Lappmes.

Aahhhhhh. Jag har ingen deadline att passa innan torsdag nästa vecka. Det känns fan underbart. Typ "ta ett varmt bad och ligga med öronen under den varma vattenytan och lyssna på tystnaden och känna pulsen slå långsamt i det vattenmjuka bröstet"-skönt. Synd bara att jag är för lång för att få plats utsträckt i badkaret här.

Men det ska inte hindra mig från att njuta och koppla av en hel del. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm och tar en långhelg för att gå på konsert, köpa skor och bara ta det jävligt lugnt. Kanske kommer det ritas lite grann, ätas lite chips, färdas med tunnelbanan och tittas på stuprörsklistermärken, men allra mest kommer jag bara slå dank å det grövsta. Och gilla det.

Fågelbilden gjorde jag under en övning vi hade i skolan den här veckan. Vi fick i uppgift att med hjälp av röd, gul och blå akvarellfärg måla av en fågel från en referensbild. Det var väldigt harmoniskt och skönt att få sitta och pilla med små pölar med färg och få till den där riktigt bra bukdunfärgen i några timmar. Färg är alltid lika kul varje gång jag återupptäcker det.

Inför AltCom 2010.

Det är sjuka tider jag lever i just nu. Dom senaste dagarna har varit fördelade ungefär 80% arbete, 18% sömn och 2% födointag. Resten av verkligheten har jag fått försöka få plats med någonstans där emellan, så gott det går.

Sena kvällar blir tidiga morgnar, papper förvandlas till skisser, tuschningar och till sist original, tidningar trycks, falafel äts, deadlines bränner, mail hamnar på kö och göra-listor skrivs och (förhoppningsvis) stryks. Allt detta matas med storslev långt ner i halsen på mig och mina överjobbande klasskamrater.

Jag kan så klart inte svara för deras räkning, men just ikväll känner jag ett oerhört lugn, vilket känns lika skönt som underligt. Underligt känns det på grund av att den tänkande delen av mig vet att det finns oerhört många saker kvar som ska göras, men skönt är det för att den kännande delen av mig har börjat inse att det här nog kommer bli ett av dom roligaste och mest minnesvärda veckosluten på väldigt, väldigt länge.

Det jag talar om är alltså vuxenseriefestivalen AltCom som har sin huvudhelg i Malmö under fredag till söndag den här veckan. Dom som finns i den geografiska närheten tycker jag definitivt ska ta sig dit och spana in det hela (det är gratis), och dom som inte kan det ska jag försöka delge upplevelsen så gott det går här på bloggen.

Så var vi än träffas nästa gång, om det så blir på bloggen eller vid ett fanzinebord på festivalen, är jag övertygad om att vi kommer ha det förbannat trevligt.

Förbannat. Trevligt.

Hembygden.

Nu är jag hemma i Ljusdal på höstlov. Tokigt skönt att kunna ha morgnar då man vaknar vid tio-elva, tar en tupplur vid klockan ett och bara spelar tv-spel eller hänger med folk resten av dagen medan höstregnet gör sitt utanför. Lite kontrast till Malmölivets övertidstimmar på skolan med kopiatorkrångel och tuschtrolleri.

Sen, när man ätit middag och kanske tittat på någon film, går man ut på en nattpromenad då regnet avtagit och allt är svart, utom den blåprickiga stjärnhimlen och gatorna som glittrar i orange från höstlöven och gatlyktorna. Med lite tur kanske det är frostgrader så att gräset knastrar och snoret fryser när man andas in. Till det serveras den härliga tystnaden av absolut ingen aktivitet inom några mils omkrets. Man står och lyssnar...
...sen andas man ut.

Den delen av Ljusdal är något jag verkligen gillar.


Bilden i det här inlägget är en ruta ifrån serien "En morgon på Knekarn" som finns i Robe Garden #2. Serien är gjord efter anteckningarna jag gjorde direkt efter jag vaknade ur en väldigt förvirrande morgondröm en dag i augusti i år.

Robot wants Kitty.

