Ett omslag.

Efter att ha tillbringat morgonen ute i solen på olika sätt gick jag in i vårat hus och satte mej framför datorn och började traggla igenom bilder som jag fotograferade igår. Det var en mastig och varierad kompott på drygt 350 bilder, men just den här bilden fastnade hos mej efter jag bläddrat klart. Förmodligen gjorde den det på grund av att det var en så pass abstrakt bild till skillnad från dom andra som var mer av den dokumentära sorten.

Jag såg direkt framför mej att bilden skulle kunna passa som någon form av omslag, men jag kunde inte riktigt komma på om jag skulle göra så att det såg ut som en skiva eller en bok, så jag försökte göra det så svårbestämbart som möjligt. Lite "ingendera" och "både och" på samma gång.

Från det analoga arkivet.

Igår satt jag i skolan hela dagen och scannade in gamla negativ så att jag kan ha alla mina analoga bilder lagrade digitalt också. På så vis får jag det lättare att organisera dom och för att lägga upp bilder här på bloggen behöver jag inte ett mörkrum. När jag var färdig igår kväll hade jag scannat in drygt 200 negativ och än ligger det rullar på kö, men det tidskrävande arbetet ger lön för mödan, för varje gång jag upptäcker en bra bild som jag glömt bort eller inte upptäckt förut strömmar ett litet rus genom kroppen.
Så var det med bilden ovan.

Vi i klassen åkte på en fotoutflykt till Högs kyrka under senhösten förra året. Tystnad, kyla, frost och morgonsol var huvud-ingredienserna under vår vistelse där. Vi hade fått i uppgift att fotografera det luddiga begreppet "Tidsrum". Jag hade precis börjat knata runt i det frostiga gräset runt kyrkan för att bekanta mej med området och leta motiv som skulle kunna passa till uppgiften då jag såg den här situationen som kallade till dokumentärfotografen inuti mej. På bilden ser vi Katti som står och blickar ut över det vackra morgonfrostiga landskapet och jag kände att jag ville bevara det ögonblicket.

- Klick.
Klart.

För mej har den här bilden precis den känsla som jag minns ifrån den dagen. Såhär i efterhand undrar jag varför jag inte valde den till uppgiften.

Rester från sista april.

Brun ritskit.

Nu har jag samlat ihop nästan alla lektionskladderier jag har ägnat mej åt under året på Forsa och slängt in dom på två sidor. Allting är ritat med enbart blå bläckpenna som jag tonat brunt i Photoshop. Jag har låtit anteckningarna vara kvar eftersom jag tycker att dom i det här sammanhanget faktiskt gör det lite fint då dom bidrar till den lite skabbiga och ruffa känslan, jämfört med om jag omsorgsfullt suttit och retuscherat bort varenda radlinje och gjort allting så polished det bara går.

Själva motiven hör inte till anteckningarna på några speciella sätt, utan är mer att jag bara satt ner pennan och börjat rita något för att bryta tristessen/ge ögonen lite omväxling från att kolla framåt mot vita tavlan. Dock kan man se vilka gånger jag haft mycket tid på mej och behövt slappna av - då ritar jag stubb av olika slag. Det är så skönt att göra det, för jag vet redan innan jag börjar vilket område som ska vara täckt av det, sen är det bara att mekaniskt göra det. Och eftersom man gör samma korta typ av streck gång på gång på gång på gång blir det lite hypnotiskt...mycket njutbart och avkopplande.

Och en sista grej: Är det bara jag som tycker att gubben längst ner i mitten på sista sidan ser ut som biologiläraren i Kenny Starfighter?
Det var inte meningen att det skulle bli likt.

Fri som en fågel.

Så en Stockholmsbild. Det är en digital färgbild som jag gjorde under en promenad som jag och grabbarna jag var där med tog under fredagseftermiddagen. Det var strålande solsken och under det här underbart lortiga brofästet satt en duva och tog igen sej i skuggan. När jag upptäckte den andra fågeln skyndade jag mej att bränna av några exponeringar och som tur var hann jag med innan det var för sent.

Men det här är inte det enda jag fotograferade när vi var där. Det finns fler digitala bilder också, men dom tänker jag vänta med att lägga upp tills jag har framkallat dom två rullarna med svartvit film som jag också fotograferade under dagarna. Men innan dess ska jag se om jag kan få pli på min scanner här hemma så att jag kan scanna in lite ritsaker. Om den vägrar samarbeta tar jag nog och scannar lite saker i skolan och lägger upp här sen.

Stockholm.

Så här såg Stockholm ut genom mina ögon och min kamera i November förra året. Imorgon ska jag dit igen några dagar och bland annat fotografera. Vi får se hur bilderna blir den här gången.

Musmustasch och asiatafro.

Nu kommer det lite ritskit igen, för första gången på drygt en månad. Jag måste säga att det känns väldigt skönt att kunna lägga upp dom här. Det är liksom en liten tröskel som jag lade upp för mej själv - att jag inte skulle ladda upp dom här teckningarna innan inget mer jobb krävdes på utställningen. Och nu är det klart! Det enda jag behöver göra innan vi har vernissage imorgon är att raka bort det mesta av min skäggväxt som jag sparat sedan första april, och det ska bli väldigt skönt kan jag säga. Jag känner mej lite skabbig i plytet just nu...ungefär som han ovan.

Den här teckningen ritade jag medan jag väntade på en stor, tung vinkelhake av stål i onsdags kväll. Jag provade på en ny typ av skuggningsteknik där jag blandade både linjer i formernas riktning och prickar där det ska vara som mörkast. Det var lite tids- krävande, men blev så pass bra att jag känner att det är något jag borde kunna experimentera mer med.

Jag valde att inte justera nivåerna så att pappersstrukturen försvann, för jag gillar av någon anledning den råa känslan med den avrivna kanten och det ljusblå uppe och nere. Och blodådran vid handleden kändes så jävla bra att rita. Innan var hela näven lite tråkig, men då den kom dit blev den liksom pricken över i.

Power to the odours.

Dom andra två bilderna är nästan raka motsatsen. Tydliga och rena, gjorda med en blyertsskiss under tuschet och färglagda i datorn. Det var inte planerat innan att jag skulle ha färglinjer, men när jag testade på den där Musse Pigg-aktiga tingesten längst upp kändes det bara rätt, så varför inte?