
För knappt en månad sedan var det vernissage för utställningen "Var så god och sitt!" som jag var med i. Jag hade haft väldigt roligt med förberedandet av utställningen, trots många sena och myggbitna kvällar innan själva invigningen. Det var en väldigt trevlig tillställning med fint väder, bra musik och trevliga människor. Mycket lyckat, helt enkelt.

Själva utställningen var lika spridd som verken som ställdes ut. Dels fanns det saker på gården som omgärdar det vita huset man kan se i bakgrunden, dels inomhus i gamla stallutrymmen och även här, på åkern precis intill, fanns det ett verk för att locka in folk ifrån "stora vägen".

Mitt bidrag till det hela var en stol byggd av gammalt skräp och skrot. Det var många besökare som inte vågade sätta sej i den, men till min stora glädje var det iallafall många obrydda små barn som glatt klättrade runt på den och rotade i bråtet som låg runtom.

Alla verken var till salu och vad jag förstod så var det en del tavlor och annat som var mindre skrymmande än stolar som såldes under utställningens första dag. Min stol blev inte såld varken på vernissagen eller efter, men det gör ingenting, för just nu är den hemma hos mina föräldrar och gör det den är bäst på - står och skräpar.