Korpen flyger.

För några dagar sedan satt jag och tuschade denna teckning som ska ligga till grund för en (än så länge hemlig) omslagsillustration som jag håller på med. När jag skissade den satt jag timme på timme och lyssnade på varmt brasknaster och underhållande pratradio och bara karvade fram näbbform, skogsbryn och fjäderdräkt.
Väldigt meditativt.

Några dagar senare när jag tuschade kändes det otroligt mysigt att få fylla i dom stora svarta ytorna med min pensel. Det var nästan lite som att "klä på" fjäder efter fjäder och göra fågeln onaken för betraktaren. Kändes på något sätt väldigt intimt, även fast det rent objektivt bara resulterade i en slät svart yta på ett papper.

Hur som helst gillade jag det.

Teddybears.

I fredags var jag på en tokigt cool spelning. Det var Teddybears som körde hela sin show med björnmasker, robotröst, discospeglade gitarrer, laserögon, dubbla och skitstora displayer med visualizations, gigantisk discobjörnhuvudstaty och energiska gästartister. Kort och gott en allmänt tokösig och publikpeppande show rakt igenom.

Under helgen hade jag tänkt prova att tuscha med stålstift igen, något jag provat för längesen, men har hållit mej undan ifrån för att jag har minnen av att det varit för svårt. Nu kom jag till skott med nya stift, nytt tusch och ny inspiration från konserten.

Det gick förvånansvärt lätt och kontrollerat att tuscha som jag ville. Det enda som var lite jobbigt var att jag fick en plump som sabbade lite grann, men den gick att få bort till sist. När tuschet torkat och jag lagt in bilden på datorn kunde jag inte undgå att testa hur bilden skulle se ut som screentryck, därav tvåfärgsschemat och den skeva placeringen av den ljusröda färgen.

Nu ska jag äta omelett. Över och ut.

Fem lik.

Tusch på papper, 2010.

Audiovisual.

Det här inlägget är det första som jag vill hänvisa till en låt för att kunna få fram stämningen jag vill förmedla. Jag rekommenderar att klicka på länken och låta musiken gå i bakgrunden under tiden du fortsätter att läsa och tittar på bilderna.

Sparklehorse - Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Jag älskar att lyssna på sådan här lugn och långsam musik när jag redan är lite mosig och kanske håller på med någonting stresslöst, t.ex. ritar. Jag hamnar på något sätt i ett skönt meditativt tillstånd. Jag tror faktiskt att musiken passivt bidrog till halva den här teckningen. Utan stämningen musiken försatt mej i hade jag säkert inte valt lika dova färger och stilla komposition. Bilden överst i inlägget var t.ex. först bara tänkt att vara en inzoomning så att ni läsare ska kunna få se rasterprickarna bättre, men jag kände att det behövdes något mer för att fylla upp tomrummet bredvid hans krage och att en text kanske skulle passa in. Jag behövde inte tänka många sekunder innan låten serverade två passande ord, och jag vet inte om du som tittar känner att det passar lika bra som det gör för mej, men jag hoppas det iallafall.

Jag har egentligen ingen tanke bakom teckningen, utan den kom till som så att jag hade suttit och penslat med tusch och var klar med det och höll på att plocka ihop. När jag sköljde penslarna tittade jag samtidigt på den lilla kapsylen jag haft tusch i och kände att det vore onödigt att hälla bort det i slasken, så jag hällde ut slutskvätten på en sida i blocket och gnussade runt lite grann.

"Nu ska det här bli en frisyr." bestämde jag och började rita ut ett huvud som kalufsen skulle sitta fast på. Till det använde jag en blyertspenna som jag doppade i tuschet (penslarna hade jag ju precis rengjort). När jag ritat klart huvudet och kroppen tittade jag på hela gubben och tyckte att "frisyren" såg mer ut som en väldigt kladdig huvudexplosion eller något liknande.

Nu vet jag varken ut eller in.

100 minuter med Robert.

Så var det dags. Det har fått vänta länge, men nu är det färdigt.

Inlägg nummer 100.

Efter ett bloggstillestånd på drygt fem veckor har jag till sist lyckats färdigställa någonting som jag tycker känns tillräckligt speciellt för att uppdatera med. Ett inlägg med en bild där jag ritat en etta följt av två nollor hade bara känts för fattigt.

Här har jag istället försökt utmana mej själv och använda tekniker jag inte är så van vid. Att måla traditionellt med penslar och färg är jag inte så jätteförtjust i, och aldrig tidigare har jag experimenterat med att måla med kaffe så mycket som jag gjorde här. Det var kul och luktade gott. Förhoppningsvis vågar jag pyssla mer med sånt i framtiden.

