September.

Vilken månad det har varit. Redan i början av månaden tänkte jag skriva det här inlägget och försöka uttrycka hur det kändes att veta att månaden skulle innehålla flera saker som jag aldrig upplevt förut. Jag gjorde inte det av någon anledning och nu känns det lite konstigt att titta tillbaks på dom turbulenta veckorna som gått, med kraftiga svängningar i såväl situationer som mående.

Jag vill inte gå in i detalj på allt som hänt, men sammanfattningsvis kan man säga att det märks att det börjar bli höst på fler sätt än att löven faller från träden. Och än är månaden inte slut.


Bilden i detta inlägg är, ironiskt nog, tagen på en ö i Stockholms skärgård under en av dom vackraste sommardagarna jag var med om det här året. Jag gick ifrån den lilla bryggan som fanns intill stugan där vi bodde och såg den mycket fina, runda och djupsvarta skalbaggen som kröp på stigen. Jag tänkte först "Den måste jag fota!", men sen kom jag på att det precis börjat duggregna och att kameran nog skulle bli rätt blöt om regnet fortsatte öka som det gjorde. Sen tittade jag på skalbaggen en gång till.

Sex minuter senare hade jag 115 exponeringar av den.

(Klicka gärna på bilden för att se den större. Den är så liten här i bloggspalten.)

3 kommentarer:

Katti sa...

Förutom att du fotograferar som ingen annan.
Att du ritar som en gud.
Och att din kreativitet är så stor att det är för mig obegripligt hur ditt huvud inte exploderar…

Var lärde du dig skriva så bra…?
Mycket handlar det nog om viljan. Men varje dag jämrar mitt hjärta sig när jag ser hur språket misshandlas, missbrukas och misssköts. Det verkar ha blivit omodernt att skriva på ett bra sätt.

Men du kan liksom allt du.

P sa...

Katti: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu. Jag kan liksom inte formulera hur bra skruv din kommentar tog.

Jag känner just nu som jag så ofta känner när jag sitter och ska kommunicera med dej via dessa olika kommentarsfält - jag behöver ögonkontakt. Jag har tänkt så många gånger att "Det här vill jag säga till Katti, inte bara skriva."

På samma sätt som en bild säger mer än tusen ord kan en blick ordlöst förmedla känslor, tankar och underliggande budskap. Skillnaden är bara att en blick kan kommunicera, föra en dialog...förutsatt att det finns en blick att möta.

Jag tycker att vi borde träffas någon gång snart. Träffas och prata om det vi skriver om.
Vad tror du om det?


...och att jag blev väldigt, väldigt glad över din kommentar gissar jag att du kan förstå även fast den här kommentaren inte innehålligt en enda "smileygubbe".
Tack, Katti. Du är bra.

Katti sa...

Ja!