Nyårsafton.

Håll i er nu. Snart blir det imorgon - precis som vanligt.

Julafton.

Idag har jag firat en julafton med flera premiärer. Det här var nämligen första gången jag firade jul på Hälsingländsk mark, hade vegetarisk julmat på julbordet och en nubbe vid sidan av. Hittills har den varit väldigt intressant, och än har julklapparna inte öppnats. Vem vet vad som händer efter papperet prasslats?

Till alla läsare önskar jag en så god jul som det överhuvudtaget går - på alla sätt. Ha det fint, hörreni!

Fjärde advent.

Så var vi framme vid den sista luckan i min adventskalender. Det som serveras denna söndag är ett litet smakprov på vad som komma skall. Vad sägs om lite katter och ägg?

Jag och brorsan har under en tid jobbat lite från och till med ett flashspel. Till större delen är det jag som ritat och gjort musiken medan Tomas stått för programmering och kompletterat delar av grafik och ljud. Det hela började i höstas under småflummiga former under ett besök hos släkten där en spelidé spånades och knådades fram, för att ta alltmer konkret form under årets gång. Jag tänker inte gå in på detaljer angående hur spelet fungerar nu, utan det får var och en upptäcka när det släpps. Just nu väntar vi på att någon sponsor ska nappa på spelet så att vi kan släppa det. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge.

Men det ska nog inte bli en särskilt tråkig väntan, det finns ju trots allt en massa jul att fira och snö att leka runt i.
Seså! Stäng av datorn, dra på dej täckbyxor och tumvantar och spring ut och gräv en snögrotta - ögonaböj!

Konsertfoto.

Internal Dread på Södra Teatern, 20:e November 2009

Konsertfoto är något jag skulle vilja testa lite mer. Jag tycker det är väldigt roligt att fota i dom krävande miljöer som en konsert faktiskt innebär, med ljus, ljud och artister man inte direkt kan förutse nästa skiftning hos.

Något som skulle vara väldigt intressant att se är hur olika ens bilder skulle bli beroende på vilken artist som är på scenen. Dom gånger jag fotat på konserter hittills är det artister som jag redan vet att jag tycker om och som jag därför också vill koncentrera mej på att lyssna till och inte bara fotografera. Hur skulle bilderna bli på en konsert där jag tycker att musiken suger? Skulle jag tappa engagemanget och inte kunna få till några bra bilder, eller skulle jag kunna koncentrera mej fullt ut på själva fotograferandet och hitta vinklar och tekniker som inte kommits på om jag blivit distraherad av att min favoritlåt börjar spelas?

Nu är det bara en vecka kvar till jul också. Tänk på det.

Tredje advent.

(Klicka på bilden för att läsa serien)

Idag är det tredje advent. Det är luciasång och lussekatter på schemat och snön som kom igår har sakta smält bort under dagen här i Stockholm. Kvällen är långt gången och jag borde egentligen ligga och tryna nu, men det struntar jag i, för jag har haft otroligt trevligt dom senaste två timmarna då jag suttit och färglagt serien som är dagens luckpresent.

Med julmust, några lussekatter, lite extra russin vid sidan av och en otroligt bra NES-låt som sällskap har dessa övertidstimmar varit så värda att jag inte tänker klaga en sekund imorgon vid halv sex när jag står med sömnkusar i ögonen och värmer gröt. Jag har gått ifrån att inte gilla den här serien särskilt mycket till att vilja lägga upp den här och inte skämmas ett dugg för den.

Det kanske är lite av den där julkänslan som framme och trollar?

Månresan.

MÅN-RESAN OCH BEGNT OCH FILOP ?

