Två vita katter.

Den här bilden hittade jag av en slump på hårddisken för ett tag sedan när jag höll på att rota runt i mappröran efter några andra bilder. Den är tagen på Östernäs i Ljusdal i början på juli förra sommaren och jag börjar tänka rätt mycket när jag ser den.

Först och främst kommer minnet från den varma sommarkvällen tillbaks, men nästan mest undrar jag om sågverket överhuvudtaget kommer vara kvar när jag återvänder till Ljusdal? Med farten dom rivit hittills är det väl inte så stor risk, men man undrar ju iallafall. Och vad har hänt med dom två vita katterna som man oftare och oftare kunde se inne på området under sommaren? Har dom övervintrat där, eller har dom kilat vidare (i någon av dom båda betydelserna)?

Ja, det där är alla saker som jag får försöka ta reda på när jag kommer hem igen. Just nu är det mer aktuellt med en långpromenad i vintersolen. Det är tamejfan friluftsdagsväder här och det kan man ju inte riktigt sitta bort, eller hur?

Move on.

I skuggan av snökaosets Sverige har en inspirerande helg med min bror förflutit. Spelmusikkonsert på fredagen, allmän slappning med filmtittning och snaskätning på lördagen samt en långkörare med gamla tv-spel in på småtimmarna under natten till söndagen. Rätt så friska fläktar i vardagen för min del.

Det kändes skönt att lägga det kreativa och kraviga på hyllan och bara slappa några dagar. Det tillsammans med lite bollning av idéer gör att det känns det som att jag borde kunna fortsätta med arbetsproverna i en stadig riktning och med gott tempo igen. Känns skönt, måste jag säga.

Tack, Tompa.

Cirklarna med siffror i sej har jag ritat för hand utan skiss, direkt med tuschpenna på papper. Resten (kopiering/runtflyttning, färgläggning och skuggning) är gjort i Photoshop.

Förändring.

Idag var jag iväg en sväng på Lava och målade några ramar svarta som jag haft liggandes här hemma ett tag. Vissa ramar har jag fått tag i billigt på loppis (sådana där med fula blommotiv och rosenkindade barn med skruvade proportioner som står framför idylliska svenska timmerstugor) och andra har jag hjältemodigt räddat från deras dystra framtid i grovsoprummet.

Tavlan som är med i det här inlägget är en testråtta, kan man säga. Det är nämligen så att jag ogillar att måla tavlor och jobba med andra typer av traditionella medium när jag ska göra saker i färg, eftersom jag tycker att det är så svårt att ändra färg på t.ex. jackan på en figur om man redan målat den i en färg. Jag gillar att ha friheten som finns när man jobbar i datorvärlden att kunna pilla fram och tillbaka tills det blir alldeles rätt. "Kan man inte göra så med vanlig färg, papper och sånt också?" funderade jag. Efter ett tag kom jag på en teknik som tillät mej att vela med bakgrunden på ett rätt smärtfritt sätt.

På den här har jag jag alltså först ritat linjerna till gubben direkt på baksidan av tavlans glas och sedan satt ett vitt klistermärke över honom för att på så sätt "färglägga" honom. Sen är det bara att lattja på med vad fasiken man vill bakom, bara det passar i ramen. Just nu har jag en kaffedränkt och ihopknycklad sida ur en bok som bakgrund. Imorgon kanske jag vill sätta in en liten bit fin tapet jag köpt på second hand, eller kanske en bit gräsfläckigt jeanstyg, en ruttnande frukt eller vad fan som helst. Skoj är det!

Fear and Loathing.

En bild. Ett minne. Men det är något som inte riktigt stämmer.

När jag tittar på originalexponeringen av denna bild i sitt råa och helt oredigerade format stämmer inte det med minnesbilden jag har av tillfället då bilden togs. Känslan var inte så hel och ren som bilden ursprungligen var. Därför har jag i efterbehandlingen försökt peta med färgerna hit och dit, lagt till skräp och skrap för att få till den så att det verkligen klickar i huvudet när jag tittar på den - att bilden blir som jag vill, helt enkelt.

För syftet med den här bilden är för mej inte först och främst att den ska vara fin att titta på, det kommer i andra hand, utan jag ser den mer som ett dokument över en händelse som jag vill kunna komma ihåg i detalj enbart genom att kolla på bilden.

