Örat och det där huvudet.

På allmän begäran lägger jag upp ett inlägg här och nu. Jag är dålig på att uppdatera just nu i dessa dagar, men som jag nämnt tidigare ska jag försöka klämma ur mej några inlägg när alla förberedelser inför utställningen är över.

Tro nu inte att jag är sur över att folk klagar på att jag inte uppdaterar bloggen - jag blir snarare hedrad och glad(...och så får jag lite prestationsångest). Jag trodde inte att jag hade så pass många trogna läsare. Så jag vill säga ett litet tack till dej som läser...det sporrar verkligen.

Nu måste jag in i mörkrummet igen, men jag lovar att jag ska försöka spotta ut något inlägg till i helgen. Vad det blir vet jag inte själv, men någonting blir det iallafall. Ha det bra så länge och hoppas att inläggstörsten är någorlunda släckt.

Ärret.

Jag faller för påtryckningarna om fler uppdateringar och lägger här upp ett inlägg innan jag ämnar ägna min nästföljande fritid åt den högst efterlängtade sömnen som min kropp signalerat om att den har velat ha en längre stund. Bilden är ett inscannat negativ från min gymnasietid. Närmare bestämt när jag gick i tvåan, för två år sedan. Bilden är inte beskuren någonting, utan enbart fått motta viss efterbelysning på bakgrunden för att jämna ut kontrasterna. Jag har fler bilder från den tiden, men måste snacka med personerna som är med på bilderna innan dom kommer upp här - så bara ni har tålamod kommer det minst två saftiga inlägg att läsa inom kort.

Sådär, nu är uppdaterandet för idag gjort. Ner i bingen bara!

Scannat negativ.

För några dagar sedan fick vi prova den långsamma(men väldigt braiga) negativscannern i skolan. Jag valde att testa den på några rutor med självporträtt jag hade gjort ute i solen några dagar tidigare. Jag satt ute i gräset med en spegel i knät och provade olika sätt att lyckas ställa in fokus och pricka rätt med den analoga kameran som jag brukar använda. Det var inte helt lätt att få till det, men det gick helt ok för att vara första riktiga försöket.

Det här är den intressantaste av bilderna, tycker jag. Lite kul är att när en klasskamrat såg den skrek hon till och blev rädd/ äcklad...det kändes bra. Jag har bearbetat den i datorn lite också. Jag har klonat bort damm och justerat nivåerna en aning och lagt till en liten ram. Men jag har hela tiden försökt hålla mej så nära ett resultat jag kunnat nå med analoga tekniker i mörkrum och så vidare.
När jag gjort en riktig papperskopia i mörkrummet ska jag lägga upp den här och jämföra hur stor skillnader är mellan dom olika tillvägagångssätten. Men det blir om snarast två veckor, tyvärr, eftersom jag inte har tillgång till mörkrum under lovet...men det är skitsamma. Då blir det bara mer tid att fotografera!

Ninjanegativ.

Negativ från en fotosession i mammas syrum förra veckan. Höll på att experimentera med vad man kan använda som ljussättning i hemmamiljö. Ovan är det jag själv, belyst med mammas glödlampeskrivbordslampa som allmänt ljus och min lysrörsskrivbordslampa som effektljus.
Jag var i mörkrummet hela dagen i fredags och jobbade med dom två rullar film jag framkallat tidigare i veckan. Däribland en av dom här två. Så på måndag, när är alla bilder torra, ska jag ta med en del av dom hem och scanna in några och lägga upp här och ge bort några andra till folk. Hej så länge!