DET VA EN GÅNG.EN KILLE SOM UNDRADE OM DE FANNS
LIV PÅ MÅNEN.OCH DEN HÄR I KILLEN HANN HETER BEGNT
OCH HAN FRÅGADE SIPN PAPPA OM HAN FIK OKA TILL
MÅNEN MED FILOP PAPPAN SVARADE JA...
BRA SVARADE BEGNT DÅ BESTÄLDE BEGNTS
PAPPA EN RYMD RAKET DEN KÅSTA $ 9000
OCH MÅN RESAN KÅSDADE $ 100 4000
OCH SÅ PAKA DOM SINA VESKOR OCHSÅ ÅKTE DOM
PÅ MÅNEN (kludd) FILOP HADE FÅT HICKA HICK HICKHICKK . . .
SEN ÅKTE DOM HEM $2123456789 SLUT HICK

1

Någon gång då och då händer det att jag letar någonting väldigt specifikt som ska ligga på rummet någonstans, men jag hittar det inte. Inte ens efter att letat igenom garderoben för andra gången har jag sett skymten av det jag är ute efter. "Den kanske ligger på vinden?" är en snilleblixt som brukar infinna sej förr eller senare. Fram med ficklampan, ner med takluckan, se till att katten inte springer upp och sen är det bara att ge sej av upp i det svala lagerutrymmet.

Efter en stunds letande och flyttande på kartonger är det snart glömt vad jag egentligen letade efter. Då har jag redan blivit slagen av nostalgin från en låda med gamla leksaker, bortglömda teckningar eller som här - en maskinskriven liten berättelse full med stavfel och bristande logik.

Andra advent.

Så var det dags. Lite mindre än ett halvår efter kommer nu bilderna jag tog på årets Peace & Love-festival i Borlänge. Det blev en dokumentation över livet i och kring vårat camp i huvudsak. Det ständiga hängandet i solstolarna och konsertbesöken varvades med parksovstunder som avbröts av en man på moped som erbjöd oss att köpa billiga cigaretter och vattendragsbad i ett försök att bli rena och eventuellt tackla lidandet den ondskefulla solen orsakade festivalens samtliga besökare. Några random campingmänniskor som är extremt glada över att vara med på bild fick vara med här också.

Alla bilder här (utom dom på artister) är tagna med den analoga småbildsutrustning jag hade med mej till festivalen. Konserterna fotade jag med min digitala kompaktkamera som jag tog betydligt fler bilder med. Drygt tusen exponeringar blev det, vilket är orimligt många om man jämför med dom drygt hundra analoga avtryck det blev.

Att klicka på bilderna och titta på dom i stort format rekommenderas.

Detta var alltså andra luckan i min adventskalender. Vädret har tyvärr inte julat till sej nämnvärt här i huvudstaden, men det har iallafall blivit lite mer julkänsla i kroppen tack vare hembakta lussekatter och det faktum att julgransförsäljare börjat dyka upp på gator och torg. Och tiden är till och med så långt gången att jag inte längre äcklas av julmusiken som spelas i affärer, utan nästan känner mej lite glad att det är någonting som påminner om den stundande högtiden. Det ska bli skönt att åka upp till Hälsingland och få lite knorp under skorna och snor som fryser i näsan när man andas in.

Kort och gott - trevlig andra advent på er, fina läsare.

För dom som vill ha fler bilder kan jag meddela att jag har en pyttipannamix av bilder från digitalkameran liggandes på hårddisken. Dom som vill se dom bilderna kan höra av sej i kommentarerna så kan jag skicka över en zip-fil.

Det trojanska kriget.

Här har vi några gamla arkivgodingar från tiden på gymnasiet. Om jag minns rätt hade vi på en svenskalektion fått i uppgift att göra något kreativt av den del av historien vi läste om just då. Jag och gruppen jag var i bestämde oss för att göra en barnbok om det trojanska kriget.

