Rock monkey.

Lite kvällsskisser från igår som blev till lite mer färdiga illustrationer idag. Apan ovan kom till genom att jag provade att måla med vitt på en svart bakgrund, istället för tvärtom som jag brukar. Det var riktigt intressant eftersom man fick en helt annorlunda känsla med allt det svarta runtomkring (kombinerat med att jag lyssnade på mörk drum & bass samtidigt). Men jag satt inte hela tiden och ritade med vit färg, utan jag bytte för att kunna göra pälsen, ögonen och annat. Men grunden och stommen i hela teckningen gjorde jag med vitt-på-svart-metoden iallafall. Det enda jag gjorde idag var att "prodda" till den med text och sånt. Det lustiga är att jag inte alls tänkt göra så, utan bara lägga upp dom svartvita linjerna här, men det bara kändes så naturligt att den skulle få dom sakerna som gjorde den till så den ser ut nu. Skulle eventuellt kunna funka som t-shirttryck i bara svartvitt också...vad tror du?

Den här är gjord med en underteknik till vitt-på-svart-metoden som jag snackade om nyss. Här var jag mer inspirerad av sådana där skrapplattor som har ett motiv tryckt på en svart yta och så ska man skrapa längs linjerna på motivet med ett slags stift så att en kopparfärgad yta kommer fram där man skrapat. Jag vet inte vad det kallas, men jag minns det som lite magiskt och fint iallafall. Det är förresten en "Gräskimå" som ligger och vilar på bilden.

Dom före detta polisongerna.

Jag har haft polisonger i några månader nu, mest som ett experiment för att se hur pass grov(alternativt gles...det beror på hur man ser på det) min skäggväxt är på kinderna. I julas fick jag hjälp av Tomas att trimma till dom lite grann så att dom inte skulle se så ovårdade ut. Då sa jag till mej själv att nästa gång dom börjar se lite för rufsiga ut ska jag raka bort dom och vänta till i slutet på mars innan jag sparar igen. Idag var den dagen.
(Bilden är från igår.)

Ett första bildspel.

Här är ett bildspel som jag gjorde i skolan nu i veckan. Jag försöker presentera ett urval av mina svartvita bilder och på samma gång förmedla den känsla jag får när jag tittar på bilderna. Vad känner du när du tittar på bildspelet? Skriv gärna i kommentarerna.

Nattlig åkning i Söderhamns skatehall.

Alldeles i början av det här året var jag och nio stycken skateboardåkande kompisar i Söderhamn och åkte i inomhus- lokalen som finns där. Vi hade lyckats hyra stället från 21.30 och fram till lunchtid nästa dag. Vi delade på kostnaderna för hyran och bensinen som krävdes för att köra dit och åkte och hade det trevligt ända in på småtimmarna. Ett nytt år kunde knappast börjat bättre.

Jag hade tagit med mej ett antal kameror(både stillbild och video) för att kunna föreviga kvällen. Tyvärr så blev det ingenting jättefantastiskt filmat, men stillbilderna blev rätt trevliga. Jag fotograferade inte så mycket, men under den totala halvtimmen jag sprang omkring och hukade mej i hörn och annat hann det bli några bra bilder ändå. En rulle film med 36 bilder i den analoga kameran och 180 digitala exponeringar blev det, allt som allt.
Här kommer dom som inte blev skit.


Tack till grabbarna som stog ut med mej när jag sprang runt och säkert var i vägen där borta. Jag hoppas att ni hittar hit till bloggen och kollar på bilderna. Om ni gör det får ni gärna skriva en kommentar, och om det är för mastigt så skulle det vara kul med en liten "jag var här"-kommentar åtminstone. Det är ju för er som jag lägger upp bilderna, först och främst, så det vore skoj att veta vad ni tycker om hur jag har fotat er och om ni har några särskilda önskemål på en viss typ av bilder/vinklar eller så som jag ska försöka med i framtiden.
Ha det fint nu pojkar och jag hoppas att ni gillar bilderna!

Inge och hans tankar.

Det var söndag och jag stog och höll på med den högst tankedrivande sysslan diskning och tänkte på en massa saker, bland annat att jag ville rita en serie. "Men om vad?" är ju då följdfrågan och efter en stunds grunnande gav svaret sej själv - en serie om det jag tänkte på när jag diskade.

Jag gillade att jobba så här. Det var dels lätt och härligt tids- besparande att få till den avskalade stilen med mycket svart och vitt. Det som dock var lite klurigt var hur jag skulle variera mej så att det inte känns som att det är samma bild som visas om och om igen. Jag kom på att det kanske kan vara vettigt att ha en simpel bakgrund som i huvudsak vittnar om tidens gång. I den här serien fick tidsmätaren vara diskhögen som bitvis klaras av. Lite illa kanske den gör sej i denna fyrruting med tanke på att Inge knappast kan diska allt det där så snabbt, men det här är mest att betrakta som ett formexperiment som jag kommer använda mej utav vid senare tillfällen. För tankar finns det gott om - det gäller bara att välja dom bästa och sedan rita dom, i längre format.

Så det kommer nog dyka upp i den där framtiden som är så häftig.

Nya gamla illustrationer.

Att klicka upp bilden till full storlek är att rekommendera. Den ser för liten ut så här.

Illustrationsdags! Jag satt för några kvällar sedan och kvällsritade med min tablet utan något speciellt mål. Jag hade blivit inspirerad av teckningar i lite rufsig tuschpenselstil och färgläggning med den där typen av bleka färger som ser ut att vara från 50- eller 60-talet. Rätt vad det var hade jag kommit rätt långt i mitt ritande och kände att skissen vandrat till att bli något mer än bara en kvällsskiss, så jag försökte sätta in den i något sammanhang. Jag hade så långt bara ritat tjejen blåsandes iväg någon obestämd pryl, men när jag skulle peta dit något i andra änden av blåsstrecket kändes det jättenaturligt att det skulle vara ett brev där, så det fick det bli.

