Julafton.

Nu släpps det allra första avsnittet av "Rob & Bobs Podradio" - ett radioprogram som kretsar kring tecknade serier, pubertal humor och allmänt skitsnack de båda programledarna emellan.
I detta avsnitt får vi bland annat följa med radarparet Rob och Bob när de besöker den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där de bränner veckopengen på serieböcker, blir fulla på releasefester och går vilse i den svettiga folkmassan på mässgolvet. Dessutom bjuds det på recensioner av Loka Kanarps och Carl-Michael Edenborgs "Hungerhuset", Mats Jonssons "Mats kamp", dialoger kring serietecknandets ljuva hantverk samt svaret på frågan om vilken sport Kenny Bräck sysslar med.

Detta avsnitt gästas av Anna Åhlén, serietecknare och illustratör.



"Rob & Bobs Podradio" är gratis att ladda ned, och får gärna spridas vidare. För mer information, besök www.robochbob.se "Rob & Bobs Podradio" är producerad av Robin Larsson, Robert Pettersson och Linus Olsson. Ledmotivet är producerat av Linus Olsson och Robert Pettersson. © 2011.

Tredje advent.

I sensomras, då mitt sommarlov höll på att ta slut, ville jag göra något riktigt maffigt på graffitiplanket som står hemma på familjetomten innan jag flyttade ner till Malmö igen för att studera det andra året på Serieskolan. Jag ville göra något som var så pass genomarbetat att det inte skulle göra något om det skulle sitta kvar i ett halvår under den inte lika målarvänliga vintern.

Jag förberedde mig med färgen jag behövde, trevligt sällskap i form av vänner, en någorlunda bra vädervald dag, samt en sällskapande bror som gjorde det berömvärda arbetet med att filma i stort sett hela den 6 timmar långa processen att gå ifrån rollad yta till färdigsprayat motiv. Alla snygga kameravinklar och spexiga diverseklipp är alltså hans förtjänst. Det jag stått för är, förutom själva målandet, redigeringen och klippningen av allt råmaterial som Tomas slevade ihop.

Som det är nu är jag fortfarande så pass nöjd att det känns lite gruvsamt att tänka mig att jag kommer måla över den någon gång under nästa år, men med lite tur kommer kanske färgen att börja bubbla upp och spricka sönder under vårkvisten. Hittills har den dock klarat kylan och höstvindarna bra och passar ganska bra in i vår snöiga trädgård. Eller vad sägs?

Foto: Tomas Pettersson

"Jag är stolt över er, mina söner"

© Seriefrämjandet och Gunnar Krantz 

I det senaste numret av Bild & Bubbla har ännu ett verk där jag haft fingrarna med i spelet blivit recenserat i fanzinesektionen. Denna gång är det mitt och Robin Larssons klämhärliga och gosetjocka kärleksbarn "Rob & Bob #1" som fått sig en genomgång. Läs recensionen i sin helhet här under:

 

Om du blir sugen på att läsa och vill bilda dig din egen uppfattning om fanzinet rekommenderar jag att du hör av dig till robochbob@gmail.com eller skriver en kommentar till det här inlägget där du meddelar att du vill köpa det för det rabatterade julpriset 20 kr som kommer att gälla året ut. Passa på!

Andra advent.

Under en tid nu har ett stort projekt svept omkring bakom kulisserna, men nu kan jag äntligen gå ut med det officiellt:
Under våren nästa år kommer jag att bokdebutera med en helt egen historia i Kolik Förlags utgivningsserie "Grafiska Novelletter".

Serien heter "Vid isens kant" och utspelar sig i dom Hälsingländska skogar där jag vuxit upp och handlar i korta drag om tre vänner som tar en fisketur ute på isen och sakerna som händer dom.

Serien kommer att vara strax under 30 sidor lång och helt i färg, vilka båda är nya utmaningar för mig, men som jag tar mig an med stort nöje och entusiasm.

Ni som läser bloggen kommer att få ta del av olika små delar av arbetets gång där jag dels visar upp processen och dels bara lägger upp små smakprov av vad som komma skall. Bilderna i det här inlägget är till exempel några av dom första färglagda rutorna jag gjort, plockade ur sitt sammanhang för att minimera risken att avslöja någon viktig del i historien.

Det är mycket research som ska göras för ett sådant här projekt, eftersom det är en så pass allvarlig historia att det känns viktigt att skapa en trovärdig miljö där allting ska utspela sig (till skillnad från mina skämtteckningar som ofta är en knasig figur och en dum textrad rätt upp och ner).

Nu under jullovet ska jag till exempel åka hem till släkten och dom vitmjuka tallskogarna för att bland annat studera snötäckta berg och lista ut hur jag ska teckna det. Det ska bli väldigt kul, och en sämre ursäkt för att åka på en utflykt till skogen och pulsa runt i snö finns säkert.

Jag nöjer mig gott med att leka teckningsforskare.

Första advent.

Det är fullt jävla ös i den Rosengårdska tomteverkstaden som är mitt högkvarter för detta års adventskalender i Klistertraktors regi. Som gamla läsare kan märka har bloggen nu fått nya och lite svulstigare kläder än tidigare, och det är på grund av firandet av bloggens tre år i livet.

Egentligen var bloggens födelsedag redan den 11:e mars, men under den tiden var jag så uppe i arbetet med att sammanställa Serier mot rasism att jag knappt kunde se rakt. Därför får adventskalendern 2011 inledas med detta pynteri. Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker om det nya utseendet. Känns det konstigt så här i början? Är det något som inte ser rätt ut på din skärm? Borde jag byta tillbaks till det gamla?