Ett stort tack till alla som läser min blogg och skriver kommentarer - det är till Er den här filmen är tillägnad. Så ta och känn dej lite speciell nu, din goa läsarjävel.

Hem.

Idag åker jag hem till Ljusdal. Det blir första gången jag åker hem till "mitt gamla hem". Det känns lite konstigt. Bra, men konstigt.

Tusch och blyerts.

Återigen ett av dessa teknikexperiment. Jag låg sent en kväll och lyssnade på sommarprat i min iPod och kände för att kladda lite under tiden jag lyssnade och halade fram block och penna. Jag kände för ovanlighetens skull inte för att rita ett huvud eller ansikte av något slag, så jag provade att rita saker omkring mej istället. Eller åtminstone bli inspirerad av sakerna omkring mej, för i ärlighetens namn tittade jag bara en halvmeter framåt och såg en bok. Ritade en bok. Såg en tuschpenna. Ritade en tuschpenna. Så det är inte några noggranna verklighetsstudier dessa teckningar, men dom duger för mej.

Teknikerna jag använt för dessa tre teckningar är alltså konturer i tusch, skuggor i blyerts och färger i dator. Mycket trevligt sätt att jobba på märkte jag då det är så mycket mer förlåtande att få till rätt nyans på skuggningen när man jobbar i blyerts än när man förlitar sej på tuschstreck kors och tvärs. Dock är crosshatching en teknik som jag så gärna vill bemästra och som ska tränas väldigt mycket under den kommande hösten och vintern, har jag bestämt.

När jag skulle skriva texten på den här disketten kunde jag inte komma på något klyftigt, så jag skrev bara det som kanske stått på flest disketter genom tiderna. "Backup #1". Det som fick mej att sätta gröten i halsen av den lilla texten var att jag kom på att jag fortfarande inte har bränt ut min första backup-dvd av mitt digitala bildarkiv. Jag måste göra det innan jag råkar slå hårddisken i golvet en andra gång. Jag är så klantig ibland.

Smuts, skabb och akvarell.

Ny månad, nytt inlägg. Denna gång lite ritgrejor med olika infallsvinklar. Jag läste en serietidning igår och blev inspirerad åt lite olika håll som gjorde att jag fick lust att peta ut kreativiteten på papper. Jag och Linus satt och ritade, pratade och lyssnade på musik i några timmar. Det var skönt att bara sitta och rita och inte ha nånting speciellt det ska vara till. I skolan har jag blivit lite ihopkörd kreativitetsmässigt, eftersom jag har ett mål att jobba mot och när jag inte lyckas få till det som jag vill efter en massa försök blir jag ganska urmjölkad i den riktningen. Så att bara rita som jag brukar var jätteskönt och när jag kommit igång fick jag till och med lust att plocka fram akvarellpaletten och färglägga nånting. Och det händer inte varje dag.Den översta bilden är det nog inte så mycket snack om. Det är den jag blev mest nöjd med och är gjord med dom tekniker jag känner mej mest bekväm med, så ingenting nytt där direkt. Dom två svartvita här i mitten är däremot lite intressantare. Inte lika snygga, men det är just det som är meningen. Jag övade nämligen på att rita smuts, skabb och skit...det var jätteroligt. Ströhår och fläckar är verkligen the shit när man ska göra något äckligt.
Om man dessutom kan få in ett sår eller en finne så är lyckan gjord.

Så till den lilla utsvävningen med penseln i handen. Jag började med att bara freestyla till några schwungiga linjer med en brush pen och sedan betrakta dessa och se var det skulle kunna bli. Den saftiga snoken var nånting som jag genast såg och petade helt enkelt dit ögon och mun som kunde macha den väl tilltagna kranens softa karaktär. Jag är inte helt nöjd med resultatet, men baserat på att det var den första "analoga" färgläggningen jag gjort på mycket länge tycker jag att det blev fullt drägligt iallafall.

Nu ska jag sitta i några dagar och fundera på vad jag ska göra för att fira den här bloggens ettårsdag(som är den Elfte Mars, om tio dagar). Om du som läser har något förslag/önskemål om vad som borde hända då tar jag emot förslagen med väloljat öra.

Ljusbordsilluminans.

Satt och tuschade den här gamla sladderhögen och tyckte att det såg lite småfräckt ut när originalskissen från mitt engelskablock sken igenom papperet med tuschstrecken på. Var bara det. Hejhej.