Dom flesta lektionstillfällen vi hade fått till förfogan satt min grupp och flamsade bort med att hitta på löjliga historier med kaos och avföring som huvudingredienser. Dagen innan inlämningen kom vi dock på att vi måste ju faktiskt lämna in något fysiskt - här kunde man inte komma undan med en välsmord muntlig redovisning. Sagt och gjort samlades vi hemma hos en av gruppmedlemmarna och skrev vår barnbok på samma gång som vi ritade, färglade och gjorde omslag till den.
Jag stog för grundskisserna, Jonatan Jonsson för tuschningen och André Madrid Winder för färgläggningen. Vi var väldigt effektiva och hittade på vad som skulle hända på nästkommande sida under tiden den aktuella ritades. Efter 4-5 timmar av konstant tomteverkstadsjobb var den färdig. Det var väldigt kul och intressant att jobba så intensivt och målinriktat. Jag skulle vilja prova det igen någon gång. Någon frivillig?

Tyvärr är detta dom enda delar av historien jag har tillgång till just nu. Jag skulle gärna beskriva manuset i korta drag, men jag minns i ärlighetens namn inte riktigt vad som händer i berättelsen. Det jag vet är att en gunghäst och ett vredesutbrott är med. Och att man på varenda bild som killen med blå tröja är med på ser hans otorkade skinkor.

Första advent.

Förra året försökte jag göra en slags julkalender här på bloggen med ett inlägg varje dag i december ända fram till jul. Det misslyckades jag ganska hårt med. I år känner jag samma typ av driv, men har bestämt mej för att köra en kalender med en uppdatering varje adventshelg istället. Det borde ju gå bättre, tycker man.

Så till detta första adventsfirande blir det en film. Jag satt för några veckor sedan och grävde i det gamla Puffcrew-arkivet och snubblade över en bortglömd filmsnutt med pojkar i snö. Jag hade börjat klippa den i maj 2006, men slutat av någon anledning. Förmodligen var det något med skolavslutningar och cyklar som lade sej i. Hursomhelst, efter ungefär fyra-fem timmars redigeringspill nu denna söndagsmorgon kunde jag ladda upp den smått nostalgidoftande härligheten på Youtube.

Greppa lussekatten, dra upp raggsockorna och håll till godo med denna nästan fyra år gamla hobbyrulle. Snart kommer väl snön hit till Stockholm också, får man hoppas.

Tolvtumsmustasch.

Nu har det gått två veckor sedan förra inlägget. Det som stått ivägen för att det här inlägget ska ha kommit upp tidigare är det tråkiga faktum att det finns en verklighet som gör sej påmind.

Jag har fått ett jobb som gör att jag måste kliva upp 05:30 varje vardagmorgon. Det är inget fel på jobbet som sådant, men det känns lite tråkigt att jag inte har samma möjligheter att sitta och kreativisera på småtimmarna som jag brukat. Men man kan inte få allt här i livet, och jag har ju fortfarande tid att hålla på, även om den tiden är mer begränsad. Hursomhelst är det iallafall därför bloggen återigen fått gå på sparlåga.

Bilden i det här inlägget då? Jo, det är en etikettdesign som jag gjorde för ett litet tag sedan. Jag har börjat få mer och mer kliande fingrar när det gäller att designa omslag och logotyper. Speciellt sådana som ser lite gamla ut och har med vinyl att göra. Jag vet inte vad det är som gör det, men det finns något lite småmagiskt över den typen av gamla skivor som slår an en nerv i mej. Jag gillar dom, helt enkelt.

Just den här etiketten är det första försöket i ett test att designa sådant i datorn. Jag har tänkt mycket på hur jag ska kunna lösa det praktiskt i verkligheten också, men har inte kommit på något bra sätt att skära ut cirklar i rätt storlek. Jag ska se om jag kan skalpellbestycka min passare någon dag framöver.

+10,000.

Nu har jag kommit över 10,000 besökare här på bloggen, så tro inte att du som läser ska sluta känna dej uppskattad.
Då får du på truten.

Bilden ovan är resultatet av två kvällars nattsudd från olika tillfällen kombinerade till en och samma bild. Gubben med glasögonen ritade jag en sömnlös natt för drygt en vecka sedan när jag var hemma i Ljusdal. Jag hade inga speciella planer på att repliksätta denna figur vid det tillfället, utan ville mest prova på att rita den där typen av "strålig" bakifrånbelysning.