Och det gör den för mej. Jag minns smaken av det vi drack, ljudet av dragspelet från andra sidan ån, doften på den allmänna och välnyttjade toaletten, bryggans vackra solnedgångsljus, stelheten i lederna efter nattens "madrass-på-golvet"-sömn och vem som hade födelsedag på radion den dagen. Vad den gör för just dej som läser nu har jag ingen aning om, men förhoppningsvis händer det någonting.

Om det gör det får du gärna skriva några ord i kommentarerna och berätta.

Art block.

Förra veckan var jag i ett ordentligt art block. Jag kunde inte rita eller överhuvudtaget göra någonting kreativt, utan satt bara och ofrivilligt hittade på undanflykter för att inte göra något vettigt.

Jag ska bara...öh...kolla något på Youtube. Ja, det är en bra idé! Men vad jag ska söka på? Hmm..."funny cats", "super amazing", eller varför inte "Redneck Rollercoaster"?

Uck, det var tamejfan ångest. Men nu har det släppt, nu kan jag rita och göra saker igen.
Just nu fylls min tid av jobbsökande, studiebesök, extraknäck och så klart mina otaliga personliga projekt, där serietecknandet ligger mej närmast. Förhoppningsvis kan jag dela med mej av en helt färdig seriesnutt snart.

Apropå det ska jag försöka sova nu så att jag kan kliva upp imorgon och köra minst ett 10-timmarspass med serieritning och annat högprioriterat. Lev flott.

Screentryck.

Idag var jag med på en workshop på LAVA inne i stan. Det var första gången jag var där en längre stund och gjorde något kreativt, och det var faktiskt väldigt trevligt.

Egensydda plagg, pärlplattor och smycken gjorda av lite allt möjligt hängde på väggarna och pysslande människor satt här och där och påtade med sitt. Det blir nog att jag sticker dit någon gång om inte alltför länge och ser vad jag kan hitta för maskiner, verktyg och tekniker som finns tillgängliga för att underlätta mitt fanzinemakande.

Trycket på tröjan är den nya loggan för Robe Garden. Jag har tänkt att göra ett screentryckt omslag till själva tidningen, mer tröjor och även några affischer i begränsad upplaga framöver. Men allt det är senare projekt som tyvärr måste ligga och vila ett tag. Men dom kommer.

Och Terje får ursäkta det stängda ögat.

Audiovisual.

Det här inlägget är det första som jag vill hänvisa till en låt för att kunna få fram stämningen jag vill förmedla. Jag rekommenderar att klicka på länken och låta musiken gå i bakgrunden under tiden du fortsätter att läsa och tittar på bilderna.

Sparklehorse - Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain

Jag älskar att lyssna på sådan här lugn och långsam musik när jag redan är lite mosig och kanske håller på med någonting stresslöst, t.ex. ritar. Jag hamnar på något sätt i ett skönt meditativt tillstånd. Jag tror faktiskt att musiken passivt bidrog till halva den här teckningen. Utan stämningen musiken försatt mej i hade jag säkert inte valt lika dova färger och stilla komposition. Bilden överst i inlägget var t.ex. först bara tänkt att vara en inzoomning så att ni läsare ska kunna få se rasterprickarna bättre, men jag kände att det behövdes något mer för att fylla upp tomrummet bredvid hans krage och att en text kanske skulle passa in. Jag behövde inte tänka många sekunder innan låten serverade två passande ord, och jag vet inte om du som tittar känner att det passar lika bra som det gör för mej, men jag hoppas det iallafall.

Jag har egentligen ingen tanke bakom teckningen, utan den kom till som så att jag hade suttit och penslat med tusch och var klar med det och höll på att plocka ihop. När jag sköljde penslarna tittade jag samtidigt på den lilla kapsylen jag haft tusch i och kände att det vore onödigt att hälla bort det i slasken, så jag hällde ut slutskvätten på en sida i blocket och gnussade runt lite grann.

"Nu ska det här bli en frisyr." bestämde jag och började rita ut ett huvud som kalufsen skulle sitta fast på. Till det använde jag en blyertspenna som jag doppade i tuschet (penslarna hade jag ju precis rengjort). När jag ritat klart huvudet och kroppen tittade jag på hela gubben och tyckte att "frisyren" såg mer ut som en väldigt kladdig huvudexplosion eller något liknande.

Nu vet jag varken ut eller in.