Efter det segade den kreativa processen ner en aning under tiden jag valde en font och vad som skulle stå. Någonting med kärleksbrev skulle kännas för uppenbart och ostigt, så efter mycket om och men valde jag att göra bilden som en slags låtsasannons för Posten. Efter det var det bara småslip i form av knuffning av text och att lägga på lite "strålglans" runt postloggan. Jag känner mej rätt nöjd med resultatet, faktiskt. Det blir nog mer ritat i den stilen i framtiden.

Här är en gubbe som kröp ut ur den hyfsat breda kalligrafipennan jag höll i min hand i måndags när jag satt och övade min handstil. Jag testade att göra ett F med vad jag brukar kalla "hög panna". Jag lämnade vitt runt F:et och tittade på det och såg att det liknade lite grann en flint med en sån där frisyr som krypit bakåt. Så det övre vänstra hörnet på hans huvud är alltså ett sånt högpannat F. Jag försökte även här att hitta sköna, bleka färger som kan funka med den gulnade gamla stilen. Har för övrigt märkt att jag tycker om att rita folk, djur eller andra ögonbestyckade varelser med ögonen halvt stängda. Då ser dom lite halvnonchiga eller trötta ut...lite smålustigt sådär.

Fun fact: Fonten i Post-bilden är samma font som används på vägskyltar för att skriva ortsnamn och så.

Hit och dit.

Jag är kluven. Förut har jag tyckt att fotografi helst ska vara direkt från linsen och inte något mer behandlad, men nu efter vi har haft en del redovisningar på skolan om diverse fotografer genom historien så har jag börjat knådas om i vad jag tycker. Jag jobbade om bland annat en fotograf som heter JH Engström och jag gillar hans bleka, missfärgade bilder väldigt mycket. Samma sak med bilder som Anna Clarén har gjort. Hon var och föreläste hos oss tidigare i höst och har även gjort en väldigt fin bok där alla bilderna har en viss cyanton...bilderna får på något sätt en slags mystik som jag gillar.

Så, som sagt, jag är kluven till vad jag tycker angående att pilla till bilder i efterhand. Just nu håller jag på att prova på lite själv för att se var jag landar i mitt tyckande. Kanske kommer jag bli äcklad av mina egna bilder, eller så börjar jag tycka att det är mer och mer ok...vi får se. Säg hemskt gärna någonting i kommentarerna vad du tycker om den typen av bilder.

Nåja, här kommer det iallafall lite hederliga ritgrejor från jullovet. Där råder det inte lika mycket tvekan om vad som är rätt teknik att använda för mej. I mitt ritande känner jag nu att jag börjar komma närmare och närmare en stil som jag är bekväm med. Till exempel tyckte jag att det var väldigt skönt att rita dom små skisserna i förra inlägget, för då var det bara att rita på utan att bry sej om att försöka få till det skitbäst. Det idealiska för mej vore om jag lyckades lära mej att rita så pass spontant och krafsigt så att jag inte skulle behöva bry mej om att gå över strecken femton gånger för att få till perfekta böjar på alla streck...lite halvoperfekt, om man kan uttrycka sej så.
Dom här sidorna ritade jag på juldagen när jag låg i sängen och smälte några kilo julmat. Jag fick lust att rita någonting som inte skulle vara så komplicerat, så jag bestämde mej för att prova på att rita lite luchas(en typ av mexikanska brottare med skinnmasker), eftersom jag då slipper rita näsa, hår och andra saker som kan sabba ett plyte om man halkar med pennan.
Lite kul var det också att jag tog mod till mej och skuggade med mina grå tuschpennor. Jag brukar normalt sett inte våga använda dom med rädsla för att jag ska sabba helhetsintrycket - en bra skiss med horribel färgläggning är i slutändan en horribel sak att se på.

Nytt år - Ny skit.

Så var det ett nytt år och med det nya inlägg. Jag har hittills inte ägnat nästan någon som helst tid åt bloggen under lovet, utan istället försökt uppleva saker lite kors och tvärs. Men nu kände jag att det ändå borde vara dags för lite ritsaker att komma upp.

Dessa fem bilder är saker som kommit till strax innan jag ska sova, men inte kunnat få ro nog att slumra in på grund av att min kreativa nerv ihärdigt skrapar och kliar.

Jag har kommit på en formula som gör att jag inte behöver tänka så mycket på hur det blir, utan bara jag följer mina regler så blir det en bild och jag kan sova i lugn och ro. Rättesnöret är att jag ska rita med en fyra pixlar bred pensel på en bild som är 500x500 pixlar. Konturerna måste vara svarta och ifyllningen måste vara vit. Sedan en helt platt bakgrundsfärg med enstaka delar i en aning ljusare ton om det behövs.
Mer än så är det inte.


Det sköna med begränsningarna är att jag inte kan pilla och få till det så perfekt jag vill, för upplösningen är ändå skit. Så idéerna bara kommer ut, råa och opolerade, och så fort en är klar så är det bara att ta itu med nästa. Ett försök till kvantitet istället för kvalitet, för ovanlighetens skull.


Det får vara det för ikväll. Det här är ett projekt som jag hoppas att jag kan fortsätta med länge och inte bara glömma bort eller inte orka ta upp igen, för det är faktiskt mycket mer givande än vad det är jobbigt...vilket är trevligt. Och jag behöver nödvändigtvis inte skriva särskilt mycket till en sådan bild om jag laddar upp den här. Som nu - nu sitter jag bara här och ordbajsar och väntar på att jag ska komma på en...avslutning.