När jag sedan var här hemma i Stockholm och satt och tittade på bilden i datorn så kändes bilden nästan som en del ur en historia. Jag började fantisera på vad som hänt precis innan bilden och vad som skulle kunna hända efter. Utifrån den historien jag kom på i huvudet försökte jag skriva ett citat som kunde få andra tittare att kanske känna samma sak.

Sen för att göra bilden mindre statisk tiltade jag till den, skvätte en massa kaffe omkring mej och hade askul. Plötsligt var klockan alldeles för mycket.

100 minuter med Robert.

Så var det dags. Det har fått vänta länge, men nu är det färdigt.

Inlägg nummer 100.

Efter ett bloggstillestånd på drygt fem veckor har jag till sist lyckats färdigställa någonting som jag tycker känns tillräckligt speciellt för att uppdatera med. Ett inlägg med en bild där jag ritat en etta följt av två nollor hade bara känts för fattigt.

Här har jag istället försökt utmana mej själv och använda tekniker jag inte är så van vid. Att måla traditionellt med penslar och färg är jag inte så jätteförtjust i, och aldrig tidigare har jag experimenterat med att måla med kaffe så mycket som jag gjorde här. Det var kul och luktade gott. Förhoppningsvis vågar jag pyssla mer med sånt i framtiden.

Ett stort tack till alla som läser min blogg och skriver kommentarer - det är till Er den här filmen är tillägnad. Så ta och känn dej lite speciell nu, din goa läsarjävel.

Kräkbilden.

Peace & Love-festivalen i Borlänge, 2009

Produktionsstart i Bregottfabriken.

Nu har jag börjat rita på serien jag pratade om förra månaden. Den kommer inte att bli klar innan den här månaden är slut, men jag kommer att jobba på den vid alla tillfällen jag kan, för min nya ritplats är kort sagt ett ergonomiskt under.

Jag har alltid undrat varför i princip alla illustratörer och serietecknare som ska göra ett självporträtt ritar sej själva sittandes framför ett lutande teckningsbord. Själv har jag provat på sådana vid ett antal tillfällen genom livet, men inte riktigt fattat vad det ska vara för magiskt med dessa tiltade, ljusbords-bestyckade bordsskivor. Förrän nu, alltså.

Först hade jag bara tänkt att prova mitt nya teckningspapper för att se så att det inte skulle blöda när jag tuschade det, men det slutade med att jag satt och kladdade till klockan tre på morgonen. Tusch, blyerts och klistermärken sattes alltså i högt och stadigt tempo på papper, block och glas tack vare detta lutbara ritbord. Att kunna sitta rak i ryggen och rita gör inte bara att man slipper få ont i ryggen efter någon timme, utan jag märkte att jag faktiskt inte blev särskilt trött, trots den sena timmen.

Slutsats: Jag gillar mitt lutande ritbord. Mycket.

Och dom lerfärgade pajsarna där uppe är några av figurerna som kom till under den första delen av min kreativa långkörning. Linjerna gjordes med en enkel tuschpenna på mitt nya, mycket trevliga, papper. Färger och skuggning lade jag till i datorn idag.

September.

Vilken månad det har varit. Redan i början av månaden tänkte jag skriva det här inlägget och försöka uttrycka hur det kändes att veta att månaden skulle innehålla flera saker som jag aldrig upplevt förut. Jag gjorde inte det av någon anledning och nu känns det lite konstigt att titta tillbaks på dom turbulenta veckorna som gått, med kraftiga svängningar i såväl situationer som mående.

Jag vill inte gå in i detalj på allt som hänt, men sammanfattningsvis kan man säga att det märks att det börjar bli höst på fler sätt än att löven faller från träden. Och än är månaden inte slut.


Bilden i detta inlägg är, ironiskt nog, tagen på en ö i Stockholms skärgård under en av dom vackraste sommardagarna jag var med om det här året. Jag gick ifrån den lilla bryggan som fanns intill stugan där vi bodde och såg den mycket fina, runda och djupsvarta skalbaggen som kröp på stigen. Jag tänkte först "Den måste jag fota!", men sen kom jag på att det precis börjat duggregna och att kameran nog skulle bli rätt blöt om regnet fortsatte öka som det gjorde. Sen tittade jag på skalbaggen en gång till.

