Månresan.

MÅN-RESAN OCH BEGNT OCH FILOP ?

DET VA EN GÅNG.EN KILLE SOM UNDRADE OM DE FANNS
LIV PÅ MÅNEN.OCH DEN HÄR I KILLEN HANN HETER BEGNT
OCH HAN FRÅGADE SIPN PAPPA OM HAN FIK OKA TILL
MÅNEN MED FILOP PAPPAN SVARADE JA...
BRA SVARADE BEGNT DÅ BESTÄLDE BEGNTS
PAPPA EN RYMD RAKET DEN KÅSTA $ 9000
OCH MÅN RESAN KÅSDADE $ 100 4000
OCH SÅ PAKA DOM SINA VESKOR OCHSÅ ÅKTE DOM
PÅ MÅNEN (kludd) FILOP HADE FÅT HICKA HICK HICKHICKK . . .
SEN ÅKTE DOM HEM $2123456789 SLUT HICK

1

Någon gång då och då händer det att jag letar någonting väldigt specifikt som ska ligga på rummet någonstans, men jag hittar det inte. Inte ens efter att letat igenom garderoben för andra gången har jag sett skymten av det jag är ute efter. "Den kanske ligger på vinden?" är en snilleblixt som brukar infinna sej förr eller senare. Fram med ficklampan, ner med takluckan, se till att katten inte springer upp och sen är det bara att ge sej av upp i det svala lagerutrymmet.

Efter en stunds letande och flyttande på kartonger är det snart glömt vad jag egentligen letade efter. Då har jag redan blivit slagen av nostalgin från en låda med gamla leksaker, bortglömda teckningar eller som här - en maskinskriven liten berättelse full med stavfel och bristande logik.

Andra advent.

Så var det dags. Lite mindre än ett halvår efter kommer nu bilderna jag tog på årets Peace & Love-festival i Borlänge. Det blev en dokumentation över livet i och kring vårat camp i huvudsak. Det ständiga hängandet i solstolarna och konsertbesöken varvades med parksovstunder som avbröts av en man på moped som erbjöd oss att köpa billiga cigaretter och vattendragsbad i ett försök att bli rena och eventuellt tackla lidandet den ondskefulla solen orsakade festivalens samtliga besökare. Några random campingmänniskor som är extremt glada över att vara med på bild fick vara med här också.

Alla bilder här (utom dom på artister) är tagna med den analoga småbildsutrustning jag hade med mej till festivalen. Konserterna fotade jag med min digitala kompaktkamera som jag tog betydligt fler bilder med. Drygt tusen exponeringar blev det, vilket är orimligt många om man jämför med dom drygt hundra analoga avtryck det blev.

Att klicka på bilderna och titta på dom i stort format rekommenderas.

Detta var alltså andra luckan i min adventskalender. Vädret har tyvärr inte julat till sej nämnvärt här i huvudstaden, men det har iallafall blivit lite mer julkänsla i kroppen tack vare hembakta lussekatter och det faktum att julgransförsäljare börjat dyka upp på gator och torg. Och tiden är till och med så långt gången att jag inte längre äcklas av julmusiken som spelas i affärer, utan nästan känner mej lite glad att det är någonting som påminner om den stundande högtiden. Det ska bli skönt att åka upp till Hälsingland och få lite knorp under skorna och snor som fryser i näsan när man andas in.

Kort och gott - trevlig andra advent på er, fina läsare.

För dom som vill ha fler bilder kan jag meddela att jag har en pyttipannamix av bilder från digitalkameran liggandes på hårddisken. Dom som vill se dom bilderna kan höra av sej i kommentarerna så kan jag skicka över en zip-fil.

Det trojanska kriget.

Här har vi några gamla arkivgodingar från tiden på gymnasiet. Om jag minns rätt hade vi på en svenskalektion fått i uppgift att göra något kreativt av den del av historien vi läste om just då. Jag och gruppen jag var i bestämde oss för att göra en barnbok om det trojanska kriget.

Dom flesta lektionstillfällen vi hade fått till förfogan satt min grupp och flamsade bort med att hitta på löjliga historier med kaos och avföring som huvudingredienser. Dagen innan inlämningen kom vi dock på att vi måste ju faktiskt lämna in något fysiskt - här kunde man inte komma undan med en välsmord muntlig redovisning. Sagt och gjort samlades vi hemma hos en av gruppmedlemmarna och skrev vår barnbok på samma gång som vi ritade, färglade och gjorde omslag till den.
Jag stog för grundskisserna, Jonatan Jonsson för tuschningen och André Madrid Winder för färgläggningen. Vi var väldigt effektiva och hittade på vad som skulle hända på nästkommande sida under tiden den aktuella ritades. Efter 4-5 timmar av konstant tomteverkstadsjobb var den färdig. Det var väldigt kul och intressant att jobba så intensivt och målinriktat. Jag skulle vilja prova det igen någon gång. Någon frivillig?

