Level up!

Idag fyller jag tjugo år och är nyrakad, halvtrött och lite hungrig. Jag tänker på hur spännande det ska bli att se hur min kreativitet tar sej uttryck under dom kommande tio åren, nu när jag kan titta tillbaks och se vad jag ritat och på andra sätt skapat sen jag var tio år gammal.

I grova drag kan man säga att jag ägnade mej åt att rita aliens, dinosaurier och monster med Najk-skor under mellanstadiet. I början på högstadiet var det mangafigurer med bananklasehår som gällde innan jag gick över att prova på graffitimålning och skateboardfilmning under högstadiet. Sen under gymnasiet blev det fotografering och animation som var dom nya inslagen och inspirationskällorna, jämsides med mitt tecknande som jag alltid hållit på med.

Och så till hösten nästa år hoppas jag att jag kan komma in på en serietecknarskola och utveckla mej så mycket det bara går i den riktningen. Efter den utbildningen har jag ingen aning om vad jag kommer göra, så det är väl bara att trampa på med ritandet, fotograferandet och allt det andra kreativa så får jag se hur det artar sej, helt enkelt.

Kul ska det nog bli iallafall, för det har det varit hittills. Som tusan.

Brutus.

För att beröra Forsa-avslutet lite till lägger jag här upp en av dom sista grejerna jag kladdade i mitt anteckningsblock under en genomgång i slutet på maj. Ingenting i den här teckningen har någon speciell tanke eller budskap, men lite intressant är att den lilla censurlådan har fått några personer att undra vad som är bakom och var han är på väg med sitt lillfinger.

Vad jag tänkte på när jag ritade det tänker jag inte säga så här direkt, men ta gärna en funderare själv. Jag har själv märkt att jag kommit fram till olika intressanta saker som skulle kunna vara där bakom beroende på hur man kollar på resten av bilden.

Om hans högerhand åker mot eller ifrån censurlådan kan det vara helt olika saker, och om man försöker tolka hans blick kan det bli någonting helt annat. För att inte tala om när man provar att tänka "Vad skulle *valfri person* tro var där bakom?".
Helt klart intressant.

Slutet på Forsa.

Det var det. Nu är skolåret på Forsa slut. Vårterminen susade iväg som vanligt och nu sitter jag ensam kvar i datasalen och håller på att skriva ut dom sista bilderna som jag vill ha och bläddra i när jag sitter för mej själv hemma i Ljusdal. Alla är utflugna och vissa börjar "Det stora livet", andra puttrar vidare på trevliga utbildningar och ytterligare några andra (mej själv inräknad) glider ut i något slags luddig framtidsvision utan särskilt konkreta planer inför den närmsta framtiden.

Det är svårt att gissa vad som kommer hända härnäst...
Får jag jobb, eller kommer jag sitta arbetslös?
Om jag får jobb, kommer jag bo kvar, eller flyttar jag?
Kommer jag ha ett jobb som jag trivs med eller kommer jag kräkas på tillvaron?
Just nu har jag ingen aning, och vill inte ha det heller.

Vi får se hur det går med allt, helt enkelt.

Ett omslag.

Efter att ha tillbringat morgonen ute i solen på olika sätt gick jag in i vårat hus och satte mej framför datorn och började traggla igenom bilder som jag fotograferade igår. Det var en mastig och varierad kompott på drygt 350 bilder, men just den här bilden fastnade hos mej efter jag bläddrat klart. Förmodligen gjorde den det på grund av att det var en så pass abstrakt bild till skillnad från dom andra som var mer av den dokumentära sorten.

Jag såg direkt framför mej att bilden skulle kunna passa som någon form av omslag, men jag kunde inte riktigt komma på om jag skulle göra så att det såg ut som en skiva eller en bok, så jag försökte göra det så svårbestämbart som möjligt. Lite "ingendera" och "både och" på samma gång.

Från det analoga arkivet.

Igår satt jag i skolan hela dagen och scannade in gamla negativ så att jag kan ha alla mina analoga bilder lagrade digitalt också. På så vis får jag det lättare att organisera dom och för att lägga upp bilder här på bloggen behöver jag inte ett mörkrum. När jag var färdig igår kväll hade jag scannat in drygt 200 negativ och än ligger det rullar på kö, men det tidskrävande arbetet ger lön för mödan, för varje gång jag upptäcker en bra bild som jag glömt bort eller inte upptäckt förut strömmar ett litet rus genom kroppen.
Så var det med bilden ovan.

Vi i klassen åkte på en fotoutflykt till Högs kyrka under senhösten förra året. Tystnad, kyla, frost och morgonsol var huvud-ingredienserna under vår vistelse där. Vi hade fått i uppgift att fotografera det luddiga begreppet "Tidsrum". Jag hade precis börjat knata runt i det frostiga gräset runt kyrkan för att bekanta mej med området och leta motiv som skulle kunna passa till uppgiften då jag såg den här situationen som kallade till dokumentärfotografen inuti mej. På bilden ser vi Katti som står och blickar ut över det vackra morgonfrostiga landskapet och jag kände att jag ville bevara det ögonblicket.

- Klick.
Klart.

För mej har den här bilden precis den känsla som jag minns ifrån den dagen. Såhär i efterhand undrar jag varför jag inte valde den till uppgiften.