Sex minuter senare hade jag 115 exponeringar av den.

(Klicka gärna på bilden för att se den större. Den är så liten här i bloggspalten.)

Robe Garden #2.

Det är dags att announca: Jag ska göra en Robe Garden #2. Alltså en uppföljare till den serietidning jag gjorde som projektarbete i slutet av gymnasiet. Den ska vara färdig lagom till Small Press Expo nästa år hade jag tänkt. Pris eller sidantal kan jag inte gissa på än, men klart är att jag liksom den förra tidningen kommer göra handtryckta omslag och att den kommer vara i A5-format. Dom lösa planerna jag har just nu är att göra 100 handtryckta omslag och resterande exemplar från 101 och uppåt får ha kopiator-tryckta omslag.

Anledningen till att jag skriver det här redan nu ett halvår innan är, förutom det faktum att jag vill berätta om mina projekt, så att jag kan planera hur stor upplagan ska vara. Om man vill så är det fritt fram att förhandsboka nu, förslagsvis genom att skriva i kommentarsfältet här. Utifall man vill ha något speciellt nummer (mellan 11-100) kan man ange det också. Anledningen till att man inte kan boka 1-10 än är för att jag tänker pynta till dom lite speciellt.

Men nu ska vi inte gå in för mycket på detaljer. Tidningen finns ju trots allt inte än.

Till Pia.

Sådär. Nu är jag tillbaka i Stockholm igen, ledbruten, sömnbristad och utschasad. Det är så jag blir efter en fullpackad vecka "på landet", tydligen. Saker ska göras oavbrutet och jag försöker på ett måhända lite motsägelsefullt sätt både slappna av och hinna med så mycket som möjligt.

Fast vad har man att förvänta sej när man moshat på en konsert och sedan sovit fem timmar, burit ett stort överantal väskor och påsar på tåget till Stockholm som gjorde mej åksjuk sista timmen? Jag får skylla mej själv, helt enkelt. Men det tänker jag inte göra, för jag gillade allt det jag upplevde på hemmavistelsen. Allt det positiva och allt det negativa som hänt gör bara att jag känner mej lite större än innan jag for ner. Och än är inte månaden slut.

Jag har tänkt sätta mej någon dag framöver och ta igen lite bloggande med fler nya inlägg, kommentarer och några avdammade gamla godingar, men just nu är det sängen som kallar efter en bit havreknäcke. Godnatt.

På bilden sitter fyra fåglar av den art som nästan blivit något av ett husdjur för mej sen några veckor tillbaks. Jag kom på dom i början av månaden när jag försökte komma på ett lätt och sparsmakat sätt att rita en papegoja på. Att rita flockar av dessa fjäderfän är lika härligt avslappnande som det är att rita andra typer av mönster som jag surrat om på senaste tiden.
Jag gillar dom små liven.

Hem.

Idag åker jag hem till Ljusdal. Det blir första gången jag åker hem till "mitt gamla hem". Det känns lite konstigt. Bra, men konstigt.

Tusch och blyerts.

Återigen ett av dessa teknikexperiment. Jag låg sent en kväll och lyssnade på sommarprat i min iPod och kände för att kladda lite under tiden jag lyssnade och halade fram block och penna. Jag kände för ovanlighetens skull inte för att rita ett huvud eller ansikte av något slag, så jag provade att rita saker omkring mej istället. Eller åtminstone bli inspirerad av sakerna omkring mej, för i ärlighetens namn tittade jag bara en halvmeter framåt och såg en bok. Ritade en bok. Såg en tuschpenna. Ritade en tuschpenna. Så det är inte några noggranna verklighetsstudier dessa teckningar, men dom duger för mej.

