Hit och dit.

Jag är kluven. Förut har jag tyckt att fotografi helst ska vara direkt från linsen och inte något mer behandlad, men nu efter vi har haft en del redovisningar på skolan om diverse fotografer genom historien så har jag börjat knådas om i vad jag tycker. Jag jobbade om bland annat en fotograf som heter JH Engström och jag gillar hans bleka, missfärgade bilder väldigt mycket. Samma sak med bilder som Anna Clarén har gjort. Hon var och föreläste hos oss tidigare i höst och har även gjort en väldigt fin bok där alla bilderna har en viss cyanton...bilderna får på något sätt en slags mystik som jag gillar.

Så, som sagt, jag är kluven till vad jag tycker angående att pilla till bilder i efterhand. Just nu håller jag på att prova på lite själv för att se var jag landar i mitt tyckande. Kanske kommer jag bli äcklad av mina egna bilder, eller så börjar jag tycka att det är mer och mer ok...vi får se. Säg hemskt gärna någonting i kommentarerna vad du tycker om den typen av bilder.

Nåja, här kommer det iallafall lite hederliga ritgrejor från jullovet. Där råder det inte lika mycket tvekan om vad som är rätt teknik att använda för mej. I mitt ritande känner jag nu att jag börjar komma närmare och närmare en stil som jag är bekväm med. Till exempel tyckte jag att det var väldigt skönt att rita dom små skisserna i förra inlägget, för då var det bara att rita på utan att bry sej om att försöka få till det skitbäst. Det idealiska för mej vore om jag lyckades lära mej att rita så pass spontant och krafsigt så att jag inte skulle behöva bry mej om att gå över strecken femton gånger för att få till perfekta böjar på alla streck...lite halvoperfekt, om man kan uttrycka sej så.
Dom här sidorna ritade jag på juldagen när jag låg i sängen och smälte några kilo julmat. Jag fick lust att rita någonting som inte skulle vara så komplicerat, så jag bestämde mej för att prova på att rita lite luchas(en typ av mexikanska brottare med skinnmasker), eftersom jag då slipper rita näsa, hår och andra saker som kan sabba ett plyte om man halkar med pennan.
Lite kul var det också att jag tog mod till mej och skuggade med mina grå tuschpennor. Jag brukar normalt sett inte våga använda dom med rädsla för att jag ska sabba helhetsintrycket - en bra skiss med horribel färgläggning är i slutändan en horribel sak att se på.

3 kommentarer:

s sa...

Nu är jag hos farrrsan och kan sitta i lite lugn och lite ro och kommentera. I skolan är allt kaos = kaosiga kommentarer. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men du bad om en åsikt: KRÄÄÄÄÄÄÄÄÄK på redigeringen på bilden på Elias (påpåpåpå). Det blev verkligen inget bra... Men så kan det vara ibland :).

P sa...

Det gör inget att du kräks på den bilden, jag är snarare glad att du är ärlig :) Men en grej undrar jag: är det något särskilt du kräks på(färgen t.ex.) eller är det det faktum att det "inte är riktiga färger"? Du kanske inte gillar tonade bilder i allmänhet?
Förklara gärna :)

s sa...

Ja, alltså... Från början så tyckte jag inte om färgerna över huvud taget. Sen började jag störa mig på att större delen av bilden är lite brun/lilablekaktig, medan små partier är lite gulaktiga? Eller nåt sånt. MEN,men,men,men! För varje gång jag tittar på bilden så gillar jag den mer och mer :p. Jag vill iaf inte kräkas längre :).