Alla åsikter och kommentarer välkomnas å det varmaste.

I övrigt är det en gröngräsig och bitvis lerig julemånad som förflyter här nere i Malmö. Tråkigt kan tyckas, men i mina ögon är det oerhört positivt att det fortfarande går att cykla till skola morgon som kväll utan vare sig täckbyxor eller dubbdäck. Vetskapen om att en halvmeter snö och minusgrader under dom tjugo väntar mig när jag åker upp till Hälsingland under jullovet gör att jag kan ta det hela med ro. En ro som behövs i dessa bråda tider av deadlines innan jul.

Just i detta trippelskiftspillande är det svårt att förutse om jag kommer hinna uppdatera med vanliga inlägg i veckorna, men en sak är i alla fall säker - Vi syns nästa söndag med ett nytt smaskigt adventsinlägg!

Till dom som hajar till på att detta inlägg heter "Första advent." och publiceras på vad som officiellt är den andra advent vill jag förklara att jag gjort på detta sätt av två skäl:
1. Jag tycker personligen att december är den enda julmånaden på året och tycker att fira advent i november är lite som att äta semlor på midsommar. Det känns fel, helt enkelt. Därför är den första söndagen i december första advent i mitt huvud - och därmed också på min blogg.
2. Det är mer praktiskt för mig att göra fyra istället för fem stora inlägg på en månad.

Aha!

ur "Kärleksbomben", november 2011
 

Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag satt och tecknade på bilden ovan och fick en känsla av att jag hade gjort den bilden förut på något sätt, men jag visste att jag aldrig tecknat just den figuren tidigare.

Tänderna är inte direkt sådana jag brukar rita, kindvecken går inåt istället för utåt, näsan är en knappt tidigare provad variant och pärlögon ritar jag inte heller särskilt ofta. Efter en stunds vidare grubblande kom jag på att det var själva posen, med fingret upp i luften och munnen gapande stor som var det bekanta.

Ur "Har du fräsch trut?", september 2011

Det verkar helt enkelt som att jag omedvetet har en benägenhet att använda mig av denna klassiska pose för att illustrera det gnistrande ögonblicket då någon får en idé. Gemensamt för alla är användandet av någon typ av strålblänk för att accentuera plötsligheten i händelsen. Turligt nog har jag bland dom rutor jag hittat (det finns säker fler längre ner i mitt arkiv) inte använt den aningens slitna glödlampssymbolen alltför mycket.

Ur "Den goda idén", november 2010

Även fast den är sliten kan jag ändå tycka att det är kul och charmigt att se sådana gamla serietrick användas i serier som tillverkas idag. Riktigt tokroligt är det när t.ex. Pontus Lundkvist tecknar personer som får höra något så förvånande att dom skuttar upp i luften och hatten flyger från huvudet och lämnar en liten molnpuff kvar på hjässan. (Exempel från Åsa-Nisse)
Riktig gammal skuttbuskis!

Ur "Burktelefoni", mars 2010

Den äldsta av mina serier som innehåller just det här fenomenet är en av dom första ordentliga serier jag gjorde överhuvudtaget. Här är också det mest nedtonade exemplet av dom alla. Kanske på grund av att det var en lite mer allvarlig historia än dom andra, men kanske också på grund av att jag omedvetet skruvar upp volymen på "Aha!"-ögonblicken jag tecknar, för att det ska bli roligare i själva utförandet. Vem vet, om några år kommer det kanske att bli lika härligt hysteriska bilder som i Ren & Stimpy.

Jag skulle då inte klaga.

Bobby Corrigan.

Igår läste jag klart den väldigt tjocka (380 sidor) och bitvis mycket svårlästa serieboken "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" av Chris Ware. Serien innehåller delikata teckningar, barnaga, ett lerigt 1800-tal, korviga fingrar och stor ångest i enkla miljöer.

Den andra halvan av boken flöt på mycket bättre än vad jag upplevde att dom första hundra sidorna gjorde. Som läsare behövs det att man är aktiv och hänger med på läsriktningar och formexperiment, vilka kan kännas svåra i början men som blir belönande i längden. Och om man inte mäktar med att läsa hela boken bjuder den åtminstone på mycket ögongodis för den som gillar färgstämningar och rena tuschlinjer.

När jag hade läst klart kände jag mig väldigt inspirerad att försöka teckna, och i synnerhet tuscha, något lika exakt och maskinellt som herr Ware. Så efter att ha bläddrat igenom boken en gång till och bara njutit av bilderna satte jag mig och skissade.

Det var en intressant övning att tuscha saker med linjal, eftersom jag under flera år undvikit det på grund av att jag tycker att många saker i teckningen dör av att vara för raka, vilket lustigt nog ställs i kontrast till att jag gärna vill uppnå en linjeteknik som gör att betraktaren vill luta sig fram och titta efter om det verkligen är en människa som ritat det den tittar på.

Hela syftet med teckningen, förutom att det skulle vara kul att göra, var att åstadkomma något som skulle kunna se ut att ha varit gjort av Chris Ware själv. Här är en sida ur serien om du vill jämföra.

Det enda som inte är tuschat med linjal och tuschpenna är figuren (som jag använde pensel på) och busken, samt skruvarna på "14"-skylten (som jag tuschade med penna på fri hand). Färg har jag lagt till i Photoshop, efter jag scannade bilden.