Teknikerna jag använt för dessa tre teckningar är alltså konturer i tusch, skuggor i blyerts och färger i dator. Mycket trevligt sätt att jobba på märkte jag då det är så mycket mer förlåtande att få till rätt nyans på skuggningen när man jobbar i blyerts än när man förlitar sej på tuschstreck kors och tvärs. Dock är crosshatching en teknik som jag så gärna vill bemästra och som ska tränas väldigt mycket under den kommande hösten och vintern, har jag bestämt.

När jag skulle skriva texten på den här disketten kunde jag inte komma på något klyftigt, så jag skrev bara det som kanske stått på flest disketter genom tiderna. "Backup #1". Det som fick mej att sätta gröten i halsen av den lilla texten var att jag kom på att jag fortfarande inte har bränt ut min första backup-dvd av mitt digitala bildarkiv. Jag måste göra det innan jag råkar slå hårddisken i golvet en andra gång. Jag är så klantig ibland.

Dialoger & manuskript.

Jag har läst mycket serier på senaste tiden och blir mer eller mindre konstant inspirerad av saker i min omgivning som gör att jag får uppslag till olika historier, figurer, teckningsstilar och annat som jag direkt antecknar i mitt anteckningsblock. Det blocket är mest till för just anteckningar och lämpar sej inte så väldigt bra för att skriva längre utkast eller liknande, så för ett tag sedan bestämde jag mej för att fixa en bok att skriva ner manus till mina serier i.
Häromdagen blev jag klar med det lilla projektet jag haft gåendes under augusti månad. Det började med att jag köpte ett enkelt linjerat block på en bokhandel här i staden. Det såg rätt tråkigt och skoligt ut, så för mej som har en förtjusning över bok- och tidningsomslag i olika former kändes det självklart att göra ett eget omslag. Jag limmade ett helt vitt pappersark på så att jag skulle kunna rita vad jag ville sen. Jag hade inget papper av lämplig storlek med mej så jag letade i pappersinsamlingen och hittade en Lidl-kasse som hade en vit sida som var tillräckligt stor för att kunna täcka blocket. Några klippningar och limningar senare var det bara att sätta pennan mot papperet och fylla cirkel efter cirkel med olika mönster i samma anda som jag pratat om tidigare. Efter några veckors jobb under kvällar då och då var det färdigt. På bilden längst upp kan man se resultatet. Notera att blocket är uppvikt så att man ser både fram- och baksidan samtidigt.

Jag har skrivit ner en hel del frön till blivande historier som jag ska gå vidare med när jag får ytterligare inspiration, men två historier har faktiskt tagit hyfsad form. Ett av dom manusen är så färdigt det kan bli. Dialogen är klar, rutorna planerade och figurerna uttänkta. Det enda som fattas är en beställning med tuschningspennor som jag väntar på som borde komma till veckan.

Med lite tur kommer jag nog kunna lägga upp den serien någon gång under nästa månad. Till dess har jag några andra småprojekt som jag kan göra inlägg om under tiden, så total torka lär inte råda. Sammanfattningsvis kan man säga att det normala, halvglesa flödet på inlägg är att förvänta.

Stress.

Här kommer ett kort inlägg. Jag ska på jobbet om ett tag och har fortfarande saker kvar att förbereda innan jag kan dra, men ville lägga upp en bild innan jag sticker. Själva bilden är ett försök till att få till något som liknar solarisation på digital väg.

Nu måste jag göra klart matlådan. Illa kvickt.

Eddie.

Här är första titten på en figur som jag kom på för några veckor sedan när jag hittade några bortglömda krumelurer i mitt anteckningsblock. Jag fortsatte rita på dom på det sätt som kändes rätt och efter en stund hade en rätt skön gubbe växt fram. Jag provade att rita honom igen i mitt ritblock för att försöka få till designen så att han skulle kännas helt rätt, och jag måste säga att jag gillar hans utstrålning på den här bilden. Eller kanske snarare brist på utstrålning, jag vet inte.

Mer av honom kommer det bli iallafall.

