkar ha för tillfället vet jag inte, men jag var iallafall sängliggandes med någon slags lättare feber och allmänna eländeskänslor. Nu är jag som tur är återställd och har tagit en lugn och slapp helg för att vila upp mig inför slutspurten innan lovet då det är mycket att göra.

Jobbigt men kul ska det bli...Pepp-pepp!

Vårterminen börjar.

Första intrycken från Malmö och vårterminens första vecka: Pang! Ut på staden med er och samla inspiration till en serie som ska vara klar på fredagen, ät falafel, sätt dig och skriv manus, ha möten, ät kinabox, jobba mot deadline, var med om oväntade och skitskojiga saker som korkar upp planeringen, rita mer på serien som ska vara klar på fredagen, lyssna på ny och bra musik, rita på den andra serien som ska vara klar på fredagen, åk krutluktande buss och runda av det hela med en lugn och skön helg i vilans och trevlighetens tecken.

Så kan man nog sammanfatta det hela.

Tjugofyratimmarsserie.

Under dygnet mellan fredag och lördag hände det spännande saker här i Malmö. Då arrangerades 24-timmarsserien i Serieskolans lokaler. I korta drag går det ut på att man ska sitta i tjugofyra timmar och rita tjugofyra sidor serier. Den som vill veta mer och/eller se bilder från klassrummet där vi satt och stretade kan kolla in hemsidan och klicka på "Malmö" i menyn.

För mig var det en väldigt givande upplevelse. Under gymnasiet läste jag om fenomenet och blev nyfiken på att prova men hade svårt att motivera mig själv till att faktiskt göra det, eftersom jag var ensam serietecknare bland dom jag kände. Det krävs att man har några andra galningar att periodvis få flamsa loss med och bli inspirerade av, för det går inte att hålla ett högt tempo under hela dygnet.

Det var rätt svårt att jobba som jag brukar märkte jag fort. Jag tycker om att sitta och klura på formuleringar och layout, men nu gällde det att texta direkt och klistra rättningslappar över eventuella stavfel och konstiga formuleringar. Figurers storlek kunde ibland få bestämmas av blyerts, men annars var det direkt med tusch som gällde för att överhuvudtaget kunna hinna.

Storyn tog också rätt konstiga, men intressanta vändningar. Dels blev det så på grund av det övertrötta och spontana tillståndet som så småningom dominerade, men också på grund av att jag och min bänkkamrat Robin varje timme kom med slumpmässiga saker som den andre måste väva in i sin serie. Att smidigt lösa hur jag skulle få in Siewert Öholm, segway, vinballe, grisnäsa och bollhav bland mycket annat i storyn var lika utmanande som det var skitkul.

Serien kommer återges i sin helhet i nästa nummer av mitt fanzine Robe Garden, som kommer ut i slutet av den här månaden. Information om pris och annat kommer inom kort. Förboka genom att skriva en rad i kommentarerna.

Monkey business.

I måndags satt jag och en klasskamrat kvar i skolan och sydde ihop ryggarna till vårat klassfanzine, en syssla som tog lång tid och mycket koncentration att genomföra. Runt 21.30 var vi färdiga och fick nervöst larma på skolans lokaler för första gången.

Igår, tisdag, var jag så utmattad av ansträngningarna från dagen innan (som förutom kvällsgörat även innehöll en massa krävande planering angående den stundande bokmässan i Göteborg) att jag vid lunchtid nästan blev tvungen att ta en lur, men matens energi räddade mig. När jag kom hem var det dock andra bullar, då slocknade jag som ett ljus och vaknade endast för att orka kolla på en långfilm och äta middag. Sen var det sängen igen, hela natten lång.

Idag å andra sidan har jag känt mig vital och uppiggad igen. Nya tag i skolan med tuschtekniksövningar och inspirerande inköp av material efter skoltid. Jag har även fått mer och mer blodad tand inför tanken att tuscha med stålstift. Det är ett mycket skönt sätt att tuscha, med både möjligheten att få snuskigt tunna och vassa streck, samtidigt som man kan vräka på riktigt svulstiga och svallande linjer. Och det hela mycket lättare än med pensel.