Under sommaren har jag och min bror Tomas fått i uppdrag av en amerikansk snubbe att göra musik till några av hans flashspel som numera finns upplagda på diverse spelsidor på internet. Spelen är en typ av utforskande plattformsäventyr där man spelar en robot som vill ha ett husdjur (och senare glass). Varje spel tar ungefär en halvtimme att spela igenom och är rätt lätta. Det är bara att klicka på länkarna här under och testa själv!

Robot wants Kitty
Robot wants Puppy
Robot wants Fishy
Robot wants Ice Cream

Första spelet gjorde Tomas musiken till själv och på dom andra tre samarbetade vi. Vi gjorde alla låtar i Musagi och det var mycket jobb och bollande fram och tillbaks innan vi blev nöjda. Vissa melodier eller basgångar kanske jag tyckte funkade, medan Tomas ratade det som skräp och vice versa. Roligast - och mäktigast - var när musiken till Robot wants Fishy skulle göras. Där var det sex olika miljölåtar som skulle göras, med allt ifrån lugn undervattensmusik till hetsiga grottor och mysig "sista banan"-musik. Väldigt inspirerande och kul alltihop.

Nu är spelserien officiellt avslutad, men jag hoppas att det blir mer spelmusikuppdrag för mig i framtiden. För det finns faktiskt en väldig charm med att spela ett spel utan musik och försöka få in känslan och sedan sitta med hörlurarna på mitt i natten och tweaka en triangelvågsbasgång tills man kan sitta och vagga fram och tillbaks i den oändliga loopen och känna att nu...

...nu är allt på plats.

Mormor.

1918-2010

Serier mot rasism.

Nu vill jag presentera ett serieprojekt som jag och några klasskamrater började med precis efter valet. Valet där SD kom in i riksdagen.

Vårt mål är att göra en antologi med antirasistiska serier för att uttrycka dom känslor och åsikter som finns surrandes runt i oss som inte accepterar främlingsfientlighet. På den officiella bloggen finns all info om projektet. Läs den och sprid gärna ordet vidare till dina vänner på facebook, msn och i verkligheten.

Det är fritt fram för alla att skicka in serier och jag uppmanar verkligen alla som känner något för frågan gör ett försök till att uttrycka sig och skicka in ett bidrag. Även om du aldrig ritat en serie förut, känn bara efter i hjärtat och sätt sedan pennan mot papperet!

Tjugofyratimmarsserie.

Under dygnet mellan fredag och lördag hände det spännande saker här i Malmö. Då arrangerades 24-timmarsserien i Serieskolans lokaler. I korta drag går det ut på att man ska sitta i tjugofyra timmar och rita tjugofyra sidor serier. Den som vill veta mer och/eller se bilder från klassrummet där vi satt och stretade kan kolla in hemsidan och klicka på "Malmö" i menyn.

För mig var det en väldigt givande upplevelse. Under gymnasiet läste jag om fenomenet och blev nyfiken på att prova men hade svårt att motivera mig själv till att faktiskt göra det, eftersom jag var ensam serietecknare bland dom jag kände. Det krävs att man har några andra galningar att periodvis få flamsa loss med och bli inspirerade av, för det går inte att hålla ett högt tempo under hela dygnet.

Det var rätt svårt att jobba som jag brukar märkte jag fort. Jag tycker om att sitta och klura på formuleringar och layout, men nu gällde det att texta direkt och klistra rättningslappar över eventuella stavfel och konstiga formuleringar. Figurers storlek kunde ibland få bestämmas av blyerts, men annars var det direkt med tusch som gällde för att överhuvudtaget kunna hinna.

Storyn tog också rätt konstiga, men intressanta vändningar. Dels blev det så på grund av det övertrötta och spontana tillståndet som så småningom dominerade, men också på grund av att jag och min bänkkamrat Robin varje timme kom med slumpmässiga saker som den andre måste väva in i sin serie. Att smidigt lösa hur jag skulle få in Siewert Öholm, segway, vinballe, grisnäsa och bollhav bland mycket annat i storyn var lika utmanande som det var skitkul.

Serien kommer återges i sin helhet i nästa nummer av mitt fanzine Robe Garden, som kommer ut i slutet av den här månaden. Information om pris och annat kommer inom kort. Förboka genom att skriva en rad i kommentarerna.