Brutus.

För att beröra Forsa-avslutet lite till lägger jag här upp en av dom sista grejerna jag kladdade i mitt anteckningsblock under en genomgång i slutet på maj. Ingenting i den här teckningen har någon speciell tanke eller budskap, men lite intressant är att den lilla censurlådan har fått några personer att undra vad som är bakom och var han är på väg med sitt lillfinger.

Vad jag tänkte på när jag ritade det tänker jag inte säga så här direkt, men ta gärna en funderare själv. Jag har själv märkt att jag kommit fram till olika intressanta saker som skulle kunna vara där bakom beroende på hur man kollar på resten av bilden.

Om hans högerhand åker mot eller ifrån censurlådan kan det vara helt olika saker, och om man försöker tolka hans blick kan det bli någonting helt annat. För att inte tala om när man provar att tänka "Vad skulle *valfri person* tro var där bakom?".
Helt klart intressant.

Brun ritskit.

Nu har jag samlat ihop nästan alla lektionskladderier jag har ägnat mej åt under året på Forsa och slängt in dom på två sidor. Allting är ritat med enbart blå bläckpenna som jag tonat brunt i Photoshop. Jag har låtit anteckningarna vara kvar eftersom jag tycker att dom i det här sammanhanget faktiskt gör det lite fint då dom bidrar till den lite skabbiga och ruffa känslan, jämfört med om jag omsorgsfullt suttit och retuscherat bort varenda radlinje och gjort allting så polished det bara går.

Själva motiven hör inte till anteckningarna på några speciella sätt, utan är mer att jag bara satt ner pennan och börjat rita något för att bryta tristessen/ge ögonen lite omväxling från att kolla framåt mot vita tavlan. Dock kan man se vilka gånger jag haft mycket tid på mej och behövt slappna av - då ritar jag stubb av olika slag. Det är så skönt att göra det, för jag vet redan innan jag börjar vilket område som ska vara täckt av det, sen är det bara att mekaniskt göra det. Och eftersom man gör samma korta typ av streck gång på gång på gång på gång blir det lite hypnotiskt...mycket njutbart och avkopplande.

Och en sista grej: Är det bara jag som tycker att gubben längst ner i mitten på sista sidan ser ut som biologiläraren i Kenny Starfighter?
Det var inte meningen att det skulle bli likt.

Musmustasch och asiatafro.

Nu kommer det lite ritskit igen, för första gången på drygt en månad. Jag måste säga att det känns väldigt skönt att kunna lägga upp dom här. Det är liksom en liten tröskel som jag lade upp för mej själv - att jag inte skulle ladda upp dom här teckningarna innan inget mer jobb krävdes på utställningen. Och nu är det klart! Det enda jag behöver göra innan vi har vernissage imorgon är att raka bort det mesta av min skäggväxt som jag sparat sedan första april, och det ska bli väldigt skönt kan jag säga. Jag känner mej lite skabbig i plytet just nu...ungefär som han ovan.

Den här teckningen ritade jag medan jag väntade på en stor, tung vinkelhake av stål i onsdags kväll. Jag provade på en ny typ av skuggningsteknik där jag blandade både linjer i formernas riktning och prickar där det ska vara som mörkast. Det var lite tids- krävande, men blev så pass bra att jag känner att det är något jag borde kunna experimentera mer med.

Jag valde att inte justera nivåerna så att pappersstrukturen försvann, för jag gillar av någon anledning den råa känslan med den avrivna kanten och det ljusblå uppe och nere. Och blodådran vid handleden kändes så jävla bra att rita. Innan var hela näven lite tråkig, men då den kom dit blev den liksom pricken över i.

Power to the odours.

Dom andra två bilderna är nästan raka motsatsen. Tydliga och rena, gjorda med en blyertsskiss under tuschet och färglagda i datorn. Det var inte planerat innan att jag skulle ha färglinjer, men när jag testade på den där Musse Pigg-aktiga tingesten längst upp kändes det bara rätt, så varför inte?