Det enda negativa med att tuscha med stålstift som jag stött på hittills är att risken finns att man får en plump med tusch som rinner ut lite jobbigt, eller att man råkar dra handen i ett fortfarande fuktigt streck. Men det är båda problem som är lätta att undvika så länge man är koncentrerad. Apan ovanför gjorde jag idag. Den är tuschad med stålstift och är 5 cm hög i verkligheten.

Blåbär.

Vilken vecka det varit. Vi har haft deadline för klassens första riktiga fanzine, så första halvan av veckan spenderade jag ritandes i sådana långa tidssjok att min rygg och hand fortfarande påminner mig om att jag måste tänka mer på ergonomin nästa gång. På fredagen började vi trycka upp klassens samlade ansträngningar (88 sidor!) på skolans kopiator för att sedan gå iväg på invigningsfika i Dotterbolagets nya lokaler. Det blev en minnesvärd och mycket fin afton. På den gråregniga halvtimmespromenaden hem levde stämningen och inspirationen kvar i bröstet och värmde inifrån.

I övrigt har helgen puttrat på i ett skönt och avslappnat tempo. Dock hände en intressant sak när jag skulle välja ut vilken bild jag skulle ha till det här inlägget. Jag hade ingen självklar kandidat, så jag började bläddra lite i mitt skissblock. Där hittade jag den här storläppade gubben som jag ritade för några veckor sedan, enbart i syfte att färglägga den med saften från lite mosade blåbär som jag samlat på mig tidigare i somras.

Jag kände att nu har jag faktiskt dragit arslet efter mig alldeles för länge när det gäller just blåbärsfärgläggningen, så jag korkade upp den lilla burken och plockade fram en pensel. Döm av min förvåning när metallocket till burken knäpper till obehagligt högt och det börjar sväva ut rök ur behållaren. Det verkar som att tiden inuti den där slutna behållaren fått blåbärssaften att jäsa och förvandlas till vin. Eller något annat som sticker lite i näsan och ryker.

Rätt fint blev det iallafall.

En fredag med utropstecken.

Ytterliggare dagar har gått, strapatser utförts och nätter sovits. En av dom mest händelserika (om inte Den mest händelserika) fredagen sedan min Malmöflytt har just förflutit. Vad som på schemat såg ut att bli mest en smålugn redovisningsdag blev väldigt intrycksrik när vi fick Gevaliabesök av en känd serietecknare från Malta.

Han satte igång och höll ett högst kvartslångt, otroligt engagerat och innehållspackat föredrag om hans syn på serier, lite historia om Maltas seriescen och diverse andra, liknande ämnen. Elden och engagemanget som fanns inuti hans spralliga kropp och ögon var kanske det bästa med hans besök överhuvudtaget. Det smittade verkligen av sig och jag fick, som så många gånger tidigare i skolbänken det här året, känslan av att det här nog inte kan vara riktigt verkligt ändå.

Faktumet att jag går en serietecknarskola på heltid, med allt vad det innebär, har fortfarande inte landat i mitt huvud. I princip varje dag händer det något som kräver att jag fysiskt eller mentalt nyper mig i armen för att fatta att det är sant. Som igår, efter skolan - då tog ett stort gäng från klassen oss en after work-öl och bara pratade och hade trevligt, för att senare på kvällen ha en regelrätt ritfest. Vi drack och hade trevligt samtidigt som vi producerade en hög med 45 sidor serier. Det var någonting vi på varsinna håll länge velat göra, och nu i efterhand enades om att det var så pass roligt att det var värt att göra om.

Det här är början på något bra.

Kurragömma.

Idag har varit en väldigt överväldigande dag i skolan. Vi började som vanligt med en morgonföreläsning, denna dag med temat "Fanzines". Vår lärare Stina pratade lite om diverse tekniker och knep man kan tänka på när man göra sina egna trycksaker. Efter ungefär en halvtimme med inspirerande fanzineprat fick vi själva fritt botanisera i hennes egen fanzinesamling som hon tagit med till skolan.