Tyvärr är detta dom enda delar av historien jag har tillgång till just nu. Jag skulle gärna beskriva manuset i korta drag, men jag minns i ärlighetens namn inte riktigt vad som händer i berättelsen. Det jag vet är att en gunghäst och ett vredesutbrott är med. Och att man på varenda bild som killen med blå tröja är med på ser hans otorkade skinkor.

Första advent.

Förra året försökte jag göra en slags julkalender här på bloggen med ett inlägg varje dag i december ända fram till jul. Det misslyckades jag ganska hårt med. I år känner jag samma typ av driv, men har bestämt mej för att köra en kalender med en uppdatering varje adventshelg istället. Det borde ju gå bättre, tycker man.

Så till detta första adventsfirande blir det en film. Jag satt för några veckor sedan och grävde i det gamla Puffcrew-arkivet och snubblade över en bortglömd filmsnutt med pojkar i snö. Jag hade börjat klippa den i maj 2006, men slutat av någon anledning. Förmodligen var det något med skolavslutningar och cyklar som lade sej i. Hursomhelst, efter ungefär fyra-fem timmars redigeringspill nu denna söndagsmorgon kunde jag ladda upp den smått nostalgidoftande härligheten på Youtube.

Greppa lussekatten, dra upp raggsockorna och håll till godo med denna nästan fyra år gamla hobbyrulle. Snart kommer väl snön hit till Stockholm också, får man hoppas.

Tolvtumsmustasch.

Nu har det gått två veckor sedan förra inlägget. Det som stått ivägen för att det här inlägget ska ha kommit upp tidigare är det tråkiga faktum att det finns en verklighet som gör sej påmind.

Jag har fått ett jobb som gör att jag måste kliva upp 05:30 varje vardagmorgon. Det är inget fel på jobbet som sådant, men det känns lite tråkigt att jag inte har samma möjligheter att sitta och kreativisera på småtimmarna som jag brukat. Men man kan inte få allt här i livet, och jag har ju fortfarande tid att hålla på, även om den tiden är mer begränsad. Hursomhelst är det iallafall därför bloggen återigen fått gå på sparlåga.

Bilden i det här inlägget då? Jo, det är en etikettdesign som jag gjorde för ett litet tag sedan. Jag har börjat få mer och mer kliande fingrar när det gäller att designa omslag och logotyper. Speciellt sådana som ser lite gamla ut och har med vinyl att göra. Jag vet inte vad det är som gör det, men det finns något lite småmagiskt över den typen av gamla skivor som slår an en nerv i mej. Jag gillar dom, helt enkelt.

Just den här etiketten är det första försöket i ett test att designa sådant i datorn. Jag har tänkt mycket på hur jag ska kunna lösa det praktiskt i verkligheten också, men har inte kommit på något bra sätt att skära ut cirklar i rätt storlek. Jag ska se om jag kan skalpellbestycka min passare någon dag framöver.

+10,000.

Nu har jag kommit över 10,000 besökare här på bloggen, så tro inte att du som läser ska sluta känna dej uppskattad.
Då får du på truten.

Bilden ovan är resultatet av två kvällars nattsudd från olika tillfällen kombinerade till en och samma bild. Gubben med glasögonen ritade jag en sömnlös natt för drygt en vecka sedan när jag var hemma i Ljusdal. Jag hade inga speciella planer på att repliksätta denna figur vid det tillfället, utan ville mest prova på att rita den där typen av "strålig" bakifrånbelysning.

När jag sedan var här hemma i Stockholm och satt och tittade på bilden i datorn så kändes bilden nästan som en del ur en historia. Jag började fantisera på vad som hänt precis innan bilden och vad som skulle kunna hända efter. Utifrån den historien jag kom på i huvudet försökte jag skriva ett citat som kunde få andra tittare att kanske känna samma sak.

Sen för att göra bilden mindre statisk tiltade jag till den, skvätte en massa kaffe omkring mej och hade askul. Plötsligt var klockan alldeles för mycket.

100 minuter med Robert.

Så var det dags. Det har fått vänta länge, men nu är det färdigt.

Inlägg nummer 100.

Efter ett bloggstillestånd på drygt fem veckor har jag till sist lyckats färdigställa någonting som jag tycker känns tillräckligt speciellt för att uppdatera med. Ett inlägg med en bild där jag ritat en etta följt av två nollor hade bara känts för fattigt.

Här har jag istället försökt utmana mej själv och använda tekniker jag inte är så van vid. Att måla traditionellt med penslar och färg är jag inte så jätteförtjust i, och aldrig tidigare har jag experimenterat med att måla med kaffe så mycket som jag gjorde här. Det var kul och luktade gott. Förhoppningsvis vågar jag pyssla mer med sånt i framtiden.

Ett stort tack till alla som läser min blogg och skriver kommentarer - det är till Er den här filmen är tillägnad. Så ta och känn dej lite speciell nu, din goa läsarjävel.