En gammal goding.

Nu är det ritmässigt otroligt mycket mer dags än någonsin tidigare. Jag har i princip bara 20 vakna timmar kvar av helgen och ska i största möjliga mån ägna dom åt att ihållande sitta och rita klart mina arbetsprover. Därför kommer jag tyvärr inte hinna svara på några kommentarer eller på annat sätt vara bloggaktiv något mer innan bördan är rodd i land.

På återseende nästa vecka, alltså. Nu ska jag sätta mej och rita tills ritknölen bultar och det blir dags att släcka lamporna.

Hoppas det smakar.

Blicken från publiken.

Det är mycket att stå i nu. Mycket mer än vad jag kunnat förutspå.
Jobb ska jobbas, extraknäck ska knäckas och alltihop ska hopas.

Mitt i allt det har jag tyvärr inte tid att blogga så mycket, men jag kunde inte motstå att lägga upp den här bilden. Den fotades på en spelning med Stay Ali på lördagen. Fler bilder kommer.

Bronson.

(Klicka på bilden för att se samtliga bakgrundsvariationer)

Här är resultatet av ett av mina senaste experiment. Det är en fortsättning på tekniken jag använde i inlägget som heter "Förändring". Skillnaden är att jag här har gjort det lite mer storskaligt. Både bokstavligt och bildligt talat.

Det jag utgick ifrån den här gången var en genomskinlig plexiglasskiva på 30x50 cm. På baksidan av den maskerade jag och sprayade dit den svarta ramen, samt målade figurens svarta konturer. Efter det sprayade jag vit färg med avsiktlig överspray och rinn. När allt det torkat och blivit kladdfritt placerade jag olika skjortor bakom och fotograferade hela alltet från framsidan.

Den här bilden visar baksidan av tavlan, utan någon bakgrund som täcker. Konturerna målades på med akrylfärg och pensel i väldigt tjocka lager för att konturerna inte skulle släppa igenom något av den vita som jag skulle spraya på senare.

Det känns fortfarande som att det saknas någonting på den, möjligtvis någon text eller lite mer kladd, sprätt och lort. Jag kan inte riktigt bestämma vad jag ska lägga till, så den får stå i ett hörn och mogna ett tag till så får jag se vad nästa steg blir. Kanske får jag en snilleblixt så småningom och sätter pricken över i:et, eller kanske sabbar jag allt en vacker dag i ett moln av snedtänd inspiration.

Vem vet. Livet är ju fullt av överraskningar, brukar det heta.

San Fairy Ann.

I söndags var jag åskådare på en poesitävling för unga som arrangerades på Lava. Jag kände en av arrangörerna och frågade innan om det var ok att jag tog med mej kameran och fotade. Det var det.

Själva poesiutövandet fotade jag sittandes från bordet där jag satt under kvällen och det var rätt knivigt. Å ena sidan ville jag inte störa alla som lyssnade i salen med att klappra med slutaren en massa, så det fick bli ett fåtal exponeringar i början av varje framträdande innan dikten hunnit lägga stämningen i salen. Å andra sidan ville jag ju själv höra dikten och se framträdandet, så jag fick försöka lyssna noga samtidigt som jag koncentrerade mej på fotograferandet. Den balansgången var rätt svår.

Efter ungefär en halvtimmes ordkrängande var rond ett över i poesitävlingen. Det blev dags för lite pausunderhållning i form av ett mysigt band med sväng och hålligång. San Fairy Ann hette dom.

Jag fastnade direkt för kontrabasisten och hans stora, brummande instrument. Jag vet inte vad det är med basljud som gör mej så välmående, men jag blev iallafall fast besluten att lyckas avbilda honom och hans instrument på bästa möjliga sätt. Bilden i det här inlägget är resultatet av mina försök.