Det var sjukt inspirerande att läsa egenkopierade små tidningar som tidigare kursdeltagare gjort när dom gått på Serieskolan under tidigare år. Kursdeltagare som sedan blivit idoler.

Helt plötsligt, mitt i läsandet, kommer en av lärarna och säger att det kommit en privatperson som vill donera serier till skolan. "Fan vad schysst", tänker jag. Sen säger läraren att det behövs bärhjälp för att få upp alla kartonger. Då tänker jag "Fan vad sjukt!". Ett tiotal bärivriga elever tar sig ner till marknivå och möts av två sympatiska och seriesamlande män som står med en bil som har hela det nedfällda baksätet och bagageutrymmet fullproppat med flyttkartonger. Vi frågar vilka lådor som innehåller serier och dom svarar "Allihopa."

Jag tror inte att jag behöver nämna att resten av förmiddagen spenderades genom att större delen av Serieskolans elever bläddrade igenom lådornas innehåll och blev allt mer darrglada för varje ny upptäckt. Vad som däremot behöver nämnas är att vi alla blev extremt tacksamma över gåvan och gärna vill återgälda den på något sätt.

Nu vet jag inte vad välgörarna har för namn, men å mina vägnar vill jag iallafall säga "Tack så innerligt mycket!".
Hatten av.

Äventyret i Malmö har börjat.

Nu har jag bott i Malmö i en vecka, och jag måste säga att det har varit en minnesvärd vecka på många sätt. Inte minst på grund av att jag börjat skolan och fått en massa intryck därifrån, utan också på grund av saker jag gjort på fritiden. Jag ska försöka komprimera, sammanfatta och välja ut det vetvärda i några stycken här så gott det går.

Jag kom hit på lördagen förra veckan och möttes av åskväder och regn i oproportionella mängder. Mina första dagar innan måndagens skolstart spenderades således mestadels i någon form av nervös rastlöshet inne på rummet. Jag kunde inte riktigt sitta stilla, utan gjorde saker hela tiden och försökte nypa mej i armen och förstå att det här faktiskt var på riktigt. Jag skulle börja på Serieskolan om bara något dygn. Helt sjukt.

Den första skolveckan är svår att sammanfatta i rena ordalag, så jag försöker mej på lite metaforsnack. Tänk dej en tjock limpsmörgås av nervositet med blyghetssmör och småsnackörtsalt i botten, fem stora skivor arbetsflitgurka på det och ett lager ren glädjeost längst upp. Till det serveras ett glas O'boy gjord på treprocentig mjölk.
Så har jag upplevt skolveckan.

I övrigt har veckan varit mycket trevlig också. På Stadsbiblioteket har jag skaffat lånekort och hunnit låna drygt tusentalet sidor serier (som snart är utlästa), lockats av och besökt Malmöfestivalen med deras många dagar, scener och artister, spatserat runt och försökt lära mej hitta i dom omkringliggande kvarteren, köpt teckningsmaterial på en alldeles underbar liten konstnärsbutik som har lika bra priser som stort sortiment och i största allmänhet bara levt i en Hakuna Matata-vardag. Mycket trevligt, måste jag säga.

Just nu sitter jag och hör söndagstrafiken utanför fönstret och funderar på vad jag ska äta för middag. Ska det bli en böngryta med lite lök och grejer, eller ska jag koka ris och steka squash? Livet är fullt av valmöjligheter, omöjligheter och helt vanliga möjligheter - och det är tamejtusan alltid lika spännande att se vilka nya som dyker upp och var dom tar en vidare. Som att hamna i valet mellan att sitta och tänka i filosofiska banor som kan göra att man får nya insikter som i stort och smått kan förändra ens liv på olika plan eller att ställa sej och göra något så banalt som att laga mat.

För min del tror jag att det lutar åt lök- och bönhållet idag.