Whiteheads.

Här är några figurer som jag ritade efter en idé jag fick om att jag skulle sätta upp regler för mej själv och variera min kreativitet inom reglerna så mycket som möjligt. Reglerna var som följer:

- Rita en gubbe inom en svart kvadrat med rundade hörn.
- Gubben ska ha minst ett "bollöga" och en hals som går ner i mitten.
- Inga mjuka skuggningar är tillåtna, enbart helt svart och helt vitt.

Det var rätt kul och avslappnande att göra, eftersom jag i princip bara behövde bestämma vilken form och antalet ögon gubben skulle ha och sedan börja rita. Jag har gjort liknande grejer med mönster också på senare tid. Även det är väldigt avslappnande... bara rita, rita, rita efter en bestämd formel, och när man ritat tillräckligt länge tittar man upp från papperet och ser resultatet - poff! - det är en väldigt skön känsla.

Om jag kommer på hur så vill jag gärna prova att färglägga några av dom också, men det får bli ett framtida projekt. Det kanske dyker upp någon rasterskuggad u-gubbe eller en cel-shadad tuttboll i höstmörkret...vem vet?

Röd. Grön. Blå.

För knappt en månad sedan var det vernissage för utställningen "Var så god och sitt!" som jag var med i. Jag hade haft väldigt roligt med förberedandet av utställningen, trots många sena och myggbitna kvällar innan själva invigningen. Det var en väldigt trevlig tillställning med fint väder, bra musik och trevliga människor. Mycket lyckat, helt enkelt.

Själva utställningen var lika spridd som verken som ställdes ut. Dels fanns det saker på gården som omgärdar det vita huset man kan se i bakgrunden, dels inomhus i gamla stallutrymmen och även här, på åkern precis intill, fanns det ett verk för att locka in folk ifrån "stora vägen".

Mitt bidrag till det hela var en stol byggd av gammalt skräp och skrot. Det var många besökare som inte vågade sätta sej i den, men till min stora glädje var det iallafall många obrydda små barn som glatt klättrade runt på den och rotade i bråtet som låg runtom.

Alla verken var till salu och vad jag förstod så var det en del tavlor och annat som var mindre skrymmande än stolar som såldes under utställningens första dag. Min stol blev inte såld varken på vernissagen eller efter, men det gör ingenting, för just nu är den hemma hos mina föräldrar och gör det den är bäst på - står och skräpar.

Jag är inte död.

Jag lever och sparkas. Även om det inte märks här på bloggen.
Det har varit stora och gapande hål mellan uppdateringarna här, och det dels på grund av att jag håller på att komma igång med allt som att ha ett eget boende innebär och dels på grund av att modemet brann upp förra veckan. Men det är fixat nu, så förhoppningsvis kan det rulla på lite bättre här i framtiden.

Tidigare har det varit rätt osäkert hur och var jag ska bo här i Stockholm men idag har jag fått bekräftat att jag får stanna kvar där jag bor nu i åtminstone 6 månader framöver. Det känns väldigt skönt måste jag säga. Så om allt går som det ska kommer jag få fast telefon, egen internetuppkoppling och hela den biten om ett tag.

Nu är det enda jag egentligen behöver oroa mej för är jobb. Jobbet jag har nu kommer slå av på takten framåt hösten/vintern, men jag kommer klara mej pengamässigt åtminstone två månader framåt, vilket borde vara tillräckligt för att fixa något helt nytt kneg eller något extra utöver det jag har nu.

Livet går med stor spänning vidare här i Stockholm.
Nu ska jag limma ett omslag på en bok och skriva ett till inlägg.

Bilden i detta inlägg är ifrån den första färgrullen jag fotade med Hasselbladaren. För övrigt ifrån samma tillfälle som dom här bilderna, så den bildintresserade kan läsa mer där.

Fresh in Stockholm.

Nu är jag i Stockholm. Jag har flyttat in hos min kompis Sandra i en liten etta i Sollentuna och håller just nu på att försöka få plats med mina saker bland hennes. Det är en liten lägenhet, men med lite uppfinningsrikedom och elbow grease blir det säkert bra.

Mina inlägg här på bloggen och svar på kommentarer har varit ruggigt glesa på senaste tiden på grund av att jag varit upptagen med att vara på festival, förbereda en utställning och nu att flytta. Men kommentarer och inlägg kommer jag börja droppa in så fort jag fått ordning på mina saker i lägenheten och kommit igång med någon form av rutiner med jobb och allt vad det heter. Så det är inte bortglömt...det tar bara tid.

Bilden är en analog bild jag gjorde i slutet av april i år med min lånade Hasselbladkamera som tyvärr fick stanna hemma i flytten. Filmen var T-Max, objektivet 80mm och bländaren 2,8.
Det var strålande fint vårväder och några av oss studenter hade kravlat ut på ett tak och lade oss för att lapa sol, läsa tidningar och allmänt njuta av vädret.

På just den här bilden är det ungerska Orshi som ligger och läser en bok och solar fötterna.

Vernissagetider.

Nu är det körigt. Jag ska vara med i en utställning som har vernissage den 11 Juli och jag har inte färdigställt mitt bidrag än. Det jobbiga är att jag bara har till på den här söndagen på mej att få klart det hela, eftersom jag åker till släkten på måndag (och kommer hem igen dagen innan vernissagen). Och nu under dagarna fram till dess har jag andra saker inplanerade hela tiden, så om det märks att bloggen haltar i inlägg och kommentarer från mej är det på grund av det. Bilderna från Peace & Love-festivalen kommer till exempel inte upp den här veckan, utan får ligga och puttra tills allt lagt sej lite grann och jag får tid att gå igenom dom ordentligt. Menmen, "Den som väntar..."

Bilden i det här inlägget är analog och blev fotograferad av mej på vernissagen för den nyligaste utställningen jag var med i, den där Forsa folkhögskolas fotoklass slutarbeten visades upp.

Packa pappas kappsäck.

Imorgon ska jag åka iväg på festival i nästan en vecka och kommer därmed inte att uppdatera bloggen under den tiden. Just nu måste jag sova så att jag hinner med den sista packningen imorgon.

Vi hörs igen nästa vecka.

Wolverine Hi-Fi.

Här kommer det lite bilder ur gömmorna igen. Närmare bestämt analogt material ifrån den femte Mars i år. Jag och ett gäng kompisar stack till Solhuset och lyssnade på Wolverine Hi-Fi som under hela den kvällen levererade en solid och genomskön stämning med dom bästa bitarna från deras digra samling vinyl. Bilderna jag gjorde under kvällen var inte till någon uppgift i skolan eller så, utan hade som enda syfte att dokumentera vad som hände under kvällen och förhoppningsvis kunna fånga stämningen jag upplevde när jag var där.

Kvällen förflöt lugnt och fint med biljardspel, småsnack och en och annan omgång poker allteftersom folk droppade in. Jag växlade mellan att sitta vid fikabordet och umgås med mina vänner och vara vid scenen och fotografera artisterna där dom stog och mixade och trixade med kvällens soundtrack. Jag tror inte att jag lyckades sluta tycka att kvällen var bra någon gång.

För tekniknördarna kan jag berätta att det var rätt svårt att få ljuset att räcka till i den stora och mörka lokalen. Jag fick pressa mina rullar med Tri-X till 3200 iso för att slippa ha längre tider än 1/15 sekund där det var som mörkast, och när jag framkallat filmerna i D76 fick jag se dom härligaste kornen jag dittills sett på mina egna bilder. Jag önskar att jag hade tillgång till ett mörkrum här hemma...

Avslutningsvis vill jag tacka medlemmarna i Wolverine Hi-Fi som lät mej fotografera dom under kvällen - det var kort sagt mycket givande och jävligt skoj. Stort tack!

Bara bra.

Det finns saker som kan få en att må bra.
Och så finns det saker som kan få en att må fantastiskt.